Världens största dammprojekt skapar konflikt

Stora dammar för vattenkraft orsakar ofta både lokala och gränsöverskridande motsättningar. Det har bland annat skett längs Mekongfloden, som är en livsviktig åder för flera länder i Sydostasien, eller nyligen med Afrikas största damm i Etiopien. Där invigdes Stora etiopiska renässansdammen i Blå Nilen i september, trots protester från Sudan och Egypten. De båda länderna, som ligger nedströms, fruktar att deras vattentillgång ska minska, och dammen riskerar därför att skapa allvarlig konflikt.

En liknande händelseutveckling i jätteformat har nu börjat utspela sig mellan giganterna Kina och Indien, samt Bangladesh.

Den tibetanska högplatån är med sina enorma glaciärer en av de största färskvattenreserverna i världen. Den är också källa till tio stora asiatiska flodsystem – däribland Gula floden och Yangtze i Kina, Mekong, Salween och Irrawaddy i Sydostasien samt Indus och Brahmaputra i Sydasien.

Dessa floder förser nästan en femtedel av världens befolkning med vatten, och Kina, som tog kontroll över Tibet 1950, har de senaste åren byggt dammar i rasande takt.

"Långsam katastrof"

 ”Det håller på att utvecklas till en långsamt framväxande miljökatastrof som hotar tillgången till vatten, den ekologiska balansen och den geopolitiska stabiliteten på hela den asiatiska kontinenten”, skriver Brahma Chellaney, professor emeritus i strategiska studier, i en debattartikel.

Ny huvudvärk för inte minst Indien i relationen med Kina. Premiärminister Narendra Modi och president Xi Jinping. Foto: Manish Swarup/AP/TT

Hittills har Kina vägrat att förhandla om vattenfördelning med Indien eller andra länder nedströms. Regeringen i Peking har inte heller velat dela någon detaljerad information med grannländerna om sina projekt och deras påverkan på miljön.

Kontrollen över floderna i Tibet underlättar för Kinas jordbruk och för att trygga mattillgången för landets stora befolkning. Det ger också regeringen i Peking geopolitiskt inflytande över andra länders vattenförsörjning. I en rapport från 2020 varnar tankesmedjan Lowy Institute i Australien för att ”kontrollen över dessa floder ger Kina ett effektivt grepp om Indiens ekonomi”, om inte regeringen i New Delhi kan ”säkerställa gemensam tillgång till de berörda vattendragen”.

De båda asiatiska jättarna normaliserade sina relationer förra året efter en militär konfrontation 2020 längs deras omtvistade gräns. Upptiningen berodde till stor del på den amerikanske presidenten Donald Trumps hårda tull- och handelspolitik, som påverkade båda länderna och bidrog till deras närmande. I september enades Indiens premiärminister Narendra Modi och Kinas president Xi Jinping om närmare band mellan länderna.

Världens absolut största

Byggandet av Kinas nya jätteprojekt för vattenkraft kan dock återigen grumla det diplomatiska klimatet mellan de två länderna.

Megadammen, som uppförs vid floden Yarlung Zangbo, har fått namnet Motuo. Den kommer att ha en kapacitet på 60 gigawatt och generera 300 miljarder kilowattimmar el per år, enligt den amerikanska branschtidningen Power. Det är ungefär tre gånger så mycket el som vattenkraftverket vid dammen Tre raviner i Kina, som sedan den togs i drift 2012 är världens största.

Motuo-projektet beräknas kosta motsvarande cirka 1 600 miljarder kronor, mer än de sammanlagda utgifterna i en årlig svensk statsbudget. Kinas premiärminister Li Qiang, som invigde dammbygget i juli, har beskrivit det som ”århundradets projekt”.

Bygget har dock väckt kritik för sin potentiella inverkan på miljontals indier och bangladeshier som bor nedströms, samt på den omgivande miljön och lokalbefolkningen i Tibet.

Det mest kontroversiella med dammen är dess läge. Den ligger vid Yarlung Zangbo-flodens nedre del på den östra kanten av den tibetanska platån. Det är den tibetanska delen av Brahmaputrafloden som rinner in i den indiska gränsstaten Arunachal Pradesh och vidare i Bangladesh, där den är en viktig vattenkälla för båda länderna.

Båda länderna har uttryckt oro över dammen, eftersom den kan påverka deras vattenförsörjning.

Strypt vattenförsöjning?

För Indien utgör den även en annan utmaning, eftersom Arunachal Pradesh är omtvistat mellan Indien och Kina, som kallar området Zangnan och ser det som en del av södra Tibet.

