Indien – Utrikespolitik och försvar

I sitt närområde är Indien en stormakt. Landet söker också en större roll internationellt. Maktambitionerna kolliderar med Kinas växande inflytande i Asien, främst i Indiska oceanen och Himalaya. Indiens konflikt med Pakistan om Kashmir oroar omvärlden, då båda har kärnvapen.

Redan på 1970-talet stod det klart att Indien hade förmåga att tillverka kärnvapen. 1974 gjorde landet sitt första kärnvapenprov. Konsekvensen blev att Nuclear Suppliers Group (NSG), vars 48 medlemmar beslutar om globala regler för internationell handel med kärnenergiteknologi, förbjöd Indien att exportera kärnkraftsteknologi, reaktorer och kärnbränsle för civilt bruk till 45 länder. Förbudet upphävdes först 2008 sedan Indien och USA enats om ett samarbete på kärnenergiområdet (se nedan).

Indien har inte undertecknat ickespridningsavtalet (Non-Proliferation Treaty, NPT), ett fördrag som ingicks 1968 i New York för att hindra spridning av kärnvapen. Inte heller har landet anslutit sig till fördraget om förbud mot kärnvapenprov (Comprehensive Nuclear Test Ban Treaty, CTBT) som tillkom 1996.

Med kärnvapnen vill Indien skapa jämvikt med Kina som också har kärnvapen. Tidigare kände Indien dessutom oro för att ärkefienden Pakistan med Kinas hjälp skulle hinna före Indien med att utveckla kärnvapen. Indien vill också stärka sin position globalt genom att vara en kärnvapenmakt. Indien strävar efter att bli medlem i NSG. USA stödjer strävan, medan Kina har stoppat ett indiskt medlemskap.

Fientligt förhållande till Pakistan

Indiens relationer till Pakistan har varit problematiska sedan Brittiska Indiens delning 1947 (se Modern historia). Tre krig har utkämpats mellan de två staterna: 1947–1948, 1965 och 1971. De två första rörde området Kashmir, som båda länderna gör anspråk på. Det tredje gällde Östpakistans (nu Bangladesh) frigörelse från Västpakistan (dagens Pakistan). Indien ingrep på Östpakistans sida och möjliggjorde bildandet av den nya staten Bangladesh.

Relationerna med Pakistan har gått upp och ned genom åren. Länderna har försökt hålla en dialog vid liv och genomföra regelbundna toppmöten. 1988 ingick de ett avtal om att inte angripa varandras kärnvapenarsenaler.

Samtidigt förvärrades Kashmirkonflikten i slutet av 1980-talet av att muslimska väpnade grupper började kämpa för att bryta loss Kashmir från Indien. Indien anklagade Pakistan för att stödja grupperna, men Pakistan medgav bara "moraliskt stöd". Dessa ståndpunkter gäller än i dag. Mycket tyder dock på att grupper inom pakistanska militären och den militära underrättelsetjänsten ISI aktivt stödjer separatister i Kashmir.

Våren 1999 var ett nytt krig hotande nära. Muslimsk gerilla gick då över kontrollinjen i Kashmir, sannolikt understödd av pakistanska regeringssoldater. Angriparna drog sig tillbaka efter påtryckningar från USA och på grund av en övermäktig indisk militär närvaro i området. Senare samma år undertecknades Lahoredeklarationen, som föreskrev förtroendeskapande åtgärder (nya busslinjer mellan länderna, gemensamma cricketmatcher, etc) som syftade till fred.

Ett bakslag kom i december 2001 när parlamentsbyggnaden i New Delhi angreps av terrorister (se Modern historia). Indien anklagade än en gång Pakistan för att stödja de gärningsmän som utfört dådet. Påtryckningar från USA och Kina, som båda önskar stabilitet i regionen, ledde till att diplomatiska förbindelser återupprättades 2002 och 2004 infördes vapenvila i Kashmir.

Islamistisk gerilla genomförde under 2000- och 2010-talen en rad attentat, såväl i Kashmir som söderut i Indien. Terrordåden i Bombay (Mumbai) 2008 (se Modern historia) ansträngde Indiens förhållande till Pakistan till det yttersta. 2009 återupptogs ändå samtalen mellan de två länderna.

Två stora gerillaattacker mot indiska militärbaser i Kashmir inträffade 2016. När ett självmordsattentat mot en militärkolonn i Kashmir i januari 2019 krävde ett 40-tal indiska soldaters liv hamnade relationerna i ett bottenläge. Indien anklagade Pakistan för dåden, tog bort handelsförmåner och höjde importtullarna för grannlandet. Indiskt stridsflyg angrep gerillafästen i Pakistan, vilket fick grannlandet att göra flygningar över indiskkontrollerat område.

