Australien – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten Australien är en monarki med ett parlamentariskt styrelseskick. Den brittiska monarken är statsöverhuvud och representeras av en generalguvernör. Landet styrs sedan 2022 av det socialdemokratiska Labor med Anthony Albanese på premiärministerposten.

Labor, som kan betecknas som mittenvänsterparti, tog över regeringsmakten efter parlamentsvalet 2022. Då hade en högerregering med Liberala partiet  och Nationella partiet, ”Koalitionen” som den brukar kallas, styrt landet sedan 2013.  

De två olika politiska lägren har i årtionden dominerat australisk inrikespolitik, men Koalitionen har suttit i regeringsställning betydligt oftare än Labor och under längre perioder (se Modern historia).

Det senaste knappa årtiondet under borgerligt styre präglades av interna ledarstrider och två premiärministrar tvingades avgå i förtid. När Scott Morrison utlyste val till i maj 2022 hade han dock lyckats hålla sig kvar som premiärminister under hela perioden ut. Efter valnederlaget lämnade han över premiärministerposten till Labors Anthony Albanese, som då åtnjöt rekordhög popularitet bland invånarna.

Viktiga frågor

Parlamentsvalet markerade ett tydligt skifte i det politiska landskapet. I flera av de stora delstatsval i Victoria och New South Wales, som följde på valet, har Labor fått kontrollen även över delstatsregeringarna.

Samtidigt finns en tydligare tendens bland väljarna att ta avstånd från de etablerade partierna, inte minst bland de yngre generationerna. Undersökningar visar att ställningstaganden i viktiga frågor har börjat få allt större betydelse för hur de röstar.

I valet 2022 valde en del väljare att rösta på oberoende kandidater som förespråkar mer aktiva åtgärder mot klimatförändringarna och korruption och som vill att kvinnors rättigheter ska stärkas för att uppnå jämställhet mellan könen. I vissa valkretsar där högerkoalitionen normalt har brukat vinna tog oberoende kandidater överraskande hem segern.

Laborledaren Anthony Albanese, här med sin hund Toto, utsågs till premiärminister efter att hans parti Labor segrade i parlamentsvalet i maj 2022. Rick Rycroft/AP/TT

Klimatfrågan har under de senaste åren blivit allt viktigare för invånarna i Australien. Det beror inte minst på svåra skogsbränder till följd av klimatförändringarna och den globala uppvärmningens allvarliga påverkan på miljön. I valet 2022 fick miljöpartiet De gröna fler platser i det nya parlamentet än efter valet 2019. Konsekvenserna av den ekonomiskt betydelsefulla gruvnäringen för miljön liksom den fortsatta användningen av kol och fossilgas fortsätter att debatteras hett.

Laborledaren Anthony Albanese lovade inför valet att snabba på strävandena för att minska utsläppen av växthusgaser och att satsa stort på förnybar energi. En ny klimatlag antogs i september 2022 med målet nettonollutsläpp till år 2050 (se även Naturtillgångar, energi och miljö).  

Från slutet av 2010-talet har det även blåst upp en ”metoo-debatt” i Australien, där sexuella trakasserier av kvinnor har lyfts fram. Kvinnliga parlamentsledamöter och även ministrar har i medier och i samhällsdebatten pekat på den kvinnofientliga kultur som råder i politiska kretsar i landet. Särskilt uppmärksammade blev uppgifterna från en ung tidigare regeringsanställd kvinna om att hon blivit våldtagen i parlamentsbyggnaden i Canberra av en högre uppsatt manlig kollega. En rättegång inleddes men lades senare ned, men uppmärksamheten har bidragit till ett nytt fokus på kvinnors situation i politiken.  

En annan fråga som under senare tid oroar många australier är stigande levnadskostnader. För att stoppa smittspridningen under coronapandemin som bröt ut 2020 infördes restriktioner och samhället stängdes ned, vilket drabbade både företag och enskilda människor hårt. Regeringen satte in omfattande stödåtgärder. Det fick till följd att budgetunderskottet steg rekordartat och ekonomin gick in i en recession, den första på tre decennier. Efter att restriktionerna hävts i början av 2022 minskade arbetslösheten och ekonomin började återhämta sig. Men i spåren av Rysslands krig mot Ukraina från 2022 uppstod nya problem i form av ökande priser på energi och växande inflation, vilket ledde till högre utgifter för många. Sedan dess har situationen förbättrats något men arbetslöshet är ännu ett problem. 

Urbefolkningens situation är också ett omdebatterat ämne i australisk politik (se Sociala förhållanden och Befolkning och språk). I början av 2020-talet hölls demonstrationer mot polisens hårdhänta behandling av aboriginer i flera städer, inspirerade av proteströrelsen Black lives matter (BLM) i USA. Aboriginer och öbor i Torres sund är kraftigt överrepresenterade i landets fängelser och omfattar nära en tredjedel av fångarna.  

En av premiärminister Anthony Albaneses hjärtefrågor är att förankra ursprungsbefolkningens rättigheter i författningen. I oktober 2023 hölls en folkomröstning om att ge aboriginer och öborna i Torres sund grundlagsskyddad ställning som ”Australiens första folk” och en rätt att konsulteras i frågor som berör dem.  Den borgerliga oppositionen, som tagit ställning emot förslaget, drev en hård nejkampanj och stämningen inför omröstningen var polariserad och tidvis hätsk. En stor majoritet av australierna sade  nej till den föreslagna författningsändringen. Efter omröstningen höll besvikna urfolksledare en “tyst vecka” för att sörja. Premiärminister Albanese har emellertid lovat att fortsätta att sträva efter ett formellt erkännande av ursprungsbefolkningens rättigheter. 

