Östtimor – Inrikespolitik och författning

Östtimor är en republik som kombinerar ett parlamentariskt styrelseskick med presidentstyre. Landet blev självständigt den 20 maj 2002 efter 25 års indonesisk ockupation. Efter självständigheten har Östtimor vid upprepade tillfällen kastats in i politiska kriser.

Politiken domineras av de personer som ledde självständighetskampen mot Indonesien: president José Ramos-Horta, det gamla självständighetspartiet Fretilins ledare Mari Alkatiri samt de båda tidigare gerillaledarna Xanana Gusmão och Taur Matan Ruak.

José Ramos-Horta var med och grundade Fretilin men lämnade rörelsen redan 1988 och är numera oberoende politiker. Han var under den indonesiska ockupationen ledare för östtimorianer i exil och fick motta Nobels fredspris 1996 för den insatsen.

Xanana Gusmão, premiärminister sedan 2023, var ledare för Fretilins väpnade gren Falintil men han lämnade rörelsen efter självständigheten och grundade partiet CRNT. Taur Matan Ruak efterträdde Xanana Gusmão som befälhavare för Falintil när denne greps 1992. Taur Matan Ruak leder i dag det mindre partiet PLP.

José Ramos-Horta håller tal under valrörelsen 2022. Foto: Lorenio do Rosario Pereira/TT/AP

José Ramos-Horta vann presidentvalet 2022 över Fretilinpolitikern "Lu-Olo" Guterres som suttit på presidentposten sedan 2017 då han valdes med stöd av CNRT. Det samarbetet mellan Fretilin och CTRN var dock ett undantag. Vanligtvis utgör de varsitt politiskt läger.

I parlamentsvalet 2017, några månader efter presidentvalet, blev det ytterst jämnt mellan Fretilin och CNRT.  Fretilin bildade en minoritetsregering som dock tvingades avgå efter bara några månader, efter motstånd från bland andra CNRT.

Ett nyval till parlamentet i maj 2018 vanns av valförbundet Alliansen för förändring och utveckling (AMP), där CNRT, PLP och det "ungdomsinriktade" partiet Khunto ingick. Taur Matan Ruak utsågs till premiärminister för en AMP-regering.

Motsättningar inom regeringen ledde i januari 2020 till att CNRT röstade ned regeringens eget budgetförslag. PLP och Khunto ville prioritera välfärd och insatser mot klimatförändringarna medan CNRT satsade på utbyggnad av infrastruktur som stödjer landets olje- och gasutvinning, där bland andra CNRT-ledaren Xanana Gusmão har stora ekonomiska intressen. I februari 2020 lämnade Ruak in sin avskedsansökan, men dåvarande president Guterres vägrade godta den. Xanana Gusmão, som sade sig ha tillräckligt stöd för att bilda en ny koalitionsregering, kallade Guterres beslut att inte acceptera avskedsansökan för ett grundlagsbrott.

Med en ny fyrpartiregering bestående av PLP, Fretilin, Khunto och DP fick premiärminister Taur Matan Ruak uppgiften att leda landet genom coronapandemin som utbrutit i mars 2020. Hans regering antog tidigt ett hjälppaket riktat mot individer och företag för att underlätta under krisen.

Med en ung befolkning och en stor andel landsbygdsbor klarade sig Östtimor relativt väl från pandemins hälsomässiga följder. Däremot påverkades ekonomin negativt av ett lågt oljepris. Nittio procent av statens inkomster kommer från olja och naturgas (se Ekonomisk översikt).

Efter maktskiftet sommaren 2020 upplevde Östtimor en politiskt lugnare period. Taur Matan Ruaks regering hade stöd av en klar majoritet av parlamentsledamöterna. Det tidigare mönstret med ständigt stoppade statsbudgetar och försenade utbetalningar av statliga medel tycktes vara brutet – åtminstone för tillfället.

Prioriterade arbetsområden för regeringen är att bekämpa fattigdomen, den höga arbetslösheten och korruptionen. Under senare år har korruption brett ut sig i den statliga förvaltningen, även i parlamentet och regeringen.

CNRT blev störst när val åter hölls i maj 2023, men partiet vann inte egen majoritet. Näst störst blev Fretilin, följt av Demokratiska partiet, Khunto och PLP. Valet gick lugnt till och valrörelsen handlade om fattigdomsbekämpning och hur landet skulle återhämta sig från följderna av coronapandemin och en förödande cyklon som 2021 lämnat ett 40-tal döda och enorm materiell förödelse efter sig.

I juli 2023 valdes Xanana Gusmão till premiärminister för en ny regering med CNRT och Demokratiska partiet.

FÖRFATTNING

Presidenten är statschef och överbefälhavare. Presidenten har en symbolisk och enande roll, men kan tillsätta och avskeda ministrar, upplösa parlamentet, införa undantagstillstånd samt lägga in veto mot lagförslag. Presidenten utses i allmänna val för en mandatperiod på fem år och kan väljas om en gång. Om ingen av kandidaterna i ett val får minst hälften av rösterna hålls en andra och avgörande valomgång mellan de två kandidater som fått flest röster.

Regeringen leds av en premiärminister som utses av presidenten och alltid är ledaren för parlamentets största parti eller partikoalition. Även övriga ministrar utses av presidenten, men på förslag från premiärministern. Enligt författningen är regeringschefen och regeringen endast ansvarig inför parlamentet.

Parlamentet (parlamenta nacional) har en kammare med minst 52 och högst 65 platser. Sedan valet 2007 består parlamentet av 65 ledamöter. Dessa tillsätts i allmänna val vart femte år genom ett proportionellt system. Rösträttsåldern är 18 år. För att få ta plats i parlamentet måste ett parti erhålla minst 4 procent av rösterna. Förutom att stifta lagar och välja premiärminister har parlamentet i uppgift att godkänna budgeten och kontrollera att den inte överskrids, underteckna internationella avtal och konventioner och ta ställning till ändringar i författningen. Författningsändringar kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet.

Administrativt är Östtimor indelat i tolv kommuner samt en särskild administrativ region, exklaven Oekussi Ambeno på Västtimors nordkust.

Läs om Östtimors rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

Nationella kongressen för återuppbyggnad av Östtimor (Congresso Nacional da Reconstruҫão de Timor Leste, CNRT) bildades 2007 som en politisk plattform för den dåvarande presidenten Xanana Gusmão, som siktade på premiärministerposten efter valet samma år. CNRT samlar allt ifrån affärsmän som gynnats vid upphandling av regeringskontrakt till personer lojala mot Gusmão personligen och före detta förespråkare för integration med Indonesien (Gusmão har tydligt tagit ställning för försoning med Indonesien).

Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor (Frente Revolucianária da Timor Leste Independente, Fretilin) grundades 1974 och ledde motståndet mot den indonesiska ockupationen 1975–1999. Gerillarörelsen Falintil (Forҫa Armadas de Libertaҫao Nacional de Timor Leste) utgjorde dess militära gren. Partiet var förr ett radikalt vänsterparti, men är numera närmast att betrakta som socialdemokratiskt.

Bland 17 mindre partier har Demokratiska partiet (Partido Democrático, PD) suttit med i flera koalitionsregeringar. Folkets befrielseparti (Partidu Libertasaun Popular, PLP) bildades inför valet 2017 som stödparti till Taur Matan Ruak. Berikande av den nationella enigheten bland Timors söner (Kmanek Haburas Unidade Nasional Timor Oan, Khunto) brukar beskrivas som ungdomsinriktat.

Om våra källor