Sydkorea

Sydkorea – Geografi och klimat

Sydkorea ligger på koreanska halvöns södra del. Landet omges av Gula havet i väster och Japanska havet i öster (som Sydkorea kallar Östra havet). Sydkorea skiljs från Japan genom Koreasundet, som på sitt smalaste ställe är 20 mil brett. Gränsen mot Nordkorea utgörs av en demilitariserad zon längs 38:e breddgraden.

Sydkoreas östra kust är hög och rak, medan den södra och västra kustlinjen är starkt sönderskuren av vikar, uddar och öar. Det finns sammanlagt cirka 3 500 öar, varav över 600 är bebodda. Störst är Jeju, cirka tio mil söder om fastlandet. Fyra femtedelar av Sydkoreas landyta består av högland och berg. Taebaek och Sobaek är de största bergskedjorna. Landets högsta topp är Halla-san, en vulkan på Jeju.

Om våra källor

Sydkorea – Befolkning och språk

Sydkorea är ett av världens mest urbaniserade länder och mer än hälften av befolkningen lever i miljonstäder. Sydkorea är också ett av världens tätast befolkade länder. Men samtidigt är det låga barnafödandet ett stort bekymmer.

I Sydkorea är antalet födslar per kvinna lägst i världen.  Fruktsamhetstalet – det vill säga hur många barn en kvinna väntas få i genomsnitt under sitt liv var endast 0,72 barn per kvinna år 2023, en minskning med 8 procentenheter jämfört med året innan. Under de närmaste åren kan det enligt prognoser sjunka till 0,61. När fruktsamhetstalet är lägre än 2,1 barn per kvinna kan folkmängden inte längre upprätthållas.

Regeringen har förgäves satsat tusentals miljarder kronor för att råda bot på de sjunkande födelsetalen genom barnbidrag, förbättrad barnomsorg och en rad andra åtgärder. Det finns många orsaker till den för landet bekymmersamma utvecklingen. En är att många unga gifter sig sent och skaffar barn sent. En annan att medelåldern för förstföderskor i Sydkorea är hög jämfört med många andra länder, omkring 33 år, vilket är betydligt högre än för decennium sedan då den låg på 26 år. Samtidigt märks även en ökande trend bland unga sydkoreanska kvinnor att välja bort att bilda familj.  

 Redan 2020 visade officiell statistik att befolkningen minskade för första gången under det senaste årtiondet. Om utvecklingen fortsätter kommer antalet invånare uppgå till endast 26 miljoner år 2100. 

Befolkningen består nästan uteslutande av koreaner, men det finns en liten kinesisk minoritet. 

Koreanska språkets ursprung är omdiskuterat, men hänförs oftast till den altaiska språkfamiljen. Två tredjedelar av ordförrådet är dock kinesiska lånord. Länge skrevs koreanska enbart med kinesiska tecken. På 1400-talet skapades ett enkelt fonetiskt skriftspråk, hangul. Numera skriver sydkoreaner med hangul eller en blandning av hangul och kinesiska skrivtecken. 

Sydkoreanernas sätt att tala skiljer sig från nordkoreanernas, men de förstår varandra. Engelska dominerar som andraspråk.

Om våra källor

Sydkorea – Religion

I Sydkorea råder religionsfrihet. Religionen har historiskt haft stort inflytande, men hälften av befolkningen betraktar sig idag som icke-religiösa. Kristendom är numera den största religionen i landet.

Buddism och daoism (taoism) kom från Kina på 300-talet. Buddismen förbjöds drygt tusen år senare och trängdes ut av den kinesiska vishetsläran konfucianismen, som lovordar bildning och lydnad mot överheten. Konfucianismen präglar ännu delvis samhället, bland annat genom att stor vikt läggs vid utbildning samt lojalitet och barns vördnad för föräldrar.

I slutet av 1700-talet kom de första katolska missionärerna från Europa till Korea. Katolikerna utsattes för hård förföljelse. I slutet av 1800-talet kunde de kristna verka fritt och då anlände även protestantiska missionärer. Under senare delen av 1900-talet växte kristendomen kraftigt och gick om buddismen som största religion.

Bland de sydkoreaner som idag tror på någon religion betecknar sig 45 procent som protestanter, 35 procent som buddister och 18 procent som katoliker.  En pingstkyrka i Seoul uppger sig vara världens största kristna församling med över 800 000 medlemmar. Muslimska religiösa rörelser uppskattar att det bor omkring 150 000 muslimer i landet, varav nästan alla är migrantarbetare. Det beräknas även finnas omkring ett tusental anhängare av judendom. Efter USA är Sydkorea det land som sänder flest kristna missionärer till omvärlden. 

Shamanism och andetro lever kvar i liten skala, främst på landsbygden. Koreaner har kombinerat inhemsk shamanism med inslag från buddism, konfucianism, daoism och kristendom. En inhemsk blandreligion, chondogyo, har vuxit fram som reaktion mot västerländskt inflytande. Den kombinerar traditioner från shamanism, kristendom och buddism.

Om våra källor

Sydkorea – Sociala förhållanden

Levnadsstandarden i Sydkorea har förbättrats radikalt från 1960-talet och framåt och sjukvården har gjort stora framsteg. Men fortfarande finns det problem som hindrar utvecklingen. Ett otillräckligt pensionssystem gör att nära hälften av landets äldre lever under knappa omständigheter medan jämställdheten mellan kvinnor och män släpar efter.

Efter en tillfällig men djup tillbakagång under den stora asiatiska finanskrisen 1997–1998 ökade levnadsstandarden åter efter millennieskiftet. Sydkorea låg på plats 26 i FN:s index över mänsklig utveckling  i slutet av 00-talet och ökade till plats 12 redan i början av decenniet efter. I dag rankas Sydkorea på plats 19 i FN:s index över mänsklig utveckling (se hela listan här).

Sjukförsäkringssystemet från 1989 täcker nästan alla medborgare. Pensionssystemet byggdes ut först vid slutet av 1990-talet. Innan dess stod många arbetstagare utanför systemet. I dag omfattar det nästan alla medborgare, men pensionsutbetalningarna till de äldre är ännu låga. Omkring 40 procent av invånarna över 65 års ålder måste klara sig på mindre än hälften av hushållens medianinkomst efter skatt, vilket av OECD räknas som relativ fattigdom.

Vissa grupper, som tjänstemän, militärer och lärare, har bättre sociala förmåner från staten än de generella villkoren för alla sydkoreaner.

Arbetslösheten är förhållandevis låg, men bland unga vuxna är den högre och många har också svårt att hitta kvalificerade jobb som motsvarar deras ofta höga utbildning.

Ett annat problem är att bara ungefär hälften av arbetsstyrkan har en försäkring som ger dem ersättning om de skulle bli arbetslösa. Många av landets egenföretagare och arbetstagare med kortare anställningar saknar tillgång till social trygghetssystem vid sjukdom och arbetslöshet.

Coronapandemin i början av 2020-talet ledde till att arbetslöshet och undersysselsättning ökade inte minst bland kvinnor och egenföretagare. Regeringen satte in stödåtgärder som extra ekonomiska bidrag och skapade tillfälliga arbeten inom den offentliga sektorn.

Hanteringen av coronaviruset i Sydkorea i omvärlden lyftes fram som ett lyckat exempel. Sydkorea rapporterade sitt första fall av covid-19, den sjukdom som coronaviruset orsakar, i januari 2020 och det spred sig sedan snabbt bland en kristen sekt i staden Daegu och i staden Cheongdo. Redan efter de första handfull fallen fick medicinföretag i uppdrag att utveckla och i stor omfattning tillverka utrustning för provtagning. Samtidigt fick sydkoreanerna finna sig i en rigorös övervakning med hjälp av kameror, kreditkortsuttag och data från smarta mobiler. Strategin fungerade väl, inte minst på grund av att invånarna hyste tilltro till och följde myndigheternas rekommendationer samtidigt som många sydkoreaner även engagerade sig frivilligt för att bekämpa viruset.

Bedömare menade att Sydkoreas erfarenhet av att hantera ett annat coronavirus, Mers som dödade 38 människor 2015, gjorde att landet hade en beredskap, bland annat inom sjukvården, som många andra stater saknade. När Sydkorea drabbades av en ny våg av omfattande smittspridning i slutet av 2021 hade över fyra femtedelar av befolkningen fått två vaccindoser mot covid-19.

Social struktur

Det koreanska samhället är av tradition hierarkiskt, starkt påverkat av den kinesiska vishetsläran konfucianismen. Plikt, lojalitet och heder betonas, liksom bildning och lydnad mot överheten. Anspråkslöshet är utmärkande drag för koreaner. Respekt för föräldrar och förfäder är viktigast av dygder, och kvinnan har traditionellt setts som underordnad mannen. 

Konfuciansk familjesyn accepterar endast heterosexualitet. Viss öppenhet råder i dag, men ett allmänt motstånd mot homosexualitet lever kvar.

Familjenamn, välstånd och sociala kontakter har varit avgörande för framgång, men numera är studiebakgrund av stor vikt för avancemang i det sydkoreanska samhället. 

Industrialiseringen och urbaniseringen förändrade hierarkierna och skapade en ny maktelit, den industriella klassen. En ny medelklass växte fram bestående av tjänstemän och akademiker, samtidigt som arbetarna ökade i antal och utvecklade kampvilliga fackliga organisationer.

Det sydkoreanska samhället präglas ännu av dessa klyftor och jämfört med andra OECD-länder har Sydkorea höga nivåer av fattigdom och ojämlikhet. På senare år har inkomstklyftorna vidgats mellan anställda i storföretag och andra grupper på arbetsmarknaden. President Moon Jae-Ins regering höjde bland annat minimilönerna och pensioner i början av 2020-talet för att försöka överbrygga orättvisorna.

Familjeliv och jämställdhet

Familj, släkt och klan är kärnan i koreansk kultur. Förpliktelser mot familjen är överordnade andra plikter. Fadern är familjens överhuvud och äldste sonen har särskilt ansvar. I moderna städer har traditionella familjevärderingar försvagats och tre generationer har blivit två i hushållen. 

Kvinnans ställning har delvis förbättrats, men hon har ofta ansvar för hem, barn och äldre släktingar även om hon förvärvsarbetar. Traditionellt fick äldste sonen största delen av arvet på grund av plikter mot åldrande föräldrar. Nu ger lagen lika arvsrätt mellan söner och döttrar. 

Förr bars spädbarn på moderns rygg, och de ges fortfarande nära uppmärksamhet av föräldrar. Traditionella könsroller uppmuntras, män görs mer beroende av sina föräldrar och kvinnor blir mer självständiga. Mycket resurser satsas på barnens utbildning. 

 Kvinnor är fortfarande underrepresenterade på arbetsmarknaden och det gäller även inom företagsstyrelser såväl som inom politiken. Män tjänar nära en tredjedel mer i lön än kvinnor, vilket är det högsta lönegapet bland OECD-länderna.

Arrangerade giftermål har i städerna oftast ersatts av kärleksäktenskap och professionell kontaktförmedling. Numera har även kvinnor rätt att begära skilsmässa, men ekonomisk och social diskriminering gör det svårare för dem. Unga kvinnor har burit upp mycket av industrins framgång. Nu får allt fler kvinnor högre utbildning, men många lämnar yrkeslivet när de gifter sig. Kvinnlig underdånighet i offentligheten byts ofta mot ledarroll i hemmet, där kvinnan ofta styr över familjeekonomin. 

