Spanien – Befolkning och språk

Spaniens födelsetal faller till allt lägre nivåer, och kvinnorna som föder barn sent blir fler. På senare år har befolkningen ibland minskat, men tack vare omfattande invandring är trenden ändå att antalet invånare sakta växer. Spanjorerna blir också allt äldre, ungefär var femte invånare är 65 år eller äldre.

Madrid är Spaniens mest tätbefolkade region, följd av kusttrakterna och ögrupperna Kanarieöarna och Balearerna. Störst befolkning har Andalusien i söder, Katalonien och regionerna Madrid och Valencia, dit också inflyttningen är hög. Samtidigt tappar regioner som Asturias, Kastilien-León och Extremadura invånare, liksom de två exklaverna Ceuta och Melilla. Avfolkningen av landsbygden är ett stort problem. 

En stor majoritet av spanjorerna har ibero-romanskt ursprung och har den kastilianska formen av spanska som modersmål eller andraspråk (se nedan).

Låga födelsetal

Den förväntade livslängden i Spanien hör till världens högsta. Regeringen har beräknat att andelen personer över 64 år ska utgöra närmare en tredjedel av befolkningen år 2050. För att klara påfrestningen på ekonomin beslutade den dåvarande konservativa regeringen 2011 att höja pensionsåldern (se även Sociala förhållanden).

Samtidigt är födelsetalen låga. Spanjorerna skaffar barn sent, inte minst av ekonomiska skäl. 2023 föddes enligt preliminära tal så få barn att det nådde historiska nivåer: inte sedan statistik började föras 1941 hade det fötts så få barn. Andelen kvinnor som föder barn före 25 års ålder blir mindre och andelen som föder efter 40 blir större. 2023 var det bara i Madrid som födelsetalen var högre än dödstalen

2021 var medelåldern för kvinnor när de skaffade sitt första barn nästan 33 år. Vart femte barn som föddes 2018 hade en mamma som var född utomlands. 

Åren 2012 till 2015 minskade invånarantalet. Sedan 2016 har befolkningen börjat öka på nytt, om än i långsam takt, mycket tack vare invandring. 2020 steg dödstalen något, mycket på grund av coronapandemin som slog hårt mot Spanien, men de har senare sjunkit igen.

Hög invandring

Under 1980-talet ledde ökande invandring till befolkningsökning. 2001 skärpte den dåvarande högerregeringen reglerna för invandring med hänvisning till att behovet av arbetskraft hade minskat. 2005 kom en ny omsvängning när socialistregeringen gav arbets- och uppehållstillstånd till drygt en halv miljon invandrare som vistades illegalt i landet.

År 2011 minskade andelen invandrare för första gången sedan slutet av 1990-talet på grund av att djup ekonomisk kris rådde i Spanien (se Ekonomisk översikt). Åren därefter blev många invandrare kvar, trots svårigheter att få jobb och trots att den spanska regeringen via särskilda åtgärder försökte underlätta för dem att återvända till sina hemländer. Åtgärderna gjorde att flera hundratusen utländska medborgare lämnade Spanien. Hög arbetslöshet innebar att dessutom att infödda spanjorer flyttade utomlands. Många var unga och universitetsutbildade men även äldre akademiker gav sig av. 2018 beräknades 2,5 miljoner spanjorer leva utomlands. Efter det har invandringen tagit fart på nytt, och många spanjorer som har arbetat utomlands har vänt hem igen. 

I slutet av 2023, när landets befolkning passerade 48 miljoner, var närmare 6 miljoner utländska medborgare bosatta i Spanien. De utgjorde nästan 13 procent av befolkningen. Den största enskilda nationaliteten var marockaner (drygt 890 000), följda av rumäner (630 000), colombianer (454 000), britter, italienare, venezuelaner och kineser. Ukrainare var 2022 till följd av Rysslands fullskaliga invasion i deras hemland den grupp som ökade mest. 