En kris uppstod åter våren 2025 efter ett terrordåd den 22 april i Pahalgam i den indiskkontrollerade delen av Kashmir vilket krävde 24 indiska och två utländska turisters liv (se Kalendarium). Indien anklagade Pakistan för att stödja terroristerna, vilket Pakistan förnekade. Efter en kort tid av ömsesidiga diplomatiska och handelsmässiga åtgärder gick Indien natten till den 7 maj till militärt anfall mot Pakistan och pakistanskkontrollerade Kashmir. Därpå följde fyra dygn med militära angrepp från båda sidor innan en vapenvila ingicks. Vid det laget hade 40 civilpersoner och elva militärer dödats i Pakistan, och 15 civila och fem soldater på den indiska sidan.

I samband med stridigheterna 2025 drog Indien sig ur ett vattendelningsavtal (Indus Water Treaty) från 1960 där Indien förbinder sig att låta floder som har sin källa i Indien rinna vidare in i Pakistan. Pakistan kallade beslutet en krigshandling.

Läs mer om konflikten i Kashmir.

Närmande till USA

Med USA har Indien alltid haft många kulturella och kommersiella band, men de utrikespolitiska kontakterna var länge ganska kyliga på grund av Indiens nära relationer till Sovjetunionen. Sedan Sovjetunionens fall 1991 har Indien närmat sig USA och övriga västvärlden. En bidragande orsak till de förbättrade relationerna är att Indien sedan början av 1990-talet gradvis har öppnat sin marknad för utländska företag.

Indien gav sitt stöd till den USA-ledda globala kampen mot terrorism efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001. Landet bidrog dock inte med soldater till den USA-ledda koalition som 2003 invaderade Irak.

Ett tydligt tecken på Indiens växande inflytande i omvärlden kom när USA och Indien 2005 ingick ett avtal om ett närmare försvarssamarbete. Året därpå bjöd USA in Indien att ta del av det amerikanska civila kärnenergiprogrammet (något som inte erbjöds Pakistan) i utbyte mot att Indien tillät regelbundna inspektioner av icke-militära kärnanläggningar av det internationella atomenergiorganet IAEA. Det civila kärnenergiprogrammet berör kärnkraft för fredligt bruk. I oktober 2008 kunde ett samarbetsavtal undertecknas.

Indiens strategiska betydelse för USA ökade i början av 2010-talet, vilket tydligt avspeglade sig i relationen mellan USA:s dåvarande president Barack Obama och den indiske premiärministern Narendra Modi. Under Modis två första år vid makten träffade han Obama sju gånger. USA:s satsning på Indien ska ses i ljuset av den konkurrens som amerikanerna möter från ett ekonomiskt och strategiskt allt starkare Kina. USA vill se en större indisk militär närvaro i Indiska oceanen som en motvikt till Kinas växande inflytande där.

I januari 2015 ingick de två länderna en pakt som innebar att samarbetsavtalet om kärnenergi för fredligt bruk från 2008 kunde börja förverkligas. Förseningen på sex år berodde på osäkerhet kring skuldfrågan vid en eventuell kärnkraftsolycka i Indien. Under Modis första mandatperiod 2014–2019 stärktes också samarbetet med USA inom handel, försvar, klimatpolitik och terroristbekämpning.

Även Modis relation till Donald Trump (president 2017–2022 och 2025–) beskrevs länge som god. När Trump i februari 2020 besökte Indien undertecknades avtal inom försvar, energi och telekom, men något omfattande handelsavtal uppnåddes inte. Handelsrelationerna har länge varit ansträngda, inte minst på grund av att USA har ett stort underskott i handeln med Indien.

När Modi i juni 2023 gjorde ett statsbesök hos president Joe Biden i USA knöts ytterligare handelsmässiga kontakter, bland annat när sex handelsdispyter inom WTO avslutades. Även inom klimat, försvar och teknologi undertecknades nya samarbeten.

Premiärminister Modi var en av de första stats- eller regeringscheferna som fick besöka Vita huset i Washington efter det att Donald Trump åter installerats som president i januari 2025. Vid besöket, månaden därpå, beslutades bland annat att USA-designade kärnkraftsreaktorer ska tillverkas i Indien (läs mer om besöket i Kalendarium). När president Trump i augusti 2025 införde 50-procentiga importtullar för en lång rad indiska varor (se Tullkriget) hamnade dock såväl de handelsmässiga som de personliga relationerna i ett bottenläge.

