Passivt FN stärker hårdföra rebeller i Aleppo
Här kör väpnade rebellgrupper in mat till de civila i östra Aleppo. Foto: Khaled Salameh

Passivt FN stärker hårdföra rebeller i Aleppo

Krönika. ”Ge er iväg eller svält ihjäl” – det är så den syriska oppositionen ser på Rysslands förslag om upprättandet av humanitära korridorer i Aleppo, så att civila ska kunna fly innan bombplanen slår till. Det skriver Mohammed Al Abdallah och Basma Alloush, verkställande direktör respektive kommunikatör vid frivilligorganisationen Syria Justice and Accountability Center, med säte i Washington. De menar också att FN:s passivitet har gynnat extrema rebellgrupper och äventyrar en fredlig förhandlingslösning.

Publicerad: 2016-08-11

I slutet av juli lyckades Assads regeringsstyrkor, med stöd av Ryssland, försätta omkring 300 000 invånare i östra Aleppo under belägring.

FN uppskattade att mat och mediciner i dessa områden skulle räcka i högst tre veckor och att det skulle få svåra humanitära följdverkningar.

Det ultimatum som ställdes – stanna kvar och uthärda bombardemangen och svälten eller fly till Aleppoprovinsens västra del som hålls av regeringsstyrkor – innebar tvångsfördrivning. Det i sin tur strider mot den internationella humanitära rätten.

Men innan dessa korridorer kunde upprättas hade en allians av olika rebellgrupper – däribland Ahrar al-Sham, Fateh-armén och Fateh al-Sham-fronten (tidigare kallad Nusrafronten)  – brutit belägringen och kört in lastbilar med förnödenheter.

Trots att dessa matleveranser innebär en lättnad för de civila i området är det svårt att inse vidden av händelseutvecklingen, när de så kallade befriarna består av rebellgrupper som tidigare har gjort sig skyldiga till otaliga kränkningar av mänskliga rättigheter.

Symboliken i att konvojer med förnödenheter levereras av dessa rebeller i stället för av FN har haft negativ inverkan på FN:s rykte bland syrier och kan äventyra fredsprocessen.

Innan belägringen upphörde gjorde Ryssland och Syriens regering ett gemensamt uttalande för FN, där de förklarade att de skulle öppna fyra humanitära korridorer, tre för civila och en för väpnade rebeller.  Den syriska regeringen gick ut med säkerhetsgarantier, men invånarna i Aleppo kallade dem snart för ”dödskorridorer”, eftersom de fruktade att regeringen skulle angripa alla som försökte ta sig ut – antingen med flygbomber eller genom gripanden. Den syriska oppositionen jämförde till och med Damaskusregimens strategi med Groznyj där Ryssland släppte ned flygblad till tjetjenska civila med information om upprättandet av humanitära korridorer, vilket gav människor en chans att fly, medan staden bombades och jämnades med marken.

Vi i Syria Justice and Accountability Center har tidigare skrivit om hur ”påtvingad fördrivning av en befolkning är strikt förbjudet enligt internationell rätt”. Även om försöken att tvinga människor att lämna sina hem i detta fall inte syftar till etnisk rensning, så ges de civila ingen möjlighet att stanna i sina hem under trygga förhållanden.

Den internationella humanitära rätten kräver att parterna i en väpnad konflikt förhindrar att olagliga aktioner från deras egen sida leder till tvångsfördrivning av människor. 

Systematisk massfördrivning klassas enligt Romstadgan som ett brott mot mänskligheten. Den 2 augusti fördömdes det rysk-syriska uttalandet av Save the Children och 34 andra humanitära organisationer: ”En verkligt humanitär åtgärd kan inte tvinga Aleppos invånare att antingen fly in i armarna på sina angripare eller att stanna i ett belägrat område under fortsatt bombardemang.”

Robert Mardini, Mellanösterchef på Internationella rödakorskommittén (ICRC), betonade att det krävs noggrann planering för humanitära korridorer och att sådana inte friskriver parterna från skyldigheten att skydda civila. De som väljer att stanna kvar måste få skydd och humanitärt bistånd.

FN:s svar på förslaget var blandat. FN:s särskilda sändebud Staffan de Mistura uttalade sitt stöd för upprättandet av humanitära korridorer, men uppmanade Ryssland att överlåta saken åt FN. Världsorganisationens undergeneralsekreterare för samordning av humanitära frågor, Stephen O’Brien, tog ännu tydligare ställning genom att klart och tydligt fördöma förslaget och kräva att FN:s säkerhetsråd intar en tuffare hållning till den rådande humanitära krisen.

Men ett internt FN-dokument visar att det fanns FN-tjänstemän som allvarligt övervägde att anta det ryska förslaget. Det ökade syriernas misstro mot att FN på ett trovärdigt sätt skulle kunna förhandla fram humanitär hjälp. Under alla förhandlingsrundor i Genève har FN misslyckats med att häva belägringen och att medla fram trovärdiga förtroendeskapande initiativ, något som skulle innebära enorma lättnader för de civila.

Istället har väpnade rebellstyrkor har tagit sig an rollen att leverera mat och andra förnödenheter till de belägrade, vilket har stärkt rebellgruppernas ställning bland de civila. Men med tanke på att många av dessa grupper har en extremistisk ideologi kommer det att få drastiska följder i den fortsatta förhandlingsprocessen. Till yttermera visso ingår två av de rebellgrupper, som var med om att bryta belägringen i Aleppo, också i oppositionens förhandlingsdelegation i Genève. Det innebär att FN har visat samtliga parter i konflikten att de ska sätta sin tilltro till sina egna vapen snarare än till förhandlingsprocessen.

Om detta skulle få syrierna att sätta sin tilltro till väpnade rörelser, som har begått grova människorättskränkningar, istället för till den FN-ledda förhandlingsprocessen kommer förtroendet för fortsatt deltagande i Genève att urholkas och det i sin tur kommer att skada ansträngningarna att medla fram en övergångslösning och ge konfliktens offer rättvisa.

I själva verket talar allt för att Nusrafronten, nu omdöpt till Fateh al-Sham-fronten, kommer att dra växlar på den senaste händelseutvecklingen, och flera rebellgrupper har redan förklarat sig redo att samarbeta med dem.

Ju längre konflikten pågår, desto större är risken att väpnade grupper kan få bättre förankring och större legitimitet i lokalbefolkningens ögon. Därför är fredsprocessen viktigare än någonsin. Men den förutsätter att FN-medlarna sätter förtroendeskapande åtgärder i första rummet och utövar verkliga påtryckningar på Syriens och Rysslands regeringar så att det sker humanitära lättnader för de civila.

Om lastbilarna med förnödenheter som kört in i Aleppo hade varit märkta med FN-emblem istället för med de väpnade gruppernas signum, så skulle det haft enorm symbolisk betydelse, förbättrat syriernas bild av FN och gett FN större legitimitet vid förhandlingsbordet. Men det hade krävt ett helt annat förhållningssätt, där man haft fokus på utsatta civila i första hand, inte på de främsta internationella medlarnas politiska intressen.


Mohammad Al Abdallah

Verkställande direktör vid Syria Justice and Accountability Center i Washington

Basma Alloush

Kommunikatör vid Syria Justice and Accountability Center

Översättning: Bitte Hammargren