Splittrat Israel söker sin identitet

”Vilka kommer vi att vara när vi reser oss ur askan?” frågar sig den israeliska författaren David Grossman i Det tänkande hjärtat (2024). Boken kom ut strax efter Hamas angrepp på Israel 2023. Grossman undrar vilken typ av samhälle Israel kommer att vara efter 7 oktober-attacken. Frågan är ytterst relevant. De flesta analytiker av israelisk politik är eniga om att det israeliska samhället och politiken i grunden har förändrats av Hamas terrorattack mot Israel och krigen som följde – i Gaza och Libanon, samt attacker mot och från Iran. Frågan är hur denna förändring kommer att gestalta sig framöver och vad den betyder för Israel-Palestina-konflikten.

Det har sagt flera gånger tidigare, men sällan har det israeliska samhället så genomgripande skakats i sin existens. Senast var i samband med Oktoberkriget 1973 eller det första israelisk-arabiska kriget 1948–49. Därtill ska läggas att landet var djupt splittrat före den 7 oktober 2023 med stora demonstrationer mot regeringen och de så kallade juridiska reformerna. Dessa uppfattades av oppositionen som ett sätt att leda Israel i illiberal riktning, bort från de kritiserade, men trots allt fungerande, demokratiska institutionerna. Protesterna och den djupa splittringen som följde i dess spår sågs även som ett säkerhetshot, bland annat av den dåvarande försvarsministern Yoav Gallant.

Veckorna efter den 7 oktober frågade sig många om Israel nu skulle enas, fogas samman igen, i den chock som följde i attackens kölvatten. I stället kvarstod splittringen. Några skulle även hävda att de förstärktes i och med kriget mellan Israel och Hamas, och den djupa oenigheten om hur förhandlingar och frisläppande av gisslan skulle viktas mot fortsatt krig och möjligheten för den israeliska regeringen att sitta kvar vid makten.

Efter den 7 oktober 2023 gör anhöriga individuella klistermärken med bilder på offer, gisslan och stupade soldater, som sätts upp runtom i israeliska städer. Foto: Isabell Schierenbeck

Stark polarisering

Israelisk politik består av motsättningar som kan synas oförenliga, men som är ett uttryck för sociala och politiska skiljelinjer i samhället och politiken. Staten är grundad på demokratiska värderingar och liberala fri- och rättigheter. Samtidigt finns det grupper som, om de fick önska, skulle leva i ett system som påminner om en teokrati. Ett system där religiösa lagar har företräde och den omdiskuterade nationalstatslagen från 2018, som antogs med knapp majoritet i parlamentet knesset, ger den judiska befolkningen exklusiv rätt till självstämmande i landet. Därtill kommer den israeliska ockupationen av de palestinska områdena och de israeliska bosättningarna som strider mot internationell rätt. I studiet av israelisk politik är det därför nödvändigt att kunna hålla många tankar i huvudet samtidigt.

Uppgifter från det demokratigranskande V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet visar en begränsad uppgång i politisk polarisering sedan 1970-talet, samt två toppar sedan millennieskiftet, 2001–2005 och 2018–2023. En trolig tolkning är att den första ökningen handlar om al-Aqsa-intifadan (även kallad andra intifadan), de havererade fredssamtalen och polariseringen kring vägen framåt vad gäller Israel-Palestina-konflikten – framför allt det militära tillbakadragandet och lämnandet av bosättningar i Gaza 2005 som splittrade den israeliska högern.

Den andra toppen inträffar under Benjamin Netanyahus fjärde och femte regering (2015–2020 och 2022–) där frågor som nationalstatslagen, premiärministerns korruptionsrättegång och de juridiska reformerna är framträdande. Men politisk polarisering riskerar att spilla över till så kallad affektiv, eller känslomässig, polarisering. Den typen av splittring handlar om tonläge och känslor samt graden av fientlighet mellan grupper av partianhängare i ett samhälle. I samhällen där politisk polarisering i form av så kallad tribalisering är stor finns en risk att väljarna kompromissar bort de demokratiska principerna för politiska särintressen på gruppnivå.