Goda relationer till Ryssland

Trots att dåvarande premiärminister Jawaharlal Nehru stakade ut en alliansfri utrikespolitisk kurs för Indien efter självständigheten 1947 – Indien hörde till grundarna av den alliansfria rörelsen – hade landet ett varmt förhållande till Sovjetunionen. De två länderna ingick 1971 ett vänskaps- och samarbetsavtal och Nehru anammade den sovjetiska planekonomiska modellen.

Relationerna kom att förändras efter kommunismens sammanbrott 1989–1991. Samma hjärtlighet finns inte i Indiens förhållande till dagens Ryssland, även om det är gott. Indien köper till exempel ryska stridsflygplan och annan militär utrustning, och ryssarna hjälper indierna att bygga kärnkraftverk. Under den ryske presidenten Vladimir Putin från 2000 har samarbetet mellan länderna utökats inom försvar, handel och terroristbekämpning. Ryssland har dock sett med irritation på hur Indien närmat sig USA och har uttryckt oro över säkerhetssamarbetet mellan Indien, Japan, USA och Australien inom ramen för Quad, vilket inleddes för att hantera Kinas växande inflytande i Asien.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har Indien försökt balansera mellan Ryssland och västvärlden. Indien lade ned sin röst när FN:s säkerhetsråd röstade om att fördöma den ryska aggressionen mot Ukraina. Indiens ambivalens gjorde att Quad inte kunde enas om att fördöma invasionen. Indien följde inte heller USA, EU, Storbritannien, Japan och Kanada i beslutet att införa sanktioner mot Ryssland. Indien fortsätter att köpa exempelvis olja, kol och konstgödning från Ryssland. I november 2022 gick Ryssland om Iran som Indiens största oljeleverantör. Orsaken var rabatterat pris på rysk råolja som en följd av att många andra länder hade slutat köpa rysk olja. Indiens import av rysk olja ökade från 2 procent av den totala oljeimporten 2021 till 20 procent 2022. USA:s höga tullavgifter mot Indien 2025 motiverades bland annat som "strafftullar" för Indiens fortsatta köp av rysk olja.

Indien fördömde de misstänkta krigsförbrytelser som upptäcktes i förorten Butja efter den ryska militärens reträtt från Kievområdet i Ukraina i april 2022, men New Delhi undvek att peka ut Ryssland som ansvarigt för dödandet av civila. Indien lade ned sin röst när FN i oktober samma år röstade om att fördöma Rysslands illegala annektering av fyra regioner i östra Ukraina.

I oktober 2024 införde USA sanktioner mot 19 indiska företag som enligt USA försåg Ryssland med material som användes i kriget mot Ukraina.

Indien bidrar med humanitär hjälp till Ukraina.

Konflikter med Kina

Samtidigt som Indien, liksom många andra länder, gärna vill ta del av Kinas utländska investeringar och den jättelika kinesiska marknaden, har konkurrensen mellan Indien och Kina på det politiska planet tilltagit markant sedan 2000- och särskilt 2010-talet. Konfrontationen syns tydligast när Kina närmar sig den region som Indien ser som sin bakgård: Sydasien.

Kinas långvariga och goda relationer till Pakistan har varit ett hinder för ett närmande mellan Indien och Kina. I synnerhet har Indien vänt sig mot att Kina hjälpt Pakistan att skaffa kärnvapen. På senare tid har Kinas infrastruktursatsning i Pakistan, Den kinesisk-pakistanska ekonomiska korridoren (China-Pakistan Economic Corridor, CPEC), utmanat Indien. CPEC-projektet ska förbinda västra Kina med pakistanska hamnar vid Bengaliska viken.

En annan blockering skapades av det korta kriget med Kina 1962 om gränsområdet Arunachal Pradesh i Himalaya. Kriget slutade i ett förnedrande nederlag för Indien. Ett besök av premiärminister Rajiv Gandhi i Peking 1988 kan sägas ha utgjort en vändpunkt. Då slöts handelsavtal, och de två länderna började diskutera gränstvisterna i Himalaya.

År 1993 undertecknades ett avtal om att arbeta för att minska spänningarna längs gränsen, men Indiens kärnvapenprov 1998 innebar ett bakslag. 2003 inträffade ett töväder när Indien erkände Kinas överhöghet över Tibet, men det faktum att Indien hyser tibetanernas andlige ledare Dalai Lama (och har gett honom politisk asyl) och en tibetansk exilregering i Dharamsala är ett fortsatt tvisteämne.

