Armenien – Jordbruk och industri

Trots den bergiga terrängen står jordbruket för nästan en tiondel av bruttonationalprodukten (BNP). Under 2000-talet har dock jordbrukets andel av BNP minskat, i takt med att industri- och tjänstesektorerna vuxit.

Världsbanken beräknar att jord- och skogsbruk och fiske sammantaget stod för drygt 8 procent av Armeniens BNP 2023 (se tabellen här). Det är visserligen en kraftig minskning jämfört med början av 2010-talet men det är en större andel än i grannländerna Georgien och Azerbajdzjan.

De viktigaste jordbruksområdena ligger i de låglänta områdena längs floden Araks (Araz i Azerbajdzjan) och kring Jerevan. Där odlas bomull, vindruvor, oliver, frukt, spannmål, potatis med mera. De flesta grödor konstbevattnas. Satsningar görs inte minst på att utöka odlingen i växthus. Livsmedel utgör en femtedel av Armeniens export.

Ungefär hälften av vinproduktionen går på export. Armenisk spritdryck, som görs på vindruvor och påminner om fransk konjak, nådde ut på världsmarknaden redan på 1800-talet. 1999 köpte den internationella koncernen Pernod Ricard (som 2008 också blev ägare till svenska Vin & Sprit) in sig i produktionen. 

På högre höjder bedrivs boskapsskötsel. Mer än hälften av jordbruksarealen utgörs av betesmark.

De tidigare stats- och kollektivjordbruken är numera uppstyckade i små privata jordlotter. Armenien var ett av de första länderna som privatiserade jordbruksmark när sovjetsystemet fallit samman, men ägandeförhållandena är till stor del fortfarande oklara.

Drygt en tredjedel av arbetskraften är ännu sysselsatt inom jordbruket. FN-organisationen FAO framhåller att kvinnornas lantbruksarbete oftare än männens hör hemma i en "grå" sektor – deras arbete är oavlönat, och inkomster registreras inte som deras.

En följd av att gårdarna är små och ofta håller flera typer av boskap i nära anslutning till varanda är att bekämpning av sjukdomar hos lantbrukets djur försvåras.

Det växer inte mycket skog i Armenien. Energikrisen i början av 1990-talet (se Naturtillgångar, energi och miljö) ledde dessutom till att träd höggs ned för att användas som bränsle.

Den stora sjön Sevan i öster är rik på fisk, framför allt en sorts öring, men fisket runt sjön har nu fått en sådan omfattning att bestånden hotas på sikt. Det förekommer också ganska betydande odling av fisk.

Industri

Före Sovjetunionens upplösning 1991 hade närmare hälften av Armeniens företag sysslat med militär produktion. När Sovjetunionen började skära ned sina försvarsutgifter 1990–1991 förlorade dessa industrier sin ekonomiska bas.

Bristen på energi och råvaror, till följd av Azerbajdzjans och Turkiets blockad mot Armenien (se Modern historia), bidrog till att industriproduktionen under 1990-talet till stor del låg nere.

Tillverkningsindustrin började sakta återhämta sig från 1995, och senare följde också delar av den tunga industrin. Armenien har dock haft svårt att locka utländska investerare.

De största industrigrenarna är verkstadsindustri och kemisk industri. I övrigt tillverkar man elektronik, byggmaterial, livsmedel (till exempel vin och konjak), textilier, smycken (slipning av importerade diamanter är en gammal specialitet), mattor, skor med mera. Gruvindustri och metallförädling har fått ett uppsving efter millennieskiftet, med bland annat stigande kopparpriser.

Byggnadsindustrin upplevde en boom under det nya millenniets första decennium, till följd av bistånd från bland andra Världsbanken och i synnerhet från USA-baserade Lincy Foundation, en privat organisation som drivs av exilarmenier. Därefter skedde en inbromsning. Den internationella ekonomiska krisen 2008–2009 fick återverkningar även i Armenien.

Industri och byggverksamhet svarade 2023 för drygt 23 procent av bruttonationalprodukten (BNP), enligt Världsbanken. Tendensen är att andelen sjunker en aning från år till år.

Servicesektorn har stigit markant under 2020-talet och trenden är uppåtgående (se tabellen här).

Om våra källor