”Varför ska jag bry mig om att rösta?”

När jag i slutet av augusti skulle göra ett återbesök i Los Angeles, där jag gick på gymnasium för 50 år sedan, frågade en gammal amerikansk skolkamrat: Vad vill du och våra andra foreign exchange students se när ni kommer hit under en vecka?

Förutom det givna – besöka vår skola, hänga med skolkamrater från förr, se stadsdelar där vi en gång bott, vandra längs stränderna, äta mexikanskt, få en känsla av filmvärlden, se arenorna som kommer att vara centrala vid OS 2028 och uppleva vad som förändrat sig i LA genom åren – hade jag en sak på önskelistan: få ett hum om valrörelsen inför president- och kongressvalet den 5 november.

Min gamla väninna, som vet allt om sin hemstad, ville tillmötesgå varje önskning från de europeiska gästernas sida. Men förhoppningen om att få uppleva något av valrörelsen var som att hugga i sten. ”Eftersom Demokraternas konvent äger rum i Chicago samtidigt med ert besök, och Chicago ligger ju praktiskt taget vid östkusten [sett från Los Angeles], kommer alla krafter att koncentreras dit under den här tidsperioden. Jag har skrollat igenom Demokratiska partiets hemsidor, men inte hittat något i LA”, svarade väninnan.

Minst lika ljummen var Republikanernas valtemperatur mitt i Kaliforniens sensommarvärme. Denna delstat med närmare 40 miljoner invånare betraktas numera som ett hopplöst fall för the Grand Old Party, GOP, trots att USA:s 40:e president, republikanen Ronald Reagan, kom härifrån. Han var guvernör i Kalifornien medan jag gick i skola i Westchester, LA.

Guvernörsval smäller högre än presidentval för många. Kaliforniens guvernör, demokraten Gavin Newson (t h), får dock inte väljas om. Bakom Kamala Harris syns senatorn Alex Padilla. Foto: Alex Gallardo/AP/TT

Att återse gamla skolkamrater efter ett halvsekel var lika okomplicerat som jag hoppats på. Amerikaner är lättpratade och inte mycket för det formella. Det tog inte lång tid att känna igen kärnan i människor; den har inte förändrats med tiden. De som gillade att prata politik gjorde det, fastän andra varnat mig: ”Politik och religion är tabu”.

En 60-plussare som gjort karriär i konsultbranschen bedyrade: ”Ärligt talat är vi i Kalifornien ganska svala inför presidentvalet. För oss betyder lokal- eller kongress- och guvernörsvalen mer.” Eftersom Kaliforniens samtliga så kallade 54 elektorsröster i presidentvalet går till Demokraternas kandidat, vilket alla vet på förhand, får det inte folk att tända till (se fakta härintill). Vinnaren tar hem alla elektorsröster i respektive delstat (utom ett par stycken). Det gör att fokus riktas mot en handfull vågmästarstater, där valet kommer att avgöras.

Republikanen Ronald Reagan var guvernör i Kalifornien innan han blev USA:s president (1981–1989). Här hälsar han vid en debatt på Demokraternas presidentkandidat 1984, Walter Mondale. Foto: Ron Edmonds/AP/TT

De anonyma elektorerna fungerar i praktiken som ett filter mellan väljarna och presidentkandidaterna. Somliga beskriver systemet som ett sätt att garantera de små delstaternas inflytande, något som håller unionen samman. Men i USA:s folkrikaste delstat verkar det avkylande. ”Varför ska jag bry mig om att rösta när vi redan vet hur utfallet i Kalifornien blir?” undrade en svart kille i 25-årsåldern som jobbar i privat hemtjänst och extraknäcker med att köra taxi. Trots sitt dubbelarbete har han inte råd att köpa sig en vettig bostad i Los Angeles, ”det skulle kosta mig 900 000 dollar” (drygt nio miljoner kronor). År 2020, när valet stod mellan Donald Trump och Joe Biden, röstade han inte och nu tvekar han att göra det i november. Minnet av Kamala Harris tid som distriktsåklagare i San Francisco imponerar inte på honom. Hon gick för hårt åt mindre drogförseelser, som innehav av marijuana, argumenterar han. Men gamla skolkamrater, som håller på Harris, vita såväl som svarta, försvarar den forna åklagaren med att hon bara följde lagen.