Kina har gett upp alla anspråk på Sikkim, ett område mellan Bhutan och Nepal som numera ingår i Indien. En särskild kommission har tillsatts för att lösa återstående gränsproblem och i juli 2006 öppnades symboliskt ett bergspass mellan Indien och Kina – en del av den gamla handelsleden Sidenvägen. I oktober 2013 ingick Indien och Kina ett avtal om gränsförsvarssamarbete i syfte att undvika konfrontationer i de omstridda, gemensamma gränstrakterna i Himalaya. När Kinas president Xi Jinping ett år senare besökte Indien ingicks en rad samarbetsavtal, bland annat om kinesiska investeringar i Indiens järnvägar samt om handel, rymdforskning och kärnenergi för fredligt bruk.

I juni 2017 uppstod en kris när Kinas armé inledde vägarbeten på Doklam-platån på gränsen mellan Kina och Bhutan. Indien stödjer Bhutans anspråk på Doklam, som i praktiken kontrolleras av Kina. Indien sände soldater till området och ett ställningskrig inleddes som avbröts först i augusti 2017 när Indien först drog tillbaka sina styrkor, och Kina därefter gjorde samma sak. Vägarbetet står nu för fäfot och gränskonflikten är olöst.

Våren 2020 tog sig flera hundra, enligt vissa källor flera tusen, kinesiska soldater in i indiska Ladakh vid den omtvistade gränsen mellan Indien och Kina. Soldater från bägge sidor var inblandade i skärmytslingar vid några tillfällen och båda länderna forslade tungt artilleri och annan militär utrustning till gränsområdet. Spänningen hade ökat mellan länderna i området sedan Indien i augusti 2019 omvandlade delstaten Jammu och Kashmir till de federalt styrda unionsterritorierna Ladakh samt Jammu och Kashmir. Indien anser att den Kinakontrollerade regionen Aksai Chin ingår i Ladakh. Indiens bygge av en ny motorväg till en militärbas i området oroar Peking som därför förflyttat trupper dit.

I juni 2020 dödades minst 20 indiska soldater i en konfrontation med kinesiska soldater längs kontrollinjen mellan Ladakh och Aksai Chin. Sammanstötningen, som inte skedde med eldvapen utan med tillhyggen som stenar och järnrör, beskrevs som den dödligaste sedan 1960-talet.

Diplomatiska samtal förs mellan länderna för att hitta en lösning på situationen. Inför ett Bricsmöte i Kazan i Ryssland 2024 enades Indien och Kina om att återuppta patrulleringen av den omtvistade gränsen i Ladakh, vilken upphörde i samband med våldsamheterna 2020. Trupperna på båda sidor retirerade till den position de hade innan 2020. Som ett led i tövädret återupptog Indien och Kina 2025 den direkta flygtrafiken som legat nere i fem år samt började åter utfärda turistvisum till varandras medborgare. Möten på högsta politiska nivå mellan länderna under året gav ytterligare signaler om ett indisk-kinesiskt närmande i spåren av Trump-regeringens tullkrig.

Sedan 2010-talet har länder som Sri Lanka, Maldiverna, Bangladesh och Seychellerna knutits närmare Kina genom lån och krediter. Med de ekonomiska banden har Kina stärkt sitt inflytande i Indiska oceanen, ett strategiskt viktigt hav för handel med bland annat olja. Indien ser med oro på utvecklingen och känner sig alltmer omringat av Kinaberoende länder i sitt närområde. Indien, USA, Frankrike och Kina bygger landningsbanor och hamnar i önationer som tidigare saknat politisk betydelse. På så sätt försöker man få en bättre militär inblick där. USA har markerat sitt intresse för området genom sin politik kallad The Indo-Pacific Idea.

Erkänner inte styret i Afghanistan

Liksom övriga länder i världen har Indien inte erkänt talibanstyret som tog makten i Afghanistan i augusti 2021. Indien har dock fortsatt att ge humanitärt bistånd till det krisdrabbade afghanska folket via andra kanaler än talibanstyret i Kabul. Indien har bland annat bidragit med vete, covidvaccin, läkemedel och vinterkläder.

Den förra talibanregimen som tog makten i Afghanistan 1996 stod Pakistan nära. Efter dess fall 2001 stärktes relationerna mellan Indien och Afghanistan. Under den afghanska presidenten Hamid Karzai (2004–2014) fick regeringen i Kabul omfattande indiskt bistånd.

Indien hade även goda relationer till den USA-stödda Ghani-regeringen som föll när talibanerna invaderade Kabul 2021. Indien såg då Afghanistan som en central partner i regionen och var en av de största givarna i återuppbyggnaden av det krigshärjade landet. Indien utbildade afghanska regeringssoldater men bidrog inte med trupp till de internationella styrkorna.