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Australien är enligt författningen från 1901 en förbundsstat bestående av sex delstater med betydande självstyre: Western Australia (Västaustralien), South Australia (Sydaustralien), Queensland, New South Wales (NSW), Victoria och Tasmanien. Därtill finns tre territorier: Nordterritoriet, huvudstadsområdet Australian Capital Territory (ACT) samt Jervis Bay Territory, som tidigare ingick i ACT. Alla territorier styrdes tidigare direkt av den federala regeringen men de två första har sedan 1978 gradvis fått ökat självstyre liknande delstaternas. Nordterritoriet avvisade i en folkomröstning 1998 full delstatsstatus.

Författningen stadgar även att landet är en konstitutionell monarki.. Generalguvernören, som företräder den brittiska monarken, tillsätter premiärministern och har även formell rätt att avskeda denna, vilket bara hänt en gång i modern tid.

Det finns ett betydande stöd bland befolkningen för införande av republik, men när en folkomröstning i frågan hölls 1999 vann monarkisterna knappt. Den Laborregering som tillträdde 2007 hade avskaffande av monarkin på sin dagordning medan den borgerliga koalitionen som kom till makten efter parlamentsvalet 2013 ville behålla monarkin. Den nuvarande Laborregeringen har planer på att upp frågan i en folkomröstning längre fram.  

Australiens författning kan bara ändras genom att folket ger sitt godkännande och bara åtta av de 44 folkomröstningar som hållits sedan 1901 har lett till författningsändringar. Ett skäl till detta är också att kraven är höga för att de ska gå igenom – det behövs inte bara att en majoritet av invånarna i hela landet röstar ja till ett förslag, det måste dessutom ha stöd av flertalet röstande i minst fyra av de sex delstaterna.

Australien har ett parlamentariskt system. Den verkställande makten utövas av regeringen, ledd av premiärministern. Denna väljer övriga regeringsmedlemmar bland ledamöterna i det federala parlamentet och är också ansvarig inför parlamentet. Allmän rösträtt för vita kvinnor och män har funnits sedan 1902, men först efter en folkomröstning 1967 fick aboriginerna rätt att ansöka om australiskt medborgarskap och att rösta. Röstplikt råder och röstskolk ger böter.

Den lagstiftande makten utgörs på federal nivå av ett tvåkammarparlament bestående av representanthuset och senaten. Antalet ledamöter i representanthuset är 151. De väljs för en period på högst tre år genom majoritetsval i enmansvalkretsar. Senaten har 76 ledamöter, tolv senatorer från respektive delstat samt två från vardera Nordterritoriet respektive ACT. Detta innebär att de glesbefolkade delstaterna är kraftigt överrepresenterade. Senatorerna väljs i proportionella val för sex år (senatorerna från territorierna sitter i tre år). Hälften av senatorerna byts ut i samband med varje val till representanthuset.  
 
Lagstiftningsarbetet utförs främst av representanthuset, men senaten har långtgående befogenheter att stoppa nya lagar. 

Delstaterna har egna guvernörer, som representerar monarken, samt egna författningar, parlament och regeringar. Flertalet delstater har tvåkammarparlament och mandatperioderna varierar mellan tre och fyra år. Delstaterna får lagstifta i alla frågor utom de som är enbart federala angelägenheter (till exempel utrikes- och försvarspolitik). Federal lag gäller dock över delstatslag. 

Läs om Australiens rättsväsen i Demokrati och rättigheter. 

POLITISKA PARTIER

De ideologiska gränserna mellan de båda maktblocken i australisk politik har med tiden nästan suddats ut. Båda vänder sig numera främst till medelklassen, som inte längre är trogen något visst parti men utan vars stöd det inte går att vinna regeringsmakten. 

Arbetarpartiet (Australian Labor Party, ALP) bildades 1901 och är landets äldsta parti. På 1980-talet fick Arbetarpartiets (i dagligt tal Labor) ekonomiska politik en mer liberal karaktär, men ända in på 1990-talet höll Labor fast vid en stor del av sin fördelningspolitik, som strävade efter ett samhälle där staten såg till att alla fick del av jobb, sjukvård, utbildning med mera. Bland annat förbättrades sjukförsäkrings- och pensionssystemen i utbyte mot återhållsamma lönekrav under partiets regeringstid 1983–1996. 

Den borgerliga koalitionen mellan Liberala partiet (Liberal Party, LP) och Nationella partiet (National Party, NP) styrde senast 2013–2022. 

LP är trots namnet konservativt och ekonomiskt sett snarast nyliberalt. Queensland och Nordterritoriet har egna liberala partier som alltid ingått i de borgerliga koalitionerna på nationell nivå. NP är ett uttalat intresseparti för landsbygdsbefolkningen, särskilt i Queensland, men med ett åldrande och krympande väljarunderlag har stödet minskat för partiet på senare år. 

Den tredje starkaste politiska kraften är De gröna (The Australian Greens), som bildades 1992 genom en sammanslagning av lokala gröna partier.

Främlingsfientliga En nation (One Nation), som inte varit representerat i parlamentet sedan 2010 kom åter in i senaten i valet 2016 med fyra platser och behöll två av dessa efter valen 2019 och 2022.   

Om våra källor