I dag har det också blivit vanligare att unga kvinnor väljer att gifta sig och skaffa barn senare i livet. Många prioriterar sin yrkeskarriär och antalet kvinnor som lever ensamma har ökat på senare år. Dessa faktorer har lett till att barnafödandet är rekordlågt (se Befolkning och språk).

Höga krav inom arbetslivet och långa arbetsdagar gör att många väntar med att skaffa barn. År 2018 antogs en lag som införde 40 timmars arbetsvecka och max 12 timmars betald övertid. Tidigare var gränsen 68 timmar. Men övertidsarbete i högre omfattning än så är vanligt och sydkoreanerna har ännu betydlig fler arbetstimmar än de flesta andra OECD-länder.

Regeringen har även under senare år försökt uppmuntra ett ökat barnafödande genom att höja bidragen till föräldrar och bygga ut barnomsorgen. Reglerna för föräldraledighet är generösa jämfört med många andra länder, även i väst. Fortfarande är det vanligast att kvinnor är föräldralediga. Andelen pappalediga ökar sakta, men ännu använder sig bara en av fem fäder av denna möjlighet.

Om våra källor

Sydkorea – Utbildning

Utbildning skattas högt i Sydkorea och studiebakgrunden avgör om en individ kan avancera i samhället och bli socialt accepterad i vissa grupper. Men det finns en ojämlikhet när det gäller möjligheterna till utbildning. Familjer med höga inkomster lägger stora summor på privatundervisning för sina barn för att de ska kunna komma in på något av landets bästa universitet.

Om våra källor

Sydkorea – Kultur

Sydkoreas kultur präglas i hög grad av landets historia som förbindelselänk mellan Kina och Japan. I samband med frigörelsen från Kina på 300-talet efter Kristus upplevde Korea en kulturell guldålder med estetiska impulser från buddismen. Fynden från denna tid omfattar främst stengods och smycken.

En ny kulturell blomstringsperiod tog sin början vid 600-talets slut. Då var det kinesiska inflytandet stort inom skulptur och arkitektur. Under Koryo-dynastin (918–1392) uppfördes en rad buddistiska tempel, som till en del finns kvar än idag. Berömt är också stengodset med celadon­glasyr, en porslinsartad keramik med blekt grågrön yta. 

Måleriet hade en storhetstid under början av Choson-dynastin från slutet av 1300-talet. Målningarna är, liksom i Kina, främst utförda i tusch och färger på papper eller siden. Under samma tid utvecklades också en nationell litteratur. Sedan det koreanska alfabetet hangul blivit allmänt känt kunde litterära verk spridas även till samhällsgrupper som inte behärskade kinesiska skrivtecken. Under 1500-talet blomstrade den mest berömda av de koreanska diktformerna, sijo, med treradiga verser uppbyggda enligt mycket stränga regler. Sijo är än i dag en populär diktform.

I början av 1900-talet påverkades den koreanska litteraturen starkt av västerländska strömningar. 

En traditionell dramaform är pansori, där en solist tillsammans med en trummande musiker berättar en historia med sång, tal, dans och pantomim. Trummor, som den timglasformade changgon, utmärker koreansk musik. 

Efter Koreakrigets slut i början av 1950-talet kringskars kultur­arbetarnas verksamhet av den nationella säkerhetslagen (se Politiskt system). Konstnärer och författare fängslades för verk som ansågs Nordkoreavänliga eller vänsterinriktade. När militärstyret upphörde i slutet av 1980-talet fick dock kulturarbetarna större frihet.

Den moderna populärkulturen är aktiv. Koreanska popmusiker är populära i stora delar av Asien och internationellt kända under samlingsbegreppet K-pop. Sydkoreanska såpoperor har också fått stor spridning utomlands.

Vid slutet av 2010-talet fick en sydkoreansk film stor uppmärksamhet världen över. Thrillerkomedin Parasit av Bong Joon-ho vann då såväl Guldpalmen från filmfestivalen i Cannes 2019 som fyra Oscars, bland annat för bästa film år 2020.

Om våra källor

Sydkorea – Seder och bruk

Koreanernas gemensamma kultur har djupa historiska rötter i Koryo- och Choson-dynastierna mellan 900- och 1900-talen. Koreaner lägger stor vikt vid blodsband genom generationer, och den starka nationalkänslan beskrivs ofta med metaforer som blod och land. Samtidigt är den sydkoreanska flaggans bild av yin och yang en symbol för att koreanerna hör hemma i den kinesiska kultursfären i östra Asien.

Koreaner vill gärna ha respekt för sin långa historia och sin kulturella särart. De är angelägna om att framhålla sin olikhet jämfört med japaner och kineser. Överlag råder misstro mot utlänningar och deras motiv, och man måste lägga ner möda på att bygga förtroende. 

Många koreaner arbetar hårt. Arbetsmoral, ihärdighet och punktlighet är viktigt, även om punktligheten inte är lika viktig i Korea som i Kina eller Japan.

Vett och etikett

Att förlora ansiktet i umgänge är oerhört känsligt. Koreaner talar om att skydda kibun, inre känslor eller yttre anseende. Relationer bygger på social balans och korrekt uppträdande, en harmoni som inte får rubbas. Man kan ta till lögn eller undanhålla dåliga nyheter och avvikande meningar för att inte såra en persons kibun. Koreaner kan därför visa en artig attityd även mot dem man ogillar. Anspråkslöshet är en dygd, och komplimanger avvisas artigt. Man får absolut inte förolämpa eller kritisera någon inför andra. 

Respekt för överordnade och äldre är avgörande för att bygga en relation. Status är viktig. Genom sättet att tala och uppträda visar man i vilket hierarkiskt förhållande man står till den andre. Man ser inte en överordnad direkt i ögonen. Vuxna tilltalar inte varandra med förnamn förutom bland mycket nära vänner. Titlar som ”professor” eller ”direktör” används med hederstillägget nim, när man tilltalar någon av högre social rang. I sådant umgänge är koreaner artiga på gränsen till ceremoniella, medan de kan vara mycket informella med vänner av samma sociala rang. 

Bugning är vanligaste sättet att hälsa, men även handskakning är vanligt bland män. Affärsmän skakar hand och bugar ofta på samma gång. Kvinnor kan mötas genom att räcka varandra händerna och gripa dem. Barn bugar alltid inför vuxna. Den vanligaste hälsningsfrasen är Anyonghaseyo? (Har du frid?) 

Sydkorea är ett tättbefolkat land med mycket trängsel, särskilt i storstäderna, och folk är vana att jobba nära varandra. De kräver dock utrymme i formella situationer. Att röra vid okända människor anses olämpligt, medan vänner gärna håller varandras händer.

Affärsmöten

Sydkoreaner vill göra affärer med människor de har personliga band till, och därför är det nödvändigt att man blir introducerad av en tredje person. Denne kan sedan även vara kontaktman genom vilken man kan ta upp känsliga frågor indirekt.

Vid introduktion tar den äldre initiativ till handskakning, men den yngre bugar först. Visitkort överlämnas och tas emot med höger hand och vänster som stöd under handleden. Koreansk text ska vara synlig för mottagaren, och på baksidan har man engelsk text. Ett mottaget visitkort studeras noga och man skriver inte på det i givarens närvaro.

Det kan vara svårt att få varaktiga avtal med koreaner. Deras historiska erfarenhet är att kompromiss leder till förlust, och de drivs att konkurrera hårt och jaga fler fördelar. Men därmed är de också kreativa, initiativrika och villiga att ta risker. De anpassar sig och är öppna för ändringar. Snabba affärer föredras framför hållbara affärsrelationer, och en relation kan plötsligt avbrytas om bättre villkor nås på annat håll.

Man måste avtala tid för möten, helst tre fyra veckor i förväg. Det är bra att sända agenda, bakgrundsmaterial och information om det egna företaget. Skrivet material bör presenteras på både engelska och koreanska. Man visar respekt för den man möter genom att komma i tid. Den äldste koreanen går vanligtvis in i rummet först. Man tar inte av sig rocken om inte den högst rankade koreanen gör så.

Avsikten med det första mötet är ofta att lära känna varandra. Det lägger grund för att bygga en relation. Men man ska vara medveten om att det som sägs inte alltid stämmer med fakta. Ibland kan koreaner svara på en fråga bara för att inte förlora ansiktet. 

Klädsel och presenter

Koreaner i städerna klär sig ofta västerländskt. Affärsfolk bär strikt klädsel. Män bär mörka kostymer med vit skjorta, och kvinnor klär sig diskret med nedtonade färger. Kvinnor bör ofta nationaldräkten hanbok, lång kjol och blusliknande överdel med vida ärmar. 

Gåvor är viktiga för relationen och besvaras alltid med gengåvor. Det är obetänksamt att ge en dyr present, om man vet att mottagaren inte har råd att besvara den. Man kan ta med frukt, blommor eller choklad av god kvalitet till ett koreanskt hem. Presenter ska vara fint inslagna, gärna i rött eller gult papper, men inte i grönt vitt eller svart. Man överlämnar och tar emot en present med båda händerna, men den öppnas inte med en gång. Om presenten har flera delar bör man tänka på att fyra anses vara oturstal och sju lyckotal.

Till bords

Vid det koreanska bordet kan man sörpla soppan, smacka med läpparna och rapa hjärtligt för att visa uppskattning över måltiden. Men först av allt inväntar man anvisning om var man ska sitta och tvekar gärna först för att visa ödmjukhet. Den äldste personen anvisas finaste platsen, serveras först och bäst och börjar äta. Väl kryddade grönsaker, soppa, fisk och surkål är vanliga rätter. 
Man pekar aldrig med ätpinnar, spetsar aldrig maten med dem och lägger inte ifrån sig dem i kors. Man smakar helst av allt, men krusar genom att tacka nej första gången man erbjuds att ta om. Man äter upp allt på tallriken.

Det går att komma lite för sent utan att väcka anstöt. Man tar av sig skorna inomhus. Vid hemfärd följs gästerna till porten, det anses förolämpande att ta farväl inomhus. Dagen efter skickar man en tackhälsning.

Traditioner och helgdagar

Koreanska nyåret, firat enligt gammal månkalender, är en viktig släkt- och familjehögtid med offerceremonier vid förfädernas gravar enligt buddistisk sed. Även jul är en högtid som firas av många numera, eftersom kristendomen blivit största religion i Sydkorea. Första januari betraktas som allas födelsedag, då man lägger ett år till sin ålder. 60-årsdagen firas särskilt.

Till de viktigaste nationella helgdagarna hör Befrielsedagen den 15 augusti och Nationsgrundardagen den 3 oktober. Befrielsedagen minner om befrielsen från det japanska kolonialväldet 1945, och den 3 oktober firas grundandet av det första koreanska riket år 2333 före Kristus.

Om våra källor

Sydkorea – Äldre historia

På 300-talet fanns flera statsstater på den koreanska halvön och först på 600-talet bildades ett enat rike. Vid slutet av 1300-talet styrdes området av Chosondynastin (även kallad Yidynastin) och Seoul blev huvudstad. Trots att dynastin blev allt mer försvagad behöll den makten fram till 1910, då Korea annekterades av Japan.

