Kuba – Utbildning

Utbildning har haft högsta prioritet för kommunisterna som styrt landet sedan 1959. Skolgång är avgiftsfri på alla nivåer. I stort sett alla barn går i skolan.

Efter kommunisternas maktövertagande 1959 startades en omfattande kampanj mot den då utbredda analfabetismen och vuxenskolor inrättades över hela landet, framför allt på landsbygden. 1964 förklarades analfabetismen vara utrotad.

I dag går så gott som alla barn i skolan. Skolplikt råder mellan sex och 16 års ålder. Efter ett sexårigt grundstadium följer högstadiet som är tre eller fyra år. En stor majoritet går också gymnasiet som kan antingen vara yrkesförberedande eller ge behörighet för studier på universitet.

Alla skolor drivs i statlig regi, men privata aktörer får numera arrangera kvälls- eller helgkurser i ämnen som inte står på schemat i de statliga skolorna, till exempel engelska.

Utbildningen präglas av de värderingar som det styrande kommunistpartiet omhuldar. Det kubanska politiska systemet framställs till exempel som överlägset andra, och kritik av samhällsapparaten uppmuntras inte.

Antalet elever per lärare är lägre än i Sverige (nio mot tolv elever per lärare), åtminstone på pappret. De senaste åren har landets ekonomiska svårigheter tvingat fram nedskärningar inom utbildningsväsendet. Detta har i första hand drabbat administrativ personal inom skolväsendet och inte lärarkåren. Men den stora utvandringsvågen (se Befolkning och språk) har bidragit till stor lärarbrist.  

I landet finns ett 20-tal universitet och institut för högre studier. Äldst är Havannas universitet som grundades redan 1728. Tonvikten i den högre utbildningen har lagts på pedagogik (det behövs många lärare), teknik, jordbruk, medicin och ekonomi. I förhållande till andra utvecklingsländer har Kuba en hög andel utbildade läkare, naturvetare och tekniker.

Källor till denna text