Turkiet – Utrikespolitik och försvar

Turkiet har stärkt sin ställning i världen på senare år. Målmedveten diplomati parad med att turkiska företag trappat upp sin aktivitet i omvärden har gett Turkiet en nyckelroll såväl gentemot andra Natoländer och EU som i utbytet mellan Ryssland och västländer. I Afrika, Mellanöstern och Centralasien har det turkiska inflytandet vuxit.

Assadregimens fall i grannlandet Syrien 2024  belyser Turkiets viktiga regionala roll. De nya makthavarna i Damaskus har haft stöd från Turkiet, som i sin tur vill slå ut kurdiska krafter i norra Syrien. Dessa ses som terrorister. Den kurdiska gerillan YPG har haft en ledande roll i att bekämpa extremiströrelsen Islamiska staten (IS), och har fått stöd från USA, Sverige och andra västländer. Men Turkiet betraktar YPG som en förgrening av den terrorststämplade gerillan PKK. (Läs mer om kurderna i Turkiet här, samt dessa texter om konflikterna mellan kurder och olika länder i regionen.)

Den kurdiska frågan kom också upp 2022 när Sverige och Finland ansökte om Natomedlemskap. Turkiet kopplade ansökningarna till en egen kravlista, så som att stoppa stödet till kurdiska grupper i norra Syrien. Ankara krävde också att Sverige skulle lämna ut kurder och turkiska regimkritiker som gått i landsflykt, vilka Turkiet hävdar är terrorister.

Turkiets förhållande till Syrien var länge dåligt dels på grund av Assadregimens stöd till PKK, dels på grund av turkiska bevattningsprojekt som minskade vattenflödet i floder till Syrien. Relationerna förbättrades sedan Syrien 1998 brutit med PKK. Turkiet såg sig som den enda västvänliga stat som kunde tala med Syrien. Men när försök att stoppa Assadregimens förföljelse av oppositionen från våren 2011 misslyckades drev Turkiet på för ett maktskifte. 

Inbördeskriget i Syrien skapade stora flyktingströmmar som också påverkade Turkiet. Förslag att inrätta en skyddad zon för flyktingar på syrisk mark längs turkiska gränsen avvisade FN:s säkerhetsråd som orealistiskt. Turkiet kom snart att hysa fler än 3,6 miljoner syriska flyktingar.

Turkiets försök att medverka till att störta den syriska regimen anses ha lett till att landets långa gräns mot det södra grannlandet länge lämnades öppen för sunnimuslimska extremister, bland dem jihadister som senare skulle kalla sig Islamiska staten (IS). Turkiet kritiserades för att ägna mer kraft åt att bekämpa syrisk-kurdisk gerilla än åt IS. När IS besegrades stod kurdiskt dominerade styrkor för de största insatserna, med bistånd från USA och andra länder.

Flera turkiska militäroffensiver har senare riktats mot de kurdiska styrkor som Turkiet betecknar som terrorister. Angrepp har fortsatt efter maktskiftet i Syrien.

Tidigare har Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan kunnat spänna sina utrikespolitiska muskler i samband med kriget i Ukraina från 2022. Tack vare turkisk medling har spannmålsexport från Ukraina kunnat fortsätta, livsviktigt för exempelvis länder i Afrika som inte producerar nog med livsmedel för sina befolkningar.

Medlemskapet i Nato har länge varit basen för Turkiets utrikespolitik. Medlemskapet är inte direkt ifrågasatt, men inte heller problemfritt. USA har två flygbaser i Turkiet och har oftast lagt stor vikt vid relationerna med Natos enda muslimska medlemsland. Men även om Turkiet mestadels har uppträtt lojalt mot Nato finns antiamerikanska stämningar och irritation mot USA.

En stridsfråga har gällt Turkiets missnöje med att USA reagerade förhållandevis sent efter försöket till statskupp 2016. Likaså var Turkiet missnöjt med att USA inte hörsammade krav på att utvisa predikanten Fethullah Gülen, som Turkiet hävdade var hjärnan bakom sammansvärjningen. Gülen avled 2024 i exil.