Koreanerna härleder sin civilisations ursprung till riket Choson, som enligt legenden grundades år 2333 f Kr på nordvästra delen av den koreanska halvön. Omkring 300-talet f Kr antas Choson ha utvidgat sitt välde in i nuvarande kinesiska Manchuriet. År 108 f Kr erövrade Kina norra delen av Koreahalvön för att sedan ha kolonier där i nordväst fram till 400-talet e Kr. 

Utanför kolonierna utvecklades samtidigt flera koreanska stads­stater, däribland Koguryo som i början av 300-talet drev bort kineserna. Mot slutet av 600-talet lade kungariket Silla i sydöst under sig både Paekche i sydväst och Koguryo i norr. Därmed enades halvön. 

Sillas blomstringsperiod övergick i sönderfall och 918 grundades en ny dynasti, Koryo. Krig mot angränsande stammar följdes av en ekonomisk och kulturell storhetstid på 1000- och 1100-talen. Med Kina som förebild utvecklades bland annat boktryckarkonsten. 

På 1200-talet invaderades halvön av mongoler som dominerade fram till början av 1300-talet, då Koryo-dynastin återtog makten. Efter attacker från kinesiska arméer och maktkamp vid hovet grep generalen Yi Song-Gye makten 1392. Han grundade en ny dynasti med det gamla riket Chosons namn och med Söul som huvudstad. Choson-dynastin kallas även Yi-dynastin. 

Konfucianismen övertog nu buddismens roll i det offentliga livet. En kulturell och vetenskaplig storhetstid rådde under första halvan av 1400-talet, särskilt under kung Sejong (1418–1450) som bland annat tog initiativ till skapandet av Koreas eget alfabet, hangul. 

Sedan förföll även Choson-dynastin, även om den satt kvar på tronen ända till 1910. Japanska attacker på 1590-talet ödelade landet, och efter två kinesiska invasioner i början av 1600-talet blev Korea en kinesisk lydstat för en tid. Bortsett från kontakterna med Kina isolerade sig Korea från omvärlden fram till 1875, då koreanerna tvingades att öppna hamnar för japanska handelsmän. Korea slöt sedan fördrag med en rad västländer och med Ryssland. Efter Japans seger över Kina i kriget 1894–1895 och över Ryssland i rysk-japanska kriget 1904–1905 blev Korea ett japanskt protektorat, det vill säga koreanerna fick själva styra sina inre angelägenheter medan relationerna med omvärlden kontrollerades av Japan. 1910 annekterades dock landet av Japan. 

Den japanska regimen förde en hård koloniseringspolitik, och koreanerna pressades att anta japanska seder och namn. Samtidigt utvecklade japanerna gruvdriften, industrin och jordbruket, men vinsterna fördes ut ur landet till Japan. 

Missnöjet med Japans kolonisation ledde till uppror. Tusentals dödsoffer krävdes när japanerna slog ner en fredlig folkresning 1919. Motståndsrörelsen växte dock, både i och utanför Korea. I Shanghai i Kina bildades samma år en provisorisk koreansk regering, ledd av Syngman Rhee, som tidigare levt i exil i USA. Men exilregeringen splittrades. 

I norra Korea var gerillaledaren och kommunisten Kim Il-Sung en av ledarna för motståndet mot japanerna vid slutet av 1930-talet och under andra världskriget. Vid krigsslutet besattes norra Korea av sovjetiska trupper, medan södern intogs av amerikanerna.

Om våra källor

Sydkorea – Modern historia

Koreas historia efter andra världskriget inleddes med klyvningen av landet och det fullständigt förödande inbördeskriget 1950–1953. Under årtiondena som följde utvecklades Sydkorea från en militärt dominerad diktatur till en demokrati med fria val och växlingar vid makten. Under samma tid steg landet fram som en av världens starkaste ekonomier med stor export, världsberömda industriprodukter och hög levnadsstandard.

De allierade hade under andra världskriget bestämt att Korea skulle återfå sin självständighet när striderna upphört, men i slutet av 1945 beslöt USA, Storbritannien och Sovjetunionen att Korea skulle förvaltas av de allierade under fem år, vilket väckte vrede bland koreanerna. 

När USA och Sovjet inte kunde enas om en koreansk övergångsregering, växte en centraliserad kommuniststat fram under Kim Il-Sungs styre i den Sovjetockuperade zonen i norr. I söder inrättade USA en tillfällig regering av moderata nationalister, vilket ledde till våldsamma protester och attentat från högergrupper. 

I maj 1948 genomfördes val till en nationalförsamling i södra Korea, där högerkandidater vann en majoritet. Syngman Rhee valdes till president, och i augusti utropades Republiken Korea. Samma månad höll kommunisterna i norr val till en folkförsamling, och i september utropade de Demokratiska folkrepubliken Korea. Delningen följdes av provokationer och sammandrabbningar vid stilleståndslinjen. Den 25 juni 1950 gick nordkoreanska trupper över gränslinjen vid 38:e breddgraden och trängde in i Sydkorea. Amerikanska trupper dominerade de FN-styrkor som sattes in på sydsidan. Till en början trängde nordkoreanerna långt söderut men de drevs efter hand tillbaka norrut mot Kina. Sedan Kina ingripit på den nordkoreanska sidan stabiliserades fronten vid den 38:e breddgraden. 

Fredsförhandlingar inleddes 1951, men strider fortsatte fram till den 27 juli 1953, då ett stilleståndsavtal slöts. Något fredsavtal kom dock aldrig till stånd. Fortfarande utgör den några kilometer breda, demilitariserade zonen gräns mellan Nord- och Sydkorea. 

Militärkuppen 1961

Trots ekonomiskt bistånd från USA till Sydkorea efter kriget försvagades Syngman Rhees ställning, och ett studentuppror 1960 tvingade fram hans avgång. Den politiska och ekonomiska oron följdes av en militärkupp 1961, ledd av generalmajor Park Chung-Hee. Nationalförsamlingen upplöstes och undantagslagar infördes, men efter två år tilläts åter politisk verksamhet. Park, som dragit sig tillbaka från armén, vann presidentvalet 1963 och militärens parti fick majoritet i parlamentet. Formellt tillsattes en civil regering, men före detta militärer innehade alla viktiga poster. 

Under Parks första år lades grunden för en snabb industrialisering med hjälp av kapital från utlandet. Investeringar styrdes till tunga sektorer, som stålindustri och skeppsbygge, samtidigt som elektronikindustrin prioriterades. Men inrikespolitiken förblev instabil. Efter att oppositionen varit på väg att vinna presidentvalet 1971 upplöste Park nationalförsamlingen, upphävde konstitutionen och stärkte presidentens makt genom en ny grundlag. Direktval till ämbetet ersattes med ett valkollegium. 

Förändringarna utlöste protester som växte när Park 1975 utfärdade den så kallade antikommunistlagen, som bland annat förbjöd studenter att demonstrera. Oron trappades upp, och 1979 mördades Park av chefen för landets underrättelsetjänst. 

Nyvalet till presidentposten följdes av en armékupp med general Chun Doo-Hwan som den starke mannen. Efter stora studentdemonstrationer 1980 infördes krigslagar, all politisk aktivitet förbjöds och politiska ledare greps, bland andra Kim Dae-Jung från staden Gwangju, där ett uppror bröt ut som slogs ned av armén med många dödsoffer som följd. Minnet av massakern kastade länge sin skugga över landet. Kim Dae-Jung dömdes 1980 till döden anklagad för att ha legat bakom upproret. Efter internationella protester omvandlades straffet till livstids fängelse och Kim tilläts gå i exil i USA. Han hade då fått utstå svår tortyr under sina år som politisk fånge. 

Studentdemonstrationer och politisk liberalisering

Chun stärkte sitt grepp om makten. 1981 mjukades krigslagarna upp och nya partier kunde bildas, men Chun utsågs ändå till president av ett nytt folkvalt valkollegium. En ljusning i ekonomin började skönjas men i mitten av 1980-talet tilltog de politiska protesterna på nytt. Samtidigt återfick Kim Dae-Jung och andra oppositionsledare rätten att verka politiskt. 

1987 gick studenterna i bräschen för jättedemonstrationer i Seoul, och president Chun tvingades kompromissa med oppositionen. En ny grundlag godkändes i en folkomröstning. Genom direktval till presidentposten öppnades dörren för en politisk liberalisering, som inleddes när den nyvalde presidenten Roh Tae-Woo tillträdde 1988. Under hans styre beskars militärens inflytande och samhället blev öppnare. 

1990 ändrades den politiska bilden dramatiskt, när Roh och oppositionsledarna Kim Young-Sam och Kim Young-Pil tillsammans bildade ett nytt parti, Demokratiska liberala partiet (DLP) som fick klar majoritet i parlamentet. Året efter gick flera oppositionspartier samman i en ny allians, Demokratiska partiet (DP), där Kim Dae-Jung blev en av ledarna. 

Det ekonomiska läget hårdnade och i valet 1992 förlorade DLP sin parlamentsmajoritet. Men partiets kandidat Kim Young-Sam segrade i presidentvalet över Kim Dae-Jung. Därmed fick Sydkorea för första gången på över tre decennier en president utan militär bakgrund. Höga officerare med band till forna regimer tvingades lämna sina poster. Underrättelsetjänsten beskars i sina befogenheter. En antikorruptionskampanj fällde ministrar och tusentals tjänstemän. 

Men president Kim anklagades själv för oegentligheter och auktoritär ledarstil. När de förra presidenterna Chun och Roh åtalades för korruption fick Kim kämpa för att distansera sig. Chun och Roh åtalades också för kuppen 1979 och för massakern i Gwangju 1980. Chun dömdes till döden och Roh till livstids fängelse. Båda benådades och släpptes senare. 

Den asiatiska finanskrisen

DLP bytte namn till Nya Koreapartiet och behöll med knapp nöd regeringsmakten efter valet 1996. President Kim Young-Sam och regeringen försvagades ytterligare av en korruptionsskandal där många höga statstjänstemän anklagades för att ha tagit emot mutor av grundaren till stålföretaget Hanbo. Kim avgick som partiledare. 

Efterträdaren Lee Hoi-Chang fick leda det nya konservativa partiet, Stora nationella partiet (GNP), sedan Nya Koreapartiet och DP gått samman. Men Lee förlorade presidentvalet i december 1997 sedan den stora asiatiska finanskrisen utlöst den värsta ekonomiska krisen i Sydkoreas historia. Valet vanns av oppositionsledaren Kim Dae-Jung. Med hans tillträde som president 1998 bröts den traditionella politiska och ekonomiska maktkoncentrationen. Landets elit hade av hävd sin bas i Gyeongsang-provinserna i sydöst, som länge stått i motsättning till Kims bas i staden Gwangju och Jeolla-provinserna i sydväst, där utvecklingen varit eftersatt. 

Den svåra ekonomiska krisen kom att prägla mycket av president Kim Dae-Jungs politik. Miljoner människor förlorade sina jobb och storstrejker och våldsamma protester följde. 

