COP27: ökande krav om att öppna plånboken

Den 6–18 november träffas världsledare och företrädare för ickestatliga aktörer i Sharm El Sheikh i Egypten för COP27. Det är den 27:e upplagan av det årliga mötet för alla länder som skrivit under FN:s klimatkonvention, UNFCCC. Under sammankomsten förhandlar parterna om hur klimatarbetet ska genomföras och man följer upp tidigare beslut. På svenska kallas mötet Partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

Förra årets möte, COP26, hölls i Glasgow. Där gavs många löften om satsningar på klimatet. Parterna lyckades även förhandla fram de stora dragen för vilka regler som till slut ska gälla för dem som anslutit sig till Parisavtalet från 2015. Till exempel anger ”regelboken” vad som gäller för handel med utsläppsrätter.

Naghmeh Nasiritousi är forskare vid Utrikespolitiska institutets program för global politik och säkerhet och docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet, och är specialiserad på klimatpolitik.

Fokus i förhandlingarna i år är i stället på hur det ska gå att omsätta orden i handling, säger hon.
– Det betyder att de stora frågorna om finansiering och att skala upp klimatåtgärder är på bordet.

Krav på i-länder

Klimatåtgärder går att dela in i tre steg. Det första är att minska utsläppen för att minska klimatpåverkan, så kallad mitigering. Det andra är anpassning.
– Uppvärmningen pågår och vi måste förbereda våra samhällen för extremväder som översvämningar, värmeböljor och omfattande torka till exempel, säger Nasiritousi och fortsätter:
– Det tredje steget handlar om att även när vi vidtar de här åtgärderna så kommer stora skador att ske och till det behöver vi olika finansieringsmekanismer.

Allt fler pratar om klimatskadestånd, säger Naghmeh Nasiritousi. Foto: Rickard Kilström.

En del av finansieringsfrågan handlar om skador och förluster, det vill säga främst för länder som drabbas väldigt hårt av klimatförändringarna och som behöver hjälp att bygga upp sina samhällen igen.
– Det är fler och fler länder som pratar om skadestånd till utvecklingsländer för klimatförändringar som de har bidragit väldigt lite till själva. Ett exempel är Pakistan, där stora delar av landet låg under vatten tidigare i år. De behöver hjälp både med katastrofhantering och återuppbyggnad nu men även med förebyggande åtgärder för att minska sin sårbarhet inför framtiden, säger hon.

Krav på ekonomisk ersättning för skador och förluster bygger på idén att de länder som under lång tid släppt ut växthusgaser, det vill säga den industrialiserade världen, ska betala till sämre bemedlade stater som nu och i framtiden drabbas negativt av klimatförändringarna.
– Frågan har funnits med ganska länge. Den stod på agendan redan i Paris, men USA ville inte ha någon skrivelse om finansiering för skador och förluster då för det skulle öppna Pandoras ask tyckte de, säger Naghmeh Nasiritousi.
– Men nu när man ser hur hårt drabbade vissa länder är redan i dag så finns det ett stort tryck att hantera det här. Om man ska kunna bygga förtroende för klimatåtgärder så måste man ta med den här finansieringsbiten.

Danmark går före

Tidigare i år lovade Danmark som första land motsvarande 150 miljoner svenska kronor i finansiering för skador och förluster. Ingen jättesumma i sammanhanget, men många utvecklingsländer hoppas att fler följer det danska exemplet. Andra förslag som kan tas upp under förhandlingarna är globala skatter på klimatförstörande verksamhet såsom på fossilindustrin eller flygbranschen och försäkringar som ska göra att länder och organisationer vågar satsa på klimatprojekt.

Förödelse i Mirphur Khas i Sindhprovinsen i sydöstra Pakistan efter årets exceptionella monsunregn. Foto: Peter Biro/ECHO

Platsen och ordförandeskapet för COP är också något som kan påverka dagordningen. Med Egypten som värd- och ordförandeland för årets möte kommer det troligen att vara ett ökat fokus på klimatanpassning, matsäkerhet och energifrågor.
– Om man tänker att det här är ett afrikanskt COP så är de frågorna väldigt angelägna.

Något annat som påverkas av vilket land som håller i konferensen är vilka aktörer från civilsamhället som kan tänkas delta. I år kan man vänta sig fler aktörer från Afrika.

