Syriens statsbygge knakar efter massdödande

Den 6 mars 2025 utbröt blodiga händelser vid kusten, som började med ett väpnat bakhåll mot en säkerhetspatrull nära staden Jableh, med många dödsoffer som följd. Sammandrabbningarna spred sig snabbt till Latakia, Tartus, Banias och Qardaha, där väpnade grupper med anknytning till den tidigare Assadregimen genomförde samordnade attacker mot viktiga säkerhetsanläggningar.

I och med det upptrappade våldet har övergångsregeringen hamnat i en kritisk situation, där den inte har lyckats upprätthålla säkerheten i landet och skydda civilbefolkningen. Läckta videoupptagningar från drabbade områden visar massavrättningar och plundring av civil egendom, vilket ytterligare har fördjupat krisen och spätt på spänningarna mellan människor av olika religiös tillhörighet. En central fråga är nu om dessa övergrepp var resultatet av ett oavsiktligt kaos, eller om de var systematiskt organiserade från utlandet med syfte att skapa kaos i det nya Syrien?

Hämnd och religiöst våld

Händelserna vid kusten bestod inte bara av militära konfrontationer mellan säkerhetsstyrkor och rester av den tidigare regimen, som störtades i december efter mer än 50 år vid makten. De förvandlades snabbt till organiserade religiöst motiverade hämndaktioner riktade mot civila, särskilt i områden som domineras av alawiter, den shiamuslimska minoritet som exdiktatorn Bashar al-Assad tillhör.

Enligt människorättskällor avrättades människor öppet där de råkade befinna sig, alawitiska hem plundrades och hela bryar brändes ned, vilket väckte minnen från den värsta tiden under kriget i Syrien. Organisationen Syrian Observatory for Human Rights, som dokumenterar krigsoffer i landet, har räknat till över 1 500 civila dödsfall, inklusive kvinnor och barn, i mitten av mars, medan andra uppskattningar tyder på att det faktiska antalet kan vara högre på grund av saknade personer vars öden fortfarande är okända.

Den syriska civilförsvarsgruppen Vita hjälmarna samlar ihop lik efter den senaste våldsvågen vid kusten, som här i staden Baniyas. Foto: Vita hjälmarna/AP/TT

Krigets kollektiva minne

Dessa blodiga övergrepp var inte spontana utan en fortsättning på en lång historia av våld som syrierna har utsatts för de senaste årtiondena.

Detta våld har fångats i en rad kända och starka bilder och scener som har blivit klassiska moderna symboler för det gemensamma syriska medvetandet.

Här finns fotot på Alan Kurdi, den tvååriga pojken som hittades drunknad 2015 med ansiktet mot marken på en turkisk strand, sedan hans familj flytt från Assads förtryck, sökte säkerhet men i stället fann döden.

I syriernas kollektiva minne finns också bilden av en man från Aleppo som torterades av Assads underrättelsetjänst. I den vida spridda videon från kriget blir han svårt misshandlad och beordrad att förolämpa sin fru. Men han vägrar ståndaktigt och hörs genom sin smärta säga: "Min fru, min älskade, mitt huvuds krona, mina barns mor”. Dessa ord, som uttalades under tortyr, var inte bara fråga om en persons trots utan också ett rop mot Assadregeringens förtryckarmaskineri som syftade till att förnedra syrierna och bryta ned deras vilja.

Medan bilden på Alan Kurdi kom att symbolisera syriska flyktingars tragedier på havet, och Aleppo-mannen syriernas sorg i mötet med en auktoritär, brutal regim, illustrerar nu en tredje scen med en kvinna som kallas ”Eken från kusten” de syriska kvinnornas och mödrarnas lidande.

Under förföljelsen mot alawiter har många människor sökt skydd här, på den ryska flygbasen Hmeimin i Latakia-provinsen. Foto: AP/TT

I den nu vitt spridda filmen från massdödandet på alawiter i mars, syns hur denna äldre kvinna sitter på marken vid sina två döda söner, och blir tilltalad av en av de sunnitiska milissoldater från en radikal jihadistgrupp som är allierad med den nya regimen. Han säger till henne: "Här är dina söner, ta dem, ni förrådde oss”. Hon lyfter trotsigt på huvudet och svarar: "Vi är inga förrädare!”

Dessa enkla ord illustrerar den stora kamp som nu pågår mellan nationell identitet och religionstillhörighet som i allt högre grad präglar syriernas öden. Och där regeringen stödjer sig på en liten grupp jihadister, med inslag av utländska gudskrigare, som inte har mycket gemensamt med vanliga oftast liberala syrier av olika religionstillhörighet.

Svårt test för regeringen

Övergångsregeringen under ledning av Ahmed al-Sharaa ställdes i och med våldsutbrottet inför sin första riktiga utmaning efter den tidigare regimens fall. Våldet avslöjade hur bräcklig det nya styrets kontroll är på fältet. Trots sina försök att framstå som en regering för alla syrier verkar den vara oförmögen att skydda civila från det ökande våldet.