Solskenspolitiken

Kim Dae-Jungs så kallade solskenspolitik mot Nordkorea kulminerade i ett toppmöte i Pyongyang 2000 (se Utrikespolitik och försvar) och resulterade i att Kim samma år fick Nobels fredspris. Men oppositionen i Sydkorea menade att försoningspolitiken kostade för mycket ekonomiskt och politiskt utan att ge något i utbyte. 2001 fälldes ministern för enhetssträvanden i en misstroendeomröstning i parlamentet. Rege­ringen anklagades också för att indirekt ha mutat regimen i Nordkorea genom att storföretaget Hyundai betalat hundratals miljoner dollar för att få etablera företag och turistanläggningar i norr.

I presidentvalet 2002 vann dock Roh Moo-Hyun från Kims parti en knapp seger över den konservative kandidaten Lee Hoi-Chang, som ville stoppa det ekonomiska stödet till Nordkorea på grund av dess kärnvapenprogram. 

Efter att oppositionen drivit igenom riksrätt mot Roh 2004 fick han tillfälligt lämna ämbetet. Han frikändes dock från anklagelser om korruption och vanstyre av författningsdomstolen. Rohs nya stödparti Uri nådde framgång i valet 2004 och kunde bilda regering. 

De konservativa tar över presidentposten

Ekonomiskt kärva tider sänkte dock stödet för regeringen och president Roh. I valet 2007 tog den konservativa kandidaten Lee Myung-Bak över presidentmakten.  Med sin bakgrund som framgångsrik affärsman inom Hyundai-koncernen och borgmästare i Seoul lovade Lee att stimulera tillväxt och driva en hårdare politik gentemot Nordkorea. Lees liberala parti vann även parlamentsvalet ett år senare.
Under mandatperioden stötte president Lee på motstånd från studenter, fack och vänstergrupper när ett importstopp för amerikanskt nötkött upphävdes (infört 2003 efter utbrott av BSE, ”galna ko-sjukan”, i USA).  Lee  tvingades backa om köttimporten och avskeda bland annat jordbruksministern. Ett kontroversiellt frihandelsavtal med USA ledde också till bojkott och våldsamt tumult i parlamentet (se Utrikeshandel). 

Spänningen steg kraftigt i regionen efter att en sydkoreansk patrullbåt sänkts och 46 man mist livet i mars 2010. Nordkorea pekades ut som skyldigt, och på hemmaplan kritiserades den sydkoreanska militärledningen för sitt sätt att hantera krisen. Tonläget mellan de båda koreanska staterna skärptes i november 2010 när den sydkoreanska ön Yeonpyeong besköts av nordkoreanskt artilleri (se Utrikespolitik och försvar). 

Det konservativa partiet (nu omdöpt till Saenuripartiet) behöll med knapp nöd sin majoritet i parlamentsvalet 2012. Partiet besvärades av en korruptionsskandal som involverade president Lees äldre bror och 200 andra politiker, lobbyister och tjänstemän.

Trots skandalen segrade Saenuripartiets ledare Park Geun-Hye, dotter till den diktatoriske presidenten Park Chung-Hee, i presidentvalet i slutet av samma år. Hon vann över Moon Jae-In från liberala DUP, som ville se en utjämning av de stora inkomstklyftorna i landet liksom en reformering av systemet med mäktiga familjekonglomerat, så kallade chaebol.

Valdeltagandet var det högsta på ett och ett halvt årtionde.

Säkerhetsskandalen 2013

Sydkorea fick därmed sin första kvinnliga president någonsin. Park ville uppmuntra en dialog med Nordkorea för att försöka  förbättra relationerna. Samtidigt utlovade hon en fast hållning i nationella säkerhetsfrågor och betecknade Nordkoreas nyligen utförda kärnvapenprov som ett hot mot det koreanska folkets överlevnad. 
Kort därefter upphävde Nordkorea existerande avtal om icke-angrepp och stängde gränspassagen till Syd vid den demilitariserade zonen. Direktkontakterna med Seoul avbröts också. 

Hösten 2013 uppstod stort politiskt rabalder efter att det uppdagades att en oppositionspolitiker, enligt säkerhetstjänsten, gjort sig skyldig till förräderi och försök till samarbete med Nordkorea.  Eftersom anklagelserna gällde en parlamentsledamot (från Förenade framstegspartiet (United progress party, ett parti som bildats av en sammanslagning av en rad vänsterpartier 2011) behövde parlamentet godkänna att mannen fick ställas inför rätta. Såväl det regeringspartiet som den liberala oppositionen röstade ja och ledamoten dömdes tillsammans med sex partimedlemmar till flera års fängelsestraff. Författningsdomstolen beslöt dessutom att partiet skulle upplösas.

Efter domen kritiserades emellertid regeringen och Park för att sätta yttrandefriheten och organisationsfriheten på spel, av bland annat av Amnesty International. Säkerhetstjänsten anklagades därefter av oppositionen för att ha hittat på det hela, i enlighet med en tradition från landets auktoritära förflutna då fabricerade spionanklagelser användes av regimen för att stärka sin makt och flytta fokus från politiska problem. Säkerhetstjänsten befann sig redan i blåsväder då dess chef stod åtalad för att ha beordrat personal att inför presidentvalet 2012 smutskasta regeringskritiker och motståndare till Park Geun-Hye i ett internetforum. 

Färjekatastrofen

Det dröjde bara några månader innan nästa kris seglade upp för president Park. I april 2014 förliste färjan Sewol utanför kusten i sydväst. Av färjans 476 passagerare dog drygt trehundra, varav de flesta var skolungdomar. Regeringen fick skarp kritik av anhöriga för att räddningsarbetet varit för långsamt och för bristfällig kontroll av färjan, som haft konstruktionsfel och därtill varit för tungt lastad. Kritiken ledde till att premiärminister Chung Hong-Won lämnade in sin avskedsansökan och även chefen för underrättelseverksamheten och ordföranden för Nationella säkerhetsrådet (som ger presidenten råd i säkerhetsfrågor) valde att lämna sina poster.

Ändå såg det regerande Saenuripartiet ut att ha medvind inför parlamentsvalet i april 2016, då det gynnades av en splittring inom oppositionen. Den populäre Anh Cheol-Soo, som utmanat Park Geun-Hye i presidentvalet 2012, lämnade  Nya politikens allians för demokrati (NPAD,  som bildats våren 2014 genom en sammanslagning av Demokratiska partiet och ett mindre parti) och bildade Folkets parti (People's Party, PP). NPAD bytte då namn till Minjupartiet (The Minjoo Party of Korea).

Men valet blev en stor besvikelse för Saenuripartiet och Park. Minjupartiet vann med ett mandat mer än Saenuripartiets 122 mandat. Det nybildade Folkets parti gjorde bra ifrån sig i valet.

Korruptionsskandalen kring Park

Hösten 2016 seglade en politisk skandal upp med koppling till president Park själv. En nära kvinnlig vän och rådgivare till presidenten, Choi Soon-Il, greps av polisen misstänkt för bedrägeri och maktmissbruk. Det cirkulerade uppgifter om att kvinnan länge hade kunnat påverka regeringsarbetet och lyckats styra utnämningar av viktiga tjänster via sina kontakter med Park. Uppgifterna ledde till att hundratusentals sydkoreaner gick ut på gatorna i Seoul och krävde att president Park skulle avgå. Efter beskedet att åklagare ville förhöra presidenten i anslutning till en formell rättsutredning mot hennes rådgivare röstade parlamentet ja till att ställa Park inför riksrätt. Park suspenderades från presidentämbetet i avvaktan på att författningsdomstolen skulle ta ställning till riksrättsbeslutet. Presidentens uppgifter övertogs temporärt av premiärminister Hwang Kyo-Ahn. 

Saenuripartiet splittrades i en falang som fortsatte att stödja Park och en annan som tog avstånd från presidenten och i slutet av 2016 bröt sig ett 30-tal partianhängare ur partiet och bildade ett nytt högerparti – Bareunpartiet. Det regerande Saenuripartiet bytte ett par månader senare namn till Koreas frihetsparti (Liberty Korea Party), som ett sätt att undvika att förknippas med korruptionsskandalen kopplad till president Park.

Domstol bekräftar riksrättsbeslut

I mars 2017 kom beskedet att författningsdomstolen bestyrkte riksrättsförfarandet mot Park, vilket innebar att hon inte kunde återgå som landets president. Hon kunde därmed inte heller åberopa någon åtalsimmunitet som president utan riskerade nu rättegång i en vanlig domstol.

Enligt domstolen hade Park brutit mot lagen när hon tillåtit sin vän att blanda sig i statliga angelägenheter och ljugit om detta när hon tillfrågats. Dessutom hade Park lämnat ut hemliga dokument.

Presidentens väninna Choi Soon-Il stod i sin tur åtalad för att ha pressat mäktiga företag att donera miljontals dollar till egna, icke-vinstdrivande, stiftelser. Hon dömdes till ett 20 år långt fängelsestraff. Även ministrar och tjänstemän i Parks tidigare regering dömdes till fängelse för inblandning i skandalen. Park Geun-Hye dömdes i sin tur till 24 års fängelse och höga böter.

En rättsprocess hade också inletts mot Samsungs högste chef, Lee Yae-Yong. Han misstänktes för att ha donerat nära 40 miljoner dollar till Chois stiftelser som ett sätt att försöka få stöd uppifrån för en sammanslagning 2015 av två Samsungföretag.  Samsungchefen dömdes för korruption till fem års fängelse i augusti 2017, men frigavs våren 2018 efter att han fått strafftiden halverad och uppskjuten.

Fram till presidentvalet som hölls i maj 2017, i enlighet med lagen 60 dagar efter riksrättsförfarandet,  fortsatte premiärminister Hwang Kyo-Ahn som tillförordnad president.  Hong Joon-Pyo ställde upp som Koreanska frihetspartiets (tidigare Saenuripartiet) kandidat i valet. På den konservativa sidan fanns även Yoo Seung-Min från Bareunpartiet. Den liberala oppositionen bestod av Ahn Cheol-Soo från Folkets parti (People's Party, PP) och Moon Jae-In från Demokratiska partiet (även kallat Minjupartiet).

Den tidigare människorättsadvokaten Moon Jae-In, som varit drivande i protesterna mot Park hösten 2016, framstod som en symbol för den folkliga kampen mot korruption och rättvisa. Han ville också ta itu med de ekonomiska problemen och betonade vikten av att nå fred på Koreahalvön. Moon vann en jordskredsseger med 41 procent av rösterna, långt före den konservative Hong Joon-Pyo som fick 24 procent. Valdeltagandet var det högsta på minst två årtionden: över tre fjärdedelar av väljarna gick till valurnorna.

Efter ett par år vid makten började stödet för president Moon att sjunka. Moon fick kritik för att vara för inriktad på samarbete och förbättrade relationer med Nordkorea på bekostnad av utlovade sociala och ekonomiska reformer. Enligt bedömare bidrog den svaga ekonomiska tillväxten, höga arbetslöshetssiffror och uteblivna sociala reformer till Moons minskande popularitet, inte minst bland unga sydkoreaner. Moons försök att verka för att fred uppnås på Koreahalvön var populära bland liberala väljare men när fredsprocessen gick i stå mot slutet av 2010-talet ledde det till frustration.

