Antiabortrörelsen knyter politiska band inför EU-valet

Mitt i den italienska staden Verona, i ett mäktigt palats från 600-talet omringat av säkerhetsvakter, samlades den 29-31 mars internationella högergrupper som motsätter sig abort, homosexualitet och reproduktiva rättigheter. Det är en rörelse i medvind. Kanske har de aldrig haft så starkt politiskt stöd i Europa som nu.

Med familjen och livet i centrum vill Världskongressen för familjer (World Congress of Families, WCF) knyta politiska allierade till sig inför det kommande EU-valet. Det understryker Jacopo Coghe, vice ordförande för kongressen, i sitt inledningsanförande. Under parollen ”Förändringens vind” genomfördes den 13:e internationella familjekongressen i en stad som förra året fattade beslut om att kringskära aborträtten.

Verona har utnämnt sig till ”staden för livet”. Här är hjärtat för den konservativa, nationalistiska, italienska högern. Politikerna har förutom att fatta beslut om inskränkningar i abortlagstiftningen, förbjudit genus- och sexualundervisning i skolan, censurerat böcker om mångfald och försvårat för utländska medborgare att leva och integrera sig i staden.

Borgmästaren Federico Sboarina var uppenbart stolt över att husera den internationella familjekongressen i sin stad.

Den första Världskongressen för familjer hölls i Prag 1997. Den innebar ett närmande mellan den amerikanska religiösa ultrahögern, som var emot abort, skilsmässa och homosexualitet, och rysk-ortodoxa företrädare som var oroade över de minskade födelsetalen och rådande familjevärderingar.

Sedan dess har organisationen vuxit och framför allt blivit mer politiserad. Den har hittat starkt stöd bland konservativa och nationalistiska höger- och extremhögerpartier.

Kongressen har väckt ilska bland många italienare. Inte minst det faktum att den backas upp av flera närvarande ministrar från det högerpopulistiska och främlingsfientliga regeringspartiet Lega och partiledaren för det högerkonservativa och postfascistiska Italiens bröder. Även det våldsbejakande fascistiska extremhögerpartiet Forza Nuova deltog, dock inte med officiella talare. På trappan till palatset passar partiet ändå på att lansera ett förslag om folkomröstning i abortfrågan.

Det andra regeringspartiet, antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen, har valt att ta avstånd från kongressen som man menar samlar en rad fanatiker. Premiärministern Giuseppe Conte tvingades i sista stund, efter att ha mottagit hård kritik, att dra tillbaka regeringspalatsets logotyp från inbjudan.

Demonstration mot mötet i Verona. Foto: Christin Sandberg

Det feministiska nätverket Non una di meno (Inte en mindre) svarade med att samma helg anordna en demonstration, parallella föreläsningar och kulturevenemang. Nätverket ville inte att Världskongressen, som fick både lokalt och nationellt institutionellt och politiskt stöd, skulle passera utan att det framkom att det finns ett massivt motstånd.

När inrikesministern och vice premiärministern Matteo Salvini från Lega anlände till Bra-torget, där Världskongressen hölls, rörde sig ett människohav på närmare hundratusen personer framåt på gatorna i en annan del av Verona.

Ett faktum som blev svårt för honom att helt ignorera under sitt tal till kongressdeltagarna. Inför en jublande publik sade Salvini att han kommer att bekämpa genusteorier så länge han lever. Det märktes dock att han hade svårt att ta ordet feminister i sin mun.

På den välbevakade presskonferensen efteråt fick han frågor om det finns planer på inskränkningar i abortlagstiftningen (från 1978) och rätten för samkönade par att gifta sig (2016), och svarade då undvikande att han inte har för avsikt att gå bakåt utan blickar framåt. Men att han tycker att det är alla barns rättighet att ha en mamma och en pappa.

Det är kring positiva familjebudskap som prolife (antiabort)-rörelsen på kongressen försöker samla stöd för sin agenda.

Elzbieta Korolczuk. Foto: Christin Sandberg

Den polska forskaren Elzbieta Korolczuk från Södertörns högskola och Warszawas universitet, som bjudits in av Non una di meno, varnar för hur högernationalistiska, ultrakonservativa och religiösa grupper har kidnappat språkbruket kring familj och barn. Genom att tala om behovet av familjepolitik som underlättar för familjer att skaffa fler barn och kombinera arbete och familjeliv vinner de gehör. Det är mycket strategiskt, eftersom ämnen som rör familjen ligger folket varmt om hjärtat.

