Zambia får betala dyrt för kinesiska investeringar

Kinas dominans i landet gör sig påmind så fort man kliver av planet på Lusakas flygplats – det första man ser är en stor skylt från Bank of China med ett ”Welcome to Zambia”.

Intill den slitna flygplatsen ligger den nybyggda som i folkmun kallas ”the hamburger”, en enorm skapelse som bekostats med lån från Kina och är byggd av kineser. Öppningsdatum har skjutits på framtiden efter oenighet kring vem som ska stå för de sista merkostnaderna.

Nybygget är kontroversiellt eftersom det är dimensionerat för tio gånger fler passagerare än dagens flygplats. De flesta initierade bedömare anser att regeringen har en stark övertro på den framtida flygtrafiken. Men satsningen följer ett mönster under 2010-talet, att dra igång större investeringar än vad som är rimligt. Zambias ekonomi hade gått som tåget under det föregående decenniet till följd av höga kopparpriser – kopparn står för 80 procent av exporten. Det fanns ingen hejd på hur snabbt samhället skulle moderniseras, bland annat beslutade man att bygga 900 mil väg.

Investerarna kommer från en rad andra länder – bland annat Indien, Turkiet och EU – men just när det gäller byggnation handlar det nästan bara om Kina. Alla de pågående byggen som jag såg i Lusaka pryddes med kinesiska skyltar. Under en resa till kopparbältet vid gränsen till Kongo passerade jag köpcenter, kasinon och en jättelik fotbollsstadion – allt byggt av kineser. Ja, kineserna bygger en ny flygplats där också, som även den har beskyllts för överkapacitet.

Den nya flygplatsen i Lusaka, "The Hamburger". Foto: Påhl Ruin

Jag träffade förvisso zambier som mest kände tacksamhet för investeringarna, som äntligen kunde köra på asfalterade vägar, som uppskattar att det byggts fler sjukhus och skolor. Men de som uttrycker denna uppskattning har sällan fått hela bilden, flera jag talade med saknade kunskap om skuldberget. Massmedia ger friserade beskrivningar av verkligheten. Och det har blivit farligare att öppet kritisera regeringen som leds av Patriotiska fronten (PF), ett parti som bildades 2001 och som blivit mer auktoritärt med tiden.

De zambier som lyckats skaffa sig en mer mångfacetterad bild är också mer skeptiska. ”Mina barn och barnbarn kommer att få betala för den här pengarullningen”, säger en orolig taxichaufför. IMF och biståndsgivare i väst har i flera år varnat den zambiska regeringen för den växande låneskulden, men inför döva öron. Idag går en dryg tredjedel av den nationella budgeten till att hantera skulden – vilket har bidragit till minskade resurser till utbildning och sjukvård.

På svenska ambassaden berättar en Sida-anställd att hon nyligen varit ute på kliniker i de fattigaste delarna av landet där man saknar sjukvårdsutrustning, mediciner och vaccin. I södra Zambia väntas hungersnöd till följd av flera års torka och svagt politiskt ledarskap. Med tanke på statens usla finanser talas det nu om behovet av katastrofbistånd.

Staten har förstås andra kreditgivare än kineserna, men de kinesiska lånen sticker ut eftersom de ofta är överdimensionerade. Och byggprojekten blir dyrare än de borde bli. En studie från Världsbanken 2017 visade att Zambia betalat dubbelt så mycket per kilometer väg jämfört med snittet i Afrika – och förklaringen anses vara att man i högre grad än andra förlitar sig på kinesiska investerare.

Ekonomen Caesar Cheelo vid Zambia Institute for Policy Analysis and Research förklarar att det ofta är korruption som förklarar de höga summorna:

–Statliga tjänstemän går med på stora lån från kinesiska banker och löften om kontrakt till kinesiska byggföretag om de får pengar under bordet.

Zambias president Edgar Lungu med sin kinesiske kollega Xi Jinping i Peking 2015. Foto: Feng Li/AP

Oberoende bedömare har konstaterat att korruptionen ökat sedan president Edgar Lungu kom till makten 2015. Och Kinas närvaro har bidragit till den utvecklingen. Caesar Cheelo menar att kinesiska investerare och affärsmän ofta saknar moralisk kompass.

–Just nu bygger man ett stiligt bostadsområde i utkanten av Lusaka (Kingsland City). Problemet är att man bygger ovanpå en viktig vattenreservoar. Det är en enorm miljörisk! Men kineserna bara struntar i kritiken.

Ett annat exempel på bristande moral är det kinesiska företag som förstod att göra pengar på landets populära fisk tilapian.

–Men istället för att starta en joint-venture med något zambiskt företag så tog man med sig yngel till Kina, började odla fisken där, förädla och frysa den, och sedan exportera till oss. Så skulle inte en investerare från något av våra traditionella biståndsländer göra! De skulle vilja hjälpa oss att utveckla vårt näringsliv.

På senare år har Kina ökat sitt utvecklingsbistånd till Zambia, men det ligger fortfarande på en relativt låg nivå. Caesar Cheelo skulle önska att kineserna tog mer ansvar att hjälpa landet på rätt väg, att de skulle fungera som en ”ansvarsfull storebror”.

