Turkiet – Utrikespolitik och försvar

Turkiet har stärkt sin ställning i världen på senare år. Målmedveten diplomati parad med att turkiska företag trappat upp sin närvaro i omvärden har gett Turkiet en nyckelroll såväl gentemot andra Natoländer och EU som i utbytet mellan Ryssland och västländer. Det turkiska inflytandet har vuxit i Afrika, Mellanöstern och Centralasien.

Turkiet delar en 50 mil lång landgräns med Iran. Ankara kritiserade i mars 2026 Irans vedergällningsattacker mot länderna vid Persiska viken sedan USA och Israel inlett omfattande attacker mot mål i Iran. Turkiets utrikesminister Hakan Fiden konstaterade att Irans grannländer "arbetat mycket hårt för att förhindra kriget".  Senare meddelade Turkiet, som är medlem i Nato, att försvarsalliansens luftförsvar i östra Medelhavet oskadliggjort en iransk robot som var på väg in i turkiskt luftrum och tros ha varit på väg mot Cypern. Men Turkiet har också baser som USA använder och som Iran anser utgöra ett hot (läs mer mer här ). 

Inflytande i Syrien, press på kurder 

Assadregimens fall i grannlandet Syrien 2024 belyser Turkiets viktiga regionala roll. Ankara stöder de nya makthavarna i Damaskus. Syriens och Turkiets ledare vill stoppa kurdiska strävanden för autonomi i norra Syrien. Turkiet anser även att den kurdiska gerillan YPG som hade en ledande roll i att bekämpa extremiströrelsen Islamiska staten (IS) är terrorister och en förgrening av den terrorststämplade kurdiska PKK-gerillan. YPG fick stöd från USA, Sverige och andra västländer. (Läs mer om kurderna i Turkiet här, samt dessa texter om konflikterna mellan kurder och olika länder i regionen.)

Relationen mellan Turkiet och Syrien var länge frostig, dels på grund av Assads stöd till PKK, dels på grund av turkiska dammprojekt som minskade vattenflödet till Syrien. Efter att Syrien 1998 brutit med PKK förbättrades kontakterna. När försöken att få Assad att stoppa förföljelsen av oppositionen misslyckades 2011 svängde Turkiet och började driva på för ett maktskifte.

Inbördeskriget ledde till stora flyktingströmmar. Turkiet tog emot över 3,6 miljoner syriska flyktingar. Efter Assads fall 2024 har mer än en halv miljon syrier återvänt.

Även efter maktskiftet i Damaskus har Turkiet genomfört militära operationer mot kurdiska styrkor i Syrien. Försvarsminister Yaşar Güler uppgav i juni 2025 att Turkiet ska utbilda Syriens nya militär. Turkiet beräknas ha över 20 000 soldater  i landet.

Den kurdiska frågan blev högaktuell 2022 när Sverige och Finland ansökte om medlemskap i Nato. Turkiet kopplade ansökningarna till en egen kravlista, så som att stoppa stödet till kurdiska grupper i norra Syrien. Ankara krävde också att Sverige skulle lämna ut kurder och turkiska regimkritiker som gått i landsflykt, vilka Turkiet hävdar är terrorister. 

Nato, USA och stormaktspolitik

Turkiet har även spelat en diplomatisk roll i kriget i Ukraina, där turkisk medling möjliggjort fortsatt ukrainsk spannmålsexport – livsviktigt för exempelvis flera länder i Afrika som inte producerar nog med livsmedel för sina befolkningar.

Relationen till USA har varit komplicerad. Missnöje mot Washingon förekom efter den misslyckade kuppen 2016: Turkiet ansåg att USA reagerade för sent och vägrade utlämna predikanten Fethullah Gülen, som Ankara beskyllde för kuppförsöket (Gülen avled i exil 2024). Under Donald Trumps första presidentperiod  (2017–2021) införde USA sanktioner mot Turkiet efter att Ankara köpt det ryska luftvärnssystemet S‑400, exempelvis fick Turkiet inte köpa F-35, USA:s mest avancerade stridsflygplan.

Ett annat skäl till att Turkiets godkännande av Sverige som Nato-medlem drog ut kopplades till Ankaras önskemål om att köpa amerikanska F‑16‑plan. Men efter Turkiets godkännande 2024 gav USA klartecken till affären.