Talibanerna har inte sällan attackerat indier och indiska intressen i Afghanistan. I juli 2008 utsattes Indiens ambassad i Kabul för ett terrordåd och minst 41 människor dödades, däribland fyra indiska diplomater och tjänstemän. I afghanska regeringskretsar misstänktes den pakistanska militära underrättelsetjänsten ISI för inblandning i dådet, något som Indien senare uppgav sig ha bevis för. Den indiska regeringen fördömde dådet och förklarade att det inte avskräckte Indien från att fullfölja sitt stöd till den dåvarande regeringen i Afghanistan.

Efter talibanernas återkomst 2021 lät Indien länge den gamla USA-stödda regeringens representanter stanna kvar vid ambassaden i New Delhi och företräda landet. I november 2023 stängdes dock den afghanska ambassaden.

Komplicerade relationer till Bangladesh

Indien spelade en avgörande roll för Bangladeshs tillkomst 1971 och ger omfattande krediter till grannlandet. Trots det har förhållandet mellan de båda länderna ofta varit ansträngt. Motsättningarna har bland annat gällt utnyttjandet av vattenresurserna i de gemensamma floderna (där man dock slöt ett avtal 1996), illegal invandring (se Konflikter i nordöstra Indien) och smuggling från det fattigare Bangladesh till det jämförelsevis mer välmående Indien.

Konflikterna har även rört indiska anklagelser om att Bangladesh skyddar upprorsmakare från det oroliga nordöstra Indien, samt gränsdragningen i Bengaliska viken, där det tros finnas avsevärda mängder gas och olja. Permanenta skiljedomstolen i Haag gav i juli 2014 Bangladesh rätt till drygt två tredjedelar av det havsområde som länderna tvistat om i decennier. Båda parter förklarade sig nöjda med utslaget.

I juni 2015 slöt Bangladesh och Indien ett gränsavtal som innebar att de runt 50 000 statslösa bybor som levde i en mängd enklaver längs den gemensamma gränsen fick välja vilken nationalitet de ville tillhöra. I augusti samma år bytte de båda länderna kontrollen över 162 små enklaver (111 i Bangladesh och 51 i Indien). Flertalet invånare valde att stanna kvar där de bodde. Frågan om enklaverna hade bidragit till att göra relationen mellan länderna ansträngd.

Relationerna till Bangladesh försämrades markant efter den Indienvänliga bangladeshiska premiärministern Sheikh Hasinas fall och flykt till Indien i augusti 2024 (se Bangladesh, Inrikespolitik och författning). Den ansträngda situationen förvärrades av att en hinduisk munk greps för uppvigling i Bangladesh i november samma år. Munken hade kritiserat Bangladesh för att diskriminera den hinduiska minoriteten. Gripandet utlöste våldsamma protester i båda länderna. Indien uttryckte upprördhet över hur den hinduiska minoriteten i grannlandet behandlas. I delstaten Västbengalen, på gränsen till Bangladesh, angreps ett bangladeshiskt konsulat av en uppretad folkmassa.

Sri Lanka, i skottlinjen mellan Indien och Kina

I Sri Lanka drogs Indien in i konflikten mellan tamiler och singaleser på 1980-talet, då den indiska premiärministern Indira Gandhi gav sitt stöd åt den tamilska LTTE-gerillan ("de tamilska tigrarna"). Hennes son Rajiv Gandhi försökte förmå parterna att nå en uppgörelse och 1987 sände Indien en fredsbevarande styrka på över 50 000 man till Sri Lanka för att genomdriva denna. Våren 1990 drogs de sista indiska soldaterna tillbaka.

Indien har därefter varit noga med att hålla sig utanför grannlandets etniska konflikt. Den indiska delstaten Tamil Nadu har fått ta emot stora mängder tamilska flyktingar, som man försökt sända tillbaka, vilket visat sig vara en långdragen process. På senare tid har framför allt de ekonomiska förbindelserna mellan Indien och Sri Lanka stärkts.

I november 2013 bojkottade Indiens premiärminister Singh Samväldets årsmöte i Colombo i protest mot att Sri Lanka inte accepterat omvärldens krav på en oberoende utredning av anklagelserna om grova brott mot de mänskliga rättigheterna begångna av militären under inbördeskrigets slutskede 2009 (se Sri Lanka: Modern historia).