–För ett par år sedan hade jag representanter för en kinesisk tankesmedja och Kinas ambassadör här, säger han och sveper med armen över det långa konferensbordet. Männen från tankesmedjan, nära lierad med regeringen, höll inte med om att Kina skulle göra något fel. Men ambassadören medgav att de kunde uppträda schysstare. Han byttes ut kort därefter.

Cosmas Chalusa. Foto: Påhl Ruin

Ett annat problem med de kinesiska byggena är att de ibland håller låg kvalitet. Det gäller i synnerhet vägarna. Uppe i kopparbältet åkte jag på vägar som asfalterats för mindre än fem år sedan – men som redan hade behövt lagas här och där. Kommunchefen i staden Chililabombwe, Cosmas Chalusa, blir upprörd när jag berör frågan:

–Du såg hålen som lappats! Det är bedrövligt, kineserna verkar inte klara att bygga i vårt klimat. Jag misstänker att de använder sämre material än när de bygger vägar hemma i Kina.

En ytterligare kritik som riktats mot de kinesiska investeringarna är att företagen tagit med arbetskraft från Kina istället för att anställa zambier. Regeringen har sagt ifrån till kineserna och nu ser man fler zambier på byggena, enligt flera personer.

Men då har istället en annan kritik växt sig starkare: många rapporterar om bristfälliga arbetsförhållanden. Zambier tillfrågade om kinesernas närvaro tog ofta upp just detta. Kommunens chaufför i Chililabombwe berättade till exempel att hans bror, som jobbade för ett kinesiskt byggföretag, inte fått lön på sex månader.

Den zambiska professorn och biståndskonsulten Oliver Saasa börjar bli orolig för de anti-kinesiska stämningarna.

–Vi måste vara på vår vakt. Många människors syn på kineser står i bjärt kontrast till våra äldre ledares uppfattning, de känner fortfarande en stor tacksamhet inför Kina som tillhörde våra få vänner efter självständigheten 1964. Det var kineser som såg till att vi fick en järnväg ut till kusten i Tanzania!

De kineser som flyttat till Zambia under 2000-talet har ofta hållit sig till sina landsmän, inte sällan på grund av språkförbistring. Deras engelska är många gånger påfallande svag.

Bygge i huvudstaden Lusaka. Foto: Påhl Ruin

En åskådliggörande bild av zambisk-kinesiska relationer fick jag av en slump på ett kontor på flygplatsen i Lusaka där vi var flera resenärer som behövde bli ombokade.

En redan irriterad kinesisk man lutar sig kraftigt mot skrivbordet, varpå den anställde på flygbolaget blixtsnabbt kommenterar, med glimten i ögat:

–Akta, skrivbordet kan gå sönder, det är tillverkat i Kina!

Vilket i sin tur leder till höga skratt och utrop bland de övriga zambierna. Men den kinesiske mannen blir upprörd, ja rentav kränkt:

–Jag är så trött på de här skämten! Jag hör dem ständigt! Ni är så otacksamma! Här kommer vi och investerar i ert land, bygger er infrastruktur. Och ni bara klagar!

En kvinna träder in i samtalet:

–Ni menar att ni inte skulle vara här för att tjäna en massa pengar? Ni betalar ju mutor för att få våra byggkontrakt!

Det var inte utan att jag tyckte lite synd om den ensamma kinesen, självfallet är inte allt som kineserna säljer och bygger av låg kvalitet. Och de betalar inte alltid mutor. Nyligen vann ett kinesiskt företag ett uppdrag kopplat till den stora renoveringen av Kariba-dammen som förser stora delar av landet med el. Världsbanken stod för upphandlingen och inget tyder på att några oegentligheter skulle ha ägt rum.

Som ekonomen Caesar Cheelo sammanfattar det:

–Kineser är ofta skrupelfria, men anpassningsbara: funkar det inte med mutor så avstår de.

Kina har också gjort investeringar i kopparindustrin nära gränsen till Kongo. Foto: Påhl Ruin

Mot den bakgrunden finns också en gryende rörelse i landet som inte riktar sin ilska mot kineserna, utan mot de egna ledarna och de egna institutionerna. En av dessa frivilligorganisationer är ”Alliance for Community Action” där Moono Mubanga är administrativ chef:

–Vi måste öka medvetenheten hos människor om följderna av den stora skuldsättningen. Informerade människor har lättare att säga ifrån!

Men kampen mot korrumperade ledare och dysfunktionella institutioner har blivit svårare i takt med att yttrandefriheten inskränkts. Jag träffade kommunala tjänstemän som inte ens vågade kritisera regeringspartiet inför sin egen borgmästare. Och här finns förstås ytterligare en kinesisk koppling: auktoritära Kina ställer inte några krav på demokrati och mänskliga rättigheter, till skillnad från investerare och biståndsgivare från demokratiska länder. Därmed blir det lättare för den zambiska regeringen att fortsätta på den auktoritära vägen.