Sydkorea – Politiskt system

Efter 26 års militärstyre fick Sydkorea sin nuvarande författning år 1988. En folkvald president styr landet med stöd av en regering, medan parlamentet har den lagstiftande makten och rättsväsendet den juridiska. Inrikespolitiken är polariserad med ett konservativt parti och ett mittenvänsterblock som länge stridit om makten.

Presidenten är medlem av regeringen (statsrådet) och har ett avgörande inflytande över dess beslut. Formellt leds dock regeringsarbetet av en premiärminister som utses av presidenten med parlamentets samtycke. Presidenten, som är statschef och överbefälhavare, väljs i direkta val för fem år och kan inte väljas om. Parlamentet måste godkänna de undantagslagar som presidenten kan införa i nationella nödlägen. Parlamentet kan avsätta premiärministern eller andra ministrar och kan ta initiativ till riksrätt mot presidenten.

Det lagstiftande parlamentet (nationalförsamlingen) består av en kammare vars ledamöter väljs vart fjärde år. I valet 2022 skulle 254 ledamöter väljas i enmansvalkretsar, medan 46 mandat skulle fördelas mellan partierna efter deras andel av rösterna.  Åldern för att få rösta har sänkts till 18 år från tidigare 19 år.

Administrativt är Sydkorea indelat i nio provinser och sju städer med samma ställning som provinserna. En betydande del av statsförvaltningen har flyttats från Seoul till Sejong City, mitt i landet.

Rättsväsendet består av Högsta domstolen, appellationsdomstolar, distriktsdomstolar, specialdomstolar för patentärenden och familjemål samt särskilda domstolar för brott som begås av militärer. Författningsdomstolen ska övervaka att landets lagar står i överensstämmelse med grundlagen. 

Politiska partier

Den politiska liberaliseringen i slutet av 1980-talet ledde till en mängd partibildningar och skiftande allianser men i grunden har makten växlat mellan två politiska grupperingar med bas i varsin landsdel. I industriområdena i sydöstra Sydkorea har de konservativa partierna haft sitt fäste, medan mer vänsterbetonade partier har varit starkast i sydväst, där inkomsterna är lägre. Polariseringen har varit stark i flera årtionden. 

Två större partier har under olika namn dominerat sydkoreansk politik sedan millennieskiftet. Det ena har klassats som mer konservativt och det andra mer mittenvänster, men de politiska skiljelinjerna mellan partierna är i grunden inte så stora. Den största skillnaden mellan partierna har ofta varit inställningen till Nordkorea, där det konservativa partiet ofta intagit en hårdare linje.

Demokratiska partiet (Democratic Party, DP), som brukar betecknas som mittenvänster,  segrade i valet 2016 och det blev störst även i valen 2020 och 2024.  Partiet kallas även ibland för Minjupartiet. Partiet har sina rötter i en sammanslagning 2007 av två vänsterliberala partier (Millenniets demokratiska parti och Vårt parti, Uri Party). 

Den andra stora kraften i sydkoreansk politik är Folkets maktparti (People Power Party, PPP). Det har döpt om ett flertal gånger under årens lopp. Före 2012 hette det Stora nationella partiet och därefter Saenuripartiet. Men 2017 döptes det om till Koreas frihetsparti (Liberty Korea Party). Det var ett sätt att undvika att förknippas med en omfattande korruptionsskandal som uppdagats hösten 2016 och som till slut ledde till att president Park Geun-Hye tvingades avgå (se Modern historia). I samband med att en riksrättsprocess inleddes mot Park i december 2016 splittrades partiet, då ett 30-tal partianhängare som var negativa till Park och hennes agerande bildade ett nytt högerparti, Bareunpartiet. I början av 2020 genomförde  Koreas frihetsparti ännu ett namnbyte. Nu kallade det sig för Förenade framtidspartiet sedan två borgerliga småpartier anslutit sig. Folkets maktparti, som det heter idag, blev näst största parti i parlamentsvalet 2024.

Inför valet i början av april hade en tidigare justitieminister Cho Kuk bildat ett eget parti, Koreas återuppbyggnad (Rebuilding Korea party), i protest mot de bägge etablerade partierna. Cho  förespåddes en lysande politisk karriär, men fick den spolierad av en fängelsedom för att ha hjälp sina barn att komma in på universitet  med hjälp av falska dokument. Han har dock överklagat domen. Cho uppges ha startat sitt parti som ett sätt att utkräva hämnd då den som ledde utredningen mot Cho Kuk och hans fru, även hon dömd till fängelse, var nuvarande presidenten Yoon Suk-Yeol. Koreas återuppbyggnad lyckades erövra tolv platser i parlamentet i valet 2024.

Sydkorea hade inga vänsterpartier i traditionell bemärkelse förrän år 2000, då det Demokratiska arbetarpartiet (Democratic Labour Party, DLP) bildades. 2011 gick det ihop med ett annat vänsterparti och bildade Förenade progressiva partiet (United Progressive Party, UPP). 2012 bröt sig en fraktion ut ur partiet och bildade Rättvisepartiet (Justice Party, från början Progressive Justice Party). UPP upplöstes dock av författningsdomstolen 2014 eftersom det ansågs stödja Nordkorea.

Om våra källor