Ny ”normal” våldsnivå i Mellanöstern

Världen har nervöst väntat på vad Irans utlovade svar skulle bli på det mord som Israel allmänt anses ha utfört på Hamas högste ledare Ismail Haniya i Teheran den 31 juli. På samma sätt har oron varit stor för hur Irans allierade Hizbollah i Libanon skulle replikera på Israels likvidering av en av rörelsens befälhavare i Beirut den 30 juli (vilken i sig var ett svar på en granatattack den 27 juli som dödade en grupp barn på en fotbollsplan på de Israelockuperade Golanhöjderna).

I helgen avfyrades så hundratals granater från Libanon i en attack mot vad som sades vara israeliska militära mål, och som Israel uppenbarligen insåg var på gång och begränsade genom ett bombregn mot Hizbollahs raketramper. Är då detta den stora upptrappning som världen befarat?

– Det är för tidigt att säga, det är inget som tyder på att det här är slutet, säger Rouzbeh Parsi, chef för Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram.

Rouzbeh Parsi ger inte mycket för de förhandlingar om Gaza som USA driver. Foto: Utrikespolitiska institutet.

Tidsfråga?

Han konstaterar att effekten av den upptrappning som nu har skett i regionen är att vi ”vänjer oss vi en ny normal nivå” på våldet. Det är avsevärt högre än tidigare men parterna avhåller sig hittills från krig i full skala.

– Frågan är hur länge det håller, säger Rouzbeh Parsi.

Han understryker att för varje ny nivå är steget kortare till vad som definitionsmässigt är ett riktigt krig. Och i förlängningen något som skulle kunna få oöverskådliga konsekvenser i regionen.

Israels strategi med sina räder i Libanon är att hela tiden nagga Hizbollahs räckvidd i kanten, säger Parsi.

– Förr eller senare måste Hizbollah bestämma sig för om det här riskerar hela deras förmåga att slå tillbaka och då blir det plötsligt logiskt med en högre eskalering.

Kafébesökare i Beirut lyssnar på tal av Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah i anslutning till raketanfallet mot Israel. Foto: Bilal Hussein/AP/TT

Det är Iran som har sett till att Hizbollah är en av världens mest välbeväpnade ickestatliga miliser. Den libanesiska shiamuslimska rörelsen bedöms ha en arsenal på uppemot 150 000 raketer och robotar, liksom drönare, luftvärn och mycket mer. En fråga är om Hizbollahs senaste angrepp kan tolkas även som svar från Iran.

– Man kan väl säga så mycket att det hänger ihop, säger Rouzbeh Parsi. Sen har iranierna hävdat att man ska komma med sin egen hämnd, men jag tror att det är idealiskt för deras del om Hizbollah lyckas göra någonting och att det håller sig där. Om det sen lyckas är en annan femma.

Amerikansk "kuliss"

Iranierna kan nog vara stressade att agera efter mordet på Haniya men vill helst inte ha bråttom, bedömer Parsi.

– De vill nog vänta och ta sin hämnd när det passar dem, snarare än att man känner sig skyldiga att svara just nu.

Det har också rapporterats om att Iran skulle kunna hålla tillbaka sitt svar om förhandlingarna om en vapenvila i Gaza leder någon vart. Många, bland andra Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah, tvivlar på att de samtal som USA säger sig driva på leder något vart, säger Rouzbeh Parsi.

En bil som Israel träffat inspekteras i Saida i södra Libanon. Foto: Mohammed Zaatari/AP/TT

Han anser att förhandlingarna en ”amerikansk potemkinkuliss”, med andra ord att de utåt sett ska framstå som framgångsrika men att de döljer någonting annat. De är en illusion – enligt Parsis bedömning – eftersom Benjamin Netanyahu hela tiden sätter käppar i hjulet med nya krav när förhandlingarna är på väg någonstans, och att president Joe Biden likväl håller den israeliske premiärministern om ryggen.

– Biden vill få det att se ut som att de gör någonting samtidigt som [amerikanerna] skeppar en massa vapen, och de vill inte att förhandlingarna ska bryta samman fullständigt före presidentvalet i USA [den 5 november].

Valfråga i USA

Viktiga väljargrupper i USA är kritiska till Israels krigföring. Men även om Demokraternas presidentkandidat, vicepresidenten Kamala Harris, därför borde gynnas av en vapenvila sätter USA inte Netanyahu under tillräckligt tryck, anser Parsi.

– De vill få problemet ur världen utan att pressa Israel, vilket per definition är omöjligt.

Vad gäller USA är det också en öppen fråga vad nästa amerikanska president heter, och vad det kan få för betydelse.

Möjligen kan det internationella rättssystemet påverka vad som sker. Både FN:s skiljedomstol ICJ och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har kriget i Gaza under lupp. Om ICJ kommer med nya yttranden i höst för att hejda Israels operation kan det ha betydelse ”för den del av världen som bryr sig”, tror Parsi. Då skulle också europeisk vapenförsäljning till Israel kunna bli olaglig.

– Det är viktigt att inte glömma bort den vinkeln, att vi har fortfarande något slags internationell rätt.

Protest utanför Vita huset. Viktiga väljargrupper är kritiska till Israels krigföring i Gaza och USA:s vapenleveranser dit. Foto: Susan Walsh/AP/TT

Vid ICC har åklagaren i sin tur begärt att domstolen ska utfärda order om att gripa såväl Hamasledare som Netanyahu, misstänkta för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Domstolen pressas av USA att inte gå åklagaren till mötes. Om domarna inte kommer med en arresteringsorder är frågan om ICC överlever, säger Rouzbeh Parsi.

– ICC har ju länge anklagats för att bara vara ett redskap för att i princip bara klämma åt afrikanska diktatorer, så det här är lite grann det stora lackmustestet på om man är kapabel till mer.

Under tiden lär beskjutningen över den israelisk-libanesiska gränsen fortgå. Förhoppningsvis kommer de stridande även fortsättningsvis att avstå från bombregn över Beirut eller Tel Aviv. Libanons ekonomi är redan usel så där gör striderna i den rådande omfattningen ekonomiskt varken från eller till, men för israelernas del är läget både ekonomiskt och politiskt smärtsamt, säger Parsi.

– Norra Israel är nu avfolkat. Ur Hizbollahs perspektiv, om de kan hålla det på den här nivån eller lite lägre, passar det här dem alldeles utmärkt. Det är israelerna som kommer att ha svårt för det i längden.