Polen – Inrikespolitik och författning

Polen är en republik med ett parlamentariskt styrelseskick. Partierna drar åt vitt skilda håll, med president Andrzej Duda och premiärminister Donald Tusk i olika läger, särskilt i synen på landets EU-medlemskap. Dragkamp pågår om lagändringar som genomfördes under konservativt styre. De anses hota demokratin bland annat genom att öka politikernas makt över domstolarna och begränsa mediernas frihet.

Polsk politik har länge varit splittrad mellan konservativa Lag och rättvisa (PIS) och krafter i den liberala politiska mitten, detta trots att både PIS och mittenpartiet Medborgarplattformen (PO) hade bakgrund i fackförenings- och demokratirörelsen Solidaritet som spelade en central roll i Polens frigörelse från kommunismen på 1980-talet (se Modern historia).

EU-vänliga liberala krafter har återfått makten genom parlamentsvalet 2023, efter åtta år med PIS i regeringsställning. Dagens regering med Donald Tusk som premiärminister domineras av Medborgarkoalitionen (KO), som är en utlöpare från PO. Dess ledare Tusk har inte bara varit premiärminister tidigare, utan också haft ledande poster i EU. Tusk var Europeiska rådets ordförande i fem år.

Premiärminister Donald Tusk var ordförande i Europeiska rådet 2014-2019.
Foto: Justin Tallis/Poolfoto via AP/TT

Den konservativa regeringspolitiken mellan 2015 och 2023 kantades av protester. Nu är PIS fortfarande landets största parti, men motståndarna nådde tillsammans fler mandat i parlamentet och fick därför möjlighet att ta över makten 2023. PIS tappade stöd trots att partiet inför valet bland annat lovade väljarna höjda barnbidrag och såg till att statens energijätte sänkte bränslepriserna.

I fråga efter fråga har Tusks regering börjat riva upp de strängare linjer som drevs av PIS. Det gäller aborträtten, massmediernas ställning och inte minst rättsväsendets oberoende, där den konservativa regeringens hantering av domare och domstolar, som i en rättsstat förväntas fungera oberoende av vem som har den politiska makten, drog på sig besk kritik och rättsliga förfaranden.

Särskilt i sociala och familjerättsliga frågor står PIS långt till höger. 2020 inskränktes aborträtten genom ett domslut i Författningsdomstolen, så att de flesta aborter alltsedan 2021 är förbjudna (se Kalendarium).

Regeringen drev också igenom en lag som gav regeringen kontroll över statsägda massmedier. Under sitt regeringsinnehav gick de konservativa, som driver starkt nationalistisk politik, också in för att öka den statliga styrningen av ekonomin. I näringslivet placerade PIS partilojala personer i företagsstyrelser. Men det var också de konservativa som vann väljarstöd genom att beskatta bankerna hårdare, satsa mer på vården och stoppa fortsatt privatisering av offentliga tillgångar.

PIS chockade emellertid oppositionen och Västeuropas politiska ledare särskilt genom att driva igenom lagar som fått kritik för att vara auktoritära och hota demokratin. Främst har striden stått kring regeringens försök att ta kontroll över rättsväsendet, särskilt Författningsdomstolen och domarkåren. Flera processer har handlat om huruvida nya lagar strider mot Polens grundlag eller mot EU-rätten, Polens åtaganden som medlemsland i EU. I vågskålen ligger också utbetalningar från EU till Polen.

Andrzej Duda har som president övergripande ansvar för Polens utrikes- och försvarspolitik. Foto: Mindaugas Kulbis/AP/TT

Polen, som tidigare setts som en konstruktiv partner i samarbetet, positionerade sig under PIS bland den handfull länder i Östeuropa som uttalade skepsis mot EU. Motsättningarna ledde till formella varningar och rekordböter utdömda i EU-domstolen. 2020 fälldes Polen, liksom Ungern och Tjeckien, i EU-domstolen för sin vägran att fördela flyktingar mellan EU:s medlemsländer. PIS hade under sina regeringsår stöd hos befolkningen för att inte släppa in flyktingar alls. Linjen låg fast till 2022, då det var från grannlandet Ukraina det kom flyktingar, ett land där befolkningen har historiska erfarenheter som liknar polackernas. Även antalet flyktingar från Belarus har ökat. 2023, inför en ny EU-överenskommelse om migrationspolitiken, hamnade Polen genom PIS återigen på kant med andra medlemsländer. Den konservativa regeringen aviserade före valet till sejmen att Polen lägger in medlemslandets veto mot EU:s asylpakt.