Efter Trumps återkomst till Vita huset 2025 kyldes relationerna ned mellan USA och Nato (läs mer om detta här, samt denna artikel i Utrikesmagasinet). Ett möte i Vita huset mellan Trump och president Erdoğan hösten 2025 tydde på en möjlig upptining, med vapenaffärer på dagordningen.

Balansakt med Ryssland, besvikelse med EU

Turkiet har försökt balansera mellan Ryssland och Ukraina. Turistströmmar från båda länderna har gett Turkiet inkomster. Landet har inte anslutit sig till sanktionerna mot Ryssland och är beroende av rysk gas, samtidigt som turkiska drönare använts av Ukraina. 

Relationen till EU har länge varit ansträngd. Turkiet blev kandidatland 1999 och inledde medlemsförhandlingar 2005, men processen har gått trögt. EU-anpassningen i Turkiet har tappat fart, samtidigt som främst Tyskland och Frankrike har rest nya hinder. EU förlitar sig samtidigt på Turkiet för att stoppa flyktingar från att nå Europa. Efter kuppförsöket 2016 fördjupades sprickan till EU ytterligare. Relationen till Tyskland, som har många invånare med ursprung i Turkiet, har tidvis varit ansträngd. I Tyskland drivs 900 moskéer av den turkiska religionsmyndigheten, som betalar församlingsledarnas löner.

När förhandlingarna med EU bromsat in har AKP-regeringen bedrivit aktiv diplomati och handel med praktiskt taget alla länder som ingick i Osmanska riket. Likaså har Ankara varit aktivt i turkiskspråkiga före detta sovjetrepubliker i Centralasien samt i flera delar av Afrika. Särskilt nära kontakter märks med Azerbajdzjan, vars språk ligger nära det som talas i Turkiet. Ankara stöder landet i dess konflikt med Armenien.

Israel, arabvärlden och Cypern

Turkiet var 1949 det första muslimska landet att erkänna Israel, men relationerna försämrades kraftigt efter 2009 och flera allvarliga incidenter, däribland en israelisk räd mot ett turkiskt fartyg 2010 som försökte bryta Israels sjöblockad mot Gaza.

Mot bakgrund av Gazakriget som inleddes 2023 införde Turkiet handelssanktioner mot Israel, som stöd för krav på eldupphör i Gaza. Turkiet medlade senare med Egypten, Qatar och USA. De lyckades i oktober 2025 få till en överenskommelse om vapenvila i Gaza samt utväxling av de 20 sista levande gisslan som hållits av Hamas medan Israel frigav hundratals palestinska fångar.

Under den arabiska våren 2011 såg regimmotståndare i Tunisien, Egypten och andra länder turkiska AKP som en modell. Partiet ansågs ha lyckats att förena islamiska värderingar med demokratisk och sekulär politik samt liberala ekonomiska principer. Men när en kortlivad islamisk regering i Egypten störtades av en ny militärregim stod Turkiet plötsligt med en fiende i Kairo. Turkiet betraktade den avsatte islamistiske presidenten Muhammad Mursi som Egyptens laglige ledare tills Mursi avled 2019. Kontakterna förbättrades eftersom och 2023 återställdes de diplomatiska förbindelserna.

Förhållandet till Grekland har svängt. Erdoğan besökte 2017 Grekland som förste turkiske president på 65 år. Han överraskade sina grekiska värdar med att förespråka en översyn av Lausannefördraget från 1923, där det moderna Turkiets gränser slogs fast efter Osmanska rikets fall (se Äldre historia).

I östra Medelhavet finns gas och olja. Turkiet har flyttat fram sina positioner kring havsgränserna. En turkisk amiral lanserade 2006 doktrinen Mavi vatan, "Blått hemland",  som bland annat innebär anspråk på öar som tilldelades Grekland när Turkiets gränser drogs upp.

Cypernfrågan förblir dock den allvarligaste tvisten. Ön är sedan 1974 delad mellan grek- och turkcyprioter. Turkiet erkänner endast den turkcypriotiska republiken och har trupper stationerade i norr. President Erdoğan har tydligt förespråkat en tvåstatslösning, i strid med FN:s linje. Det framgick exempelvis i november 2025 när han tog emot Tufan Erhürman, då nybliven turkcypriotisk president.

