Vid ”ringside” när Mahathir  avgick förra gången – 2003

Masjid Negara är den största moskén i Kuala Lumpur.  Moskén är omgiven av en stor trädgårdsliknande park. Det var där i ett jättelikt tält i oktober 2003 som Malaysias obestridde ledare den då 78-årige Mahathir Mohamad tog avsked av några tusen av sina väljare. Nu skulle han lämna ämbetet. Historia skrevs. Han hade styrt Malaysia som vald premiärminister under rekordlång tid – 22 år. Mahathir hade efter hand blivit en av Asiens mäktigaste och mest framgångsrika ledare.

Malaysia hade under Mahathir Mohamads ledning haft en dynamisk ekonomisk utveckling. Landet klarade den ekonomiska Asienkrisen 1997 bättre än grannländerna. Malaysia hade byggt världens högsta byggnad i centrala Kuala Lumpur: Petronas, ett tvillingtorn som är 88 våningar och 450 meter högt. 1998-2004 var byggnaden högst i världen innan araber, kineser, koreaner och amerikaner överträffade Petronas, som i dag passerats av tiotalet byggnader.   

Nytillträdde premiärministern Mahathir Mohamad med vice premiärminister Wan Azizah Wan Ismail den 17 maj. Hon är också hustru till Anwar Ismail.  Foto: Abdul Razak Latif/Shutterstock

Denna avskedsdag i oktober 2003 kunde ingen ana att ”Dr M” skulle ”återuppstå” femton år senare. Han kallas ofta bara ”Dr M”. Han hade nämligen utbildat sig till läkare men praktiserade yrket bara under några få år innan han började ägna sig åt politik på heltid.

Trots att han omvalts i allmänna val sex gånger som ledare för United Malays National Organisation (UNMO) – den största enheten i den konservativt präglade regeringskoalitionen Barisan Nasional (Nationella fronten) - betraktades Mahathir som maktfullkomlig. Han regerade med klara diktatoriska tendenser. Den politiska oppositionen var hårt trängd. Oliktänkande hade små möjligheter att göra sig hörda. Den som kom i onåd hamnade i fängelse, det mest kända exemplet var Anwar Ibrahim som varit biträdande premiärminister och Mahathirs kronprins. Anwar tog för sig lite för mycket, tyckte regeringschefen.  Han anklagades 1998 på oklara grunder bland annat för otillåtna sexuella förbindelser och dömdes till ett långvarigt fängelsestraff.

De flesta medierna styrdes från premiärministerns kansli. Den amerikanska pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ) betraktade år 2000 Mahathir som en av de tio värsta fienderna till en fri press. Han befann sig i sällskap med bland andra Fidel Castro, Angolas dåvarande ledare Eduardo dos Santos, Irans högste ledare Ali Khamenei och Tunisiens Ben Ali (störtad 2011). Pressfriheten är fortfarande ett dystert kapitel i Malaysia. De två premiärministrar som följt efter Mahathir har inte ändrat på den sakens tillstånd. På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2017 återfinns Malaysia på plats 145 av 180 länder. 

Som Sveriges Radios Asienkorrespondent (2002-2004) föll det på min lott att bevaka maktskiftet. Vid podiet i tältet intill Mahathir Mohamad fanns Abdullah Ahmad Badawi, den efterträdare Mahathir själv utsett. De inbjudna bjöds utöver flera tal på en festmåltid. Det var viktigt att solen just gått ned när maten togs fram till borden. Det var nämligen Ramadan – fastemånad. I Malaysia är drygt hälften av invånarna muslimer, 20 procent är buddhister.

Mahathir var inte helt lättfångad av journalister, men med hjälp av kontakter i premiärministerns närhet hade jag utlovats en intervju när talens rad var avklarade.  En skog av mikrofoner från huvudsakligen lokala medier fanns på ett bord framför Mahathir – de fanns på plats främst för att vidarebefordra de tal som hölls till olika lokala medier. Mahathir var klädd i en ljusgrön lång traditionell klädnad och hade en halvhög svart cylinderformad fezliknande hatt på huvudet. Intill Mahathir satt några av hans närmaste medarbetare inklusive den designerade efterträdaren. Medarbetarna fick hålla till godo och lyssna på mina frågor och den avgående chefens svar. Ett antal malaysiska journalister höll sig diskret i bakgrunden när jag blev framvinkad för att ta plats vid ”ringside”. Vid detta tillfälle var jag ensam västerländsk journalist i det stora tältet och Mahathir anslog hyfsat tilltagen intervjutid för mig.