Sydkorea var ett av de första länderna som drabbades av coronaviruset, som först upptäcktes i Wuhanprovinsen i Kina i slutet av 2019. Sydkorea rapporterade sitt första fall av covid-19, den sjukdom som viruset orsakar, i januari 2020 och det spred sig sedan snabbt bland en kristen sekt i staden Daegu och i staden Cheongdo. Tuffa restriktioner infördes för att begränsa smittspridningen i spåren av pandemin, som kom att drabba landet i vågor under de kommande två åren. Hanteringen av coronaviruset i Sydkorea lyftes fram som ett föredöme i omvärlden (se även Sociala förhållanden).

 Om våra källor

Sydkorea – Politiskt system

Efter 26 års militärstyre fick Sydkorea sin nuvarande författning år 1988. En folkvald president styr landet med stöd av en regering, medan parlamentet har den lagstiftande makten och rättsväsendet den juridiska. Inrikespolitiken är polariserad med ett konservativt parti och ett mittenvänsterblock som länge stridit om makten.

Presidenten är medlem av regeringen (statsrådet) och har ett avgörande inflytande över dess beslut. Formellt leds dock regeringsarbetet av en premiärminister som utses av presidenten med parlamentets samtycke. Presidenten, som är statschef och överbefälhavare, väljs i direkta val för fem år och kan inte väljas om. Parlamentet måste godkänna de undantagslagar som presidenten kan införa i nationella nödlägen. Parlamentet kan avsätta premiärministern eller andra ministrar och kan ta initiativ till riksrätt mot presidenten.

Det lagstiftande parlamentet (nationalförsamlingen) består av en kammare vars ledamöter väljs vart fjärde år. I valet 2022 skulle 254 ledamöter väljas i enmansvalkretsar, medan 46 mandat skulle fördelas mellan partierna efter deras andel av rösterna.  Åldern för att få rösta har sänkts till 18 år från tidigare 19 år.

Administrativt är Sydkorea indelat i nio provinser och sju städer med samma ställning som provinserna. En betydande del av statsförvaltningen har flyttats från Seoul till Sejong City, mitt i landet.

Rättsväsendet består av Högsta domstolen, appellationsdomstolar, distriktsdomstolar, specialdomstolar för patentärenden och familjemål samt särskilda domstolar för brott som begås av militärer. Författningsdomstolen ska övervaka att landets lagar står i överensstämmelse med grundlagen. 

Politiska partier

Den politiska liberaliseringen i slutet av 1980-talet ledde till en mängd partibildningar och skiftande allianser men i grunden har makten växlat mellan två politiska grupperingar med bas i varsin landsdel. I industriområdena i sydöstra Sydkorea har de konservativa partierna haft sitt fäste, medan mer vänsterbetonade partier har varit starkast i sydväst, där inkomsterna är lägre. Polariseringen har varit stark i flera årtionden. 

Två större partier har under olika namn dominerat sydkoreansk politik sedan millennieskiftet. Det ena har klassats som mer konservativt och det andra mer mittenvänster, men de politiska skiljelinjerna mellan partierna är i grunden inte så stora. Den största skillnaden mellan partierna har ofta varit inställningen till Nordkorea, där det konservativa partiet ofta intagit en hårdare linje.

Demokratiska partiet (Democratic Party, DP), som brukar betecknas som mittenvänster,  segrade i valet 2016 och det blev störst även i valen 2020 och 2024.  Partiet kallas även ibland för Minjupartiet. Partiet har sina rötter i en sammanslagning 2007 av två vänsterliberala partier (Millenniets demokratiska parti och Vårt parti, Uri Party). 

Den andra stora kraften i sydkoreansk politik är Folkets maktparti (People Power Party, PPP). Det har döpt om ett flertal gånger under årens lopp. Före 2012 hette det Stora nationella partiet och därefter Saenuripartiet. Men 2017 döptes det om till Koreas frihetsparti (Liberty Korea Party). Det var ett sätt att undvika att förknippas med en omfattande korruptionsskandal som uppdagats hösten 2016 och som till slut ledde till att president Park Geun-Hye tvingades avgå (se Modern historia). I samband med att en riksrättsprocess inleddes mot Park i december 2016 splittrades partiet, då ett 30-tal partianhängare som var negativa till Park och hennes agerande bildade ett nytt högerparti, Bareunpartiet. I början av 2020 genomförde  Koreas frihetsparti ännu ett namnbyte. Nu kallade det sig för Förenade framtidspartiet sedan två borgerliga småpartier anslutit sig. Folkets maktparti, som det heter idag, blev näst största parti i parlamentsvalet 2024.

Inför valet i början av april hade en tidigare justitieminister Cho Kuk bildat ett eget parti, Koreas återuppbyggnad (Rebuilding Korea party), i protest mot de bägge etablerade partierna. Cho  förespåddes en lysande politisk karriär, men fick den spolierad av en fängelsedom för att ha hjälp sina barn att komma in på universitet  med hjälp av falska dokument. Han har dock överklagat domen. Cho uppges ha startat sitt parti som ett sätt att utkräva hämnd då den som ledde utredningen mot Cho Kuk och hans fru, även hon dömd till fängelse, var nuvarande presidenten Yoon Suk-Yeol. Koreas återuppbyggnad lyckades erövra tolv platser i parlamentet i valet 2024.

Sydkorea hade inga vänsterpartier i traditionell bemärkelse förrän år 2000, då det Demokratiska arbetarpartiet (Democratic Labour Party, DLP) bildades. 2011 gick det ihop med ett annat vänsterparti och bildade Förenade progressiva partiet (United Progressive Party, UPP). 2012 bröt sig en fraktion ut ur partiet och bildade Rättvisepartiet (Justice Party, från början Progressive Justice Party). UPP upplöstes dock av författningsdomstolen 2014 eftersom det ansågs stödja Nordkorea.

Om våra källor

Sydkorea – Demokrati och rättigheter

Sydkorea är en demokratisk stat och respekten för politiska och medborgerliga rättigheter är överlag god. Medierna kan verka fritt och är aktiva i granskningen av makthavare. Rättsväsendet anses fungera bra och har en oberoende ställning. Samtidigt menar människorättsorganisationer att den nationella säkerhetslagen innebär begränsningar för yttrande- och mötesfriheten.

Sydkorea – Aktuell politik

Sydkoreas president har den verkställande makten och styr landet med stöd av en regering. Presidentvalet 2022 ledde till en knapp seger för Yoon Suk-Yeol från det konservativa Folkets maktparti. Mittenvänstern  har dock behållit kontrollen över det lagstiftande parlamentet, vilket har gjort det svårt för Yoon att driva igenom sin politik. Inrikespolitiken präglas av korruptionsskandaler och motsättningar.

Polariseringen mellan de bägge partiblocken har varit stark i flera årtionden och hårda politiska strider är vanliga, ofta har de bedrivits i form av anklagelser om korruption och överträdelser som vuxit till och åtal och rättsprocesser.  Liberaler och vänstergrupperingar har ofta lyft fram det konservativa partiets rötter i det auktoritära, militärstyret (se Modern historia) medan konservativa kontrat med att kritisera mittenvänstern för att vara socialistisk och Nordkoreavänlig.

De konservativa har dominerat i industriområdena i sydöstra Sydkorea, medan mer vänsterinriktade partier har haft starkast stöd i sydväst, där inkomsterna har varit lägre. Partiväsendet är löst organiserat kring ett fåtal inflytelserika politiker och partierna stöps ofta om, byter namn och slås ihop med mindre partier.

På senare år har internet och sociala medier fått allt större betydelse. Upprop på sociala medier har blivit ett populärt och kraftfullt sätt för sydkoreaner att påverka politiken i landet tillsammans med missnöjesprotester, som är vanligt förekommande inte minst i Seoul. Massdemonstrationer hade en viktig roll för den konservativa presidenten Park Geun-Hyes dramatiska fall från makten efter korruptionsskandalen 2016−2017 (se Modern historia) .

I kölvattnet av Parkskandalen vann den vänsterliberale människorättsadvokaten Moon Jae-In presidentvalet 2017.  Hans parti Demokratiska partiet (DP), som sedan 2016 även dominerade parlamentet, besegrade det konservativa partiet i valet 2020 med stor marginal, vilket inte minst avspeglade att många sydkoreaner var nöjda med hanteringen av den pågående coronapandemin (se Sociala förhållanden).

President Moon benådade i mars 2022 Park Geun-Hye. Som skäl angav han Parks dåliga hälsa och vikten av att bevara ”nationell enighet”. Men bedömare menade att det var ett sätt för DP att försöka vinna röster bland mittenhöger väljare, som ännu hyste sympati för Park, i det kommande presidentvalet. Moons opinionssiffror hade rasat och mittenvänsternkandidaten Lee Jae-Myung stod inför en hård valkamp mot den konservative Yoon Suk-Yeoul, en åklagare som lett rättsutredningen mot Park.  

Trots försöken från mittenvänstern resulterade valet i en knapp seger för Yoon Suk-Yeol, som besegrade Lee Jae-Myung med bara omkring en procentenhets övervikt. DP behöll dock sin majoritet i valet till parlamentet i april 2024. Partiet ökade sitt mandatantal men det räckte inte för att mittenvänsteroppositionen skulle få kontroll över två tredjedelar av platserna och därigenom kunna köra över de konservativa genom att till exempel stoppa författningsändringar eller genom att försöka avsätta ministrar eller till och med president Yoon själv i riksrättsförfaranden. 

Valsegern blev en fjäder i hatten för DP:s partiledare Lee Jae-myung och det väntades sporra honom i att ställa upp i nästa presidentvalet 2027. Yoon riskerade däremot att förlora inflytande och ses som uträknad även inom Folkets maktparti, under de sista åren av den femåriga mandatperioden.

Politiska strider och korruptionsanklagelser

Korruption är fortsatt ett stort samhällsproblem (se även Demokrati och rättigheter). En vanlig företeelse i sydkoreansk politik är att presidenter ofta har försökt få sina företrädare utredda för olika brott, i synnerhet korruption, vilket har lett ökat fientligheten mellan de bägge politiska lägren.

Inför valen har anklagelser om korruption ofta förts fram mot motståndare. Så skedde även i presidentvalet 2022. Yoon Suk-Yeol och Lee Jae-Myung belastades båda av skandaler och problem kopplade till deras familjer och anhöriga.  Lee, som tidigare guvernör i provinsen Gyeonggi, anklagades för att ha anlitat en person anställd av provinsregeringen som assistent åt sin fru och även för att ha låtit henne använda hans arbetsrelaterade kreditkort. Yoons anseende fläckades i sin tur av att hans fru farit med osanning i ett CV och för att han uppges ha en shaman involverad i sin valkampanj.

Som president mötte Yoon tidigt motstånd i parlamentet från den liberala oppositionen som hade kontrollen över parlamentet.  Mindre än en tredjedel av Yoons lagförslag godkändes och presidenten använde sitt veto vid flera tillfällen för att stoppa oppositionens förslag.