Bosättare samlas för att be i sin så kallade utpost, som upprättats på ockuperad mark på Västbanken. Foto: Ohad Zwigenberg/AP/TT

I mångt och mycket kan man ana en tendens åt detta håll i Israel, inte minst med tanke på protesterna kring de juridiska reformerna som kulminerade i samband med att den nuvarande regeringen tillträdde i december 2022. En annan tendens var att Israel-Palestina-konflikten under relativt lång tid lyste med sin frånvaro både på den internationella arenan och inrikespolitiskt. Där stod delvis andra relaterade frågor i fokus, till exempel Israels normalisering med arabvärlden inom ramen för det så kallade Abraham-avtalen. Men Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 och kriget i Gaza förde med all kraft tillbaka Israel-Palestina-frågan på agendan.

Vägval efter kriget

Den fråga många ställer sig nu är vad Hamas attack 2023 och krigen som följde kommer att föra med sig framöver för israelisk politik. Kommer högern och de religiös-sionistiska partierna att stärkas ytterligare, eller kommer vi att få se en riktning där mittenpartier och breda koalitioner styr, och vilken betydelse har detta (om någon) för Israel-Palestina-konflikten?

De religiös-sionistiska partierna och delar av den israeliska högern driver linjen att delar av eller hela Västbanken och Gaza ska annekteras. Med kriget i Gaza, tilltagande militäroperationer på Västbanken och USA:s president Donald Trumps senaste utspel kring en förflyttning eller fördrivning av palestinierna från Gaza, ser de nu en möjlighet att detta införlivas. De senaste åren har de flyttat fram sina positioner på den ockuperade Västbanken.

Bosättarvåldet riktat mot palestinska samhällen och individer i området har ökat och ytterligare utposter etablerats. De religiösa-sionisterna har företrädare i regeringen, framför allt finansminister Bezalel Smotrich och (tidigare) den nationella säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir, som inte enbart driver en bosättarvänlig politik, utan direkt uppmuntrar bosättarvåldet på Västbanken. Ett exempel är Smotrichs uttalande i samband med bosättarattacken mot den palestinska byn Huwara på Västbanken i februari 2023. Han gav då uttryck för att byn borde ”utplånas” och att den ”israeliska staten” borde göra det. Ett uttalande han senare tog tillbaka.

En palestinsk familj går runt sitt hus som eldhärjats av israeliska bosättare på Västbanken. Bosättarrörelsens våld har ökat kraftigt på senare år och har uppmuntrats från regeringshåll. Foto: Nasser Nasser/AP/TT

Väljarkåren har också förflyttats högerut och antalet högerpartier har ökat. I valet 2019 gick strax över hälften av rösterna till högerpartier medan mitten och vänstern fick 40–44 procent. Två år senare, i valet 2021, fick högern 58 procent av rösterna. Den israelisk-amerikanska analytikern Dahlia Scheindlin har med stöd i opinionsdata visat att i juli 2021 identifierade sig närmare 64 procent av judarna som höger, 22 procent som mitten och 11 procent som vänster.

En viktig förklaring har att göra med demografiska förändringar. Exempelvis föder sekulära judiska kvinnor i Israel i genomsnitt två barn, medan motsvarande siffra för ultraortodoxa kvinnor är mycket högre. Men, menar andra, det handlar också om att Israel-Palestina-frågan har ”frysts”, det finns ingen lösning. Det har medfört att andelen unga israeler som röstar höger ökar.

Urholka demokratin

Den regering som tillsattes i december 2022 förenar dessa grupper inom en koalitionsregering med både ultraortodoxa partier och religiös-sionistiska så kallade bosättarpartier, som tidigare stått utanför makten. De driver inte enbart frågor om fortsatt ockupation och annektering. Tillsammans med politiker från Netanyahus högerparti Likud, som justitieminister Yair Levin eller diasporaminister Amichai Chikli – för de också en politik som i grunden handlar om att urholka de demokratiska institutionerna. De vill i stället att det judiska inslaget ökar på bekostnad av de demokratiska i den israeliska staten. Delar av den höger som tidigare motsatte sig de juridiska reformerna har nu också satt sig i regeringen. En sådan kritiker, Gideon Saar som leder partiet Nytt hopp, har blivit utrikesminister.

