Radikal vänster skakar om tysk politik

Det traditionella vänsterpartiet ”Die Linke är för många människor inte längre vad det har varit, utan ägnar sig numera åt långsökta debatter om kön, språkregler [könsneutralt språk och pronomen] eller ogenomtänkt klimatpolitik. Jag vill ha social rättvisa för alla.”

Så kan det låta när Sahra Wagenknecht, kvinnan som personifierar och leder det ett år gamla partiet Förbundet Sahra Wagenknecht (förkortas BSW) förklarar varför hon lämnade Die Linke och grundade sitt vänsterkonservativa parti. Hennes Youtube-kanal där hon pratar om politik har nästan 700 000 följare. Wagenknecht är populär, karismatisk och stridslysten. Efter tre framgångsrika delstatsval hösten 2024 tar hon sikte på nyvalet på nationell nivå den 23 februari.

Fokus i den politiska debatten riktas nu mot Tysklands politiska centrum och hur det ska gå att hitta tillbaka till ett klassiskt tyskt stabilt styre. Men de nämnda valen i tre östliga delstater i september i fjol visar att andra starka krafter också är i görningen, och nya typer av koalitioner har bildats där. Valresultaten visar på starka uppgångar för såväl högerpopulistiska Alternativ för Tyskland (AFD) som det nybildade BSW. Denna framgång för radikala flankpartier signalerar växande splittring och instabilitet i den tyska politiken, som på detta sätt pressas från två håll samtidigt.

Historiska skiljelinjer

De tre delstaterna i forna Östtyskland där valen i höstas hölls – Thüringen, Sachsen och Brandenburg – har en särskild regional identitet och stark arbetarklassbas. Detta härstammar från DDR, den östtyska staten som skapades efter andra världskriget. När Berlinmuren föll 1989 återförenades Väst- och Östtyskland mindre än ett år senare och blev till dagens Tyskland. Trots återföreningen känner många Ossis (en benämning på östtyskar) fortfarande en koppling till DDR-eran, och de ideologiska skillnaderna gentemot det liberala och kapitalistiska tidigare Västtyskland är påtagliga.

Väljare i öst tenderar att vara mer konservativa och mer skeptiska till invandring, samt ha mer positiv syn på Ryssland. Proryska värderingar är en relik från tiden då delstaterna ingick i den sovjetiska ockupationszon som skapades vid andra världskrigets slut. Missnöjet mot den politiska eliten är också mer utbrett här. I kombination med ett tuffare ekonomiskt läge har det öppnat dörren för partier som angriper dessa frågor med kraftfulla ställningstaganden.

AFD i delstaten Thüringen, lett av Björn Höcke, anses så extremt att partiet övervakas av Tysklands underrättelsetjänst. Foto: Markus Schreiber/AP/TT

Radikala på frammarsch

Det högerpopulistiska missnöjespartiet AFD har vuxit stadigt sedan grundandet 2013. Partiets ideologiska hållning är kontroversiell: det är EU-skeptiskt, islamfientligt och avfärdar mänsklig påverkan på den globala uppvärmningen – ståndpunkter som har väckt protester genom åren. Att dessutom vara uttalat stolt nationalistiskt ses ofta med skepsis i Tyskland på grund av landets mörka förflutna. AFD har också fått mycket kritik för att medlemmar har anknytningar till paramilitära och extremnationalistiska grupper. Uttalanden mot muslimer och migranter samt användande av nazistisk terminologi har skapat stor uppståndelse både i Tyskland och utomlands.

Liknande partier har som bekant växt sig allt starkare runtom i Europa, även om det får en särskilt stark laddning när det sker i Tyskland med sin särskilda historia. Ett mer annorlunda fenomen i den europeiska ekonomiska stormakten är framväxten av ett starkt radikalt parti på vänsterkanten. Nykomlingen BSW etablerades först i januari 2024 och har redan blivit tredje största parti i alla tre delstater där val hölls i höstas. BSW, med den tidigare Die Linke-profilen Sahra Wagenknecht i spetsen, står för en alldeles egen kombination av vänsterekonomisk politik och mer konservativa sociala värderingar.

Wagenknecht har länge varit en stark politisk spelare i tysk politik. Hon föddes 1969 i staden Jena, en av de största städerna i Thüringen som då tillhörde Östtyskland. När Väst- och Östtyskland återförenades gick Wagenknecht med i Demokratiska socialistpartiet (PDS) som efterträdde det som hade varit Östtysklands statsbärande parti. När PDS så småningom slogs samman med en arbetarrörelse 2007 skapades det nuvarande vänsterpartiet Die Linke. I det partiet var Wagenknecht ständigt en drivande kraft.

Hon beskrivs som stark och påstridig, som en som står upp för sina åsikter trots kontroverser. Genom åren har det varit många virvelvindar kring Wagenknecht, från hennes kärlek till det forna DDR till motstånd mot massvaccinering mot covid-19 under pandemin. Hon är en av Tysklands mest folkkära politiker. Wagenknechts förmåga att framstå som nära folket och hennes ständiga närvaro i medierna gör att alla vet vem hon är.

AFD har gått kraftigt framåt men är också avskytt. Protest i Halle i delstaten Sachsen-Anhalt i östra Tyskland i april 2024. Foto: Ebrahim Noroozi/AP/TT

När Sahra Wagenknecht själv beskriver sitt nya partis politik säger hon att ekonomisk jämlikhet har högsta prioritet. Denna utjämning ska enligt Wagenknecht åstadkommas genom starkare statlig kontroll över ekonomin och de privata företagen. Hon anser att ”företagsmonopolet”, som hon kallar näringslivet, utnyttjar sina anställda genom att betala dem för lite och vill höja den lagstadgade minimilönen.