– Samtidigt har Egypten fått ganska mycket kritik för den försämrade situationen för mänskliga rättigheter i landet. Till exempel att det är väldigt många från civilsamhället och aktivister som sitter i fängelse i Egypten, säger Naghmeh Nasiritousi.
– Så en farhåga från civilsamhället är att det kommer vara svårt att göra sin röst hörd. Vanligtvis är det mycket protester under COP-mötena. Det kan bli svårare under Egyptens ordförandeskap.

Kommer polis i värdlandet Egypten att slå ner på demonstranter i samband med COP27? Foto: Amr Nabil/AP/TT

Klimat-cola?

Årets möte har också fått kritik för val av huvudsponsor – Coca-Cola, som utslaget på sina hundratals olika produkter säljer över en miljard plastflaskor varje år. Men att COP-möten har en sponsor som bedriver verksamhet som är skadlig för miljö och klimat är inte ovanligt, säger Naghmeh Nasiritousi.
– Tidigare år har konferenserna sponsrats av andra kontroversiella bolag, såsom flygbolag eller energibolag med fossila intressen. Men just Coca-Cola tycker jag var intressant för att Rio-mötet 2012 fick exakt samma kritik för att Coca-Cola var en av sponsorerna.

Den gången svarade Coca-Cola att företaget ville vara med och satsa på hållbarhet.
– Men nu har det gått tio år och det har inte hänt så mycket på den fronten, så det är intressant att de får en ny chans, säger hon.

Finansieringsfrågorna är inte nya men har fått förnyad aktualitet. Protest i samband med COP26 i Glasgow i fjol då Storbritanniens premiärminister hette Boris Johnson. Foto: Scott Heppell/AP/TT

En annan återkommande kritik som brukar luftas i samband med de flesta COP-mötena är att det ofta lovas mycket som inte blir gjort. I Glasgow var det överraskande att flera länder kom överens om att man ska inkomma med mer ambitiösa nationella planer för klimatarbetet för att kunna uppnå Parisavtalets temperaturmål.
– Det fanns en uppmaning att lämna in de här planerna till klimatkonventionen före september i år så att de skulle hinna räkna ut väntade effekter av de nya planerna, men hittills har bara 23 av 197 länder gjort det.

Naghmeh Nasiritousi berättar att det är fler och fler som anser att oviljan att på riktigt ta tag i klimatmålen främst ligger hos politikerna.
– Vi har tekniken och kunskapen som behövs och pengarna, fast de flödar fortfarande åt fel håll.

Stöd till fossilt – och förnybart

Det läggs alltså mer pengar på subventioner för fossil energi än förnybar. Kriget i Ukraina påverkar också klimatarbetet. Allt fler stater har till exempel insett att det är viktigt att vara mer självförsörjande på energi.
– Det går åt två håll. Det ena är att man fortsätter investera i fossil energi, även om man lovat att inte göra det. Det andra är att man satsar på energieffektiviseringar och förnyelsebar energi. Så även om det förnybara nu får en skjuts, riskerar man att låsa in utsläpp i många år eftersom investeringar som görs i dag i fossil energi kommer att fortsätta släppa ut växthusgaser i många år.

Kolgruva i Anhuiprovisen i östra Kina. Jättelandet planerar att utöka sin kolproduktion för att undvika förra årets stora strömavbrott. Foto: Han Xu/Nya Kina via AP/TT

Även pandemin och inflationen är faktorer som påverkar förmågan att leva upp till löften om klimatåtgärder.
– De här kriserna har gjort att många stater satt sig i skuld. För de rika ländernas del kan det innebära minskad benägenhet att bidra med klimatfinansiering, vilket är ett problem när man har sagt att man ska skala upp den till fattiga länder, säger hon.

Men olika förklaringar till att klimatarbetet har försvårats på grund av flera globala och regionala kriser hjälper inte mot den globala uppvärmningen. De två senaste IPCC-rapporterna som kommit sedan mötet i Glasgow understryker det som vi redan vet – att tiden är knapp.
– Båda rapporterna säger att det är stora systemförändringar som behövs.

Så vad kan vi vänta oss av COP27?
– Det kommer nog vara många strider om finansiering och hur det internationella klimatsamarbetet kan förstärkas. Det är vad jag väntar mig, säger Naghmeh Nasiritousi.