”Mannen som förstörde Ryssland” och fler aspekter på krisen

– Den externa aggressionen speglas i en intern repression i Ryssland. Ryssland kommer snabbt att gå i en mer auktoritär riktning. Det är en process som har eskalerat på senare år med mordförsöket på oppositionsledaren Aleksej Navalnyj och hans fängslande. Ryssland har i dag över 400 politiska fångar, en uppgång från ungefär 50 politiska fångar för fem-sex år sedan, och hundratals människor blev under natten till fredagen arresterade i Ryssland för att de protesterade mot kriget.

I och med den fullskaliga militära attacken mot Ukraina har Ryssland ”förändrats ofrånkomligt och oåterkalleligt”, anser Martin Kragh.

Martin Kragh är biträdande chef för Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet. Foto: UI.

Trots allt har det ju demonstrerats i många städer. Man kan få intrycket att det som nu sker inte är populärt hos den ryska befolkningen. Vad tror du om kraften i motståndet?

– Än så länge är det relativt små protester, men vi ska komma ihåg att protester i Ryssland kommer med oerhört hög personlig risk. Du kan fängslas, du kan bli av med jobbet, du kan dömas till fängelse. De kan hitta på anklagelser om att du har gjort våldsamt motstånd eller att du har förolämpat polisen. Yttranden på sociala medier som kritiserar regeringen eller militären kan leda till långa fängelsestraff.

– Så vad vi kan vänta oss är en situation där Ryssland nu å ena sidan fortsätter att plåga det ukrainska folket med sin militära kampanj samtidigt som den auktoritära utvecklingen i Ryssland bara kommer att fortsätta. Det finns ingen hejd på den här utvecklingen så länge Vladimir Putin sitter vid makten, för allt det här drivs av hans egna övertygelser, hans idé om att återställa ett ryskt imperium. Och han vill gå till historieböckerna som ledaren som var stark, som höll makten, som behärskade andra länder och som avgjorde frågor om krig och fred. Det här är den ofrånkomliga konsekvensen av hans politiska logik.

Men stärks eller försvagas hans grepp om makten av Ukrainainsatsen?

– Man skulle ju så klart vilja säga att nu försvagas hans makt, att nu är det slut. På ett sätt är det här början på slutet. Det här är givetvis en enorm strategisk blunder även från det snävt ryska statsperspektivet. Putin har ju för all framtid alienerat och repellerat det ukrainska folket, ett land med vilket Ryssland har starka och historiska kulturella band. Och Ryssland kommer att isoleras alltmer från väst, från omvärlden, och man kommer att bli alltmer beroende av Kina, ett land som precis som Ryssland är mycket auktoritärt men som till skillnad från Ryssland är en ekonomisk gigant. Så han har försvagat Ryssland. Möjligtvis har han stärkt sin egen position, men Putin kommer att gå till historieböckerna som mannen som förstörde Ryssland.

Intern repression. Många har gripits när de har demonstrerat i Ryssland mot kriget i Ukraina. Foto: Dmitri Lovetsky/AP/TT.

Finns det någon som har Putins öra i det här läget? Skulle han lyssna om Kinas president Xi Jinping sade åt honom att skärpa sig?

– Dilemmat är att Kina är det enda land som gynnas. Så Kina bidar sin tid och låter Putin dingla där längst ut på kvisten där han nu hänger kvar. Och internt i Ryssland finns i dag inga balanserande motvikter i det politiska systemet. Vi får utgå från att Putin kan styra dessa frågor enväldigt. Det har tidigare funnits en diskussion om att man fattar beslut inom en snäv krets av likasinnade. De senaste dagarna, och framför allt mötet som man sände på TV från det nationella säkerhetsrådet, som ju ska vara den här snäva gruppen, ger snarare för handen att Putin inte alls lyssnar på dem. Han vill bara att de ska bekräfta hans egna beslut. Han omger sig bara med folk som inte kan eller vågar eller har den intellektuella förmågan att säga emot honom. Så vi får utgå från att Putin är isolerad och att han kommer att fatta beslut på egen hand och att han sannolikt också fattar dessa beslut utifrån en världsbild som är förvrängd och felaktig.

Har då denna krets intresse och förmåga att avsätta honom?

– Det är för tidigt att spekulera kring sådana scenarier. Vi vet från historiska erfarenheter, när man tittar på den här typen av personcentrerade autokratier, att maktskiften brukar bli plötsliga och sker utan förvarning. De sker av skäl som inte har med några konstitutionella mekanismer att göra. Ledare som Putin brukar bytas ut genom att ledaren dör, en palatskupp eller en revolution underifrån. Det är ju en kontrast till exempelvis det man brukar kalla partidiktaturer, som det kinesiska och andra liknande system, med ett parti som har makten. Där tenderar makten att byta händer under mer stabila och förutsägbara former i och med att partiet hela tiden behåller auktoriteten. I Ryssland hänger allt på Putin och personkulten som har byggs upp kring honom. Det betyder att Ryssland kommer att gå in i en ny fas av instabilitet och oförutsägbarhet.

En kvinna i Kiev intill sitt bombade hus. Putin har för all framtid alienerat det ukrainska folket, anser Martin Kragh. Foto: Emilio Morenatti/AP/TT

Martin Kragh anser att de värsta tänkbara mardrömmarna sedan Rysslands annektering av Krim 2014 har besannats.

– Putin har bestämt sig för att dominera och stycka upp Ukraina. Hans mål är sannolikt att avsätta och möjligtvis mörda eller internera den ukrainska ledningen. Journalister, forskare och aktivister i Ukraina lever nu med exceptionell fara för sina liv. Han avser att installera någon typ av quislingregim och förnedra och förödmjuka det ukrainska folket.

– Det finns i det här läget skäl att erinra den ukrainska nationalsångens första strof: ”Ännu lever Ukraina”. Det är en idé som lever starkt hos miljoner ukrainare. De kommer att göra allt motstånd de kan. Det här är en konflikt som inte kommer att sluta väl för någon sida.

Finns det något särskilt du håller ögonen på nu?

– Vi i väst måste nu samla oss för att tänka om vår relation till Ryssland i botten. Det finns inte längre något mer snack om normalitet. Putin är inte en ledare som kan sitta vid anständiga människors bord. Han har passerat alla gränser som kan tolereras inom folkrätten och rent moraliskt.

– Det här måste leda till ett omtänk i det sätt vi förhåller oss i Europa till vår energisäkerhet, kring mänskliga rättigheter, till hur vi kan stötta både det ukrainska och det ryska folket. Vi måste vara beredda att investera mer i våra grundläggande värderingar och principer. Är vi inte beredda att göra det finns det ingenting som hindrar Putin att fortsätta. Och då har han nya länder på sin lista: Georgien, Moldavien, möjligtvis Kazakstan, Belarus. Och det kommer inte att sluta väl för Europa.

Står Baltikum på samma lista?

– Det är för tidigt att säga. Putin är i grund och botten vad statsvetare och ekonomer brukar kalla ”riskavert”. Det är ett fint ord för en fegis. Han ger sig på de länder han tror att han enkelt kan dominera, och på det sättet är naturligtvis Baltikum med sina medlemskap i EU och Nato en helt annan motståndare. Men Putin är i grund och botten en ledare som nu får betraktas som oförutsägbar och möjligtvis inte mentalt tillräknelig. Vi får utgå från att han är en ledare som kan fatta vilka beslut som helst.