Under Rajapaksaregeringarna 2009–2015 och 2019–2022 drogs Sri Lanka allt närmare Kina genom kinesiska lån och investeringar i infrastruktur. Sri Lanka är i dag svårt skuldsatt till Kina och landet har nära förbindelser med Peking. Det är en utveckling som oroar Indien.

"Buffertstaterna" Nepal och Bhutan

Indien betraktar Nepal och Bhutan i Himalaya som buffertar mellan sig och Kina. Indien har haft stort inflytande över politik och ekonomi i grannländerna genom åren.

1989 försämrades relationerna till Nepal på grund av en handelstvist. Indien stängde då gränsövergångar för det kustlösa Nepal. Först i mitten av 1990-talet löstes konflikten. Indien har även senare använt detta påtryckningsmedel, bland annat 2015 när Nepal skulle anta en ny författning som indiskvänliga madhesier i södra Nepal ansåg missgynnade dem. Många ansåg att Indien gav inofficiellt stöd till madhesifolket när de i protest spärrade av vägar in i Indien. Konflikten avslutades i februari 2016 sedan ett tillägg gjorts till författningen.

Det maoistiska upproret i Nepal från 1990-talet var ett stort bekymmer för Indien som också dras med maoistuppror (se Naxalitupproret). Efter fredsavtalet 2006, när maoisterna segrade i ett val i Nepal, kunde ändå goda relationer upprättas.

I ett försök att balansera Kinas växande inflytande har Modi intresserat sig alltmer för Nepal. När han reste till landet 2014 var det första gången på 17 år som en indisk regeringschef besökte Nepal. Vid ett besök 2018 valde Modi att resa till staden Janakpur, centralort i Nepals enda provins med madhesiskt styre.

Indien har ett stort inflytande över Bhutan genom ett avtal från 1949 som ger Indien i stort sett överhöghet över det lilla kungarikets utrikespolitik. När avtalet omförhandlades 2007 fick Bhutan lite mer att säga till om. Kina har under 2010-talet försökt knyta starkare band till Bhutan, vilket har väckt oro i Indien. Export av vattenkraft till Indien är en av Bhutans viktigaste inkomster. Indien stödjer Bhutan i anspråket på Doklam på gränsen mot Kina (se ovan).

Kanada och sikhisk separatism

Under BJP-regeringen (2014–) har Indiens relationer till Kanada ansträngts markant av att premiärminister Narendra Modi anser att den kanadensiska regeringen har alltför nära kontakter med sikhiska separatister i Kanada som verkar för en egen stat i Punjab ("Khalistan").

Detta färgade den dåvarande kanadensiske premiärministern Justin Trudeaus statsbesök i Indien 2018 då det dröjde en hel vecka innan han fick träffa Modi eller någon annan högt uppsatt regeringsföreträdare. Bakgrunden var Indiens ilska över att Kanada satt upp en sikhisk extremist på inbjudningslistan till en officiell middag med Trudeau i Bombay. Sikhen hade tidigare varit medlem av en förbjuden separatistgrupp och dömts till 20 års fängelse i Kanada för mordförsök på en indisk regeringsminister i Kanada 1986. Mannen avlägsnades senare från inbjudningslistan av Kanada.

Indien reagerade även negativt när Kanada gav tillstånd till en "folkomröstning" om Khalistan i staden Brampton i november 2022. Omröstningen organiserades av en grupp kallad Sikhs for Justice (SFJ). Inför omröstningen påminde Indien den kanadensiska regeringen om ett terrordåd 1985 mot ett plan tillhörande India Airlines, då 329 människor dödades, och som utfördes av sikher bosatta i Kanada (2023 levde 770 000 sikher i Kanada, vilket motsvarar två procent av landets befolkning).

Ett bilateralt möte mellan Trudeau och Modi vid sidan av ett G20-möte i New Delhi i september 2023 beskrevs som frostigt. Några dagar innan mötet hade Trudeau oväntat avbrutit förhandlingarna med Indien om ett frihandelsavtal. Ett mord på en sikhisk separatistledare i Kanada i juni samma år ökade spänningarna, då Trudeau tog upp mordet i det bilaterala mötet med Modi.

I september 2023 anklagade Trudeau Indien för inblandning i mordet på den sikhiske separatisten. Enligt Trudeau fanns trovärdiga uppgifter om att indisk underrättelsetjänst låg bakom mordet. Enligt Washington Post ska en indisk underrättelseofficer ha lämnat uppgifter om den mördade separatisten till den grupp som utförde mordet. BJP-regeringen tillbakavisade uppgiften som "absurd" och anklagade i sin tur Kanada för skydda ”terrorister och extremister”. Indien uppmanade sina medborgare att undvika resor till Kanada av säkerhetsskäl. En indisk underrättelseofficer utvisades från Kanada, som i sin tur kallade hem tiotals diplomater från Indien efter begäran från regeringen i New Delhi.