Oppositionen i parlamentet försökte även få igenom ett riksrättsförfarande mot ministern för inrikes- och säkerhetsfrågor, Lee Sang-min. Han anklagades för säkerhetsbrister i samband med trängselkatastrofen i Seoul den 29 oktober 2022. 156 personer dog då till följd av den svåra trängsel som uppstod i den stora folkmassa som hade samlats i området Itaewon för att fira Halloween. Författningsdomstolen ansåg dock i juli 2023 att anklagelserna saknade grund.

Under Yoons presidenttid har även DP:s Lee Jae-myung åtalats för flera fall av mutor, bland annat i samband med ett företag som anklagas för att olagligt ha skickat pengar till Nordkorea och för tidigare tjänstefel, medan hans hustru utreddes för att ha brutit mot vallagen. Samtidigt har Yoon själv använt sitt veto för att stoppa försök från mittenvänstern att utreda hans hustru för att ha manipulerat aktiekurser. Hans fru har fotograferats när hon uppges ta emot Diorväska som gåva.

Lee har anklagat Yoon för att utnyttja landets rättsväsen för att föra en politisk kamp mot honom och Demokratiska partiet. Lee har hungerstrejkat mot detta. I början av januari 2024 utsattes han även för ett mordförsök.

En annan som var indragen i en kamp med Yoon var den tidigare liberala justitieminister Cho Kuk, som hade startat ett nytt parti inför valet 2024 (se nedan).

Ojämlikhet och demografiska problem

Den ekonomiska och sociala välfärden i samhället är sedan länge en uppmärksammad politisk fråga. Inkomstskillnaderna är höga, det är dyrt med bostäder och svårt för unga att hitta ett arbete trots att många ägnat flera år åt stenhård utbildning.  Barnafödandet är det lägsta i världen och andelen äldre ökar (se Befolkning och språk). Det är ett problem som riskerar att få stora ekonomiska konsekvenser. Samtidigt lever många av landets äldre i fattigdom (se Sociala förhållanden). President Yoon har lovat att bekämpa sociala och ekonomiska klyftor, men kritiseras av oppositionen för att inte göra tillräckligt för förbättra situationen. Detta i kombination med ökande inflation och höjda priser på livsmedel var enligt bedömare ett viktigt skäl till valnederlaget för det konservativa partiet.

Yoon har också varit kritisk till försök att stärka kvinnornas ställning i samhället, något som han hävdar har lett till sjunkande födelsetal, och han vill lägga ned regeringens departement för jämställdhet. Yoons antifeministiska inställning har övertygat många yngre män om att lägga sin röst på honom samtidigt som det haft motsatt effekt bland kvinnliga väljare. Det har också eldat på protester och demonstrationer bland vänsteranhängare och liberaler. Efter parlamentsvalet 2024 väntas det dock bli svårt för Yoon att få stöd för sin antifeministiska politik.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

Om våra källor

LÄSTIPS - läs mer om Sydkorea i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Barnbrist svårlöst samhällsproblem (2023-08-21)
Sydkorea trotsar smittan – parlamentstval i ny terräng (2020-04-09)
Hård dragkamp om den ekonomiska politiken i Sydkorea (2019-05-29)

Sydkorea – Utrikespolitik och försvar

Sydkoreas militära samarbete med USA har fördjupats under senare tid i takt med att kärnvapenhotet från Nordkorea blivit alltmer påtagligt. Även Kinas maktanspråk i regionen oroar. Stora resurser läggs på att utrusta det sydkoreanska försvaret med moderna vapen och på att träna soldater.

Formellt råder fortfarande krigstillstånd mellan Nord- och Sydkorea, eftersom avtalet om eldupphör 1953 inte följts av något fredsavtal. För både Sydkorea och Nordkorea har det varit ett mål att återförena den koreanska halvön, som länge har varit ett av de mest militariserade områdena i världen. De politiska och militära motsättningarna har dock varit för stora, och i Sydkorea räds man bland annat också den enorma ekonomiska bördan det skulle innebära att ta ansvar för det utfattiga Nordkoreas utveckling. 

Relationerna mellan de båda koreanska grannarna har genom åren omväxlande präglats av vapenskrammel och fiendskap respektive uppmjukning och samarbetsförsök (se även konflikttext om Korea).

Efter det kalla krigets slut runt 1990 inleddes ett försiktigt närmande och 1991 gav Nordkorea upp sitt motstånd mot FN-medlemskap för båda länderna, och de två koreanska staterna valdes in i världsorganisationen. Året efter trädde ett brett samarbetsavtal i kraft.

Kim Dae-Jung, president i Sydkorea 1998–2003, arbetade målmedvetet för bättre relationer till Nordkorea, något han också fick ta emot Nobels fredspris för år 2000. Trots att nordkoreanska och sydkoreanska marinfartyg 1999 besköt varandra för första gången sedan Koreakriget med många dödsoffer som följd fortgick en upptining mellan länderna. I juni 2000 enades Kim Dae-Jung och den nordkoreanske ledaren Kim Jong-Il vid ett toppmöte i Pyongyang om att samarbeta ekonomiskt och låta familjer mötas som levt åtskilda i ett halvt sekel. Vid OS i Sydney samma år tågade Syd- och Nordkoreas deltagare in tillsammans. 

Nya spänningar

Efter millennieskiftet ökade spänningen på Koreahalvön. Många dödsoffer krävdes 2002 vid en eldstrid i Gula havet. Efter en ursäkt från Nordkorea för provokation inleddes arbete med att återupprätta väg- och järnvägsförbindelser.

De internationella sexpartssamtalen om Nordkoreas kärnvapenprogram som påbörjats 2003 mellan Nordkorea och Sydkorea, Kina, Japan, Ryssland och USA bröt samman 2006 och samma år genomförde Nordkorea sitt första kärnvapenprov. Trots spänningarna fortgick ländernas ekonomiska samarbetsprojekt i Nordkorea: industrizonen Kaesong och turistanläggningen på Kumgangberget. 

Nordkoreas andra kärnvapenprov 2009 trappade upp krigsretoriken mellan länderna. Situationen förvärrades året därpå när nordkoreansk torpedattack ledde till att det sydkoreanska örlogsfartyget Cheonan sjönk och 46 man omkom. Senare samma år besköt Nordkorea den sydkoreanska ön Yeonpyeong, nära den omstridda havsgränsen mellan länderna. Två sydkoreanska soldater och två civila dödades. Nordkorea anklagade Sydkorea för att ha startat eldgivningen, något som Sydkorea förnekade. 

Efter Nordkoreas raketuppskjutning i december 2012 och tredje kärnvapenprov i februari 2013 försämrades relationerna mellan Seoul och Pyongyang åter. Under den kommande  femårsperioden trappade Nordkorea upp sina tester av robotar och kärnvapen och det bistra klimatet bestod (se Kalendarium). 

Närmande inför OS i Sydkorea

Men en uppvärmning skedde i januari 2018 då Syd- och Nordkorea höll bilaterala samtal på hög nivå för första gången sedan Kim Jong-Uns tillträde som nordkoreansk ledare. Nordkorea meddelade under mötet att landet ämnade skicka en delegation till vinter-OS i sydkoreanska Pyeongchang i februari samma år. Nord- och sydkoreanska tävlingsdeltagare gick sida vid sida under OS-invigningen och president Moon Jae-In tog emot besök av Nordkoreas formelle statschef Kim Yong-Nam samt Kim Jong-Uns syster Kim Yo-Jong. Det var första gången sedan slutet av Koreakriget som så högt uppsatta nordkoreaner besökte Sydkorea. 

I april hölls ett historiskt möte mellan president Moon och Kim Jong-Un i gränsbyn Panmunjom, belägen i den demilitariserade zonen längs 38:e breddgraden. De båda ledarna kom överens om att nå fram till ett fredsavtal och till total kärnvapennedrustning på Koreahalvön. Processen gick dock i stå efter att toppmötet i Hanoi mellan USA och Nordkorea i april 2019, som skulle ha fört fredsprocessen vidare, havererade. 

Den konservative presidenten Yoon Suk-Yeol, som tillträdde i maj 2022, utlovade en betydligt hårdare linje mot den koreanska grannen än Moon.  Relationerna mellan de koreanska staterna har försämrats ytterligare därefter. I början av 2024 meddelade den nordkoreanske ledaren Kim Jong-Un överraskande att målet om återförening med Sydkorea hade slopats och grannstaten skulle pekas ut som den främste fienden i den nordkoreanska författningen. Viktiga regeringsorgan i Nordkorea som arbetat med frågor som rör samarbete och återförening med Sydkorea, skulle därtill läggas ned. Nordkoreas ledare har anklagat president Yoon för att ha orsakat sammanbrottet genom sitt utvidgade samarbete med USA och Japan.

Försvarssatsningar och tätare samarbete med USA

President Yoon valde att förtäta försvarssamarbetet med USA och att lägga mer resurser på att bygga upp ett starkt sydkoreanskt försvar (se nedan). Yoons politik var i mycket ett svar på det hotfulla säkerhetsläget i regionen vid början av 2020-talet då Nordkorea ökade sina kärnvapensatsningar och såg ut att få stöd av Ryssland samtidigt som Kina visade upp sina militära muskler och försökte öka sitt inflytande i regionen.  

Sydkorea har varit starkt beroende av USA alltsedan Koreakriget. 1954 slöt Seoul och Washington ett avtal om att försvara gemensamma säkerhetsintressen, och hela efterkrigstiden har USA haft stora truppstyrkor, och fram till 1991 även taktiska kärnvapen, i Sydkorea. Samtidigt har Sydkorea varit en viktig allierad för USA i Asien och det enda land där som hade större förband i Vietnamkriget.

Efter den USA-ledda alliansens invasion av Irak 2003 sände Syd­korea under fem år soldater till Irak. Insatsen avvecklades sedan en sydkoreansk tolk kidnappats och mördats. De sista soldaterna togs hem 2008. Seoul bidrog även fram till 2007 med några hundra ingenjörssoldater och läkare till den Natoledda Isaf-styrkan i Afghanistan. 

Förhållandet mellan USA och Sydkorea har utsatts för både politiska och ekonomiska påfrestningar, bland annat genom stora studentdemonstrationer mot den amerikanska militära närvaron i Sydkorea. 2007 slöt de båda länderna ett frihandelsavtal, som i Sydkorea sågs som den viktigaste händelsen mellan dem efter militäravtalet 1954. 

President Yoon Suk-Yeol ställde sig även positiv till ett närmare utbyte med USA i regionen kopplat till the Quad – det strategiska samarbetet mellan USA, Australien, Indien och Japan. Och Sydkorea har även utformat en egen strategi för sin politik i den indopacifiska regionen och vill försvara liberala demokratiska värden mot auktoritära makter. Sydkorea anslöt sig till de internationella sanktionerna mot Ryssland efter den stora ryska invasionen av Ukraina 2022, och har gett omfattande bistånd till den ukrainska regimen, Seoul har dock dragit en gräns vid att skicka dödliga vapen. President Yoon bjöds även in för att närvara vid Nato-toppmöten 2022–2023, i en tydlig signal om var Sydkorea hade sin lojalitet.

