Sydafrika – Utrikespolitik och försvar

Efter Sydafrikas demokratisering 1994 utvecklade regeringen goda relationer med västvärlden. Regeringen behöll samtidigt nära band till länder som Iran, Kuba och Libyen, vilka stöttat ANC:s kamp mot den tidigare apartheidregimen. Sydafrika värnar om sin alliansfrihet, något som fått skarp kritik efter Rysslands invasion av Ukraina 2022. När Donald Trump tillträdde som president 2025 nådde relationerna med USA ett lågvattenmärke.

Relationerna till Moskva har varit goda sedan apartheidtiden då Sovjetunionen stödde ANC:s kamp mot rasåtskillnadslagarna. Trots skarp kritik från väst har Sydafrika hävdat sin alliansfrihet och vägrat att fördöma Rysslands storskaliga angrepp på Ukraina 2022. Sydafrika har också dragit på sig kritik efter en gemensam flottövning med Ryssland och Kina, och har anklagats av USA för att ha försett Ryssland med vapen.

Eftersom apartheidregeringen i Sydafrika ansågs vara en garant för att hindra spridningen av kommunismen, stöddes den av USA fram till mitten av 1980-talet. ANC klassades som en terroristorganisation och Nelson Mandela stod på USA:s lista över terrorister. Efter att demokrati infördes har Sydafrika byggt goda relationer med USA och väst, inte minst vad gäller handel och ekonomi. Sydafrikas hållning till Ryssland har visserligen inneburit en påfrestning i relationerna med västvärlden efter invasionen av Ukraina, men under president Joe Biden (2021–2025) lade sig USA vinn om att odla banden till Sydafrika eftersom landet ses som en viktig partner och allierad. 

När Donald Trump i januari 2025 tog över som USA:s president försämrades snabbt relationerna. Trump gick till hårt angrepp mot Sydafrikas exproprieringslag och hävdade att landets vita befolkning var hotad (se Jordbruk och industri). USA drog in allt bistånd till Sydafrika och trots att livsuppehållande program för hiv-smittade skulle vara undantagna tvingades tusentals hiv-program att stänga. Trump har vid upprepade tillfällen sagt att vit lantbrukare som känner sig hotade ska få en fristad i USA. President Ramaphosa hoppas att dialog och samtal ska lösa de tilltrasslade relationerna.

Sydafrika har generellt en god relation med EU-länderna. I mars 2025 anordnades ett toppmöte mellan EU och Sydafrika i Kapstaden, det var första toppmötet på sju år. Båda parter talade om vikten att stärka relationerna, öka samarbetet och försvara gemensamma demokratiska värderingar. Sydafrika är EU:s största handelspartner i Afrika söder om Sahara. Under besöket gav EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen löfte om ett investeringspaket på fem miljarder dollar för att stödja Sydafrikas övergång till grön energi och inhemsk vaccinproduktion.

Sydafrika är som enda afrikanska nation medlem av G20. Under 2025 var Sydafrika för första gången organisationens ordförandeland. USA valde att inte sända några ministrar till de inledande G20-mötena medan EU sade sig full ut stå bakom Sydafrikas ordförandeskap.

Bortom Europa

Sydafrika är sedan 2010 medlem i Brics, en sammanslutning som vill se en världsordning som bättre speglar behoven hos länderna i det globala syd (Afrika, Asien och Latinamerika). De diplomatiska och politiska frågorna har med åren fått ett allt större utrymme i Brics.

Sydafrikas relation till Bricskollegan Kina har blivit allt viktigare. Sydafrika har flera gånger dragit på sig internationell kritik för sin vägran att ge visum till tibetanernas andlige ledare Dalai lama, bland annat då denne var inbjuden att fira sin gode vän ärkebiskop emeritus Desmond Tutus 80-årsdag. Sydafrika vill ogärna stöta sig med Kina som har gjort omfattande investeringar i Sydafrika. Handelsutbytet med Kina är betydande och har stärkt banden till Peking. När regeringen uppmanade Taiwan att flytta sitt kontor från huvudstaden Pretoria (där de flesta utländska ambassader ligger) till Johannesburg, anklagades Sydafrika för att böja sig för kinesiska påtryckningar .

I FN-omröstningar har Sydafrikas agerande väckt förvåning då landet vid flera tillfällen lagt ner sin röst vid fördömande av enskilda länders kränkningar av mänskliga rättigheter. Kritiker menar att Sydafrikas tysta diplomati och lojalitet med tidigare och nuvarande allierade har fått gå före försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter

Relationen mellan Sydafrika och Israel nådde under 2023 ett bottenläge. ANC har under lång tid fördömt Israels politik mot palestinierna och jämställt den med rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika. Efter krigsutbrottet mellan Israel och Hamas i oktober 2023, återkallade Sydafrika sina diplomater från Israel och parlamentet röstade för att stänga den israeliska ambassaden i Pretoria. Det är upp till regeringen att fatta det slutliga beslutet i frågan. Sydafrika har anmält Israel till den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och den Internationella domstolen (ICJ) för misstänkta krigsförbrytelser och folkmord. Israel kallar anklagelserna för "grundlösa" och menar att Sydafrika "cyniskt utnyttjar" ICJ. I januari 2024 beslutade ICJ om sex provisoriska åtgärder och beordrade bland annat Israel att vidta alla åtgärder för att förhindra folkmordsbrott i Gazaremsan samt säkerställa tillhandahållandet av humanitär hjälp till civila. Senare samma år fördömde Sydafrika även Israels anfall mot Libanon.