Sedan Donald Trump på nytt tillträtt som president i början av 2025 blev det snabbt djup kris i relationerna mellan USA och EU, och även inom Nato (läs mer om detta här, samt denna artikel i Utrikesmagasinet).

I slutet av Trumps första presidentperiod (2017–2021) införde USA sanktioner mot Turkiet. Anledningen var att Turkiet irriterat USA och Nato genom att köpa in ett rysktillverkat luftvärnssystem (se Kalendarium). Sanktionerna var dock lindrigare än befarat och präglade av västvärldens intresse av att behålla samarbetet med Turkiet, uppgav analytiker.

Turkiet har sökt gå en balansgång mellan Ryssland och Ukraina. Turisttrafik från båda länderna har gett Turkiet inkomster. I Ukraina finns kunder till Turkiets drönartillverkning, men Turkiet beöver också gas från Ryssland. Ankara har inte anslutit sig till internationella sanktioner mot Ryssland, och har visat intresse när Moskva velat öka exporten av gas genom Turkiet.

Besvikelse mot EU

Förhoppningarna om framtida medlemskap i EU fick länge Turkiet att lyfta fram sin möjlighet att utgöra en bro mellan väst och öst. EU godkände Turkiet som kandidatland 1999, men med förbehåll. För att få förhandla om medlemskap måste turkarna först förbättra respekten för mänskliga rättigheter. Trots motstånd från flera EU-länder fick Turkiet börja förhandla om medlemskap 2005, men förhandlingarna har gått trögt. EU-anpassningen i Turkiet har tappat fart, samtidigt som främst Tyskland och Frankrike har rest nya hinder.

EU har fått kritik för att ha motarbetat Turkiet medan landet befann sig i en demokratiseringsfas, men förlitat sig på turkiskt stöd för att lösa den kris som uppstod med vågen av flyktingar till Europa 2015, trots att Turkiet hade börjat uppfattas som näst intill en diktatur. Turkiet lovades miljarder euro för att ta hand om flyktingar som EU inte ville ha, liksom ökad takt i medlemsförhandlingarna.

Sprickan mellan EU och Turkiet fördjupades efter kuppförsöket 2016. EU anklagades för att ha dröjt med att ställa sig på regeringens sida. Relationen till Tyskland, som har många invånare med ursprung i Turkiet, har tidvis varit ansträngd. I Tyskland drivs 900 moskéer av den turkiska religionsmyndigheten, som betalar församlingsledarnas löner.

När förhandlingarna med EU bromsat in har AKP-regeringen bedrivit aktiv diplomati och handel i praktiskt taget alla länder som ingick i det gamla Osmanska riket. Likaså har Ankara varit aktivt i turkiskspråkiga före detta Sovjetstater i Centralasien samt i Afrika där Turkiet satsar hårt på att bygga ut sin handel.

Stöd till islamistpartier

Under den arabiska våren 2011 såg regimmotståndare i Tunisien, Egypten och andra länder turkiska AKP som ett föredöme, Partiet ansågs ha lyckats med att förena islamiska värderingar med demokratisk och sekulär politik och liberala ekonomiska principer. Men när en kortlivad islamisk regering i Egypten störtades av en ny militärregim stod Turkiet plötsligt med en fiende i Kairo. Turkiet betraktade den avsatte islamistiske presidenten Muhammad Mursi som Egyptens laglige ledare tills Mursi avled 2019. "Töväder" har senare mjukat upp kontakterna och ländernas presidenter beslöt 2023 att återställa de diplomatiska förbindelserna.

Turkiet var 1949 det första muslimska land som erkände Israel. I årtionden hade länderna goda relationer, men 2009 skar det sig när Erdoğan, då premiärminister, läxade upp presidenten Shimon Peres för Israels agerande i Gaza. Flera incidenter inträffade som en kommandoräd 2010 som krävde tio turkars liv ombord ett turkiskt fartyg, som skulle försöka bryta Israels blockad mot Gaza. Israel vägrade att be om ursäkt. Det slutade med att Turkiet bröt det militära samarbetsavtal som fanns och nedgraderade de diplomatiska relationerna.