En annan gammal skolkamrat lät förstå, där vi hamnade vid samma bord under återträffen, att han röstar republikanskt. Han beskrev samtalsklimatet i dagens USA som så infekterat att familjer avstår från att samlas till jul om de håller på olika partier. Han klagade på höjda bensinpriser under president Biden och på föregivet slösaktiga federala satsningar under Demokraterna. ”Som insatser mot klimatförändringar”, exemplifierade han. ”Men är inte ni i Kalifornien hårt drabbade av klimatförändringar? Jag tänker på alla bränder”, invände jag och lyfte blicken mot bordets andra ände, där en gammal skolkamrat som numera lever i Kaliforniens norra delar satt. Hon bor i en trakt där liv och hem hotats under tidigare skogsbränder och hon fruktar att så kan bli fallet även denna sensommar och höst. ”Äsch, bränderna beror bara på dålig skogsskötsel”, invände min närmsta bordsgranne som vägrade acceptera att det finns vetenskapliga bevis för mänskligt framkallade klimatförändringar.

Tehama County, norra Kalifornien, i augusti. Delstaten är svårt drabbad av bränder. Foto: Noah Berger/AP/TT

På ett hak i El Segundo, en stadsdel i de södra förorterna, mötte jag en kvinnlig domare från Montana. Hennes delstat vid gränsen mot Kanada är ett republikanskt fäste, där människor försvarar sin rätt att bära vapen och inte vill låta politiker i Washington styra deras liv. I Montana väljs domarna i icke partibundna val. Denna domare, med 40 års erfarenhet av polisarbete, tänkte inte bekänna partifärg när hon sköljde ned sina tacos med mexikanskt öl. Men hon försäkrade att samtidigt som Montanas invånare inte hyser några varmare känslor för Washington DC är folk därhemma patrioter. ”Om en produkt av ett kinesiskt fabrikat säljs för två dollar och motsvarande vara är amerikansktillverkad och kostar tolv dollar, så väljer folk i Montana den som är gjord i USA”, sade domaren stolt.

Vår trogna väninna, som ville visa sina gamla europeiska skolkamrater varje vrå av Los Angeles, körde outtröttligt runt oss dag efter dag. Några promenader lyckades vi också stjäla oss till. Men det tog ganska lång tid innan vi upptäckte de subtila politiska budskap som låg gömda i gatubilden. Vi såg inga skyltar med uppmaningar om att rösta och inga kampanjbilder på Kamala Harris eller Donald Trump. ”Folk har tröttnat på alla dessa val”, kommenterade någon.

Plötsligt märks det vid en garageuppfart i Playa del Rey att det är presidentval i år. Foto: Bitte Hammargren.

Men i den välmående stadsdelen Fairfax drogs ögat till en liten skylt märkt ”Trump” intill en port. Och i en burgen stadsdel nära Santa Monica, där villorna ligger insynsskyddade i lummiga trädgårdar, fastnade blicken på små anslag med budskap som: ”Black lives matter; Vetenskapen är sann; Ingen människa är illegal”, som kritik mot vit makt-attityder, foliehattar och Trumps planer på massdeportationer.

I det forna surfparadiset Playa del Rey, vid Stilla havets stränder, skyltade en husägare vid sin garagenedfart med ”Skam åt Israel, stoppa detta folkmord” apropå kriget i Gaza. Intill löd budskapet ”Ska en kvinna verkligen ha mindre rättigheter än ett befruktat ägg?” apropå republikaners abortmotstånd. Utanför en villa hade husägarna hängt upp två stora ukrainska flaggor flankerade av skylten ”Veteraner för Kamala”.

Men mer braskande valbudskap än så såg vi inte under en vecka i LA – förutom när vi slog på TV för att följa direktsändningen från Demokraternas konvent i Chicago, där i stort sett alla demokrater värda namnet fick tala förutom palestinsk-amerikaner.

Så lite tycktes valrörelsen angå folk i Kalifornien, eller Republic of Good Vibes, som delstaten kallas i en reklamslogan.