Regeringsföreträdare i New Delhi anser att dammen ger Peking ett potentiellt geopolitiskt verktyg för att begränsa Indiens vattenförsörjning, till exempel i samband med en konflikt.

Indien gjorde självt så i april 2025, efter ett terrorattentat mot indiska turister i Kashmir som Indien beskyllde en pakistansk terrorgrupp för. Då lade Narendra Modis regering ett vattenavtal från 1960 med Pakistan på is och begränsade vattenförsörjningen från Chenabfloden till grannlandets bönder. 

Offergåva i Brahmaputra-floden i nordöstra Indien. Där och i grannlandet Bangladesh befarar man att flödet i den livsviktiga ådern ska kunna strypas. Foto: Anupam Nath/AP/TT

Den statskontrollerade nyhetsbyrån Nya Kina uppger att projektet även kommer att stimulera utvecklingen av sol- och vindkraftsresurser i omgivande områden och därmed skapa en bas för olika slags ren energi. Detta är ett viktigt steg i Kinas övergång till grön och koldioxidsnål energi, hävdar Nya Kina.

Motuo-projektet är en del av president Xi Jinpings politik att "skicka västlig elektricitet österut". Den går ut på att använda dammar och vattenkraftverk i Tibet i väster till att försörja landets elhungriga storstäder i öster.

– Den ökande efterfrågan på energiefterfrågan från nya strategiska branscher som AI-beräkningar och tillverkning av batterier till elfordon är det som har lett till att Kina använder sig av Tibets vattenkraft. Det var tidigare en outnyttjad resurs, säger Hong Zhang, kinesisk forskare vid Indiana-universitetet i USA.

Slagit ner protester

Hon påpekar att detta också bidrar till ett annat politiskt mål för Peking:

– Genom att utvinna resurser från Tibet för att försörja andra regioner har Kina kunnat integrera den avlägsna regionen ytterligare i sin nationella ekonomi och befästa sitt grepp där.

Kinas flagga framför Potalapalatset i Tibets huvudort Lhasa. Lokalbefolkningen har inte konsulterats om dammen och protester slås ner. Foto: Mark Schiefelbein/AP/TT

Nya Kina hävdar att vattenkraftsprojektet kommer att öka lokalbefolkningens välstånd i Tibet. Men myndigheterna har varken informerat eller konsulterat lokalbefolkningen. I stället har de slagit ner tibetanska demonstranter som är oroliga för hur de stora dammarna påverkar miljön.

Förra året greps hundratals tibetaner som hade protesterat mot en annan vattenkraftsdamm. De misshandlades och vissa personer skadades allvarligt.

– Tibet är en koloniserad region under kinesisk ockupation och folket varken informeras eller konsulteras innan sådana dammar byggs, säger Tempa Gyaltsen Zamlha vid forskningscentret Tibet Policy Institute i indiska Dharamsala där den tibetanska exilregeringen har sitt säte. Han tillägger att kinesiska myndigheter fängslar alla som protesterar eller ifrågasätter de socioekologiska konsekvenserna av dammarna.

Ger Kina inflytande

I en intervju med den indiska nyhetsbyrån PTI i juli uttryckte gränsstaten Arunachal Pradeshs regeringschef Pema Khandu sin oro över att Siangfloden, som Brahmaputra kallas där, skulle kunna ”torka ut avsevärt” när dammen väl är färdigbyggd.

– Om dammen byggs och de plötsligt släpper ut vatten skulle hela vårt Siang-bälte förstöras, sade han.

Konflikten efter ett väpnat dödläge vid gränsen mellan de asiatiska jättarna har just lagt sig. Protest i Indien 2020. Foto: Ajit Solanki/AP/TT

Indien planerar nu att bygga en damm vid Brahmaputra/Siang i norra Arunachal Pradesh för 130 miljarder kronor, för att motverka eventuella framtida negativa effekter av Kinas megaprojekt för vattenkraft.

Det har i sin tur ökat oron i Bangladesh.

– ”Damm-kapplöpningen” mellan Kina och Indien kommer att få mest negativa konsekvenser för oss, säger Sheikh Rokon, en bangladeshisk expert på flodvatten, till tv-kanalen Al Jazeera.

Den bangladeshiska före detta diplomaten M Humayun Kabir uttrycker liknande farhågor. Han föreslår att Kina, Indien och Bangladesh gemensamt ska diskutera frågan och den kinesiska jättedammens inverkan. Men han är skeptisk till att de andra två länderna skulle gå med på det.

– Eftersom nationalism nu är den dominerande inställningen i de flesta länder bryr sig ingen längre om det egna landets nationella intressen skadar grannlandets, beklagar sig Kabir.