Stärk EU:s utrikespolitik i en orolig omvärld

När EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken välkomnades av det Europeiska rådet i slutet av juni hamnade detta naturligt nog i skuggan av brexit. Men det finns all anledning att lyfta fram strategin i ljuset. Den visar att EU:s medlemsstater, för att kunna hantera de stora utmaningar vi står inför, är beredda att stärka den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken på en rad områden.

Jag ser den globala strategin som en motpol till brexit och till nationalistiska strömningar i flera EU-länder. Strategins kärna är den grundläggande insikten att inget av de europeiska länderna idag på egen hand kan möta hoten mot vår gemensamma säkerhet. Det kan vi bara göra tillsammans. Detta är också vad de flesta människor förväntar sig. En stor majoritet av EU-medborgarna, även i Sverige, vill se en ambitiös europeisk utrikes- och säkerhetspolitik.

I en tid när den europeiska säkerhetsordningen hotas i öst, vårt sydliga grannskap plågas av våld och terrorism och EU-samarbetet ifrågasätts, behöver vi mer än någonsin en union som tänker strategiskt, har en gemensam målbild och agerar tillsammans i utrikespolitiken. Vi behöver ett EU som står enat och har förmågan att handla effektivt. Detta är grundläggande för Sveriges säkerhet och välstånd.

EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska plattform. Vi har ­– och tar tillvara – unika möjligheter till inflytande inom EU. Tankesmedjan ECFR:s stora undersökning visar att Sverige näst efter Tyskland hade störst genomslag i unionens utrikespolitik under 2015. Vi har fått starkt stöd för våra idéer också i arbetet med den globala strategin:

• Strategin har en bred syn på säkerhet. Den understryker att europeisk säkerhet förutsätter ett starkt engagemang och ansvarstagande också för vår omvärld ­– för att främja mänsklig säkerhet, mänskliga rättigheter och tackla grundorsaker till konflikter. EU kämpar för en multilateral världsordning, baserad på folkrätten och med de Förenta Nationerna som sin självklara kärna.

• Strategin är tydlig med att upprätthållandet och främjandet av värderingar och normer är centralt för vår säkerhet. Den tar sin utgångspunkt i de värden på vilka EU-samarbetet grundas – värderingar som demokrati, rättsstatlighet, respekt för mänskliga rättigheter och jämlikhet. Arbetet med mänskliga rättigheter och genderfrågor ska drivas globalt såväl som inom hela EU. Strategin slår fast att hur vi själva lever upp till EU:s grundläggande värderingar är avgörande för vår trovärdighet och inflytande utåt.

• Det är av avgörande betydelse att strategin är glasklar om vikten av att bevara och försvara den europeiska säkerhetsordningen, inklusive varje lands rätt att själv göra sina utrikes- och säkerhetspolitiska val, en ordning som hotats i grunden av Rysslands illegala annektering av Krim och destabilisering av östra Ukraina.

• Den allt närmare kopplingen mellan inre och yttre säkerhet lyfts med all rätt fram. För att värna säkerheten inom EU måste unionen förstärka sitt agerande i omvärlden. Vi har rätt instrument för att klara av denna dubbla uppgift, med en insatsverksamhet som kan kombinera militära och civila resurser ­– inklusive poliser, åklagare och domare. Unionens civila resurser kan och bör stärkas. Sverige är och vill förbli den största bidragsgivaren per capita till EU:s civila krishantering, och har som enda medlemsland bidragit till alla unionens krishanteringsinsatser.

• Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Strategin innehåller en rad konkreta och framåtblickande förslag, som medlemsstaterna nu ska ta ställning till i detalj. Det handlar om att förbättra medlemsstateranas civila och militära kapaciteter för fredsfrämjande. Det handlar om att vässa förmågan att använda EU:s unika bredd av verktyg för att förebygga och hantera konflikter och för att stabilisera samhällen. Det handlar om att stärka våra grannländers stabilitet och samhälleliga motståndskraft, till exempel genom EU:s utvidgningspolitik och Östliga partnerskap. Det gäller att alla EU:s medlemstater lever upp till målet om 0,7 procent av BNP till bistånd, och om att EU leder genom exempel i genomförandet av FN:s globala mål för hållbar utveckling och Parisavtalet för att hejda den globala uppvärmningen.

Det är en styrka att medlemsländerna kan samlas bakom denna strategi för ett starkare och öppet EU. Mitt budskap är strategin måste omsättas i praktisk politik. Till detta måste alla medlemsstater bidra. På samma sätt som Sverige drivit på för att strategin skulle tas fram, ska vi spela en ledande roll för att den genomförs. Sverige ska vara en tydlig röst för ett starkt och enat EU i världen.