I november 2023 åtalades ett indiskt underrättelsebefäl av amerikanskt rättsväsende för att tillsammans med en annan indier ha försökt beställa ett mord på en sikhisk separatist i USA.

Relationerna med Kanada försämrades ytterligare när ambassadörerna och fem toppdiplomater i respektive land utvisades. Det skedde sedan kanadensisk polis sagt sig ha bevis för att indiska diplomater och indisk underrättelsetjänst haft kopplingar till brottslig verksamhet på kanadensisk mark, med syfte på mordet 2023 på den sikhiske exilindiern med kanadensiskt medborgarskap.

I en utfrågning inför det kanadensiska parlamentet i oktober 2024 sade landets vice utrikesminister att Indiens mäktige inrikesminister Amit Shah hade beordrat en våldskampanj mot sikhiska separatister på kanadensisk mark. Kampanjen ska ha inneburit att hot, förföljelse och misshandel samt ett mord riktats mot misstänkta. Samma månad varnade kanadensisk underrättelsetjänst för att den indiska regeringen använder cyberteknologi för att ”spåra upp och övervaka aktivister och dissidenter utomlands”. Indien avvisade anklagelserna mot inrikesministern som ”absurda och grundlösa”.

Efter ett skifte på premiärministerposten i Kanada i mars 2025 inleddes försök från båda sidor att förbättra relationerna och i juni kom signaler om att framsteg hade gjorts (se Kalendarium).

Andra relationer av vikt

Indien och Japan har närmat sig varandra i takt med att Kina vuxit i styrka. Indien får förmånliga lån av Japan, som bland annat har levererat snabbtåg till Indien. Japan deltar tillsammans med Australien i militära övningar mellan USA och Indien på indiska Malabarkusten i väster. Länderna samarbetar även inom energiområdet. Det säkerhetsmässiga samarbetet stärktes och de japanska investeringarna i Indien ökade efter det att Indiens premiärminister Narendra Modi i augusti 2025 besökt Japan.

I augusti 2025 patrullerade Indiens och Filippinernas flottor områden i Sydkinesiska havet tillsammans för första gången, och när Filippinernas president Ferdinand Marcos besökte Indien samma månad undertecknade de två länderna en rad avtal om ökat militärt säkerhetssamarbete.

Indiens relationer till Israel var länge komplicerade, men kontakterna mellan de två länderna tätnade under 2010-talet då flera bilaterala samarbetsavtal inom bland annat handel och teknik slöts. Indien köper också vapen av Israel. Under 2020-talet har de två länderna närmat sig varandra än mer, även om Indien försöker behålla goda relationer också till palestinierna. Premiärminister Narendra Modi fördömde tidigt den islamistiska palestinska organisationen Hamas attentat mot Israel den 7 oktober 2023, då runt 1 200 civila dödades.

Fram till 2022 köpte Indien runt 80 procent av sin olja från Iran. 2018 tog Indien över en del av hamnen i Chabahar i Iran. Med erbjudande om rabatterad olja gick Ryssland 2022 om Iran som Indiens största oljeleverantör. I maj 2024 förnyade Indien och Iran samarbetet om hamnen genom ett avtal som löper på tio år.

Relationerna till Frankrike är goda. När den franska presidenten Emmanuel Macron besökte Indien i mars 2018 ingick de två länderna ett omfattande säkerhetsavtal för området runt Indiska oceanen. Syftet var att skapa en motvikt mot Kinas växande inflytande i regionen. Avtalet innebär bland annat att Indien och Frankrike öppnar sina flottbaser i regionen för varandras marina stridsfartyg. De två länderna undertecknade också ett avtal om franskt tekniskt stöd till bygget av ett kärnkraftverk i Jaitapur i delstaten Maharashtra. Macron utlovade dessutom ökat bistånd till Indiens ambitiösa satsning på solenergi. Indien och Frankrike undertecknade i februari 2025 ett slags avsiktsförklaring att tillsammans utveckla små modulära kärnreaktorer (SME) för civilt bruk.

