USA:s biståndsstopp – ett dråpslag mot världens fattiga

Panik, rädsla och förvirring. Så beskrev Winnie Byanyima, chef för FN:s aidsprogram UNAIDS, situationen sedan den amerikanske presidenten Donald Trump den 20 januari utfärdade ett direktiv om att tillfälligt stoppa allt bistånd i 90 dagar. I ett penndrag försvann 40 procent av världens bistånd och mattan drogs undan för det som brukar kallas världens mest framgångsrika biståndsprogram, Pepfar (President’s Emergency Plan for AIDS Relief).

– Om den amerikanska regeringen inte ändrar sig kommer liv att gå förlorade och 3,4 miljoner barn i världen riskerar att bli föräldralösa, sade Winnie Byanyima till nyhetsbyrån AP i mitten av februari.

I måndags skrev utrikesminister Marco Rubio på plattformen X att 83 procent av alla USAID-kontrakt kommer att avslutas och att de cirka 1 000 program som blir kvar ska lyda under utrikesdepartementet. "De 5 200 kontrakt som nu sägs upp kostade tiotals miljarder dollar som inte gagnade (och i vissa fall till och med skadade) amerikanska nationella kärnintressen", skrev Rubio.

I skrivande stund är det oklart inom vilka områden som biståndet kommer att finnas kvar och exakt vilka program som läggs ned. Det framgår inte heller vad som händer med de program som har varit undantagna biståndsstoppet (Rubio gav i slutet av januari beskedet att livräddande bistånd inte skulle påverkas av Trumps direktiv). I teorin innebar det att Pepfar kunde fortsätta delar av sin verksamhet även om hivförebyggande åtgärder inte inkluderades i undantaget, mer än för gravida eller ammande mödrar. Men otydlig kommunikation, i kombination med att utbetalningssystemet låg nere och tusentals vårdanställda redan hade sagts upp, gjorde undantaget i det närmaste verkningslöst.

Räddar liv

Pepfar startades 2003 av USA:s dåvarande president George W Bush och uppskattas ha räddat 26 miljoner liv världen över. I dag är omkring 20 miljoner hivsmittade människor i 55 länder beroende av bromsmediciner som finansieras av detta biståndsprogram. I teorin kan presidenten inte stoppa Pepfar. Det är ett beslut som endast den amerikanska kongressen kan ta, och liksom många andra av president Trumps direktiv har frågan om USAID och Pepfar hamnat i domstol. Första bakslaget för Trump i frågan kom i början av mars då USA:s högsta domstol beslutade att regeringen måste betala ut cirka två miljarder dollar för redan utfört biståndsarbete. Om domstolarna och kongressen kommer att ha någon inverkan på framtidens bistånd efter det senaste beskedet från Rubio är osäkert.

Bedrövade USAID-anställda lämnar myndighetens huvudkontor i Washington sedan de beordrats att avbryta sitt arbete. Foto: Manuel Balce Ceneta/AP/TT

Marco Rubio är sedan några veckor tillförordnad chef över vad som återstår av USAID. Den 23 februari meddelade Trumpadministrationen att alla utom ett par hundra nyckelpersoner inom myndigheten beordras administrative leave, vilket innebär att de inte längre förväntas komma till jobbet men får fortsatt lön. I USA rör det sig om mellan 1 600 och 2 000 personer och internationellt uppemot 10 000 om man räknar in kontrakts- och lokalanställda.  

Techmiljardären Elon Musk, som Trump utsett till sin effektiviseringsgeneral, har kallat USAID en ”kriminell organisation” och skryter nu med att han ”flisar ner” biståndsmyndigheten. I sitt inlägg på X i måndags tackade Rubio för hjälpen han fått av Musk.

USA förlorar inflytande

Kritikerna varnar för att USA kommer att förlora goodwill och inflytande – och lämna fältet öppet för andra som vill utöka sin makt, exempelvis Kina.

Robert Kigongo, ugandisk analytiker inom hållbar utveckling, understryker att bistånd, oavsett om det handlar om infrastruktur, hälsovård eller humanitär hjälp, är en geopolitiskt välbeprövad strategi. ”Den finansiering och det stöd som kommit från USA har gynnat landets inflytande och intressen runt om i världen i förhållande till rivaliserande makter som Ryssland och Kina”, skriver Kigongo i en ledarartikel i den sydafrikanska dagstidningen Mail & Guardian.

Det var också det som var meningen när den dåvarande presidenten John F Kennedy grundade USAID 1961, mitt under kalla kriget. Genom att bidra med socioekonomisk utveckling i världens fattiga länder skulle USA stärka landets så kallade mjuka makt och på så sätt motverka Sovjetunionens inflytande.

I faktiska kronor och ören är USA världens största biståndsgivare. Men, den amerikanska biståndsbudgeten uppgår till bara lite drygt 0,2 procent av landets BNP (genomsnittet för länderna som ingår i OECD:s biståndskommitté DAC är omkring 0,4 procent, och de som ligger högst lägger cirka 1 procent). Och om man räknar biståndskronor per invånare hamnar USA på 13:e plats bland OECD:s DAC-länder.

Nyumbani-hemmet för föräldralösa hivsmittade barn i Kenyas huvudstad Nairobi har varit starkt beroende av utländskt bistånd, bland annat från USA. Foto: Brian Inganga/AP/TT

Däremot är det många myter som omger det amerikanska biståndet i hemlandet, vilket gör USAID till ett ”lätt byte” för konservativa nationalister, skriver Stewart Patrick, direktör för det globala programmet vid tankesmedjan Carnegie Endowment for International Peace. I en nyligen publicerad artikel påtalar han att ”opinionsundersökningar visar att befolkningen uppskattar att 25 procent av den federala budgeten går till bistånd och att de skulle föredra om det vore 10 procent” . (I verkligheten har biståndsbudgeten legat kring 1 procent på senare år.)