Park i Kuala Lumpur. I bakgrunden Petronas, under några år världens högsta byggnad. Foto: Shutterstock

Ett par veckor före högtidligheten i Kuala Lumpur i oktober 2003 hade de islamiska ländernas organisation OIC haft ett toppmöte i Malaysia. Några uttalanden från Mahathir vid det mötet hade snappats upp av olika medier i världen och kritiserats av makthavare i flera huvudstäder. Mahathir hade sagt att ”judar styr världen genom ombud”.  Han hade sagt att ”judarna låter andra slåss för dem”.

Min första fråga till Mahathir var om han ångrade något av det han sagt om judar.

–Jag ångrar ingenting. Jag sa inget annat än sanningen. De länder som har mest makt i världen blundar för vad som sker med världens muslimer.

Han fortsatte att kritisera européer:

– De måste rannsaka sig själva. Att ta land från muslimer går bra, men om  någon skulle ta minsta lilla stycke av något europeiskt landområde, då skulle ni européer slåss till sista blodsdroppen.

Mahathir gick också till attack mot medierna i min intervju. Han sa att ”olyckligtvis kontrolleras pressen huvudsakligen av judar”. Deras mål är att trycka ned alla muslimska ledare som vågar säga emot dem, hävdade han.

Att Mahathir skulle göra avbön var naturligtvis inte att vänta. Han var känd för att sprida provokativa yttranden omkring sig. Han var van vid att mötas med mothugg i västerlandet. Han brukade tala om ”asiatiska värderingar” . Det finns inget som talar för att västerländsk demokrati är bättre än andra styresformer, var ett av hans återkommande påståenden.

Så var det alltså i Malaysia för femton år sedan. Abdullah Ahmad Badawi, den utvalde efterträdaren som regeringschef styrde  sedan fram till 2009.  Mahathir Mohamad fanns kvar i bakgrunden och medverkade till att Najib Razak blev ny premiärminister 2009. Han intog posten med ett politiskt arv, såväl hans far som hans morbror hade varit premiärministrar på 1970-talet. Efter hand började ett starkt missnöje pyra mot Najib Razak. Anklagelser om omfattande korruption riktades mot ministern. Den åldrande Mahathir anförde kritiken. Han sa att hans uppbackning av Najib Razak ”var mitt största misstag”.

Det var i det läget som Mahathir Mohamad, som fyller 93 år i juli, åter gav sig in i en valkampanj. Han utmanade Najib Razak vid valet i maj 2018 genom att ta befälet över oppositionskoalitionen Pakatan Harapan (Hoppets allians, ungefär).  Mahathir vann en klar seger. När han svors in som ny regeringschef kunde konstateras att han är världens äldsta premiärminister.

Anwar Ibrahim anländer till ett partimöte efter att ha släpps ur fängelset. Foto: Bonma Suriya/Shutterstock

Länge har Anwar Ibrahim funnits som en skugga bakom malaysisk politik. Detta trots att han sedan 1998 tillbringat större delen av tiden i fängelse, det senaste straffet utdömt 2015 då Najib Razak låg bakom ogrundade anklagelsepunkter. Inför valet i maj i år fördes Anwars namn åter fram som ledare för oppositionen vid sidan av Mahathirs, för nu hade Mahathir försonats med Anwar.

Efter valet blev Anwar frisläppt. Mahathir har sagt att efter cirka två år ska han dra sig tillbaka på nytt och överlämna makten till Anwar Ibrahim. Under tiden börjar det malaysiska rättsväsendet att på allvar granska korruptionsanklagelserna mot valets förlorare Najib Razak, som belagts med reseförbud.