Inreseförbudet slår blint

Som jemenit blev jag förfärad när Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet. Till en början hade jag svårt att förklara vad det var som gjorde mig så skräckslagen eller varför han skulle driva en skadlig politik mot Jemen.  Men jag kände instinktivt  att en mardröm väntade oss. Tanken på att Jemen, ett av jordens fattigaste länder, skulle stå mot den globala supermakten USA gav mig ångest.  

Det dröjde inte många dagar efter Trumps installation innan Jemen, tillsammans med sex andra muslimska länder, fick ta emot den första kulan från Trumps extremnationalistiska och rasistiska utrikespolitik i Mellanöstern.

Ironiskt nog utfärdade Trump sitt presidentdekret med inreseförbud mot medborgare i Jemen och sex andra länder i Mellanöstern den 27 januari, samma dag som minnet av Förintelsen högtidlighölls. Jemeniter med band till USA vägrade först tro att det var sant, medan deras landsmän i Jemen inte brydde sig.

– Det gör varken från eller till för oss som lever under både sjö- och luftblockad till följd av kriget, förklarade en vän i Sanaaför mig.

Men den allmänna uppfattningen är att det kommer att fördjupa den långvariga fientlighet och de anti-amerikanska känslor som jemeniter hyser gentemot amerikanska regeringar – inte bara till följd av det drönarkrig som USA har bedrivit mot Jemen sedan femton år tillbaka, och som har dödat fler civila än stridande, utan också i ljuset av USA:s inblandning i den pågående konflikten i landet och dess stöd för de Saudiledda flygbombningarna. Jemens president i exil, Abd Rabbu Mansur Hadi, har ännu inte fördömt Trumps inreseförbud, medan landets förre och störtade president Ali Abdullah Saleh, liksom de Houthiledda myndigheterna, har gjort det.

Men fördömanden räcker inte. Det minsta som kan sägas om detta förnedrande förbud är att det är diskriminerande. Jag, som jemenit, blir ursinnig. Jag tänker på den  jemenistiska diasporan, som råkar vara störst i USA. Jag tänker på mina jemenitiska vänner som nyligen har gjort den dyrbara och farliga resan för att söka asyl i USA, som en följd av kriget. Jag tänker på jemenit-amerikanernas tårar och smärta, när de sitter fast på flygplatser runt om i världen och riskerar att bli deporterade till ett krigsdrabbat och svältande Jemen. Jag tänker på deras öden och på den ännu svårare framtid som kan vänta oss.

Dagen efter det att Trump utfärdat sitt dekret om inreseförbud genomförde amerikanska kommandosoldater en räd i Baidha-provinsen i södra Jemen, vilken ledde till en lokal al-Qaida-ledares död, men också omkring 30 civila dödsoffer, främst kvinnor och barn. Bland dem som sköts ihjäl fanns en åttaårig flicka, Nawar al-Awlaki, dotter till den amerikansk-jemenitiske jihadistiske predikanten Anwar al-Awlaki, som dödades i en amerikansk drönarattack 2011. Nawars 15-åriga storebror Abdulrahman bragtes om livet i en annan drönarattack några veckor efter sin far.

Både USA:s förre president Barack Obama och efterträdaren Donald Trump har varit starkt inriktade på sitt krig mot terrorn i Jemen, men aggressionerna och hatet har aldrig varit så starka som nu, under president Trump.

Trumps politik visar att jemeniters liv inte spelar någon roll och inte kommer att spela någon roll för USA:s nya regering. Trumpadministrationen skickar också ett tydligt budskap om att det är fullt legitimt att beröva jemeniterna deras rätt till fri rörlighet, medan de bombarderas skoningslöst. Sett i ljuset av denna omänskliga situation har vi all anledning att frukta de bakslag som kommer.