Indien har haft ett ansträngt förhållande till Myanmar på grund av att indiska rebeller i nordöst tar sig över gränsen till grannlandet och söker fristad där. Under 2010-talet närmade sig dock Indien Myanmar som är rikt på mineraler. Indien utbildade myanmariska domare samt bistod med att rusta upp hamnen i Sittwe i Rakhine. Indien fördömde militärkuppen i Myanmar i februari 2021 och krävde att våldet mot demonstranterna stoppades. Indien kräver vidare att demokratin återinförs och att alla politiska fångar friges. Relationerna störs också av den flyktingström från Myanmar till östligaste Indien som har blivit resultatet av kuppen.

Regionala och internationella organisationer

Indien tillhör samarbetsorganisationen Brics, där bland andra Ryssland, Kina, Brasilien och Sydafrika även ingår. Brics har en egen utvecklingsbank (New Development Bank, NDB), som ska vara en konkurrent till Världsbanken och IMF.

Ett uttryck för Indiens strävan efter regionalt samarbete är Saarc (South Asian Association for Regional Cooperation), som bildades 1985. Medlemmar är förutom Indien också Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Nepal, Maldiverna, Pakistan och Sri Lanka. Saarcs verksamhet har dock genom åren hämmats markant av konflikten mellan Indien och Pakistan.

En annan regional samarbetsorganisation är Bimstec (Bay of Bengal Initiative for Multi-Sectoral Technical and Economic Cooperation). Tillsammans med Pakistan blev Indien 2017 medlem av den regionala samarbetsorganisationen Shanghai Cooperation Organisation (SCO).

I september 2023 tillkännagav Indien, USA och Saudiarabien att de planerar att utveckla en ny transportkorridor – Den ekonomiska korridoren Indien-Mellanöstern-Europa (Imec) – som ska stärka ekonomisk utveckling genom att främja förbindelser och ekonomisk integration mellan Asien, Persiska viken och Europa. Imec är också ett svar på Kinas enorma infrastruktursatsning Sidenvägsinitiativet som binder samman landet med Sydöstasien, Centralasien, Ryssland och Europa.

Indien ingår i det informella samarbetet Quad tillsammans med USA, Japan och Australien. Samarbetet är tänkt som en motvikt till Kinas växande inflytande i den indo-pacifiska regionen. USA:s nytillträdde utrikesminister Marco Rubio höll ett möte med sina allierade inom Quad redan under sin andra dag på jobbet, i januari 2025. Quad underströk vikten av att arbeta för en ”fri och öppen indo-pacifisk region” och att ”motsätta sig unilaterala handlingar”. Uttalandet tolkades som en tydlig markering mot Kina.

Försvar

Den indiska armén är en av de största i världen, mycket på grund av situationen i Kashmir samt de försämrade relationerna till Kina. Indiens väpnade styrkor består av armén, marinen och flygvapnet samt en reserv på drygt 1,1 miljoner man. Därutöver finns en kustbevakning, bestående av närmare 10 000 man. De halvmilitära styrkorna utgörs av 1,6 miljoner man, varav drygt en kvarts miljon ryms i en gränsstyrka (Border Security Force) i Kashmirområdet. Indien har en militär enhet på Andamanerna och Nicobarerna för att bevaka landets intressen ända bort till Malackasundet i Sydöstasien.

Indien är ett av sex länder i världen som har kapacitet att anfalla med kärnvapen från land, hav och luft. De andra länderna med sådan kapacitet är USA, Storbritannien, Ryssland, Frankrike och Kina.

Indien har under de senaste årtiondena satsat på en kraftig upprustning av krigsmakten, som numera är förhållandevis modern och har en ökad inriktning på och utrustning för att bekämpa terrorism.

Indien är världens största vapenimportör och svarade för närmare 10 procent av all vapenimport i världen under perioden 2019–2023, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri). Indien köper vapen från framför allt Ryssland men även från USA, Frankrike och Israel.

Samtidigt har landet ökat den egna vapentillverkningen. Under 2020-talet har Indien öppnat en ny helikopterfabrik, sjösatt sitt första egentillverkade hangarfartyg och utfört ett lyckat prov med en hypersonisk ballistisk robot. Indiens vapenexport är liten men växer snabbt.

Militärtjänsten är frivillig, även om författningen säger att alla medborgare har en plikt att inställa sig till militärtjänst om de blir kallade.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Indien i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Mörka moln över nygammal konflikt (2025-05-07)
Indien pressas att välja sida (2024-09-11)
Indien flyttar fram positionerna genom bistånd (2022-08-04)
Giganternas kamp: öga mot öga i Himalaya (2021-12-18)
Xi fick tji – USA satsar på "asiatiskt Nato" mot Kina (2021-06-30)
Kinesiskt vågspel i Sydasien (2020-08-14)
Gammalt gränsgroll bakom ökad spänning Indien-Kina (2020-06-17)