Mat och medier

Missuppfattningarna har utnyttjats av Trumpadministrationen och bidragit till att Elon Musk har kunnat gå fram med motorsågen. Precis som i fallet med Pepfar påpekar Stewart Patrick att det endast är kongressen som kan fatta beslut om att nedmontera USAID. Ändå har det hittills varit märkbart tyst bland kongressledamöterna.

Förutom hivbiståndet har en mängd olika utvecklingsprogram lagts på is och drabbat miljoner människor globalt. Online-utbildning för kvinnor i Afghanistan har legat nere sedan januari. I Thailand, Filippinerna och Bangladesh har olika klimatåtgärder avslutats. I Kenya har vårdpersonal tvingats sluta och med dem försvann specialistvården för tbc- och hivsmittade i några av landets fattigaste distrikt.

USA har i årtionden varit ledande i att bekämpa världens hunger och förhindra svält, och utan USAID riskerar den osäkra tillgången till mat att förvärras i världens krisområden. FN:s livsmedelsprogram WFP stängde i början av mars sitt kontor i södra Afrika av ekonomiska skäl. FN-organet sade inte rakt ut att beslutet hade med Trumps biståndsstopp att göra, men det är ett faktum att närmare hälften av WFP:s budget brukar komma från USA.

En socialarbetare i Ukraina har ett USAID-klistermärke på sin dator. Det krigshärjade landet var den största mottagaren av amerikanskt bistånd 2022–2024. Foto: Evgeniy Maloletka/AP/TT

Det handlar inte bara om hälso- och sjukvård, globalt utvecklingsarbete och nödhjälp. USAID har även finansierat oberoende journalistik och lagt ansenliga summor på demokratibistånd. Enligt pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser har större och mindre medier i över 30 länder fått stöd från USAID. Biståndet har bland annat gått till utbildning av journalister och finansiering av icke-statliga nyhetsredaktioner. För 2025 var motsvarande cirka 2,7 miljarder kronor öronmärkta av kongressen för att stödja oberoende medier och informationsfrihet.

"Hittepå-argument"

”Det handlar om att värna demokratin. Frysningen av biståndet skapar kaos, även inom journalistiken. Trump motiverar beslutet med påståendet att en ’biståndsindustri’ skulle stå emot USA:s intressen. Det är ett hittepå-argument. Beslutet leder till ett informationsvakuum som gör att propagandister och auktoritära regimer lättare kan få ut sina budskap”, anser Erik Larsson, ordförande för Reportar utan gränser i Sverige, i ett pressmeddelande.

Demokrati- och rättsorganisationer tappar också finansiering. Allt från de världsomspännande National Democratic Institute och Freedom House (USA:s äldsta demokratiorganisation) till mindre demokrati- och rättighetsinstitutioner som arbetar med minimal budget i auktoritära stater.

– Runt om i världen välkomnas utvecklingen av auktoritära ledare som ser dessa organisationer som ett hot. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det som händer nu, säger Scott Busby, människorättsexpert, till den oberoende amerikanska medieplattformen NPR.

USAID går i graven, och även om 1 000 biståndsprogram kommer att finnas kvar uppstår enorma hål att fylla. Afrikanska regeringar har på olika sätt försökt att lappa och laga de tomrum som redan är ett faktum. Att reformera alternativt fasa ut bistånd är i sig inte särskilt kontroversiellt, det är sättet som det sker på som skakar om såväl mottagarländer som organisationer. För att inte tappa kunskap och rasera framsteg på exempelvis hivområdet, måste förändringar drivas igenom på ett genomtänkt sätt.

Protest i Washington DC mot Donald Trumps och Elon Musks stopp för USAID. Foto: J Scott Applewhite/AP/TT 

Den svenska biståndsmyndigheten Sida ser nu över möjligheterna att omfördela sina resurser till följd av USA:s biståndsstopp. Samtidigt har Storbritannien meddelat att landet avser att skära i biståndsbudgeten och i stället lägga mer pengar på försvaret. Det var ett beslut som fick biståndsminister Anneliese Dodds att avgå eftersom det ”kommer att ta mat och vård från desperata människor och på djupet skada Storbritanniens rykte.”

Vem fyller tomrummet?

Kan EU fylla tomrummet? Eller kommer auktoritära stater att utnyttja det vakuum som uppstått?

Institutet för fredsforskning i Frankfurt, PRIF, varnar för att Trumps sätt att tvärt stoppa biståndet ödelägger nätverk och partnerskap som byggts på tillit, samtidigt som indragna biståndsmiljoner kan sätta sköra stater i social och ekonomisk gungning. Nedmonteringen av USAID kan ses som en strategisk möjlighet för exempelvis Kina, Ryssland och gulfstaterna att utvidga sina auktoritära nätverk och göra fler länder beroende av dem, skriver PRIF i en blogg.

Samma slutsats drog över 700 amerikanska diplomater från USAID och amerikanska UD som i ett internt meddelande till Rubio protesterade mot nedmonteringen av biståndsmyndigheten, enligt den brittiska tidningen The Guardian. I brevet varnar de för att beslutet underminerar USA:s ledarskap och lämnar dörren öppen för Kina och Ryssland.

Att det amerikanska biståndet nu till stora delar försvinner, riskerar inte enbart att få katastrofala konsekvenser för enskilda människor och samhällen som är direkt drabbade. Det kan också få svåröverskådliga och långtgående säkerhetspolitiska konsekvenser.