Förbindelserna sattes på prov igen 2017 när USA erkände Jerusalem som Israels huvudstad. I täten för sunnimuslimska länder uppmanade Turkiet då till internationellt erkännande av Jerusalem som huvudstad i Palestina.

Mot bakgrund av Gazakriget 2023–2024 införde Turkiet handelssanktioner mot Israel, som stöd för krav på eldupphör i Gaza.

Relationerna med Ryssland var relativt avspända efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, men ansträngdes när Turkiet 2015 sköt ned ett ryskt stridsflygplan i gränstrakterna mot Syrien. Ryssland begränsade handeln med Turkiet och stoppade all charterturism, vilket slog hårt mot den turkiska ekonomin. Följande år träffades presidenterna Erdoğan och Putin och ett närmande underlättades av att Ryssland snabbare än EU och USA hade tagit avstånd från kuppförsöket. Normalisering gynnade båda ländernas ekonomier.

Trots att hundratals turkiska företag är verksamma i Irak är relationerna svala. Däremot har AKP-regeringen byggt upp förbindelser med den kurdiska regionalregeringen i norra Irak och har stort handelsutbyte med irakiska kurder. Men det innebär inte stöd för att de skulle få bilda en självständig kurdisk stat. Export av olja direkt från Kurdistan till Turkiet motarbetas av Iraks regering. Även turkiska arméns återkommande räder mot PKK på irakisk mark väcker irritation.

Cypern känslig fråga

Av historiska skäl var förhållandet mellan Turkiet och Grekland länge spänt, men ömsesidig hjälp efter jordbävningar 1999 nära Istanbul och i Aten skapade samförstånd och Grekland gav upp sitt veto mot turkiska medlemskapsförhandlingar med EU. Sedan dess har relationerna tidvis varit bättre, även om det har irriterat den turkiska ledningen att motståndare till president Erdoğan sökt asyl i Grekland. 

Erdoğan besökte 2017 Grekland som förste turkiske president på 65 år. Men han slog sina värdar med häpnad genom att förespråka en översyn av Lausannefördraget från 1923, där det moderna Turkiets gränser slogs fast efter Osmanska rikets fall (se Äldre historia).

Erdoğan chockade 2023 den kristna världen, i synnerhet Grekland, genom att låta riva upp beslut som gjort den gamla helgedomen Hagia Sofia (Aya Sofya) i Istanbul till museum. På årsdagen av Lausannefördraget, den 24 juli, togs den åter i bruk som moské. Mer politiska än religiösa motiv kan anas: missnöjet med de gränser Turkiet har sedan Osmanska riket föll samman. Även ekonomiska motiv spelar in. I östra Medelhavet finns gas och olja och Turkiet har flyttat fram sina positioner kring havsgränserna. En turkisk amiral  lanserade 2006 doktrinen Mavi vatan, "Blått hemland",  som bland annat innebär anspråk på öar som tilldelades Grekland när Turkiets gränser drogs upp.

Den allvarligaste konflikten har gällt Cypern. Ön nära Turkiets kust är delad mellan grekcyprioter i söder och turkcyprioter i norr. Delningen fullbordades 1974, när Turkiet invaderade norra Cypern för att hindra en militärjunta i Aten att förena Cypern med Grekland. Endast den grekcypriotiska regeringen är internationellt erkänd, fast inte av Turkiet. Republiken som turkcyprioterna har utropat erkänns bara av Turkiet, som har trupper på norra Cypern.

Förhandlingar att återförena Cypern har pågått i FN:s regi utan något genombrott.

Turkiet vägrar att erkänna den grekcypriotiska regeringen som företräder Cypern i EU. President Erdoğan har aktivt stött turkcypriotiska nationalistpolitiker som motarbetar en återförening av ön. Turkiet protesterar också mot att den grekcypriotiska regeringen ingått avtal om landets ekonomiska zon i Medelhavet med bland annat Israel, utan att konsultera Turkiet eller turkcyprioterna.

