Så manipuleras val i Afrika

Inför valet i Nigeria den 25 februari ökade de politiska inspelen på sociala medier lavinartat. I januari avslöjade brittiska BBC att nigerianska partier betalat motsvarade en halv miljon kronor till influerare för att dessa skulle svärta ner deras motståndares rykte och plantera falska nyheter. Många har spelat på känsliga ämnen som religion och etnicitet.

– I valet 2015 visste vi att desinformation var ett problem, i valet 2019 såg vi det som ett bekymmer, i år är det centralt, förklarar David Ajikobi, redaktör på Africa Check, en av Afrikas största faktagranskande organisationer, för det tyska mediebolaget Deutsche Welle.

Nigeria är ett av de länder som namngivits i det stora avslöjandet nyligen om hur ett israeliskt företag under namnet Team Jorge har manipulerat val och spridit falska nyheter över hela världen sedan 2012. Granskningen samordnades av den Parisbaserade redaktionen Forbidden Stories, som Utrikesmagasinet tidigare samarbetat med, och omfattade ett 30-tal medier såsom israeliska Haaretz, brittiska The Guardian och tyska Der Spiegel.

Männen bakom Team Jorge hävdar att de har varit inblandade i 33 presidentval, varav två tredjedelar var i Afrika. Alla kampanjer har dock inte varit framgångsrika.

Cambridge Analytica

I Nigeria 2015 ska Team Jorge ha fått uppdraget att hjälpa till att få den sittande presidenten Goodluck Jonathan omvald. Kampanjen ska ha synkroniserats med det skandaltyngda och nu upplösta analysföretaget Cambridge Analytica. Team Jorges uppdrag var bland annat att ta fram uppgifter som kunde undergräva det största oppositionspartiet APC och dess kandidat Muhammadu Buhari.

Det finns inget som tyder på att Goodluck Jonathan var medveten om de två företagens inblandning och i slutändan vann trots allt Buhari och hans APC. Nigeria framhålls ändå av Team Jorge som ett exempel på hur man ”skapat kaos” på en afrikansk valdag. Enligt uppgifter fick exempelvis APC:s frontfigurer sina mobiler utslagna på valdagen på grund av överbelastning – som iscensatts av Team Jorge.

Manipulationsmetoder sprids från ett land till ett annat, säger Alphonce Shiundu, redaktör på Africa Check. Foto: privat

I valet i Kenya 2022 ska Team Jorge ha hackat mejlkonton som tillhörde presidentkandidaten William Rutos nära rådgivare. En av dem anklagades i sin tur för att ha försökt manipulera valresultatet till Rutos fördel. Högsta domstolen bedömde dock att bevisen som lades fram var falsifierade, förkastade uppgifterna och upprätthöll valresultatet.

Det är oklart i vilken grad Team Jorge var inblandat i försöken att manipulera valet i Kenya. Oavsett solkades valet av desinformation från båda håll och har bedömts som det ”smutsigaste” valet i det östafrikanska landets unga demokratiska historia.

– Team Jorge hävdar att de försökte infiltrera Rutos valkampanj, men de misslyckades så till vida att den person [Ruto] som de ville få att framstå i dålig dager vann valet. Det kan ha berott på att deras metoder var ineffektiva eller att Rutos valkampanj var så pass solid att den lyckades stå emot manipulationsförsöken, säger Alphonce Shiundu, redaktör på Africa Check i Nairobi.

Även inhemsk manipulation

Men, frågar han retoriskt, spelar det någon roll om dessa så kallade valkonsulter lyckas manipulera ett eller tio val i Afrika? Oavsett är det ett bekymmer. De metoder som anses ha fungerat i ett land exporteras till nästa genom personer som reser runt och hyrs in som rådgivare till olika valkampanjer, förklarar Alphonce Shiundu.

Det är långt ifrån enbart utländska intressen som erbjuder sina tjänster för att sprida falsk information och i slutändan påverka valresultat. Ugandas regering har avslöjats med falska konton som tagits bort av Facebook, i Kongo-Kinshasa har universitetsstuderande kopplats till desinformation om covid-19 och etiopier i diasporan har knutits till motstridiga Twitterkampanjer fulla av obekräftade uppgifter om kriget i Tigray. 

William Ruto skulle framställas i dålig dager, men till hans anhängares glädje vann han ändå presidentvalet i Kenya 2022. Foto: Brian Inganga/AP/TT

Bristen på tillförlitlig statistik är en sak som oroar Alphonce Shiundu. Den bäddar för spridning av falska påståenden och politiska löften som byggs på lösa grunder.

