Tuff tid väntar Sverige i FN:s säkerhetsråd
Krönika. Trots att världshändelserna inte tar semester i midvintertid kommer att Utrikesmagasinet att ta paus under de stora helgerna för att komma igen med nyskrivna artiklar den 9 januari. Då har Sverige suttit ordförande i FN:s säkerhetsråd i en dryg vecka och då är det bara är elva dagar fram till dess att Donald Trump installeras som president. Utrikesmagasinets redaktör Bitte Hammargren gör en framtidsspaning kring några av de utmaningar som väntar – när det gäller Sverige, säkerhetsrådet och Mellanöstern.
Publicerad: 2016-12-23
Vilken oväntad dramatik som kommer att inträffa mellan julafton och trettonhelgen 2017 kan vi inte veta. Vi vet däremot att krigen i Syrien, Irak, Jemen och Libyen kommer att ha sina fortsatta förlopp.
För att erinra om vad som kan inträffa mellan jul och trettonhelgen räcker det att påminna om tsunamin i Sydostasien på annandagen 2004 – en naturkatastrof som orsakade cirka 250 000 dödsoffer i 14 länder och som fick ett politiskt efterspel på många håll.
Bland andra dramatiska världshändelser som har inträffat mellan jul och nyår tänker jag på Sovjetunionens inmarsch i Afghanistan i mellandagarna 1979; avrättningen av Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu och hans hustru Elena på juldagen 1989: Michail Gorbatjovs avgång som Sovjets president på juldagen 1991, varmed Sovjetunionens flagga halades en sista gång över Kreml. Dagen före nyårsafton 2006 hängdes Saddam Hussein i Irak. I mellandagarna året därpå mördades Benazir Bhutto i Pakistan och mellan jul och nyår 2008 inleddes ett av det senaste årtiondets Gazakrig.
FN-vänner som jag talat med frågar sig om Sverige, trots alla goda förberedelser, har insett på djupet vilken lejonkula de ger sig in när de tar över ordförandeklubban i FN:s säkerhetsråd vid nyåret 2017. Då kommer även FN:s nye generalsekreterare António Guterres att rivstarta på sin post.
Premiärmånaden i säkerhetsrådet sker inte under bästa förutsättningar för Sveriges prioritering att satsa på en feministisk utrikespolitik. Planen gick förstås ut på att Hillary Clinton kring nyår skulle förbereda sitt presidentskap och att det skulle underlätta för Sverige.
Istället kommer Donald Trump att svära eden som president den 20 januari. Innan dess kommer han säkert att ha svårt att hålla fingrarna borta från sitt twitterkonto. Varje gång han från sitt hem på 66:e våningen i Trump Tower i New York skickar en tweet finns risk för att det kommer att sända nya chockvågor över världen. Eller när han lyfter telefonen för att ringa någon ledare i världen. Det senaste exemplet var när han ringde Egyptens president Sisi för att få honom att dra tillbaka ett resolutionsförslag som fördömer fortsatt utbyggnad av israeliska bosättningarna på ockuperat område.
Men den 23 december hölls ändå omröstningen. Obamaadministrationen använde inte sin vetomakt mot det resolutionsförslag som Trump försökte stoppa, utan lade istället ned sin röst. Med 14 röster plus USA:s nedlagda antogs FN-resolution 2334, som fördömer Israels olagliga bosättningspolitik.
Adoption of Resolution 2334 (14 yes, 1 abstention - USA) results in sustained applause in the Security Council chamber. https://t.co/RgvzCQQhZB
— United Nations (@UN) December 23, 2016
Welcome #UNSC resolution reaffirming Israeli settlements violating int’l law and obstacle to peace. Two-state solution must become reality.
— Margot Wallström (@margotwallstrom) 23 december 2016
Skulle Trump göra slag i saken och flytta USA:s Israelambassad från Tel Aviv till Jerusalem kommer det att leda till starka protester på många håll i främst den islamiska världen.
As to the U.N., things will be different after Jan. 20th.
— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 23 december 2016
Men frågan är större än så. Det som har fått rader av amerikanska presidenter att avstå från en sådan flytt, trots sympatier för Israel, är vetskapen om att FN-stadgans förbud mot att erövra territorium med våld måste respekteras. Om inte världens stater gör det öppnas Pandoras ask.
Man kan ana att Rysslands president Putin skulle applådera ett Trumpskt drag att flytta ambassaden. Därmed blir det lättare för andra stater att erkänna Rysslands annektering av Krim. Och vad händer om även den Putinvänlige Trump skulle göra det?
En amerikansk flytt av USA:s Israelambassad riskerar också att bli en het potatis för Sverige, med tanke på Sveriges erkännande av Palestina. Hur ska Sverige gå vidare med erkännandet av Palestina då? Frågan kan få både inrikespolitiska och utrikespolitiska dimensioner. Sverige kommer att sitta i FN:s säkerhetsråd över riksdagsvalet 2018. FN-frågor kan få en laddning i nästa svenska valrörelse.
Grunduppgiften för FN:s säkerhetsråd är att värna om internationell fred och säkerhet. Men det faktum att vi genomlever den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget, att Syrienkriget fortsätter med sin ohyggliga brutalitet och att ingen kunnat sätta stopp för kriget i Jemen, där 80 procent av befolkningen är i behov av humanitär hjälp, är exempel på hur dysfunktionellt FN-systemet har blivit i frågan om fred och säkerhet. Förklaringen ligger i vetomakten hos rådets fem permanenta medlemmar.
Mycket talar för att kriget i Syrien kommer att pågå länge än, även om frontlinjer flyttas sedan regimen erövrat östra Aleppo med hjälp av ryskt stridsflyg, Hizbollah och Iranstödd shiitisk milis.
Efter höstens närmande mellan Moskva och Ankara, vill Ryssland, Iran och Turkiet inleda nya syriska fredssamtal i Kazakstan. Men det betyder inte att kriget i Syrien tar slut. Däremot att FN körs över. Grundvalen för den tidigare trevande förhandlingsprocessen i Genève baseras på FN-resolution 2254 från december 2015. Men några direkta förhandlingar mellan parterna – regimen och oppositionens förhandlingsdelegation – har det aldrig blivit i Genève.
När konflikten i Syrien snart går in på sitt sjunde år borde det stå klart för var och en att president Bashar al-Assad inte är intresserad av en övergångslösning som föreskriver att regimen måste dela på makten under en övergångsperiod fram till FN-övervakade val.
Om inte FN:s säkerhetsråd tar sitt ansvar för att värna internationell fred och säkerhet i Syrienfrågan kan FN:s generalförsamling göra det.
Men ett initiativ i Syrienfrågan i generalförsamlingen riskerar att stanna vid en avsiktsförklaring så länge inga stater vill sätta kraft bakom orden. Och inga stater vill riskera ett krig mot Ryssland, Hizbollah, iranska Qudsbrigader och deras allierade i Syrien. Ingen har heller en plan för vad som kan komma efter regimens fall. Det drar Bashar al-Assad växlar på trots att världen känner till regimens tortyrceller, oljefatsbomber och belägringar där svält använts som vapen.
Men även om säkerhetsrådet många gånger är handlingsförlamat i Syrienfrågan kan ändå något göras. I augusti lade FN-utredare fram en rapport där de pekade ut dels den syriska regimen och dels terrorgruppen IS/Daesh för användande kemiska vapen mot civila i Syrien vid minst nio incidenter åren 2014–2015. Här är det möjligt att gå vidare för att söka binda ansvariga vid brott, något som kan användas i framtida krigsförbrytartribunaler.
Den svenska FN-representationen i New York kommer kort sagt inte att vara sysslolös. Till listan på krishärdar som kan växa kan läggas Kongo, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Gambia. Och så blir det en ny omgång Cypernsamtal – FN:s gamla sorgebarn – den 9 januari.
Trots att vi anar att världshändelserna i midvintertid inte bara kommer att bestå av goda nyheter vill vi på Utrikesmagasinet tacka de mer än 95 skribenter som har medverkat sedan starten i april i år – samt önska dem och alla våra läsare God jul & Gott Nytt År.
På återseende efter trettonhelgen.