Polen – Utrikespolitik och försvar

Polens läge mellan stormakterna Tyskland och Ryssland/Sovjetunionen har präglat landet in i modern tid. Efter andra världskriget hamnade Polen under sovjetiskt inflytande, men sedan 1989 bestäms utrikespolitiken i Warszawa. Polen blev medlem i försvarsalliansen Nato 1999 och i EU 2004. Ett regeringsskifte högerut 2015 ledde till ansträngda relationer med EU, men Rysslands agerande i Ukraina har stärkt västvänligheten i Polen, som nu rustar upp militärt och söker bättre samarbete med EU.

Med kommunismens fall och avvecklandet av det sovjetiska inflytandet över centrala och östra Europa förändrades Polens förutsättningar radikalt. Landet fick nya grannar längs samtliga gränser: det återförenade Tyskland i stället för Östtyskland, Tjeckien och Slovakien i stället för Tjeckoslovakien samt Litauen, Belarus (Vitryssland), Ukraina och en bit av Ryssland (Kaliningrad) i stället för Sovjetunionen. För första gången på århundraden hade Polen inga yttre fiender. De sista sovjetiska/ryska trupperna lämnade landet 1992.

Genom inträdet i Nato nådde Polen ett långsiktigt säkerhetspolitiskt mål: att bli en del av väst. Ryssland motsatte sig Natos östutvidgning, men efter en överenskommelse 1997 mellan Nato och Ryssland om nära samarbete genom ett nyinrättat gemensamt råd tonade Moskva ner sina invändningar. Sedan 2004 är även de före detta sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen Natomedlemmar, medan Ryssland har fortsatt att motsätta sig ukrainskt och georgiskt medlemskap i försvarsalliansen. Eftersom Polen aktivt stöder de två ländernas strävan efter Natomedlemskap har det rått konflikt med den ryska linjen.

När Moskva i februari 2022 drog i gång en fullskalig militär invasion av Ukraina ställde sig Polen i främsta ledet bland länder som krävde skarpa sanktioner mot Ryssland. I Polen är kritiken skarp mot den ryska annekteringen av ukrainska Krimhalvön 2014 och rysk inblandning i de påföljande striderna i östra Ukraina. Polen har förespråkat tuffare sanktioner mot Ryssland än de som EU införde. Under Ukrainakriget har Polen fått en nyckelroll inte minst som transport- och servicenav för västmakternas militära hjälp till Ukrainas försvar.

Skärpt politik mot Ryssland

Som medlem i EU deltar Polen i de sanktioner som unionen infört mot Ryssland på grund av landets angreppskrig mot Ukraina. Sanktionerna är de mest långtgående i EU:s historia och omfattar bland annat åtgärder riktade mot personer eller enheter som anses verka för att undergräva Ukrainas oberoende. Bland personer eller enheter (som banker och militära företag) på denna lista märks president Vladimir Putin och utrikesminister Sergej Lavrov, ledamöter i parlamentet, tjänstemän, oligarker och Putin-lojala propagandister. Personerna får inte resa in i EU och både personer och enheter på listan har fått sina eventuella tillgångar inom EU frysta. Ryska banker har därutöver kopplats bort från det internationella systemet för banköverföringar, Swift. Vidare har EU stoppat en stor del av sin handel med Ryssland. EU exporterar till exempel inte längre varor som stärker Rysslands krigföringsförmåga eller industriella kapacitet. Samtidigt har EU slutat köpa ryska råvaror, bland annat rysk olja som transporteras sjövägen. EU-fartyg får inte heller skeppa rysk olja till andra parter såvida inte priset på oljan ligger under ett visst tak. Läs mer om sanktionerna här.

I oktober 2024 förklarade Polen att ett ryskt konsultat i staden Poznan måste stänga på grund av påstådda sabotageförsök. Moskva lovade ett resolut svar.

En annan konflikt med Ryssland har handlat om avskjutningsramper som Bush-regeringen i USA planerat på polsk mark. Raketerna skulle enligt amerikanerna skydda mot långdistansrobotar från länder som Iran eller Nordkorea. Moskva motsatte sig systemet, övertygat om att det skulle utgöra ett hot mot Ryssland. Som svar ställde Moskva in sig på att placera kortdistansraketer i Kaliningrad, några få kilometer från Polens gräns, med en räckvidd som täcker även en stor del av Sverige. 2023, i den nya verklighet som etablerats genom krig i Ukraina, meddelade Polen att den nya amerikanska basen i Redzikowo 15 mil från Kaliningrad stod redo att tas i bruk, ett Natosamarbete där det också ingår en bas för luftvärn i Rumänien, radar placerad i Turkiet och fartyg i östra Asien.

