Det brådskar för att rädda spillror av Iraks mångfald

Det är svårt att tänka sig att IS obskyra ”kalifat” utropades från Mosul, samma plats där världens första bibliotek uppfördes för flera tusen år sedan: Assurbanipals kungliga bibliotek där arkeologer funnit spillror av över 20 000 lertavlor, däribland Gilgamesheposet. Det mångkulturella tvåflodslandet – vår civilisations vagga där hjulet uppfanns – är samma land som idag härjas av terror och extremism.

Assurbanipal, kung på 600-talet f Kr i det forntida assyriska riket. Reliefen av kungen på lejonjakt är visad på British Museum i London. Foto: Shutterstock

Men nu hotas inte bara världsarvet utan även landets urfolk, som har bott och brukat marken i tusentals år, och som står inför risken att helt försvinna från sitt 6000-åriga urhem. I skuggan av kampen mot IS (Islamiska staten) tenderar omvärlden att blunda för de många och komplexa hoten mot urfolket assyrierna och norra Iraks många minoriteter. 

Irak har officiellt en regering men i praktiken två, centralregeringen i Bagdad och Kurdistans regionregering (KRG) i Erbil. KRG:s viktigaste politiska projekt är en självständig kurdisk stat i norr, medan centralregeringen i Bagdad ända sedan USA-invasionen 2003 har favoriserat majoritetsbefolkningen shiiterna. Båda regeringarna för därför en politik som marginaliserar och diskriminerar minoriteterna i Irak. 

Nineveslätten är ett utmärkt exempel och brukar beskrivas som ett Irak i miniatyr, fastän omvänt eftersom landets minoriteter är i majoritet i denna provins. Nineveslätten, ett historiskt försummat område med dålig infrastruktur, utgör i dag en front för olika ekonomiska och politiska intressen. Området är rikt på olja. KRG vill ansluta Nineve till sin framtida stat, en ambition som centralregeringen i Bagdad gör allt för att stoppa. I kampen mellan Erbil och Bagdad hamnar minoriteterna, däribland assyrierna, i kläm. 

Assyriska byar i norra Irak 1961. Karta: aina.org

I en CNN-intervju den 29 oktober förra året sa generalmajor Sirwan Barzani, brorson till KRG:s president Massoud Barzani, att de områden som KRG: s peshmerga befriat kommer att tillhöra KRG även om de ligger utanför KRG:s officiella gräns, den så kallade gröna linjen. Han sa också att de återerövrade områdena historiskt har tillhört kurderna. På frågan om Bagdad kommer att acceptera KRG:s krav, sa han:

 – Jag tror att de måste acceptera det. Det är verkligheten. Det är kurdiskt territorium.

Men de områden som Sirwan Barzani påstår är kurdiska har i själva verket historiskt bebotts av assyrier, yazidier, shabaker och turkmener. Men när omvärlden stöder KRG politiskt, ekonomiskt och militärt i kriget mot IS, finns få eller inga röster i det internationella samfundet som försvarar minoriteternas intressen.

Serpentinväg ned mot Nineveslätten i Irak. Foto: Kara Hermez

Nu oroar sig assyrier och yazidier över att de inte kommer att få återvända till sina hem på Nineveslätten och de fruktar att KRG kommer att genomföra demografiska förändringar i området. USA:s, Storbritanniens, Frankrikes, Tysklands och Sveriges militära stöd till KRG riskerar därför indirekt att bli ett hot mot minoriteterna. Det är idag en historisk grym ironi att kristendomen nu hotas av utplåning i samma region där den en gång uppstod i. Diskriminering, förföljelse, etnisk rensning och emigration är de främsta faktorerna till att Mellanöstern nu töms på kristna. 

Regionen förvandlas nu – år för år – till ett allt mer homogent samhälle med ökad extremism och intolerans mot alla som är annorlunda, trots att Irak just nu mer än någonsin tidigare behöver pluralism och en mångetnisk befolkning.

Irak var en gång i tiden ett av regionens mest mångetniska och religiöst toleranta länder. På 1920-talet var till exempel en tredjedel av Bagdads befolkning judar, men idag finns inga judar kvar i Irak. Mandéerna, som funnits tusentals år i det som i dag är Irak, är snart helt borta. Och medan de sista ursprungsbefolkningarna och minoriteterna nu minskar år efter år, finns ingen politisk vilja eller motkraft mot den här demografiska tragedin. Om inget görs kommer Irak – och regionen – att för all framtid berövas folkgrupper som levt i området i tusentals år.

I historiens backspegel kan folkmordet 1915 på de kristna i det sönderfallande Osmanska riket tragiskt nog ses som början på en utveckling som fortsätter än idag. Med de många tragedier som har drabbat minoriteter i Irak – och med resten av regionen i färskt minne, som palmsöndagens terrordåd mot kopter i Egypten – bör omvärlden agera fort, om inte Mellanöstern helt ska tömmas på kristna och andra minoriteter. Att skydda utsatta minoriteter och ursprungsbefolkningar i Mellanöstern är inte bara en utmaning, utan också en skyldighet för hela världssamfundet. Det handlar om något mycket större än att bara skydda religiösa åskådningar.

Assyrierna, som skapat en av världshistoriens största och mest utvecklade civilisationer, är en del av ett världsarv som tillhör alla. Bryts kontakten bakåt i tiden, försvåras också förståelsen för vilka vi själva är och hur vi utvecklats. Själva hastigheten med vilken assyrierna försvinner från dagens Irak är skrämmande. När Saddam störtades 2003 fanns troligen 1,5 miljoner assyrier i landet. I dag, bara 14 år senare, finns mindre än tredjedel kvar, cirka 400 000. 

Därför måste det internationella samfundet utöva påtryckningar både på Bagdadregimen och KRG, så att det minoritetsskydd som redan finns inskrivet i deras respektive författningar också tillämpas i praktiken. Det innebär till exempel ett omedelbart stopp för markkonfiskeringar, etnisk rensning av byar och städer och förföljelser av oliktänkande och oppositionella.  

Men det är bråttom. För medan världen, med all rätt, är fullt upptagen med att besegra barbarerna i den så kallade Islamiska staten, fördrivs i all tysthet hundratusentals yazidier, assyrier, turkmener, shabaker och sunniaraber från områdena som KRG och den shiitiska regimen i Bagdad gör anspråk på.