Löften om bland annat höjda pensioner, barnbidrag och sänkt skatt för unga löntagare var också mestadels populära och bidrog till väljarstöd för PIS, som fram till 2023 fortsatte att kontrollera underhuset, även om det skedde i allians med mindre partier till höger.

Coronapandemin fick PIS-regeringen att utlova stöd till krisbranscher. Men presidentval genomfördes 2020 trots risken för spridning av covid-19. Warszawas borgmästare Rafał Trzaskowski kom att bli oppositionens starkaste kandidat. Med Medborgarplattformen (PO) i ryggen lyckades han nästan, men bara nästan, rubba Andrzej Duda.

Med Duda omvald på presidentposten kunde PIS konservativa politik lättare fortsätta, inte bara de välfärdsreformer som var populära utan också motståndet mot aborter och hbtq-rättigheter. Det är nu, trots maktskiftet, besvärligt för en Tuskledd regering att riva upp PIS-politiken eftersom presidenten, som har mandat till 2025, kan lägga in veto. Presidenten kan därmed tvinga fram krav på så stark majoritet bakom förslag att partierna bakom Tusk får svårt att samla tillräckligt stöd i omröstningar.

Störst är enigheten möjligen i synen på Rysslands invasion i Ukraina 2022 och det efterföljande kriget. Det ryska angreppet mildrade PIS-regeringens kritik mot EU och minskade klyftan till Västeuropa. Medlemskapet i Nato framstår nu åter, inför ett aggressivare Ryssland, som ett av de viktigaste fokusen i polsk politik.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Enligt den författning som antogs 1997 ska Polen ha ett parlamentariskt styre.

Presidenten väljs direkt av folket för en period på fem år och kan sitta i högst två mandatperioder. Till presidentens befogenheter hör att föreslå en premiärminister (regeringschef), som ska godkännas av och är ansvarig inför sejmen. Därmed blir vanligtvis företrädaren för det största partiet i sejmen premiärminister, men budet kan också gå till den som har en större allians av partier bakom sig. Det är den personen som ska ha den verkliga makten i landet. Presidenten har övergripande ansvar för utrikes- och försvarspolitiken, men i realiteten är statschefens inflytande begränsat. Presidentens viktigaste maktinstrument är möjligheten att inlägga sitt veto mot lagförslag. Vetot kan kringgås om 60 procent av parlamentsledamöterna röstar för att upphäva det.

Den lagstiftande makten innehas av parlamentets underhus (sejmen), vars 460 ledamöter utses i allmänna, proportionella val vart fjärde år. Samma mandatperiod gäller för de 100 ledamöterna i den övre kammaren (senaten), vilka utses i allmänna personval. Rösträttsåldern är 18 år. Sedan 1993 måste partierna få minst fem procent av rösterna för att få ta plats i sejmen, men undantag görs för partier som representerar minoritetsgrupper. För partiallianser är kravet åtta procent. Följden är att bara drygt en handfull partier (om man räknar bort avhoppare och utbrytare) är representerade i sejmen.

Politikerföraktet är utbrett, vilket anses vara en viktig orsak till att valdeltagandet tidigare varit lågt, under eller strax över 50 procent i många val. En förändring inträdde 2019, då bland andra före detta presidenter betecknade det förestående parlamentsvalet som ett ödesval: deltagandet steg till 62 procent. I valet 2023 tycks också väljarna ha haft uppfattningen att det var ett viktigt avgörande som stod för dörren. Närmare 74 procent röstade, det högsta valdeltagandet sedan kommunismens fall.  Den tidigare bristen på politiskt engagemang kan delvis ha berott på att partierna varit relativt nya, med svaga organisationer.

