Fler privatarméer kan utmana Putin

I en analys så sent som den 20 juni beskrev Golts ett potentiellt ryskt inbördeskrig mellan regeringsarmén och de privatarméer som regimen har tillåtit växa fram, där Wagnergruppen har varit den mest framträdande.

När Jevgenij Prigozjins styrkor gjorde myteri var det ett hårt slag mot det ryska systemet, där det inte finns någon maktdelning, där alla beslut fattas av presidenten som också är överbefälhavare.
– På ryska kallas detta system för ”styrd demokrati”, även om jag inte vet vad det har med demokrati att göra, säger Golts till Utrikesmagasinet.

Aleksandr Golts, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier (SCEEUS) på Utrikespolitiska institutet. Foto: UI

Nu är systemet som sådant utmanat, och myteriet utgjorde ett verkligt hot mot den ryska staten. Putin blev svårt förödmjukad när han inom loppet av en dag först lovade att straffa de skyldiga för att sedan ge dem amnesti, anser Golts, som i många år som redaktör i Ryssland analyserat landets militär. I dag är han analytiker vid Centrum för Östeuropastudier (SCEEUS) på Utrikespolitiska institutet i Stockholm.

– Putins största misstag var att avsäga sig statens monopol på att använda våld, säger Golts.

Wagnergruppens snabba framryckning inne i Ryssland, som inte verkar ha stött på något motstånd, visar också på någonting annat som är viktigt: att regeringsarmén inte har någon strategisk frontlinje bakom Ukraina som annars hade kunnat stoppa Prigozjins soldater.

Hade då Wagnergruppen kunnat inta Moskva?

– Det beror på vad man menar med att inta Moskva. De hade kanske 5 000 soldater, det är ingenting om man ska ta en stad med 12 miljoner invånare. Man kan kanske ta en och annan officiell byggnad – men vad gör man sedan? säger Golts.

– Jag tror att Prigozjin hoppades på att vartefter hans trupper ryckte fram i Ryssland skulle allt fler ryssar sluta upp bakom honom. Men det hände inte, och det insåg han.

Fler kan följa Prigozjins exempel. Foto: Prigozhin Press Service via AP/TT

Vad som sker nu med Prigozjin är oklart, annat än att han tycks ha släppts in i Belarus. Och de av Wagnergruppens soldater som vill fortsätta strida i Ukraina får nu lov att ansluta sig till regeringsarmén. Det är en ordning som försvarsminister Sergej Sjojgu har velat se en tid, men som Prigozjin motsatt sig.

Man ska dock komma ihåg att Wagnergruppen bara är en av flera ryska privatarméer, påpekar Golts. Sammanlagt består de av tiotusentals soldater som är stationerade i Ukraina och Ryssland.

– Alla har de nu fått tydligt bevisat för sig att om de vill göra någonting liknande så kan de lyckas. Kanske är det första gången som de inser det. Och de kommer att göra det i en krissituation.

Fördömde myteriet och vill nu att det ska falla i glömska. Foto: Pavel Bednyakov, Sputnik/Kreml via AP/TT

I Ukraina ser Golts flera följder. Den viktigaste är att de ryska regeringssoldaternas stridsmoral lär sjunka. Han tror också att Ukraina kan försöka utnyttja situationen på något sätt. Däremot tror han inte att Wagnergruppens upplösning påverkar situationen på marken nämnvärt – dess slagkraft var redan kraftigt decimerad av slaget i Bachmut, och soldaterna befann sig inte längre vid frontlinjen när myteriet startade.

Och Putin vill förmodligen att hela episoden ska falla i glömska så fort som möjligt. När denna intervju görs direkt efter de dramatiska händelserna, rapporterar rysk TV ingenting om myteriet. En stor rysk militär tidning har en stort uppslagen artikel som hyllar sin befälhavare Putin och svär honom trohet.

– Den ryska propagandan är mycket sofistikerad och jobbar dygnet runt. I dag eller i morgon kommer man att skapa uppmärksamhet kring någonting annat som drar till sig allmänhetens intresse, säger Aleksandr Golts.