Viktig aktör i närområdet

I den egna regionen har Sydafrika fortsatt att spela en ledande roll men på ett annat sätt än under apartheidtiden då de vita styrde (se Modern historia). På den tiden sökte regeringen i Sydafrika skapa oro i grannstaterna genom sabotage och stöd till regeringsfientliga grupper. Ambitionen var att bekämpa vad man såg som Sovjetunionens och världskommunismens anstormning via Angola, Moçambique och ANC-gerillan som var baserad i grannländerna.

När Sovjet i slutet av 1980-talet avvecklade sitt engagemang i konflikter i tredje världen, bland annat i södra Afrika, förändrades Sydafrikas regionalpolitik. Nu satsade landet i stället på ökad handel, politiska kontakter och aktiv medling i konflikter i närområdet.

Sydafrikakontrollerade Namibia blev självständigt 1990. Förhållandet mellan de två nationerna är överlag bra men de är inte överens om gränsdragningen längs Oranjefloden och förhandlingar pågår. Sedan apartheidsystemet avskaffats blev Sydafrika 1994 medlem av den regionala organisationen för ekonomisk utveckling SADC (Southern African Development Community). Sydafrikas dominans som ekonomisk stormakt skapade obalans i SADC-samarbetet och relationerna med grannstaterna har kärvat en del, men numera är Sydafrikas relationer till grannländerna i allmänhet goda, även om det ibland hörs kritik i grannstaterna mot att landets regering agerar storebror.

Sydafrika har fått en hel del kritik, både nationellt och internationellt, för att regeringen upprätthållit goda relationer med Zimbabwe trots svåra missförhållanden och övergrepp där. Kritiken var särskilt stark så länge Robert Mugabe satt vid makten i Zimbabwe men den har fortsatt även efter Mugabes avgång hösten 2017.

Sydafrika har medlat i en rad regionala konflikter, till exempel i Angola, Moçambique, Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa. År 1998 gick Sydafrikas armé in i Lesotho för att på regeringens begäran slå ned ett uppror. Den sju månader långa insatsen blev blodig och orsakade internationell kritik. Även 2015 ingrep Sydafrika i Lesotho då den sydafrikanske vicepresidenten Cyril Ramaphosa medlade i en konflikt mellan Lesothos regering och en fraktion av militären som hotade med en kupp.

En återkommande stötesten i regionen är förhållandena för afrikanska invandrare i Sydafrika. Landet kritiseras ofta av sina grannar för att inte tillräckligt kraftfullt ta itu med den rasism och de fysiska angrepp som många invandrare i Sydafrikas slumområden tvingas utstå. Hundratals invandrade afrikaner har dödats sedan 2008 då de första stora protesterna mot invandrare utlöstes. President Cyril Ramaphosa har inte varit lika konfrontativ som sin företrädare Jacob Zuma vilken valde att kritisera grannländernas ledare för att deras medborgare kände sig nödgade att lämna sina hemländer. Men Cyril Ramaphosa har inte lyckats lösa problemet.

Försvar

Inför demokratiseringen 1994 förändrades Sydafrikas värnpliktsarmé till yrkesarmé och började integrera tidigare gerillasoldater från befrielserörelserna ANC och PAC samt soldater från de före detta så kallade hemländerna (se Modern historia). Integrationen periodvis varit problemfylld.

Försvarsbudgeten har minskat kraftigt efter apartheidtiden och antalet soldater med den. Samtidigt har vapenarsenalen moderniserats till höga kostnader. Omkring millennieskiftet gjorde regeringen stora och kritiserade vapenköp (se Modern historia) som inkluderade fartyg, ubåtar, helikoptrar och svenska JAS Gripenplan. Köpen har omgärdats av anklagelser om korruption och mörkläggning.

Alla utom 2 av Sydafrikas 26 JAS Gripenplan står parkerade eftersom det inte finns några pengar till att vare sig flyga eller underhålla dem, enligt uppgifter från försvarsdepartementet i oktober 2023. Bara ett fåtal piloter är kvalificerade för flygplanstypen. Lika illa är det med resten av flygvapnet. I princip samtliga helikoptrar är obrukbara och landet står därmed utan luftförsvar.

Under apartheidtiden då FN riktade ett vapenembargo mot Syd­afrika byggde landet upp en omfattande vapenindustri. Den har delvis privatiserats och gått över till civil produktion. Vapenexporten har fortsatt, även till krigförande länder, vilket väckt internationell kritik.

Sydafrika hade tidigare ett kärnvapenprogram, som lades ned i och med det kalla krigets slut. Landet undertecknade 1999 det internationella provstoppsavtalet. År 2014 framkom det att Sydafrika fortfarande har 350 kilo höganrikat uran av vapenkvalitet i lager. USA har begärt att uranet överlämnas eller förstörs, med Sydafrika har hittills vägrat.

Sydafrika deltar med militär och polis i flera internationella FN-insatser. Landet bidrog även till SADC:s fredsbevarande insats i Kongo-Kinshasa där 14 sydafrikaner stupade i början av 2025. I mitten av mars samma år beslutade SADC att stegvis dra tillbaka styrkan.

Sydafrika har även en flottenhet som periodvis har bekämpat pirater utanför Moçambiques kust.

Landets våldsamma historia, omställningen från militärstat till demokrati och den kraftiga nedskärningen inom försvaret gör att det finns gott om arbetslösa veteraner från armén och polisväsendet. Många har sökt sig till den inhemska privata säkerhetsindustrin. Sydafrikaner verkar även som legosoldater runtom i världen, trots att det är förbjudet i lag.

Om våra källor