Den grundläggande synen på rättsstaten är så partiskiljande att det är en dominerande fråga i regerings- och parlamentsarbetet. Under konservativa regeringar (2015−2023) stöptes det polska systemet om så att politikerna fick mer makt över domstolarna (liksom över massmedierna). EU-domstolen har kommit fram till att flera av reformerna strider mot EU-rätten. Det handlar bland annat om systemet för utnämning av domare, där EU-företrädare anser att Polens förra regering utökade sitt inflytande och gjorde domstolsväsendet mer mottagligt för politiska påtryckningar. Författningsdomstolen i Polen tog under den konservativa regeringstiden ställning mot bedömningar som gjorts av EU-domstolen.

Läs mer om Polens rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

Polen är indelat i 16 län, vojvodskap (województwo), med en av regeringen utsedd landshövding, vojvod (wojewoda), i spetsen. Därunder sorterar 314 landsdistrikt eller härader (powiaty ziemskie), 65 städer med distriktstatus (powiaty grodzkie) samt 2 489 kommuner (gminy). På samtliga tre förvaltningsnivåer finns folkvalda församlingar som utser styrelseorgan. 

POLITISKA PARTIER

Partiväsendet har sin bakgrund i den samhällsstruktur som fanns under kommunisttiden, då nästan alla var statligt anställda lönearbetare. I övergången från kommuniststyre till demokrati hade Solidaritet, med upphov i fackföreningsrörelsen, en nyckelroll (se Modern historia) och de politiska partierna har bara med viss svårighet kunnat delas in i den vanliga vänster-högerskalan. Men på senare år har den stora skiljelinjen gått mellan två partier som registrerades precis efter millennieskiftet: Lag och rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość, PIS) och Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO). 

I samband med valen 2019 började partiutbudet likna hur det ser ut i många andra länder. PIS leder nu en stark höger. I mitten finns ett liberalt block runt PO. Inför valen 2023 bildades dessutom ytterligare en mittenallians i syfte att vara ett alternativ till både PIS och det liberala blocket. Vänstern har samlats i en ny allians där flera partier gått samman. Dessutom finns ett ytterkantsparti till höger.

Fem partier/allianser fick plats i sejmen efter 2023 års val:

Lag och rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość, PIS) är det största partiet, men leder inte den största (och regerande) partialliansen. PIS är nationalistiskt, EU-skeptiskt och värdekonservativt, till exempel starkt emot samkönade äktenskap. I ekonomiska frågor kallar PIS sig ”mer socialt”, vilket främst innebär att de är för en starkare statlig inblandning i ekonomin. I familjepolitiken och abortfrågan rättar sig PIS efter katolska kyrkans budskap. Under två mandatperioder (från 2015 till 2023) styrdes Polen av PIS-ledda regeringar. Tillhör i EU-parlamentet partigruppen ECR.

Medborgarkoalitionen, Koalicja Obywatelska (KO) är det stakaste mittenblocket, bildat som en utlöpare av Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO). Blocket samlar också flera mindre partier. KO är liberalt och Europavänligt, och har en vänsterflygel som till exempel är för fri abort. Som svar på PIS-regeringens kontroversiella politik bildade ett antal oppositionspartier runt PO 2016 en allians med målet att skydda rättsstaten. Koalitionen som fick namnet Frihet, jämlikhet och demokrati omfattade ett antal center- och vänsterpartier. Från det samarbetet har framför allt marknadsliberala Moderna (Nowoczesna) blivit kvar. Även De gröna och sekulära Polskt initiativ räknas in i KO. I EU-parlamentet ingår Platforma Obywatelska (PO) i partigruppen EPP.

Tredje vägen (Trzecia Droga, TD) beskrivs som en liberal och EU-vänlig allians med förankring bland jordbrukare. I Europaparlamentet tillhör Tredje vägen EPP.