När Sovjetunionen sönderföll uppstod nya stater i Centralasien, bebodda av turkfolk. Turkiets försök att närma sig dem har haft störst framgång i Azerbajdzjan, vars språk ligger nära det som talas i Turkiet. Turkiska företag är mycket aktiva där och Turkiet stöder landet i dess konflikt med Armenien. (se Kalendarium). Azerbajdzjan är också ett land utanför Nato som Turkiets militär regelbundet över med.

Historien kastar sin skugga över turkarnas förhållande till armenierna (se Befolkning och språk). Armenienfrågan stör även Turkiets relationer till andra länder. Officiella erkännanden av fördrivningen av armenierna 1915 som ett folkmord har alltid lett till att Turkiet under en period har kylt ned de diplomatiska relationerna. Så skedde till exempel med Sverige 2010.

Gentemot Kina har den turkiska ledningen gjort skarpa markeringar efter rapporter om förtryck mot den uiguriska folkgruppen i Xinjiang.

I förbindelserna med Saudiarabien uppstod en kris 2018 när den saudiske regimkritikern Jamal Khashoggi mördades bestialiskt på saudiska konsulatet i Istanbul. Turkiet visade sig sitta på information om att mordet utfördes av ett kommando utsänt av den saudiska regimen. Relationerna förbättrades senare.

Försvar

Nationella säkerhetsrådet, Milli Güvenlik Kurulu,MGK, är ett viktigt organ. Turkiets regeringar måste samråda med militären i avgörande frågor, under ledning av presidenten. Militärens ställning i politiken har emellertid försvagats starkt på senare år. Bland annat efter påtryckningar från EU har inskränkningar gjorts i säkerhetsrådets befogenheter. 

Turkiet har en av militäralliansen Natos största försvarsmakter. Allmän värnplikt gäller med vissa undantag i tolv månader.

Som halvmilitära styrkor räknas gendarmeriet, som sköter samma uppgifter på landsbygden som polis i städerna. Gendarmeriet lyder under inrikesdepartementet men ingår i den militära strukturen.

Mot bakgrund av skyhög inflation har Turkiet genomfört betydande höjningar av försvarsutgifterna på senare år. Men trots en fördubbling av anslagen i turkiska lira mellan 2022 och 2024 innebar det i reala termer bara att utgifterna motsvarade 2021 års nivåer.

Turkiet har egen tillverkning av bland annat stridsvagnar, militärflygplan, drönare, satelliter och örlogsfartyg. Drönare har använts av turkisk militär både mot kurdisk gerilla inom landet och i krigföring på syriska sidan om gränsen, såväl till spaning som till anfall mot bland annat pansarfordon. Såväl statliga Turkish Aerospace som företaget Baykar, som drivs av presidentens USA-utbildade svärson Selçuk Bayraktar, utvecklar drönare. Ett stort antal länder, bland annat i Afrika, har köpt drönare från Turkiet som erbjuder förhållandevis låga priser och inte tillämpar lika stränga regler för hur andra regimer använder utrustningen de köper in.

Som Natoland har Turkiet retat framför allt USA genom inköp av ett rysktillverkat luftvärnssystem, vilket fått USA att införa vissa sanktioner (se ovan). Dessutom fick Turkiet inte köpa USA:s mest avancerade stridsflygplan, F-35 (se Kalendarium). Turkiets beslut att bromsa Sveriges ansökan om medlemskap i Nato kopplades till turkiska önskemål om att få köpa amerikanska F-16-plan. I USA fanns tvekan  på grund av Turkiets återkommande militära agerande i Irak och Syrien. Men när Turkiet hade godkänt Sveriges Natoansökan 2024 meddelade Vita huset att regeringen ville att senaten skulle ge klartecken till en flygplansaffär.

Lästips - läs mer om Turkiet i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Nej, Natoprocessen är inte död (2023-01-30)
Billström optimistisk om turkiskt godkännande (2022-10-31)
Erdoğans krav på Sverige kan slå tillbaka på honom själv (2022-05-24)
Turkiets planer till havs recept för konstant konflikt (2020-08-29)

Om våra källor