För att stävja krisen meddelade presidenten den 10 mars att man har bildat en "nationell kommitté för utredning och ansvarsutkrävande", med stora befogenheter att gripa de ansvariga för kränkningarna, oavsett vilka rörelser de tillhör. Detta övertygade dock inte många bedömare, som ser kommittén enbart som ett verktyg för att möta den internationella ilskan – särskilt som att den hittills bara lyckats arrestera sju av de stridande personerna, trots att det finns allmänt tillgängliga filmer som bevisar att det begicks massmord.

Extrema sunnitiska milisers framfart väcker tvivel på vilken kontroll som övergångsstyrets president Ahmed al-Sharaa har över sina allierade styrkor. Foto: Francisco Seco/AP/TT

Samtidigt skickade regeringen militära förstärkningar och inledde omfattande operationer längs kusten, bland annat genom att finkamma bergsområden där väpnade grupper har förskansat sig. Regeringen undertecknade också ett avtal med den kurdiskledda gerillan Syriens demokratiska styrkor (SDF) om att integrera vissa av deras krigare i den nationella armén (även om avtalet allmänt har ifrågasatts på grund av de pågående spänningarna).

Trots dessa åtgärder verkar övergångsregeringen fortfarande ha svårt att visa att man har förmågan att kontrollera säkerheten. Det väcker i sin tur frågor om dess kompetens att hantera nästa fas i ett läge där splittringen består mellan olika grupper i landet och det saknas en tydlig vision för nationell försoning.

Vem drar nytta av kaoset?

Våldet i den alawitiska minoritetens kärnområde vid kusten är inte isolerat från regionala rivaliteter i andra delar av landet, och alla parter har snabbt skyllt på sina motståndare. Övergångsregeringen hävdar att Iran stöder väpnade grupper som är lojala med regeringen där, inklusive den shiamuslimska libanesiska rörelsen Hizbollah och irakiska shiitiska miliser som tros ha spelat en roll i att underblåsa våldet mellan grupper med olika religionstillhörighet. Andra anklagar Turkiet för att stödja grupperingar som är emot regeringen. Turkiet beskylls för att orsaka kaos för att stärka sin militära närvaro i norra Syrien och förhindra ett närmande mellan kurderna och den nya regimen i Damaskus.

Demonstration i Köln till stöd för syriska minoriteter efter den senaste tidens mord på alawiter. Foto: Ying Tang/NurPhoto/Shutterstock/TT

Klämda alawiter

Övergreppen innebär ett hårt slag mot den alawitiska minoriteten, som tidigare har betraktats som den tidigare regimens främsta anhängare. Alawiterna har hamnat i kläm mellan beväpnade miliser som möjligen är ute efter hämnd och en regering som inte kan ge dem skydd. Tusentals har flytt till den ryska flygbasen Hmeimim och vägrat att lämna den av rädsla för att bli dödade, medan andra har sökt skydd i grannlandet Libanon. Vittnen har rapporterat om beväpnade män som gått in i byar och frågat invånarna om deras religionstillhörighet innan de dödat dem beroende på vad de fått för svar.

Våldet vid den syriska kusten fördömdes brett av omvärlden. EU betecknar händelserna som "brott mot mänskligheten" och uppmanar övergångsregeringen att skydda civilbefolkningen och förhindra ytterligare grymheter. USA har upprepat sitt stöd för att skydda minoriteter i Syrien och betonat omedelbara åtgärder för att utkräva ansvar och förhindra en upptrappning.

Den 14 mars 2025 antog FN:s säkerhetsråd ett uttalande där våldet fördöms och där man kräver en oberoende utredning och rättvisa för offren. Uttalandet är resultatet av ett ovanligt samförstånd mellan Ryssland och USA om Syrien, vilket återspeglar den internationella oron över vad händelsernas kan leda till.

Vart är Syrien på väg?

Mitt i denna komplexa scen kvarstår den mest angelägna frågan: Vart är Syrien på väg efter dessa människorättskränkningar? Kan regeringen återta kontrollen och återställa stabiliteten, eller är landet på väg mot ytterligare kaos? Kan verklig försoning uppnås efter sådana allvarliga övergrepp, eller står Syrien inför djupare splittring? Kommer de nuvarande omständigheterna att leda till en verklig delning, där olika områden kontrolleras av utländska makter?

Syrien befinner sig fortfarande vid ett farligt vägskäl, där regionala intressen krockar med inhemska i en komplicerad situation utan förutsägbart slut. Medan regeringen försöker återta kontrollen drabbas landets civila värst i en konflikt som de inte har valt, samtidigt som utländska makter tävlar om att införa sina agendor i det nya Syrien.