Utöver BSW:s syn på ekonomisk politik består kärnan i partiets politik av att bevara ”traditioner, stabilitet och säkerhet.” Detta skapar en kontrast till Die Linke, som har samma ekonomiska profil men även framhäver mer liberala ideologiska drag som genus-, klimat- och mångfaldsfrågor. BSW står också för att flytta tillbaka makt till Tyskland på bekostnad av internationella organisationer som EU och Nato. Partiet är emot en grönare politik och tar starkt avstånd från vapenleveranser till Ukraina.

Infekterade motsättningar

AFD, långt till höger, och BSW, långt till vänster, gick båda framåt i valen i tre östliga delstater hösten 2024. Foto: Markus Schreiber/AP/TT

I Thüringen blev AFD största parti efter parlamentsvalet där i september, även om CDU lyckades få posten som delstatens regeringschef. De politiska motsättningarna är särskilt infekterade i Thüringen, och AFD:s organisation i delstaten övervakas av Tysklands underrättelsetjänst eftersom den har klassats som en högerextrem rörelse.

AFD:s ledare i Thüringen, Björn Höcke, har tidigare dömts för att ha använt termer och fraser som förknippas med nazisttiden, som när han utbrast ”Allt för Tyskland!” under ett valmöte 2021. Nazistiska slagord som dessa är olagliga i Tyskland och Höcke fick böta motsvarande cirka 150 000 kronor.

AFD:s radikala uttalanden och politik har gjort att partiet behandlas som en Brandmauer (”brandvägg”) – som övriga partier vägrar samarbeta med. I Thüringen har en regeringskoalition bildats mellan socialdemokratiska SPD, kristdemokratiska CDU och BSW. Även i Brandenburg har BSW fått en roll i koalitionen, med SPD. I Sachsen slöts BSW däremot ute på grund av åsiktsskillnader om pacifism och vapenleveranser till Ukraina.

Mittenpartier tappar

De tydliga förlorarna i valen i september 2024 var de tre traditionella partier som alla ingick i den nationella regering som rasade samman i november. Av dessa vann SPD, som har styrt Brandenburg sedan återföreningen, i delstaten med endast fem procentenheters marginal. De andra två – De gröna och det liberala FDP – tappade rejält och föll ur flera av delstatsparlamenten. Även Die Linke störtdök. Många av partiets väljare tycks ha sökt sig till just BSW.

Regeringspartierna straffas i opinionen. Från vänster finansminister Christian Lindner från liberala FDP, utrikesminister Annalena Baerbock från De gröna och förbundskansler Olaf Scholz från socialdemokratiska SPD. Foto: Markus Schreiber/AP/TT

Väljarnas stöd för AFD och BSW kan delvis förklaras av ökande missnöje med de etablerade partiernas hantering av frågor som migration och miljöregleringar. BSW har attraherat väljare som känner sig alienerade av Die Linkes mer ideologiskt drivna ståndpunkter, särskilt i migrationsfrågor. Trenden visar att väljare söker partier som erbjuder praktiska lösningar snarare än ideologiskt fokus. Tysklands energiförsörjning engagerar många väljare; energipriserna steg drastiskt när ryska gasleveranser minskade som en reaktion på Europas sanktioner mot Moskva. Sahra Wagenknecht har flera gånger kritiserat EU:s sanktioner, som hon anser slår för hårt mot vanliga tyskar. BSW kallar sanktionerna och den nuvarande klimatpolitiken för ”blind aktivism och ogenomtänkta åtgärder”. 

Polariseringen och stödet för radikala åtgärder i de östra delstaterna visar att landets politik är i förändring. Vägen framåt för tysk politik är komplex och kantad av politiska hinder. Även om flera kontroversiella frågor dominerar dagordningen är de största varningstecknen av ideologisk karaktär. AFD och BSW – två radikala, populistiska partier – har vunnit mark genom att framställa sig som alternativ till etablissemanget och ifrågasätta demokratins institutioner. Genom att hävda att dessa präglas av lobbyism och korruption försöker partierna mobilisera väljare som känner sig förbigångna av det politiska systemet. Såväl EU som Nato är föremål för hård kritik; EU målas upp som ett byråkratiskt ”svart hål” för tyska skattepengar, medan Nato framställs som ett verktyg för amerikansk dominans över Europa. AFD-ledaren i Thüringen Björn Höcke har till och med föreslagit att Tyskland bör lämna militäralliansen – ett utspel som går på tvärs med landets utrikespolitik och dess säkerhetspolitiska åtaganden.

Med AFD:s och BSW:s framgångar riskerar den politiska polariseringen i Tyskland att tillta och misstron mot demokratiska institutioner att fördjupas, särskilt om dessa partier vinner mer inflytande i styrande koalitioner eller i opposition. Genom att etablera sig som trovärdiga alternativ för väljare som söker radikala förändringar kan de bana väg för en mer instabil politisk miljö där grundläggande demokratiska normer urholkas. Deras närvaro och retorik riskerar att på sikt sänka förtroendet för Tysklands demokrati, med potentiellt långtgående effekter för både politiken och allmänhetens tillit till statens institutioner.