Historien kastar sin skugga över turkarnas förhållande till armenierna (se Befolkning och språk). Armenienfrågan stör även Turkiets relationer till andra länder. Officiella erkännanden av fördrivningen av armenierna 1915 som ett folkmord har alltid lett till att Turkiet under en period har kylt ned de diplomatiska relationerna. Så skedde till exempel med Sverige 2010.

Mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi i Istanbul 2018 ledde till en djup kris med Saudiarabien, medan Turkiet protesterat mot Kinas förtryck av uigurerna i Xinjiang.

Trots att hundratals turkiska företag är verksamma i Irak är relationerna svala. Däremot har AKP-regeringen byggt upp förbindelser med den kurdiska regionalregeringen i norra Irak och har stort handelsutbyte med irakiska kurder. Men det innebär inte stöd för att de skulle få bilda en självständig kurdisk stat. Export av olja direkt från Kurdistan till Turkiet motarbetas av Iraks regering. Även turkiska arméns återkommande räder mot PKK på irakisk mark väcker irritation.

Försvar

Turkiet har en av militäralliansen Natos största försvarsmakter. Allmän värnplikt gäller för turkika män i åldern 20 till 41 år. Tjänstgöringen varar mellan sex och tolv månader, somliga som är uttagna till den kortare perioden kan betala en summa för att slippa göra hela värnpliktsperioden. 

Som halvmilitära styrkor räknas gendarmeriet, som sköter samma uppgifter på landsbygden som polis i städerna. Gendarmeriet lyder under inrikesdepartementet men ingår i den militära strukturen.

Nationella säkerhetsrådet, Milli Güvenlik Kurulu, MGK, är ett viktigt organ. Turkiets regeringar måste samråda med militären i avgörande frågor, under ledning av presidenten. Militärens ställning i politiken har emellertid försvagats starkt på senare år. Inskränkningar har gjorts i säkerhetsrådets befogenheter, bland annat efter påtryckningar från EU. 

Mot bakgrund av skyhög inflation har Turkiet genomfört betydande höjningar av försvarsutgifterna på senare år. Men trots en fördubbling av anslagen i turkiska lira mellan 2022 och 2024 innebar det i reala termer bara att utgifterna motsvarade 2021 års nivåer.

Turkiet var ett av de Natoländer som i juni 2025 ställde sig bakom att  militäralliansens mål är att fram till 2035 öka försvarsanslagen till sammanlagt 5 procent (3,5 procent till rena försvarsanslag och 1,5 procent till försvarsrelaterade utgifter).

Turkiet har egen tillverkning av bland annat stridsvagnar, militärflyg, drönare, satelliter och örlogsfartyg. Drönare har använts av turkisk militär mot kurdisk gerilla inom landet och i Syrien, såväl till spaning som anfall. Både statliga Turkish Aerospace och företaget Baykar, som drivs av president Erdoğans USA-utbildade svärson Selçuk Bayraktar, utvecklar drönare. Ett stort antal länder, bland annat i Afrika, har köpt drönare från Turkiet som erbjuder förhållandevis låga priser och inte tillämpar lika stränga regler för hur andra länder använder utrustningen de köper in. Turkiska tillverkare svarade 2024 för cirka 65 procent av drönarförsäljningen i världen.

Hösten 2025 meddelade Storbritanniens premiärminister Starmer att Turkiet skulle köpa 20 exemplar av det europeiska  stridsflygplanet Typhoon Eurofighter. Affären är värd cirka 11 miljarder dollar. 

President Erdoğan tillkännagav i början av 2026 att Spanien ska köpa 30 turkisktillverkade skolflygplan till ett värde av cirka 2,6 miljarder euro. Köpet omfattar också flygsimulatorsystem, underhåll samt andra tjänster.

Lästips - läs mer om Turkiet i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:

Nej, Natoprocessen är inte död (2023-01-30)
Billström optimistisk om turkiskt godkännande (2022-10-31)
Erdoğans krav på Sverige kan slå tillbaka på honom själv (2022-05-24)
Turkiets planer till havs recept för konstant konflikt (2020-08-29)

Om våra källor

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0