– Utan statistik är det svårt att fatta verklighetsförankrade politiska beslut men i många afrikanska länder är statistiken gammal eller svår att verifiera. Därför tar politiker siffror ur luften och spinner sitt budskap på uppgifter som inte är förankrade i verkligheten. Samma sak med opinionsmätningar, de kan ge en bild av att politiker framstår som oslagbara, vilket bäddar för problem när det sedan visar sig att de förlorar val.

Förfalskade tidningssidor

Ett grepp som förfinats med åren i Kenya är förfalskade tidningssidor. Delar av innehållet på en vanlig tidnings förstasida förvanskas och sprids på sociala medier.

– De ändrar bara lite grann. Inte hela sidan, så det är svårt att upptäcka för ett icketränat öga. Det är ett knep som blivit väldigt vanligt. Ett annat är att låta en armé av influerare i sociala medier driva en viss fråga och skapa en trend. Då kan nyhetsjournalister plocka upp ämnet som de tror trendar och fortsätta diskussionen i etablerade medier utan att förstå att de manipulerats till att skriva om just den saken, säger Alphonce Shiundu.

"Om ett land som Centralafrikanska republiken skulle försöka sätta press på Facebook eller Instagram skulle det inte hända så mycket", säger Tessa Knight som forskar om cyberpropaganda. Foto: DFR Lab

Hur falska nyheter och desinformation sprids i Afrika beror bland annat på olika befolkningars tillgång till internet och på hur god kunskapen om internet är. I många länder är Whats App en flitigt använd plattform. I andra, där datatrafik är dyr, är radion fortfarande den viktigaste informationskällan.

– Det är oerhört svårt att driva forskningsprojekt om vad som sägs i radio eftersom i princip inget är digitalt utan sänds i realtid, säger Tessa Knight, forskare vid Atlantic Council’s Digital Forensic Research Lab (DFR Lab). Tessa Knights fokusområde är Afrika söder om Sahara. Målet är att avslöja cyberpropaganda och förklara hur den fungerar.

– Det finns en enorm mängd desinformation i Afrika men jag tror egentligen inte att Afrika är mer utsatt än andra delar av världen. Vi vet att gamla demokratier som USA och Europa också utsatts för framgångsrika desinformationskampanjer under valtider.

Vem ska man tro på?

Samtidigt, tillägger hon, har Europa mer tyngd att trycka på olika sociala medieplattformar för att de ska uppmärksamma och städa upp bland falska konton och inte sprida falsk information.

– Om ett land som Centralafrikanska republiken skulle försöka sätta press på Facebook eller Instagram skulle det inte hända så mycket.

Mycket av granskningen som sker på området handlar om Ryssland, Israel, Kina och USA, samt var krafter från dessa länder är aktiva. Betydligt mindre energi och finansiering läggs på att undersöka inhemska afrikanska, eller regionala, desinformationskampanjer. Många är inte heller medvetna om omfattningen av falsk informationsspridning i Afrika, tror Tessa Knight.

Team Jorge försökte få Goodluck Jonathan i Nigeria omvald till president 2015. Foto: Sunday Alamba/AP/TT

– Vad ett litet land i Afrika gör intresserar inte särskilt många så därför är det svårt att kartlägga den här typen av verksamhet. Ett av de länder jag granskat är Sudan. Där är bilden verkligt komplicerad, säger hon.

Innan envåldshärskaren Omar al-Bashir störtades 2019 var mängden desinformation mycket liten eftersom hans regim kontrollerade informationsflödet i landet. Efter kuppen tillsattes ett övergångsråd med representanter från både militären och det civila samhället. Även det störtades, och maktkampen mellan militären och demokratiförespråkare har fortsatt. Det är en gynnsam grogrund för desinformation.

– Alla parter, från demokratianhängare till militären, sprider falska påståenden. Det är ett komplext nät av inhemska kampanjer, regionala intressen och internationella aktörer som är inblandade i desinformationen som sprids, säger Tessa Knight och fortsätter:

– Folk utsätts för massiva mängder information utan att veta vad som är sant. De vet inte vem som går att lita på, och de tror inte på medierna. Att få till en positiv demokratiutveckling i den miljön är oerhört svårt.

Exakt hur framgångsrika olika desinformationskampanjer generellt har varit på den afrikanska kontinenten är svårt att säga, tycker Tessa Knight.

– Men om de inte, åtminstone delvis, gett önskat resultat skulle de inte ha funnits. Avslöjandet av företag som Cambridge Analytica och Team Jorge innebär inte att problemet försvinner, men det lyfter upp det på dagordningen och gör människor mer medvetna. Det är helt nödvändigt att vi diskuterar det här. Kanske leder det till nya regleringar, eller till förbättrad cybersäkerhet så att regeringar blir mindre sårbara för hackerattacker i framtiden, säger Tessa Knight.