Nya möjligheter för Sverige när Kina tar för sig globalt

På torsdag och fredag denna vecka, den 6-7 april, träffar USA:s president Donald Trump för första gången sin kinesiska motsvarighet Xi Jinping. Trumps retorik, speciellt under valkampanjen, har varit starkt kritisk till Kina, medan den kinesiska responsen får ses som återhållsam och försiktig. Under mötet i Florida kommer de ekonomiska relationerna, situationen i Sydkinesiska sjön och inte minst Nordkorea att avhandlas. Nordkoreas robottest tidigare i år har satt fokus på USA:s installation av ett anti-missilförsvar (så kallad THAAD - Terminal High Altitude Area Defense) på sydkoreansk mark

Kina har kritiserat THAAD-systemet och har i sin respons riktat hård kritik mot i första hand Sydkorea, blandat med hot om ekonomiska sanktioner mot sydkoreanska varor och tjänster. I en intervju med Financial Times den 2 april signalerade Trump att om Kina inte kan tygla Nordkorea, så kommer USA själv att få ”ta i med hårdhandskarna” mot Nordkorea.

Att det skaver i relationen mellan USA och Kina är något vi vant oss vid. Dock måste veckans toppmöte mellan Trump och Xi i Florida ses i ett större sammanhang. Något håller på att hända bland de tyngsta maktspelarna i internationell politik. EU brottas sedan flera år med en rad allvarliga interna problem och Donald Trumps kritik av globaliseringen tyder på ett minskat intresse för det internationella ledarskap som länge har utövats av väst. Europeisk kräftgång och amerikanskt ointresse har i sin tur skapat utrymme för Kina att ta på sig mer ansvar på världsscenen. Det stämmer väl in på en större global trend av pågående maktförskjutningar från USA och Europa mot Asien med Kina i spetsen, länder som förut förknippades med begreppet ”tredje världen”.

I kraft av Kinas växande ekonomi, stora befolkning och anrika historia är många kineser angelägna om att deras land bör få en särskild, framstående internationell status. Detta tar sig ibland oroande uttryck, men är i grunden positivt. Kina blir allt mäktigare inom många områden, men ju mer landet söker erkännande för en ledande stormaktsroll, desto mer öppnar det sig också för påverkan från andra länder i det internationella samfundet.

Ett ökat kinesiskt ansvar för världsordningen bör därför uppmuntras. Samtidigt är det viktigt att poängtera att en modern stormaktsstatus grundar sig i hänsyn till internationella normer och regler, varsamt och ansvarsfullt maktutövande, respekt för den egna befolkningens rättigheter och en öppenhet för kritik från omvärlden. Det är tydligt att Kina har en egen agenda och i mångt och mycket väljer att gå sin egen väg. Men avsteg från dessa principer skulle göra det svårt för landet att få omvärldens stöd för en global ledarroll.

På World Economic Forum i Davos i januari försvarade Kinas president Xi Jinping globaliseringen och Parisavtalet om klimatet, vilket Kina var med om att förhandla fram i Paris och Marrakech. Vidare gratulerade han de länder som kunnat dra fördel av Kinas ekonomiska utveckling och önskade dem lycka till. Denna attityd, även om den i mångt och mycket måste ses som retorisk, står i bjärt kontrast till Donald Trumps uppfattning att USA har dragit det kortaste strået i globaliseringen och nu ska se om sitt eget hus och fokusera på att sätta Amerika ”först”. I ett annat uppmärksammat tal i Peking i februari uppmanade Xi Jinping sina landsmän att lämna den traditionellt försiktiga kinesiska utrikespolitiken och ta på sig en ledande eller vägledande roll i världsordningen. Detta visar på ett Kina som höjer blicken och börjar fundera på hur landets utveckling kan vara till gagn för resten världen och inte minst hur ett globalt ansvarstagande kan se ut.

Tidigare tillbakavisade Kina krav på ökat ansvar genom att hävda att man som utvecklingsland har haft nog med sina interna utmaningar, inte minst att lyfta den egna befolkningen ur fattigdom och komma på fötter efter lång tids inrikes tumult genom att fokusera på stabilitet och ekonomisk utveckling. Denna inställning har justerats under det senaste årtiondet, och det vakuum som USA nu självmant skapat, genom policyn att sätta ”Amerika först”, tycks ha stärkt kinesiska ledares vilja att presentera landet som en ansvarstagande stormakt med globala åtaganden.

För Sverige – ett litet land som är beroende av omvärlden – är multilateralism så som FN, EU och Nordiska rådet grunden för de internationella relationerna. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att världsordningen inte är demokratisk – stormakters röster väger för det mesta långt tyngre än mindre länders. I och med detta, när Kinas attityd till globalt ledarskap förändras, blir förbindelserna och relationerna med landet än viktigare för Sverige. Svenska försök att påverka internationella frågor kommer troligen att i allt högre grad behöva fokusera mer på Kina och dess nya roll i världsordningen.

Donald Trump vill ha strafftullar på kinesisk import. Men märkningen på dottern Ivanka Trumps klädmärke visar att även hans närmaste är beroende av import från Kina. Foto: Dilynn/Shutterstock

Det är dock än så länge oklart om USA kommer att hålla fast vid Trumps negativa inställning till globaliseringen eller återgå till USA:s tidigare, mer liberala hållning i synen på frihandel och globalisering. Oavsett vilket tyder mycket på att USA och Europa under de närmaste decennierna kommer att få mindre att säga till om inom internationell politik. Om makt dessutom förskjuts till Kina och andra asiatiska länder blir en konsekvens att kulturella, värderingsmässiga och politiska beröringspunkter mellan Sverige och stormakterna kommer att minska. För att hantera detta skifte i den globala världsordningen bör satsningar göras för att mer djupgående hantera den förändringen och måna om svenskt internationellt inflytande.

Sverige och Kinas synsätt skiljer sig åt i många frågor. Men när Kina nu ser ut att i större utsträckning vilja ”tala samma språk” genom sitt intresse för större globalt ansvarstagande, skapar det möjligheter för Sverige att påverka landet i en riktning som ligger mer i linje med svenska värderingar i global politik, inte minst i fråga om havsrätt, mänskliga rättigheter och klimatförändringar.

Kinas beteende står givetvis inte och faller med Sveriges agerande. Men genom en fokuserad och långsiktig strategi, som också drar nytta av multilaterala kanaler, kan Sverige agera för att svenska värderingar och intressen kommer in på den globala agendan. Att främja näringslivet är givetvis ytterst viktigt och en väsentlig del i vårt utbyte med Kina, men alltför snävt fokus på enbart ekonomiska förbindelserna med Kina och andra nya icke-västliga stormakter kommer i längden att begränsa vårt inflytande. Konsekvenserna av dessa maktskiften går bortom handel och investeringar, och responsen måste göra detsamma.

Att uppmuntra Kinas önskan om globalt ledarskap är inte att tyst acceptera landets beteende vad gäller utrikespolitiken i dess närområde eller dess behandling av den egna befolkningen. Tvärtom, eftersom en status som globalt ansvarstagande stormakt endast kan erhållas genom omvärldens erkännande, skapar Kinas strävan möjligheter för Sverige och andra att påverka landets utveckling i en positiv riktning.