Förre försvarsministern Yoav Gallant, som är efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen misstänkt för krigsbrott, hör till Israels mest populära politiker. Här talar han 2024 på ettårsdagen av 7 oktober-attacken. Foto: Gil Cohen-Magen/AP/TT

Samtidigt finns det röster i Israel som ser en tydlig koppling mellan högervridningen i landets politik, de demokratiska institutionernas politisering, bosättarnas och bosättarpartiernas ökade inflytande och Israel-Palestina-konflikten. De betraktar de juridiska reformerna och en annektering av Västbanken och Gaza som en del av samma politiska paket. Stormningarna av militärbaserna Sde Teiman och Beit Lid 2024, när militärpolis skulle gripa reservister som misstänktes för sexuellt våld och misshandel av en palestinsk fånge, är ett exempel. Flera ministrar fördömde inte agerandet utan förkastade militärpolisens ingripande.

Ett annat exempel är upprepade rapporter om hur den israeliska militären (IDF) är passiv eller deltar i trakasserier på Västbanken och att våldsamma bosättare sällan ställs till svars för sitt agerande. Dessa företeelser kan ses som uttryck för hur de statliga institutionerna är under hot och tryck och politiseras i frågor som direkt har att göra med ockupationen och Israel-Palestina-konflikten.

Minskat stöd för tvåstatslösning

Protesterna mot regeringen fortgår samtidigt. Förutom motstånd från Hostage and Missing Families Forum, som driver frågan om frigivning av gisslan i Gaza, och andra freds- och medborgarrättsrörelser som Standing Together, hörs nu återigen kritik liknande den före den 7 oktober i samband med massprotesterna mot de juridiska reformerna.

Premiärminister Benjamin Netanyahu och regeringen har delvis återhämtat sig i opinionssiffrorna – det står särskilt tydligt efter kriget i Libanon och konfrontationen med Iran – men om det vore val i dag hade han inte kunnat bilda regering. Netanyahu är förvisso den partiledare som har högst förtroende i jämförelse med oppositionsledare som Benny Gantz och Yair Lapid. Han har dock betydligt längre stöd än den före detta överbefälhavaren för IDF, Herzi Halevi (även bland högerorienterade israeler), eller den tidigare försvarsministern Yoav Gallant.

Skakat i grunden. Platsen för musikfestvalen Nova där många israeler dödades den 7 oktober 2023. Foto: Maya Alleruzzo/AP/TT

Därtill har regeringen och knesset betydligt mycket lägre förtroendesiffror än IDF och rättsväsendet. Slutligen, och värt att notera, har tilliten till polismyndigheten, som fram till nyligen leddes av den nationella säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir, sjunkit drastiskt i ett års tid. Delar av högerväljarna – de som anslöt sig till protesterna mot de juridiska reformerna – stödjer inte den politik som den sittande regeringen driver, vilket de sjunkande förtroendesiffrorna tyder på.

Terror och krig med långvariga följder

En fråga som många ställer sig är dock hur israelerna förhåller sig till en tvåstatslösning och Gazas framtid. Enligt en undersökning från Israel Democracy Institute (IDI) i oktober 2024 stöder 73 procent av dem som identifierar sig som vänster palestiniernas rätt till en egen stat. För mittenväljarna är motsvarande siffra 39 procent och för högerväljarna enbart 12 procent. Data från Pew Research Center visar i sin tur att stödet för en palestinsk stat bland israeler inte har varit så här lågt sedan 2013 när frågan ställdes första gången. Samtidigt hörs röster i den israeliska debatten som pekar på omöjligheten att få till ett säkert Israel utan en lösning på konflikten.

Hamas attack den 7 oktober 2023 och krigföringen i Gaza och Libanon kommer att förfölja den israeliska befolkningen under lång tid framöver. Det beror inte enbart på förlusterna i människoliv på båda sidor, utan också på att så många israeler har tjänstgjort i kriget, liksom den situation som det har försatt de palestinier som är israeliska medborgare i.

Studier visar att antalet israeler som riskerar att utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är runt en halv miljon, cirka 5 procent av befolkningen. Därtill lämnade ett ovanligt högt antal israeler landet 2024, närmare 83 000 i en stat med 10 miljoner invånare, enligt officiell statistik. Om det beror på kärvare ekonomiska tider och ökade levnadskostnader, regeringens juridiska reformpaket som fortgår eller krigen som följde efter Hamas attack i oktober 2023 är omöjligt att säga.

En sak står klart. Svaret på David Grossmans fråga lär vänta på sig.