President Lech Kaczyńskis död i en flygolycka i ryska Smolensk 2010 hade dessförinnan lett till ett oväntat men kortvarigt närmande mellan Polen och Ryssland. Ryska makthavare erkände efter dödsolyckan Sovjetunionens skuld i massakern på tusentals polska officerare i Katyn utanför Smolensk och hemliga historiska arkiv öppnades. Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev besökte Polen och den polske regissören Andrzej Wajdas film om massakern visades i rysk TV. Wajda dekorerades med en rysk medalj.

Efter regeringsskiftet 2015, då Polen fick en konservativ regering, riktade Polen hård kritik mot den ryska utredningen av kraschen i Smolensk. 2016 tillsatte den polska regeringen en ny utredning. Regeringspartiet PIS, med en bror till den i kraschen omkomne förre presidenten Lech Kaczyński i en ledande roll, hade länge ifrågasatt slutsatsen att olyckan berodde på misstag av piloterna och av ryska flygledare i dåligt väder. PIS hävdade att den dåvarande regeringen och ryska myndigheter kan ha legat bakom en komplott. 2019 inleddes en gemensam polsk-rysk utredning. Samtalstonen mellan Warszawa och Moskva var då återigen giftig, med ordkrig om Polens roll i andra världskriget.

Förbindelserna med Israel präglas tidvis av ömsesidig bitterhet som bottnar i det faktum att nazityska utrotningsläger till stor del var belägna på polsk mark. Från polsk sida slår man sårat ifrån sig anklagelser om utbrett judehat även i Polen. Rysslands krig i Ukraina har lett till att Israels regering tonat ned konflikten. Ett uttalat syfte är att israeler som flyr från ett Ukraina i krig ska slippa krångel om de lyckas ta sig till Polen.

Tyskland och EU

Tyskland har, vid sidan av USA, under en följd av år varit Polens viktigaste politiska bundsförvant. Efter Tysklands återförening 1990 var det av avgörande betydelse för Polen att få sin västliga gräns slutgiltigt erkänd genom ett folkrättsligt bindande fördrag. Sedan gränsavtalet antagits av båda ländernas parlament slöts även ett avtal om vänskapliga förbindelser 1991. Relationerna till Berlin ansträngdes dock när Polen från regeringsskiftet 2015 antog en rad lagar som Tyskland, liksom flertalet EU-länder, ansåg hota den polska rättssäkerheten och demokratin. Polen har också motsatt sig ett Tysklandsstött kvotsystem för fördelning av flyktingar mellan EU-länderna. I den polska valrörelsen 2023 var tonläget sådant att den liberale Donald Tusk, som varit både polsk premiärminister och EU:s "president", från PIS-håll beskrevs som tysk agent. Tusks nya regering har emellertid, precis som PIS gjorde, framfört att dagens Tyskland borde betala skadestånd till Polen för skador som vållades när Nazityskland höll Polen under ockupation (se Äldre historia).

Stödet bland polackerna för medlemskap i EU var länge stort. Andelen EU-anhängare växte från folkomröstningen 2003, då över tre fjärdedelar av väljarna röstade för medlemskap, till mitten av 2010-talet. Donald Tusk förde som premiärminister 2007−2014 aktiv EU-politik innan han själv blev ordförande i Europeiska rådet.

De konservativa regeringarna 2015−2023 förde mer EU-skeptisk politik. Lagar har antagits som fått besk kritik från EU-kommissionen, EU-parlamentet och Europarådet. Polska domstolars och domares ställning samt statsägda mediers oberoende underminerades, och förutsättningarna för polisens och underrättelsetjänsternas arbete ändrades. EU har anklagat lagarna för att inskränka rättssäkerheten i Polen och hota demokratin. Från EU-håll har man också försökt koppla EU:s budget till hur medlemsländerna hanterar rättsstaten och demokratifrågor. Polens relationer till unionen och de flesta av dess medlemsländer försämrades av detta. Polen kom också på kant med EU i fråga om fördelningen av flyktingar som kom till Europa från främst Mellanöstern under 2015, då Warszawa varit ovilligt att ta emot den kvot som landet blivit tilldelad. 2020 fälldes Polen liksom Ungern och Tjeckien i EU-domstolen för att ha trotsat fördelningsbesluten.