Vänstern (Lewica) är en utvidgad allians av småpartier som genom samarbete har lyckats få plats i parlamentet de senaste mandatperioderna. Demokratiska vänsteralliansen (Sojusz Lewicy Demokratycznej, SLD), som har sin bakgrund i kommunistpartiet, slog sig ihop med Vänster tillsammans (Lewica Racem), Polska socialistpartiet (PPS) och Arbetarunionen (Unia Pracy). 2023 ställde alliansen upp i valsamarbete, och tog plats i sejmen, under namnet Nya vänstern (Nowa Lewica). Nya vänstern uppstod 2021 genom sammanslagning av Vänstern med Wiosna (Vår), som var nybildat av Robert Biedroń, före detta borgmästare i Słupsk. Viktiga politiska krav: lika lön för kvinnor och män, aborträtt, skilsmässa mellan kyrka och stat, lagliga äktenskap mellan personer av samma kön. Dessutom har vänstern målet att stänga kolgruvorna eftersom Polen släpper ut stora mängder av växthusgaser. Nya vänstern betecknas som socialdemokratiskt och har flera ledare, bland dem Biedroń och Włodzimierz Czarzasty. I EU-parlamentet hör partierna till den socialdemokratiska partigruppen S&D.

Konfederationen frihet och oberoende (Konfederacja Wolność i Niepodległość), är en allians av flera partier som står långt till höger. Ett av de mest kända är Nationella rörelsen (Ruch narodowy). I samlingen återfinns bland annat rojalister. Konfederationens väg till inflytande har gått genom att agera stödparti till PIS som regeringsparti. Tre av alliansens ledamöter i Europaparlamentet ingår i partigruppen ESN. De övriga tre är oberoende.

Polen 2050 (Polska 2050) är ett mittenparti som bildades som social rörelse 2020 med ideologiska drag från olika håll. Har dragit till sig avhoppare från flera andra partier. Tillhör partigruppen Renew Europe i EU-parlamentet.

Partiväsendet har alltså genomgått flera förändringar genom att mindre partier har kommit och gått i allianser.

Båda lägren runt PIS och PO har hyst ytterlighetsgrupper som kan beskrivas som fundamentalistiska – starkt antiklerikala (motståndare till kyrkligt inflytande) eller starkt religiösa. Båda dessa falanger har försökt sig på att bilda utbrytarpartier:

Palikots rörelse (Ruch Palikota) beskrevs som antiklerikat och hade framgång i valet 2011 men splittrades 2013. Efterföljaren Din rörelse (Twój Ruch) lyckades inte ta sig in i sejmen 2015.

Solidariskt Polen (Solidarna Polska, också känt som Suwerenna Polska, SP) ett starkt katolskt utbrytarparti, grundades 2012 och ville skärpa den lag som i princip redan förbjöd abort. SP ville ta bort det undantag i lagen som gjorde abort tillåten om barnet befarades bli gravt handikappat. Två andra undantag – om moderns liv är i fara och om graviditeten är en följd av våldtäkt eller incest – skulle få finnas kvar. SP fick inga egna mandat i sejmen 2015, men har uppträtt i allians med Lag och rättvisa, liksom ett annat mindre parti: Överenskommelse (Porozumienie Jarosława Gowina, PJG). 2020 inskränktes rätten till abort genom ett domslut i Författningsdomstolen, så att abort nu är förbjuden även när barnet är missbildat. SP tillhör i EU-parlamentet partigruppen ECR.

Polska bondepartiet (Polskie Stronnictwo Ludowe, PSL) ingick fram till 2015 i en mittenregering tillsammans med PO och gick därefter i opposition. Det är ett intresseparti för landets många privatbönder. PSL var före demokratiseringen 1989 ett stödparti till kommunisterna. Hör till partigruppen EPP i EU-parlamentet.

Kukiz'15, högerpopulistiskt och lett av en känd rocksångare, var ett av två nybildade partier som kom in i parlamentet mandatperioden från 2015. Det andra partiet var Moderna (se ovan).

Tyska minoriteten (Mniejszość Niemiecka, MN) är ett parti som värnar den tyska minoritetens intressen. Med stöd av regler för minoritetsskydd har partiet kunnat vara representerat i sejmen med ett mandat.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Polen i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Polskt ödesval viktigt för hela Europa (2023-10-02)
Kriget får Polen att brösta sig i Europa (2023-04-17)
Polens regering strider mot EU, väljarna – och sig själv (2020-12-01) 
Smolk i Jarosław Kaczyńskis bägare efter valsegern (2019-11-05)