På konferensen talade Ungerns familjeminister Katalin Novak om hur den ungerska regeringen har infört ekonomiska bidrag och skattelättnader för kvinnor som föder barn. Det är en modell för familjepolitik som andra länder, såsom Italien och Ryssland som brottas med historiskt låga födelsetal, sneglar på.

Att kvinnor skulle föda fler barn för att de får vara hemma finns det dock väldigt lite forskning som stödjer. I Italien är det redan många kvinnor som är hemma, runt hälften av kvinnorna står utanför den officiella arbetsmarknaden, men föder ändå inte barn. Framtidsutsikterna är helt enkelt för osäkra.

På Världskongressen är majoriteten av deltagarna och talarna vita medelålders män. De talar nästan uteslutande om Gud och familjen. Men familjen endast med utgångspunkt i kvinnan, kvinnors frihet och kvinnors kroppar. Ingen talar om mannen i familjen.

Även journalisterna på plats, och de är många, är till övervägande del män. De ställer intrikata frågor som rör kvinnors rätt till sin egen kropp till kongressdeltagarna. Men inte heller de ställer en enda fråga om mannens roll i familjen.

Jag tänker att det säger ganska mycket om vad det här handlar om. Det handlar inte om kvinnors frihet att välja. Tvärtom blir det tydligt att det finns en outtalad och självklar roll för mannen och det som oifrågasatt familjefar och patriark. Kvinnan ska bäst hon kan infoga sig vid hans sida.

Bakom finns en nationalistisk ideologi som handlar om att främja barnafödande i nationens intresse. Dessa krafter önskar påverka politikerna att göra val som innebär att italienska heterosexuella par ska föda italienska barn. Samma sak i Ryssland och Ungern och andra länder.

I det överordnade målet om att föda ”inhemska” barn ingår att kvinnor har en särskild roll att föda och uppfostra nationens barn. Därför kan inte abort vara tillåtet.

Kongressen hölls i palatset Gran Guardia. Foto. Shutterstock

Inne på kongressen anordnades flera stängda föreläsningar som var inriktade på att just öka antalet prolife-grupper i de länder där deltagarna kom från: hur startar man en prolife-organisation? Hur får man finansiering till sin organisation? Det var några av de teman som diskuterades.

Det andra tunga familjetemat som lyftes på kongressen var den ”traditionella, naturliga” familjen, behovet av att främja den samt de kristna värderingar som står bakom.

Den tyska tidigare ”punkprinsessan” Gloria von Thurn and Taxis, var en av talarna på kongressen. Hon är vän med Trumps tidigare rådgivare Stephen Bannon och ultrakatolska ledare som är kritiska till påven Franciscus fokus på inkludering.

Tidigare i år tillkännagav Bannon öppnandet av vad han kallar en ”gladiatorskola” med starka kristna värderingar för europeiska högerpopulistiska politiker i ett kloster utanför Rom. 

Vice premiärminister Mateo Salvini på presskonferensen i Verona. Foto: Christin Sandberg

Detta framkommer inte alls i rapporteringen från kongressen. De stora italienska medierna är, som så ofta, fokuserade på vad Salvini säger och vad hans regeringskollega, partiledaren för Femstjärnerörelsen Luigi Di Maio, svarade i Rom.

Ekonomijournalisten Roberta Carlini har beskrivit det som att de båda partierna både sitter vid regeringsmakten och utgör opposition på samma gång. Salvini är opposition till Di Maio och tvärtom. Och exakt så är det även denna gång.

Det har många gånger hörts sägas att kongressen representerar värderingar som hör hemma i medeltiden. Men forskaren Giorgia Serughetti höjer en varningens finger och menar att det inte alls handlar om medeltid utan en modern kontraattack mot kvinnors och minoriteters, framför allt hbtq-personers, rättigheter för att återställa det organisatörerna kallar den ”naturliga” ordningen.

Säkert är att de närmare hundratusen personer som marscherade genom Verona i helgen kommer att göra allt som står i deras makt för att försvara de rättigheter som en gång erövrats.