I juni 2016 överlämnade EU en formell varning till den polska regeringen. I december 2017 aktiverade EU-kommissionen Artikel 7 i Lissabonfördraget mot Polen, vilket innebar att en sanktionsprocess inleddes och att landet på sikt skulle kunna förlora sin rösträtt i unionens beslutande institutioner. Det var första gången Artikel 7 aktiverades mot ett medlemsland. De senaste årens utveckling till trots är EU fortfarande en central källa till såväl finansiellt som säkerhetspolitiskt stöd för Polen. 2021 skärptes motsättningarna, när Polens författningsdomstol kom fram till att delar av EU:s fördrag inte är förenliga med Polens konstitution (se Kalendarium). Först 2024, när Polen fått en mittenregering som börjat riva upp de kritiserade lagändringarna, meddelade EU-kommissionen att striden blåses av och artikel 7-förfarandet dras tillbaka (se Kalendarium). 

I ljuset av Rysslands invasion i Ukraina 2022 visade Polen även under konservativa PIS ledning mindre benägenhet till konfrontation med EU, men motståndet mot utomeuropeisk flyktinginvandring är starkt.

Det finns ett utvecklat politiskt samarbete mellan de centraleuropeiska länderna. Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern möts inom den så kallade Visegradgruppen, som även har en gemensam snabbinsatsstyrka (Visegrad EU Battlegroup). Mötena mellan de polska, tyska och franska stats- och regeringscheferna samt utrikes- och försvarsministrarna är täta, inte minst inom den så kallade Weimartriangeln. 

USA med allierade

USA:s dåvarande president Barack Obama meddelade 2009 att Bushs planer på en robotsköld skulle rivas upp till förmån för ett mer rörligt robotförsvar på land och i vatten. Polen accepterade det nya programmet, om än med ovilja. Efter den ryska annekteringen av Krim 2014 lanserade Obama en ny säkerhetsplan för Europa i syfte att försäkra sina europeiska allierade om fortsatt militärt stöd. Planen gick ut på att inrätta en fond som skulle användas för att stationera ut fler amerikanska soldater och mer militär utrustning i Europa för att stärka Natos gräns mot Ryssland (se ovan).

Storbritannien var länge Polens nära allierade i EU när det gällde bland annat försvarsfrågor och den fria marknaden. Men relationerna blev kärvare när Polen ledde kampen för växande EU-fonder, medan britterna ville minska EU:s budget. Det brittiska beslutet att lämna EU väckte oro i Polen för att förlora en allierad inom unionen, inte minst i kravet på fortsatt hårda sanktioner mot Ryssland.

Polen hade tidigare kärva relationer med Frankrike, som befarades vilja skapa en elitklubb av euroländer som skulle ställa Polen utanför. Flera franska presidenter har dock försökt vårda förbindelserna, och franska företag hör till dem som investerat mest i Polen. 

Östra grannskapet

Avtal om goda grannförbindelser undertecknades på 1990-talet med Ryssland, Ukraina, Belarus och Litauen, men som led i EU-anpassningen införde Polen visumtvång för ryssar, belarusier och ukrainare 2003. Under en ekonomisk kris inom eurozonen i början av 2010-talet intog landet en hållning som låg nära den tyska, med krav på hårda åtstramningar för skuldsatta länder som Grekland.

Polen är angeläget om att Ukraina bevarar sin självständighet och stärker sina band till Europa. Polen gav aktivt stöd till demokratirörelsen, den ”orangea revolutionen”, i konflikten kring presidentvalet i Ukraina 2004, och har senare uttalat stöd för regimkritiker i Belarus, varav en del lever i polsk landsflykt. I det läge som uppkom genom Rysslands invasion i Ukraina 2022 är Polen det land som tagit emot flest ukrainska flyktingar. Samtidigt har delar av näringslivet, i synnerhet åkeribranschen och lantbruket, motsatt sig att ge Ukraina tillgång till marknaden i Polen (se Kalendarium).

Sverige och Polen samarbetar inom det så kallade Östliga partnerskapet, ett EU-projekt till stöd för EU:s östliga grannar, inte minst Ukraina och Georgien. Sverige stödde också före sitt eget Natomedlemskap utvecklandet av närmare relationer mellan EU och länder i den forna sovjetiska intressesfären.

Relationerna med Litauen har historiskt varit komplicerade. Polen har bland annat anklagat Litauen för diskriminering av landets polska minoritet, som officiellt inte fått skriva sina namn med polsk stavning. Fram till mitten av 2010-talet anklagade Litauen i sin tur Polen för att förbättra relationerna med Ryssland på Litauens bekostnad. Denna kritik upphörde då båda ländernas relationer med Moskva försämrades 2014.