Sydkorea och USA har också hållit gemensamma militära övningar i en omfattning och skala som är större än någonsin tidigare. Samtidigt har försöken att avskräcka Nordkorea från att använda kärnvapen förstärkts. USA har lovat att bemöta varje nordkoreansk attack med alla befintliga medel, ett budskap som underströks 2023 när ett amerikanskt B52-bombflygplan landade i Sydkorea och en amerikansk kärnvapenbestyckad ubåt färdades på sydkoreanskt vatten för första gången på årtionden. Länderna har också tillsatt gemensamma grupper för konsultationer kring kärnvapen och avskräckning. I utbyte mot allt detta har Sydkorea lovat att inte skaffa egna kärnvapen – något som Yoon tidigare sagt att han inte höll som uteslutet efter att opinionsmätningar visat att en majoritet av det sydkoreanska folket stödde sådana ambitioner för att kunna möta Nordkoreas kärnvapenhot. 

President Yoon har även insett vikten av att göra gemensam sak med grannlandet Japan, som också är en nära bundsförvant till USA och som på många sätt står inför samma säkerhetshot som Sydkorea. Gammalt groll har sopats under mattan och relationerna mellan Sydkorea och Japan har tinat upp, något som togs emot positivt i Washington. De tre länderna planerar regelbundna gemensamma militärövningar och utbyter datainformation i realtid om nordkoreanska robotuppskjutningar.

Japan

Sydkoreas förhållande till grannlandet Japan har varit komplicerat. En olöst tvist om havsgränsen och om rätten till en obebodd liten ögrupp (Dokdo; på japanska Takeshima) flammar upp då och då. Och än i dag lever djupa sår kvar hos koreanerna efter det  japanska hårda kolonialstyret och ockupationen under andra världskriget (se Äldre historia).

Först 1993 erkände Japans regering att mängder av koreanska kvinnor och flickor utnyttjades som prostituerade på japanska fältbordeller. År 2015 slöts en överenskommelse med Japan om ekonomisk ersättning till de utnyttjade kvinnorna och Japans premiärminister bad om ursäkt för det som skett. Därmed skulle problemet vara löst, hoppades man inte minst från japansk sida.

Men efter att ha genomfört en utvärdering av avtalet beslöt president Moon Jae-In tre år senare att det skulle rivas upp eftersom det hade ”stora brister”. Den sydkoreanska regeringen skulle byta ut den fond som bildats med hjälp av ekonomiskt stöd från Japan för att ge ersättning till drabbade kvinnor och deras familjer mot egen finansiering. Beslutet bidrog till att relationerna mellan de båda länderna åter blev kyligare.  

Konflikterna kring historiska oförrätter spillde mot slutet av 2010-talet även över på handelsområdet efter ett beslut från den Högsta domstolen i Sydkorea om att ge koreanska före detta tvångsar­betare och deras familjer rätt att kräva kompensation av japanska företag för vad de utsattes för under krigstiden. Japan upprördes över domen och införde därefter restriktioner av viktigt teknikexport till Sydkorea (se även Japan: Utrikespolitik och försvar). 

Spänningarna förstärktes när en sydkoreansk domstol 2021 kom fram till att den japanska regeringen måste utbetala kompensation till tolv kvinnor och deras familjer som utnyttjats som sexslavar under andra världskriget.

Men i början av 2023 meddelade president Yoon Suk-Yeol att regeringen ville inrätta en särskild offentlig fond för koreanska tidigare tvångsarbetare med hjälp av bidrag från inhemska företag som sedan tidigare tagit del av ekonomisk kompensation från Japan. Det ledde till ett töväder mellan de båda grannstaterna. Så småningom återupptogs handeln som vanligt och ett samarbete kring militära underrättelser om Nordkorea från 2016 dammades av. 

Kina

Relationerna till Kina har utvecklats kraftigt under senare år, främst genom växande handel och investeringar mellan länderna. Kina har länge varit Sydkoreas främsta handelspartner. Sydkorea har importerat viktigt material för sin tekniktillverkning från Kina och en avsevärd del av Sydkoreas export av halvledare (som ingår i många elektriska apparater) går till Kina. Det ekonomiska beroendet har gjort att sydkoreanska makthavare ogärna velat stöta sig med det mäktiga grannlandet.

Förhållandet blev dock kyligare efter ett beslut 2016 från Seoul och Washington om att förlägga ett amerikanskt missilförsvarssystem THAAD i Sydkorea (se nedan). Peking protesterade kraftigt mot beslutet som man menade skulle rubba säkerhetsbalansen i regionen och som dessutom ansågs kunna övervaka kinesiska robotsystem. Den sydkoreanska varuhandelskedjan Lotte tvingades stänga nästan alla sina butiker i Kina, medan även försäljningen av sydkoreanska Hyundai drabbades av vikande försäljning 2017. När THAAD började sättas upp i Sydkorea våren 2017 krävde Peking att det omedelbart skulle tas bort. Kinesiska turistresor till Sydkorea ställdes in och kinesiska myndigheter införde även restriktioner för sydkoreanska gruppresor till Kina, vilket slog mot sydkoreanska flygbolag och researrangörer.

Den ekonomiska bestraffningen ledde till att Sydkorea vek sig och bland annat lovade att inte placera ut ytterligare missilförsvarsrobotar. När Yoon tog över presidentposten 2022 ville han emellertid inte längre hålla fast vid sin företrädares löfte. Arbetet med att få THAAD utplacerat och igångsatt återupptogs till Pekings förtret.

Samtidigt vill Yoon-administrationen inte gå för långt i att väcka Kinas vrede, inte bara av ekonomiska skäl utan också på grund av Pekings inflytande över Nordkorea, i geneskap av den främsta bundsförvanten för regimen i Pyongyang. I den indopacifiska strategin beskrivs Kina som en ”betydelsefull partner för att uppnå välstånd och fred” i regionen.

Försvar

Efter Koreakriget rustades Sydkorea upp med USA:s hjälp. Militären inordnades sedan under FN:s befäl, och i ett kvartssekel var FN:s kommando i Sydkorea ansvarigt för landets försvar. Krigsmakten är sedan dess underställd amerikansk kontroll i händelse av krig.

2003 beslöts att USA:s markförband skulle dras söderut och att den sydkoreanska armén skulle ta över vid frontlinjen mot norr.  USA har omkring 30 000 man i Sydkorea. I den demilitariserade zonen finns en liten bas för neutrala svenska och schweiziska officerare som övervakar stilleståndsavtalet från 1953 (se Modern historia). 

Försvaret moderniserades på 1980-talet och blev en av Asiens bäst utrustade militära styrkor. Det har tidigare funnits planer på att utveckla ett kärnvapenprogram och det diskuteras även idag med jämna mellanrum. Men USA har tryckt på för att förhindra detta.

Sedan 2017 har det amerikanska missilförsvarssystemet THAAD placerats ut i Sydkorea. Syftet är att det ska skjuta ned kort- och medeldistansrobotar som kommer från Nordkorea.

Sydkorea planerar ökade satsningarna på försvaret under 2020-talet.

Det råder allmän värnplikt i 18 månader för alla sydkoreanska män som är yngre än 30 år. Att vägra göra militärtjänst har varit belagt med fängelsestraff även för troende. Tusentals unga män, i synnerhet medlemmar av Jehovas vittnen har suttit i fängelse på grund av värnpliktsvägran. Men efter att Högsta domstolen i en dom 2018 godkände religiösa skäl som giltiga för att slippa vanlig militärtjänstgöring inleddes två år senare ett treårigt program för män som vill göra samhällstjänst.

Om våra källor

LÄSTIPS - läs mer om Sydkorea i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Historiens skuggor vilar tungt över Sydkorea (2019-09-23)

FÖRDJUPNING om Sydkorea finns även i Världspolitikens Dagsfrågor
Koreansk återförening: En omöjlig dröm (nr 9 2019)
Sydkorea och presidentkrisen: Öppning för reformer (nr 6 2017)

Sydkorea – Ekonomisk översikt

Genom omfattande industrialisering, högt sparande, stora investeringar och en exportbaserad tillväxt har Sydkorea utvecklats till en av världens ledande ekonomier. Men under senare år har ekonomin tappat fart, delvis på grund av minskad inhemsk konsumtion och sjunkande export. En åldrande befolkning och rekordlågt barnafödande spås på sikt få ytterligare negativa konsekvenser.

Få länder har avverkat ett sådant språng från utbredd fattigdom till fullt utvecklad industrination lika snabbt som Sydkorea. Redan 1996 kunde landet träda in som medlem i industriländernas samarbetsorganisation OECD, och Sydkorea klassas i dag som ett höginkomstland  av Världsbanken (se alla länder här).

Handeln med omvärlden spelar stor roll för den ekonomiska utvecklingen och betydelsen av några enstaka industrier, i synnerhet framställningen av högteknologiska produkter, gör ekonomin känslig för yttre förändringar som handelskrig eller minskad efterfrågan i omvärlden. Industrisektorn svarar något mindre än en tredjedel av bruttonationalprodukten (BNP) medan den växande tjänstesektorn omfattar långt över hälften av BNP och sysselsätter omkring sju av tio arbetstagare.

I den globala finanskrisens spår i slutet av 2008 rasade valutan i värde, och banker och företag fick problem med sina utlandslån. Staten bistod då med lån i utländsk valuta och avsatte medel för krisande företag. Ekonomin återhämtade sig dock relativt snabbt, och under andra halvan av 2010-talet var tillväxten måttlig med ett årsgenomsnitt på 3 procent.

Sydkorea klarade sig relativt väl under coronapandemin som tog fart under 2020 (se även Sociala förhållanden). Stödåtgärder sattes in för att stimulera den ekonomiska aktiviteten i landet och för att ekonomin skulle kunna återhämta sig. Tillväxten var den lägsta på många årtionden år 2020 men året därpå ljusnade läget för att åter försämras något under 2022–2023.

Samtidigt hade det försämrade ekonomiska läget i Sydkoreas största exportmarknad Kina en negativ inverkan. Den kinesiska jätteekonomin påverkades inte bara av  coronapandemin utan även av fastighetskris och dämpad tillväxt. Sydkoreas export till Kina minskade under 2023 med 20 procent. Den hårdnande konkurrensen mellan Kina och USA när det gällde IT-teknologi och på handelsområdet har också spillt över på Sydkorea (se nedan).

Den ekonomiska tillväxten i Sydkorea begränsades i början av 2020-talet också av låg inhemsk konsumtion, något som i mycket var en konsekvens av ökande inflation och höga livsmedels- och energipriser.

Ett större orosmoln handlar idag om strukturella demografiska förändringar som kan få stor inverkan på den ekonomiska utvecklingen på sikt. En krympande arbetsstyrka, ökande livslängd och minskat barnafödande (se Befolkning och språk) har lett till en snabbt åldrande befolkning och år 2060 beräknas över fyra femtedelar av invånarna vara äldre än 65 år. Det innebär ekonomiska utmaningar eftersom allt färre arbetstagare måste dra in pengar till pensioner, hälso- och äldreomsorg åt allt fler äldre. Enligt uppgifter från OECD begränsades den sydkoreanska ekonomins tillväxttakt 2023 av minskningen av den arbetsföra delen av befolkningen.

Ett annat strukturellt problem i Sydkorea är sedan länge även storföretagens dominans. Stora industrisammanslutningar, chaebol, har fungerat som ekonomins motor, men avsaknad av konkurrens har hindrat näringslivets förnyelse och koncentrerat lånekapitalet till företagsgrupper som Hyundai, Samsung och LG (se Jordbruk och industri). 

