Venezuela – Utbildning

På pappret har barn och ungdomar i Venezuela både rätt till en avgiftsfri skola och en skyldighet att faktiskt delta i undervisning. De senaste årens kris i landet har dock lett till ett svårt bakslag där många barn inte längre får någon skolgång alls.

Förskola erbjuds från det att barnen är 45 dagar gamla och formellt är den obligatorisk i tre år. Barnen börjar den ordinarie skolan när de är sex år och går först ett grundläggande sexårigt stadium. Därpå följer fem år eller sex år på antingen en allmän eller en mer yrkesinriktad linje.

I början av 2000-talet gjordes stora satsningar på utbildning vilket ledde till en ökning av andelen barn i skolan. Under president Hugo Chávez gjordes mycket inom ramen för misiones, för att locka fattiga och studieovana venezuelaner till skolbänken (se Modern historia och Sociala förhållanden). Militären skickades ut för att restaurera skolbyggnader, och tusentals skolor startades där barnen fick gratis mat och sjukvård. Andelen elever som deltog i undervisning ökade på alla nivåer.

Men på 2010-talet har de satsningar som gjordes gått om intet. Den ekonomiska, politiska och sociala kris som Venezuela genomlider slår hårt även mot skolväsendet. Allt fler skolor har tvingats stänga, i dagar, veckor eller på obestämd tid. Orsaken kan vara att elektriciteten eller vattnet är avstängt. Ofta uteblir lärarna – för att de är upptagna med att köa för att köpa mat, eller för att de inte får någon lön. Tiotusentals av dem har lämnat yrket helt för att försöka försörja sig på annat vis – många har lämnat landet.

Bara runt hälften av barnen beräknades ha någorlunda regelbunden skolgång redan innan coronapandemin slog till 2020. Läget förvärrades då, eftersom skolorna stängdes och många saknade möjlighet att följa distansundervisning. En del av barnen är också så undernärda att de har svårt att följa undervisningen.

Barn från fattiga familjer hade ofta inte heller tidigare råd att fullfölja grundskolan, trots att utbildningen formellt är avgiftsfri på alla nivåer. Föräldrar får betala för skoluniformer och böcker. Två skift om dagen är normen i statliga skolor, där en del barn går på förmiddagen och andra på eftermiddagen. I den rådande krisen händer det att barnen bara får gå ett par halvdagar i veckan.

Utbildningssatsningarna som gjordes under Hugo Chávez har också fått kritik från lärare, föräldrar och oppositionen som anser att eleverna indoktrineras med vänsterpolitiska åsikter. Enligt lagen ska undervisningen baseras på frihetshjälten Simón Bolívars ideal, till exempel latinamerikansk enhet och nationellt självbestämmande (se Äldre historia). Ett samarbete med det socialistiska Kuba för att öka läs- och skrivkunnigheten fick också kritik för att vara alltför politiskt färgat.

Det statliga Universidad Central de Venezuela, med huvudcampus i Caracas, grundades redan 1721 och är ett av de äldsta universiteten på västra halvklotet. Högskoleväsendet hade tidigare rykte om sig att vara bland de bättre i Latinamerika men krisen har slagit hårt även här: studenter uteblir, kurser ställs in och många akademiker har flytt landet. Det finns både statliga och privata universitet.

Källor till denna text