Dags för Europa att kliva fram

Besvikelsen är säkerligen stor i de flesta europeiska regeringskanslier sedan det står klart att Donald Trump återigen blir USA:s president i fyra år från och med den 20 januari 2025.

– Men det kom inte som en blixt från klar himmel, så man kan utgå från att det betraktades som realistiskt av de flesta regeringar i Europa, säger Nicholas Aylott till Utrikesmagasinet.

Nicholas Aylott. Foto: UI

Europeiska politiker har därför, med få undantag, varit noga med att inte göra uttalanden som kan uppfattas som Trumpfientliga. Han tror också att valet i juni av den nederländske förre premiärministern Mark Rutte som generalsekreterare i Nato var en förebyggande åtgärd inför en möjlig Trumpseger.

– Han ses som någon som har en särskild förmåga att prata med Trump, som är respekterad av Trump.

Ett annat exempel är att Storbritanniens nye premiärminister och försvarsminister, Keir Starmer och David Lammy, i september åkte till USA för ett möte i Trump Tower i New York. Det ska också ha uppskattats av amerikanen.

Ny svensk Natodebatt?

I Sverige tror Aylott att det kan uppstå en ny debatt om hur klokt det var att gå med i Nato när försvarsalliansen nu plötsligt ska ledas av en person som är så pass impopulär i Europa.

Han överraskades över hur snabbt en del politiker, inte minst i Socialdemokraterna, ändrade sig i Natofrågan.

– Det motståndet kan ligga latent någonstans, säger han.

Frågan kan även bli besvärlig för den borgerliga regeringen, anser Aylott.

Hur just Nato ska fungera och finansieras är en av de stora frågorna som rör relationen mellan USA och Europa. Men Aylott anser att man från amerikanskt håll, oavsett valsegrare, skulle ha haft liknande inställning.

– Trumps seger kan stimulera fram en snabbare övergång, för han drar sig inte för att påstå att européerna satsar för lite på sitt eget försvar. Men ungefär samma budskap hade förmodligen kommit från Kamala Harris, även om det hade uttryckts mycket mer diplomatiskt och tagit längre tid.

Blir det Nato som Sverige gick med i lika bra för svenskarna som ett Nato med Trump? Foto: Evan Vucci/AP/TT

Denna fråga är förstås i högsta grad relevant för Ukrainakriget, där det amerikanska stödet till Kiev har varit omfattande. Aylott tror att det de senaste månaderna har spridit sig en ny inställning hos de europeiska regeringarna. De bedömer alltmer att chanserna att Ukraina kan utropas som segrare och Ryssland som tydlig förlorare har blivit mindre och mindre.

– Så det framstår som allt tydligare att det blir något slags förhandling förr eller senare mellan Ryssland och Ukraina, och indirekt mellan Nato och Ryssland. Och att det kommer att leda till något slags kompromiss och vapenvila, och eventuellt ett mer långsiktigt slut på kriget. Så på sätt och vis är insikten nu att det faktiskt spelar mindre roll vem som sitter i Vita huset. Men med Trump kanske det kan gå fortare eftersom han gillar att göra deals, säger Aylott och fortsätter:

– Faktum är att ingen amerikansk regering vill strida i Ukraina. Vilken tänkbar amerikansk regering som helst betraktar i stället Kina som det primära fokuset för USA:s geopolitiska strategi och det innebär i sin tur en överlämning av ansvaret och kostnaderna för Europas försvar från USA till Europa.

Trumps tullar

Aylott ser framför sig en accelererad process mot gemensamma europeiska försvarsinköp, en starkare europeisk gren av Nato och mer av gemensam utrikespolitik. Han påpekar dock att detta kompliceras av att den kanske starkaste militärmakten, Storbritannien, inte är med i EU.

– Storbritannien måste involveras. Det är lite meningslöst att prata om ett starkare europeiskt försvar utan britterna.

Både Kamala Harris anhängare på valvakan (bilden) och europeiska regeringar är besvikna över valet, men viktiga delar av amerikansk politik hade troligen varit likartad om demokraten hade vunnit, anser Nicholas Aylott. Foto: Ben Curtis/AP/TT

Aylott ser likheter med den handelspolitiska situation som kan uppstå, och som är betydelsefull inte minst för ett litet, exportberoende land som Sverige. Trump har talat om höjda tullar på både europeiska och kinesiska varor som en grundbult i sin ekonomiska politik.

– Den frågan liknar den på säkerhetsområdet. Det blir jobbigare med Trump, och det blir bråkigare med Trump. Men det är viktigt att komma ihåg att Demokraternas administration under Joe Biden inte gjorde särskilt mycket för att förändra den protektionistiska handelspolitik som Trump genomförde under sin förra presidentperiod. Så det amerikanska valet stod den här gången inte mellan protektionism och frihandel. För väldigt få i USA verkligen gillar frihandel numera.

Gynnat Europa

Aylott tonar också ned risken för skakiga internationella finansmarknader, med tanke på att de offentliga underskotten anses kunna skena under en Trump 2. Åtminstone på kort sikt.

– Finansmarknadens inställning till utsikten att det kan bli en ny Trumpregering har varit ganska positiva. Många associerar Trumps presidentskap med ganska hög ekonomisk tillväxt i USA. Det kan vara en rimlig bedömning eller en orimlig bedömning, men den kopplingen görs ofta.

Aylott beskriver den tid som har varit efter det kalla kriget som en mycket speciell historisk period i världshistorien då Europa har varit väldigt gynnat och blivit beroende av banden över Atlanten. Med USA som enda supermakt och världspolis med liknande demokratiska värderingar som de europeiska har vår kontinent sluppit bekosta och ta itu med och många frågor.

– Men världen har förändrats, Många i USA är trötta på att vara världspolis, och andra länder har tröttnat på att USA är världspolis.

I denna nya värld måste Europa kliva fram, anser Aylott.