Ett betydande problem har varit de täta och ofta korrupta banden mellan regering, banker och storföretag (chaebol). Stora lån gick till bolag som var marknadsmässigt utdömda. Regelverket för företagen var byråkratiskt och utländska investerare avskräcktes. Försök gjorts att reformera de stora företagskomplexen, som under president Kim Dae-Jung (1998–2003). Men motståndet inom näringslivet och den politiska oppositionen var starkt och försöken rönte föga framgång.

Även under president Park Geun-Hye (2013−2016) gjordes försök att bryta storföretagsgruppernas dominans genom olika former av stöd till småföretag utan att det ledde till någon djupare förändring. I slutet av 2010-talet satte även den liberala administrationen under president Moon Jae-In in reformer av storföretagen och det system som gynnar dem som ett av sina främsta mål. Att storföretagen än idag, trots en rad nya regler införts för verksamheten, på många sätt styrs av sina mäktiga ägarfamiljer är ett nyckelproblem, vilket bidrar till bristande transparens. 

Utrikeshandel

Exporten är en viktig motor i den sydkoreanska ekonomin och Sydkorea är en av världens största exportländer. Sedan den asiatiska finans- och valutakrisen 1997  har landet strävat efter att öppna upp och avreglera sin handel ytterligare. Sydkorea har sedan första halvan av 2010-talet handelsavtal såväl med EU och USA som med Kina. Sydkorea ingår också i  handelssamarbetet RCEP (Regional Comprehensive Economic Partnership) tillsammans med Kina, Japan, Australien och Nya Zeeland samt tio sydöstasiatiska länder, vilket trädde i kraft år 2022.

Informations- och kommunikationsteknologiska produkter som datachips, halvledare, LCD-skärmar och mobiler har fått allt större betydelse för Sydkoreas export.

USA var länge Sydkoreas största exportmarknad, med Japan på andra plats. Men 2003 blev Kina Sydkoreas främsta exportmarknad. Även importen från Kina har vuxit samtidigt som sydkoreanska företagsinvesteringar i Kina har ökat starkt. När USA införde begränsningar av export av halvledarutrustning till Kina för att försöka dämpa de snabba kinesiska framryckningarna på teknikområdet skapade det oro bland sydkoreanska företag som förlagt sin tillverkning av halvledare och annan teknik till Kina. Men en ljusning kom när USA gick med på att göra undantag för de största sydkoreanska producenterna Samsung och SK Hynix.

Om våra källor

LÄSTIPS - läs mer om Sydkorea i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Hård dragkamp om den ekonomiska politiken i Sydkorea (2019-05-29)

Sydkorea – Naturtillgångar, energi och miljö

Sydkorea är fattigt på naturtillgångar och har länge importerat stora mängder olja, kol och gas för att mätta sitt energibehov. Men målet är att på sikt byta ut fossila bränslen mot kärnkraft och förnybara energikällor. Sydkorea ligger i framkant när det gäller att utveckla tekniska lösningar som ska bidra till att sänka klimatutsläppen.

Stenkol är landets främsta mineraltillgång. Brytning av tungsten hade förr viss ekonomisk betydelse. Det finns mindre förekomster av bland annat bly, zink, silver, guld, koppar, kaolin och fältspat. Det har även påträffats fossilgas (naturgas) i havet utanför kusten.

Landet importerar både olja och gas för att fylla sitt energibehov. Sedan början av 2020-talet pågår försök att fasa ut användningen av kol.  Koleldade kraftverk ska stängas i utbyte mot stora satsningar på flytande fossilgas (LNG). Sydkorea är redan en av världens största importörer av flytande gas.

Sydkorea har även satsat hårt på kärnkraft för att minska användningen av fossila bränslen.  I början av 2020-talet fanns planer på att stänga kärnkraftverk och i stället öka användningen av förnybara energikällor, men efter maktskiftet 2022 meddelade landets nye president Yoon Suk-yeol att det skulle bli ”för dyrt” med enbart ”grön” energi. I stället ville han fortsätta med kärnkraften och ha som mål att en tredjedel av energiförsörjningen skulle bestå av kärnkraft år 2030.

Sydkorea har även inlett tillverkning av små moderna reaktorer till kärnkraftverk, som flera länder uttryckte intresse av att köpa in vid mitten av 2020-talet.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Sydkorea är ett av de länder i världen som använder mest energi per invånare.
Fyra femtedelar av energiförsörjningen utgjordes 2022 av fossila bränslen, där olja svarar för mest, följt av kol och gas. Kärnkraft bidrog med omkring en sjättedel av behovet medan förnybara energikällor stod för mindre än 4 procent.

När det gäller elproduktionen som är en del av energiförsörjningen svarade kol och olja tillsammans för två tredjedelar av behovet år 2022. Kärnkraft stod för 28 procent och förnybara energislag för 12,5 procent.

KLIMAT OCH MILJÖ

Sydkorea hör till de värsta utsläpparna av växthusgaser i världen. Landet ligger på tolfte plats bland 191 länder. Mätt per invånare hamnar landet något längre ned på listan, men finns ändå med bland de 20 länder som har högst utsläpp per invånare.

En topp nåddes vid slutet av 2010-talet och sedan dess har nivåerna sjunkit något, bland annat under coronapandemin då den ekonomiska aktiviteten minskade.

Sydkorea har lämnat in en uppdaterad klimatplan (NCD) i enlighet med Parisavtalet och har i denna förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent till år 2030 (från 2018 års nivå). Sydkorea har även lämnat in en långsiktig strategi (LTS) där landet har som mål att bli koldioxidneutralt till år 2050, det vill säga ha uppnått nettonollutsläpp.

Målet att landet ska vara koldioxidneutralt till år 2050 har lagstadgats. För att uppnå detta mål strävar landet efter att gradvis öka andelen förnybar energi i elförsörjningen. Även kärnkraftens andel ska öka medan fossila bränslen ska fasas ut. Sydkorea har också byggt upp ett system för handel med utsläppsrätter.

Det pågår även utveckling av olika teknologier som ska främja klimatvänliga lösningar och spara energi, bland annat genom att utnyttja vätgas.

Klimatutmaningar

Det finns flera tecken på att Sydkorea redan idag påverkas av den globala uppvärmningen i spåren av klimatförändringarna. Enligt mätningar har medeltemperaturen på Koreahalvön ökat med omkring 1,5 grader under det senaste seklet och landets låglänta kuster har påverkats av översvämningar som en följd av stigande havsnivåer. Under kommande årtionden väntas nederbörden i landet öka i form av skyfall och kraftiga tyfoner. Även torka och värmeböljor under sommaren bedöms komma att bli vanligare och bidra till ökande vattenbrist.

År 2022 föll stora mängder regn över Seoul, vilket ledde till att tunnelbanor översvämmades, det var de värsta skyfallen på omkring hundra år.

Sydkorea tillhör de länder som är minst sårbara för klimatförändringar. I klimatanpassningsindexet ND-Gain placeras landet bland de 20 länder som ligger bäst till (se listan här). 

Övriga miljöproblem

Sydkoreas rekordsnabba tillväxt under andra halvan av förra århundradet hade en baksida för miljön. Den tunga industrin släppte ut mycket föroreningar. Under senare år har den snabba inflyttningen till städerna och hög befolkningstäthet gett upphov till nya miljöproblem. Luftkvaliteten är ännu dålig i de största städerna. 

Ett annat miljörelaterat problem är den omfattande avverkningen av skog.

Om våra källor

Sydkorea – Jordbruk och industri

Bara en femtedel av Sydkoreas bergiga yta kan användas till jordbruk. Odlingen av ris är omfattande. Industrin är exportinriktad och en ledande sektor inom ekonomin. Landets stora företagsgrupper (chaeboler) har ännu en avgörande roll i Sydkoreas näringsliv.

Den odlade marken finns främst i floddalarna och på slätter i söder och väster. Mildare klimat gör Sydkorea mer lämpat än Nordkorea för odling. Risfälten upptar nära två tredjedelar av all åkermark.

 I övrigt odlas bland annat havre, bönor, potatis och vete. Grönsaker och frukt är också viktiga produkter. Boskapsuppfödning är under stark utveckling. 

De flesta jordbruk är små, men produktiviteten har ökat betydligt genom hög mekanisering och mycket gödnings- och bekämpnings­medel. Samtidigt har industrialiseringen inneburit att andelen yrkesverksamma sydkoreaner i jordbruket minskat dramatiskt under senare årtionden. Landet importerar numera mycket spannmål men är nästan självförsörjande med ris.

Fiskets betydelse för hemmakonsumtion och för export har minskat. Landet har dock en av världens främsta flottor för djuphavsfiske. 

Skogsskövling under första delen av 1900-talet ersattes efterhand av återplantering och skogsvård. Numera är landet skogbevuxet till två tredjedelar, men skogsbruket är begränsat.

INDUSTRI

Ledda av kraftfulla entreprenörer och ägarfamiljer var chaebolerna ryggraden i det ”sydkoreanska ekonomiska undret” under efterkrigstiden. Grupper som Samsung, Hyundai, LG, SK, Hanjin, Lotte med flera dominerar fortfarande utvecklingen av industri, export och teknisk förmåga. Kritiken mot chaebolernas makt har växt på senare år. Men storföretagens ställning är fortfarande stark, trots att många av ägarna och de högsta cheferna dömts för ekonomiska oegentligheter under de senaste årtiondena.

Tillsammans hade de tio största konglomeraten en försäljning som nära två tredjedelar av Sydkoreas BNP i början av 2020-talet. 

Sydkorea utvecklades tidigt till en av världens största textilproducenter, men satsade därefter på högteknologisk produktion. Sydkorea började tillverka TV-apparater 1969 och ett par decennier senare gick elektronik om textilier som främsta exportprodukt. Den växande bilindustrin erövrade stora marknader i Nordamerika och Europa, och i början av 1990-talet blev Sydkorea världens ledande varvsnation. Landet är en av de viktigaste stålproducenterna, har betydande petrokemisk industri och är framgångsrikt inom kärnkraftsteknologi. Mycket råolja importeras och raffinaderiverksamheten är omfattande. 

Löneökningarna i Sydkorea, konkurrensen från nya låglöneländer och en ökad protektionism i västvärlden har drivit de stora sydkoreanska textilföretagen att flytta produktion till nya områden.

På senare år har data- och telekomsektorerna vuxit mest i Sydkorea med Samsung och LG Electronics i frontlinjen. Sydkoreanska tillverkare av halvledare, minneschips och LCD-skärmar hör också till de främsta i världen. 

Sydkorea är en av världens största biltillverkare. Idag ger bilförsäljningen och exporten av halvledare de största exportintäkterna.  Kia och Hyundai är ledande tillverkare och bägge satsar stort på att utveckla eldrivna bilar. Sydkorea var i början av 2020-talet den största globala tillverkaren av elbilar efter Kina.

Den snabba industrialiseringen och motoriseringen har medfört stora miljöproblem med snabbt ökande utsläpp av koldioxid. Men målet är att elbilar och vätgasfordon tillsammans ska svara för en tredjedel av alla nya bilar år 2030.

Om våra källor