Ge bort krig i julklapp – här är brädspelen om storpolitiken

Jag har precis genomfört en statskupp i Ecuador. Gamal Abdel Nasser och Fidel Castro tittar leende på mig från varsitt kort i min hand. Där, på andra sidan bordet med två urdruckna glas portvin, nyupphällt kaffe och en världskarta sitter min motståndare. Hon försöker dölja sin förtjusning. Ecuador var tydligen ett misstag. Men det är många rundor kvar till 1989. Jag kan nog hinna i kapp…

Intresset för brädspel växer. Och även utbudet. Sedan 2016 har det publicerats över 4 000 nya titlar varje år. De moderna brädspelen lånar också ofta sina teman från viktiga händelser och mekanismer i storpolitiken. I exemplet ovan spelar vi Twilight Struggle, ett spel som låter dig simulera kalla kriget. Överfullt med historiska referenser och med parametrar både för rymdkapplöpning och risken för kärnvapenkrig. Det kräver lite koncentration att ta sig igenom regelboken på engelska, men det är väl värt det.

Under många år låg tvåmannaspelet Twilight Struggle på första plats på den inofficiella världsrankingen av brädspel, på sajten Boardgame Geek. Och det är inte bara ett bra spel i kalla kriget-kostym. Det är även ett engagerande tankeexperiment som får en att fundera på hur sköra vissa stunder i vår historia har varit. Något som jag är säker på bidrar till spelets popularitet.

Ett annat spel som kusligt nog sprang om Twilight Struggle för några år sedan, före 2019, är Pandemic Legacy. Precis som titeln skvallrar om handlar det om en pandemi. Så om brädspelsutgivning kan vara omen måste det här ha varit ett. Man spelar tillsammans mot spelet och de ständigt muterande virusen. Att det är ett ”legacy”-spel betyder att för varje ny runda man spelar får man packa upp en liten låda eller öppna ett kuvert med nya spelkomponenter och små regelförändringar. På så sätt uppstår en massa oförutsägbara utmaningar, precis som pandemin i verkligheten. Fast här slipper du verkliga dödstal, massarbetslöshet, komponentbrist och så vidare. Som brädspel är globala pandemier faktiskt bara trevliga.

De här två titlarna är goda exempel på vad moderna spel kan vara. Generellt sett kan man säga att nya spel går fortare att ta sig igenom än de äldre, flera ganska komplexa spel tar slut efter någon dryg timme om man är fokuserad. Sen är slumpfaktorn låg och det är spännande till sista draget.

Men det finns även slitna klassiker som handlar om politik, krishantering eller ekonomi. Ett bra exempel på detta och på ett dåligt spel, men som har en intressant historia, är Monopol. Om du har otur med tärningen kommer du troligen att få sitta i timmar och förlora. Men det är faktiskt meningen. Monopol är från början konstruerat för att visa hur markägande i ett kapitalistiskt system kan skapa stor orättvisa, tänkt som ett undervisningsverktyg och med tydliga ideologiska idéer som grund.

I sin ursprungsversion hette spelet The Landlord's Game och var designat av Elizabeth Magie. Hon hade flera patent för sitt spel, det första från 1904. Trots att spelet blev populärt var det svårt att få någon snurr på distributionen. Det kom ut under olika namn, på ett antal olika förlag. Men det var inte förrän en viss Charles Darrow modifierat Magies skapelse en aning, gett den namnet Monopol och sedan sålt det till förlaget Parker Brothers som det blev den framgång det är än i dag.

Charles Darrow blev världens första speldesignsmiljonär. Inte Magie. Hon försökte vid flera tillfällen berätta för världen att det var hon som hade hittat på och konstruerat förlagan till Monopol, men förgäves. I mitten av 1930-talet fick hon till slut 500 dollar för sitt patent av Parker Brothers. Magies kamp var alltså lite som att förlora ett parti Monopol – långsam, plågsam och med ett mycket otillfredsställande slut.

Men det finns betydligt modernare, snabbare och roligare spel som är inspirerade av samtida ekonomiska system. Ett kritikerrosat sådant är QE. Förkortningen står för quantitative easing. Varje spelare representerar var sitt lands riksbank under finanskrisen 2008. I varje runda budar spelarna på de olika ländernas storföretag för att köpa ut dem. Buden kan vara hur höga som helst, det går ju nämligen alltid att trycka mer pengar. Men den som använt mest pengar i förhållande till sina motståndare när spelet är slut förlorar. För att vinna ska man alltså göra de bästa inköpen, men bara vara näst värst när det kommer till att ställa till det för sitt lands ekonomi. Det här spelet är kanske mer en samhällskommentar än en framgångsrik simulering, men det är en väldigt underhållande sådan.

En annan kategori som har en given plats i den moderna faunan av spel är social deduction games. Det är spel där du som deltagare ska lista ut vem som ljuger. Ett vanligt upplägg är att du blir tilldelad en hemlig roll som även avgör vilken sida du står på. Sen börjar ljugandet, anklagelserna och politiken. Ofta avgörs utslagning eller vinst genom en eller flera omröstningar. En uppskattad version av det här konceptet är Secret Hitler, där fascisterna försöker infiltrera en liberal, tysk reichstag och ta makten.

Om man vill spela ett tematiskt mer samtida spel i den här genren kan man testa den svenska människorättsorganisationen Civil Right Defenders nyutkomna Dictator of Sweden. Förutom ett brädspel är även detta en social aktivitet som bjuder in till eftertanke om hur ömtålig en demokrati faktiskt kan vara.

Så, fastna inte i ett bedrövligt parti Monopol under julledigheten. Skaffa en ny spännande spelupplevelse för hela familjen, som både får er att tänka på hur världen fungerar och där man behöver använda skallen. Och kom ihåg att det inte är så viktigt att vinna heller. Jag minns inte ens hur det gick i det där partiet Twilight Struggle, även om jag minns Ecuador.