Försvar

I samband med Rysslands annektering av Krim 2014 beslöt Polens regering att förskjuta tyngdpunkten i sitt militära försvar till landets östra gräns. Parlamentet beslöt också att under en tioårsperiod satsa 33,6 miljarder euro på att stärka försvaret, bland annat genom ett nytt robotförsvar och stärkt luftvärn. Genom satsningen nådde Polen upp till Natos rekommendation att lägga två procent av BNP på försvaret. Mot bakgrund av Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina har utgifterna fortsatta att växa. Inför 2024 års budget meddelades att försvarsutgifterna skulle överstiga fyra procent av BNP. Fredsforskningsinstitutet Sipri beräknade 2024 att Polens försvarsutgifter ökat med 75 procent från 2022 till 2023, den största ökningen i Europa. Stora beställningar görs hos försvarsindustriföretag.

2014 ingick Ukraina, Polen och Litauen ett avtal om att bygga upp en gemensam brigad för att stärka och modernisera det ukrainska försvaret, en brigad med högkvarter i Lublin i östra Polen.

2016 beslutade Polens regering att under 2017 utöka försvarsmakten från 100 000 man till 150 000 på grund av det oroliga internationella läget. Av de nya 50 000 soldaterna skulle 35 000 ingå i en halvmilitär styrka med uppgift att hindra rysk infiltration i de östra provinserna. Samma år meddelade regeringen att ett nytt hemvärn skulle få i uppgift att skydda gränsen mot Ryssland. Dess uppgift beskrevs som att främst slå tillbaka mot den form av hybridkrig som Ryssland börjat tillämpa i Ukraina och som har byggt mer på desinformation, ryktesspridning och stöd till medlöpare än på öppen krigföring. Styrkan ska enligt beskeden bestå av 53 000 man, de flesta frivilliga.

Polen oroas också av det uppsagda kärnvapenavtalet INF mellan USA och Ryssland 2019.

En snabbinsatsstyrka som Nato inrättade 2002 aktiverades för första gången 2022, till följd av Rysslands öppna krig mot Ukraina. Alla de dåvarande 30 medlemsländerna samtyckte, enligt reglerna, till att använda styrkan till att stärka Natos östra flank. Styrkor omfattande sammanlagt 40 000 man ska kunna vara redo inom ett par dagar. Redan 2016 meddelade USA att 1 000 amerikanska soldater samt ett antal stridsvagnar skulle placeras ut i Polen som led i Natos förstärkning österut. Även ett brigadhögkvarter skulle placeras i landet. Eftersom Nato förbundit sig att inte ha permanenta baser i tidigare medlemmar av Warszawapakten skulle soldaterna förflyttas enligt ett roterande schema. 2019, då relationerna mellan USA och Ryssland försämrats, hade USA cirka 4 000 soldater i Polen och uppgav att antalet skulle växa. 2023 öppnades en amerikansk bas för robotförsvar i norra Polen (se ovan).

2020 undertecknades avtal om polskt köp av 35 amerikanska stridsflygplan. 2021 meddelades Polens beslut att köpa in 24 drönare tillverkade i Natolandet Turkiet. 2022 tecknades kontrakt om köp av 366 USA-tillverkade stridsvagnar och 92 Apachehelikoptrar. 2023 räknade Polen med att ta emot de första exemplaren av amerikanska Himars, ett mobilt system för artilleriraketer med hög precision och uppemot 30 mils räckvidd.

Från Sydkorea har ett stort antal pansarfordon, attackflygplan och haubitsar (artilleripjäser) beställts. Den polske analytikern Mariusz Cielma beräknade 2022 att de order som placerats hos sydkoreanska tillverkare så långt värderades till uppemot 12 miljarder dollar.

(Himars har sedan Polens beställning gjordes också använts av Ukrainas försvarsmakt och bidragit till att jämna ut styrkeförhållandena mot ryska invasionsstyrkor. Stridsvagnar som Polen beställer från olika länder ersätter pansar av sovjetisk tillverkning som har överförts till Ukraina.)

I slutet av 2017 ingick Polen och Storbritannien ett avtal som reglerar det bilaterala försvarssamarbetet efter britternas utträde ur EU: gemensamma övningar, utbyte av underrättelser med mera. I kölvattnet av Rysslands invasion i Ukraina 2022 meddelade Storbritannien att dess senaste luftvärnssystem Sky Sabre, med medeldistansrobotar, ska förstärka Polens försvar.

Polen slöt upp bakom USA:s krig i Irak 2003, trots att landets europeiska partner Tyskland och Frankrike intog en annan hållning. Polen såg det som en nödvändighet i kampen mot terrorism, diktatur och förtryck, samtidigt som landet gick sin bundsförvant USA till mötes. 2008 togs de sista polska soldaterna hem från Irak. I stället sände Polen förstärkningar till de Natoledda Isafstyrkorna i Afghanistan, där de stannade till 2014.

LÄSTIPS – läs mer om Polen i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Polskt ödesval viktigt för hela Europa (2023-10-02)
Kriget får Polen att brösta sig i Europa (2023-04-17)

Om våra källor