Många av invandrarna arbetar inom lågavlönade serviceyrken och Spanien lider brist på kvalificerad arbetskraft. Sommaren 2022 lättade regeringen på reglerna för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU för att de ska kunna arbeta inom turistnäringen eller jordbruket. Utländska studenter får också tillstånd att arbeta i upp till 30 timmar i veckan.

För att klara utmaningarna med en åldrande befolkning meddelade Spaniens regering i november 2024 att den ska bevilja uppehållstillstånd och arbetstillstånd till ungefär 300 000 papperslösa migranter under de kommande tre åren. Progammet sjösätts i maj 2025. Enligt migrationsminister Elma Saiz behöver Spanien ett årligt tillskott på ungefär 250 000 utländska arbetstagare för att klara sin välfärd.

En lag från 2015 innebär att sefardiska judar, vars anfäder tvingades lämna Spanien 1492, har kunnat ansöka om medborgarskap. 2021 rapporterades att sammanlagt fler än 36 000 fått bli spanska medborgare, efter ansökningar från framför allt Marocko, Venezuela och Turkiet. 

Flyktingar och migranter

Asylsökande och andra migranter från andra sidan Medelhavet tar sig ofta till Spanien. Att antalet ökat under en följd av år på 2000-talet beror i hög grad på att andra EU-länder börjat föra mer restriktiv invandringspolitik. 2019 minskade flykting- och migrantströmmen även till Spanien, mycket på grund av ökat samarbete med Marocko (se även Demokrati och rättigheter). Det, och EU:s avtal med Turkiet och Libyen om att försvåra smuggling av migranter, har emellertid lett till att fler än tidigare i stället försöker ta sig till Kanarieöarna från länder med kust i Västafrika. Båtresorna är ofta farliga och många människor omkommer på vägen (se Kalendarium). 

Nästan 150 000 ukrainare erbjöds 2022 tillfälligt skydd i enlighet med överenskommelser inom hela EU. 2023, när Spanien tog emot ett rekordhögt antal ansökningar om asyl, 163 000 stycken, kom de flesta (fyra av fem) från latinamerikanska länder. Av de 93 000 man hann med att handlägga, fick bara 12 procent permanent uppehållstillstånd.

Den som söker asyl tas ofta till ett av landets försvarsenheter, där ett beslut ska fattas inom 60 dagar. Det har kommit rapporter om brist på platser vid förvaren, och att många asylsökande får klara sig helt utan stöd från myndigheter. Ensamkommande unga erbjuds hjälp av samhället tills de fyller 18 år, därefter får många klara sig på egen hand. De har inte rätt att arbeta. 

Språk

Kastilianska (spanska) är officiellt språk i hela Spanien. Katalanska, samt valencianska och baleariska som är varianter, är liksom galiciska och baskiska officiella språk inom sina respektive regioner. Spanska, katalanska och galiciska tillhör den ibero-romanska språkgruppen. Katalanska är nära släkt med provençalska, som talas på den franska sidan av Pyrenéerna, medan galiciska ligger nära portugisiskan.

Den förindoeuropeiska baskiskan liknar inget annat nu levande språk. Under Francodiktaturen 1939–1975 förbjöds de regionala språken och tilläts igen först 1978.

S-ledda koalitionsregeringar har på senare år kunnat bildas genom att vänstern har lutat sig mot regionala partier. Språkfrågan, till exempel rätten att kommunicera med myndigheter på minoritetsspråk, har förts fram i förhandlingarna. 2023 fick minoriteterna löften från parlamentets nyvalda talman om att ledamöterna ska kunna bruka katalanska, baskiska och galiciska i arbetet som folkvalda.

Arabiska lånord är mycket vanliga, inte minst i geografin (se Äldre historia). Exempel: floden Guadalquivir av al-wadi al-kabir ("stora floden") och Gibraltar av jabal Tariq ("Tariqs berg"). Det mycket spridda uttrycket Olé! tros vara en förvanskning av det arabiska utropet wa Allah ("vid Gud").

I en persons fullständiga namn anges både faderns och moderns efternamn, i den ordningen (på portugisiska gör man tvärtom, modersnamnet först). 

Om våra källor