Storbritannien – Utrikespolitik och försvar

Storbritannien är en utrikespolitisk och militär världsmakt i kraft av sitt permanenta medlemskap i FN:s säkerhetsråd, sina kärnvapen och sin ”särskilda relation” till USA. I Västeuropa kan bara Frankrike mäta sig militärt. Utträdet ur EU 2020 blev komplicerat, inte minst vad gäller den känsliga Nordirlandsfrågan. Storbritannien är en av de största och hårdaste uppbackarna av Ukraina i kriget mot Ryssland.

Sedan de brittiska väljarna 2016 röstat för att lämna EU-samarbetet rådde stor ovisshet kring hur det skulle gå till. Efter många turer lämnade Storbritannien EU den 31 januari 2020 och ingick ett nytt handelsavtal med unionen. 

En av de mest svårlösta frågorna har gällt hur gränsen mellan Nordirland och EU-landet Irland ska fungera. Det inverkar också på den brittiska provinsens omstridda status och styre (se Inrikespolitik och författning).

Ända sedan 1920-talet råder passfrihet mellan Storbritannien och Irland. Det innebär också att irländare kan arbeta, studera, få bidrag och vård i Storbritannien. Avtalet tillåter också irländska medborgare att rösta i brittiska val och vice versa. Detta gäller även efter det att Storbritannien lämnade EU (se Kalendarium).

Efter brexit har Storbritannien också förhandlat om nya, egna handelsavtal med en rad länder utanför EU.

Storbritannien har också slutit avtal med Frankrike i syfte att minska strömmen av migranter över Engelska kanalen, utan större framgång (se Befolkning och språk och Kalendarium).

Banden till USA och drömmen om en ny global roll

Den konservativa brittiska regering som drev igenom brexit hade förhoppningar om att Storbritannien genom att lämna EU skulle kunna stärka sin roll globalt, men det tycks vara lättare sagt än gjort. Det relativt starka inflytande som landet har haft efter andra världskriget har bland annat haft sin grund i den "särskilda relationen" till USA. Men den är inte så stark som den brittiska regeringen har önskat och bygger i hög grad på militärt och säkerhetspolitiskt samarbete. En del uttalanden som Donald Trump gjorde redan när han var USA:s president första gången (2017–2021) fick många brittiska bedömare att ifrågasätta om den särskilda relationen skulle överleva. Sedan Trump valts om till president 2024 väcktes på nytt frågan om banden kan fortsätta vara lika nära.

Under president Joe Biden har relationen varit närmare. En plump i protokollet var att USA 2021 utan förvarning till britterna tog hem sina soldater från Afghanistan under vad som blev kaotiska former (se nedan).

Säkerhetspakten Aukus, som Storbritannien slöt med USA och Australien samma år, var ett visst plåster på såren. Pakten beskrivs som det mest omfattande försvarssamarbetet mellan länderna sedan andra världskriget och anses vara riktat mot Kina, även om det inte uttalas öppet. År 2023 presenterade de tre ländernas ledare sin plan på att USA ska sälja fem atomkraftdrivna ubåtar till Australien och att Storbritannien och Australien sedan ska bygga en ny modell med både amerikansk och brittisk teknik.

Ryssland och Ukraina

Den brittiska regeringen är en av Ukrainas största uppbackare och viktigaste militära leverantörer i kriget mot Ryssland. London har, både under den konservative förre premiärminister Rishi Sunak och den nuvarande Keir Starmer från Labour, hållit hög profil under krisen. Det är också ett sätt att vilja visa att Storbritannien fortfarande spelar en viktig roll globalt efter brexit och att man håller enad front med USA efter det som hände i Afghanistan 2021 (se ovan).

Storbritannien har utbildat ukrainsk militär och gradvis, tillsammans med andra västländer, skärpt sanktionerna mot Ryssland.

Storbritannien har också sänt kraftfulla vapen till Ukraina, däribland stridsvagnar och långdistansrobotar, vilket man var första land att leverera, och i samma veva som USA i november 2024 godkänna att de används mot mål på ryskt territorium.

Relationen till Ryssland var mycket dålig redan innan. Ett skäl var giftmordet på den avhoppade ryske underrättelseagenten Aleksandr Litvinenko i London 2006, liksom giftmordförsöket på den ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter 2018 i Salisbury (se Kalendarium). Regeringen i London anklagade Moskva för att ligga bakom attentaten. Rysslands ockupation av Krimhalvön och intåg i regionen Donbas i Ukraina 2014 bidrog också starkt till försämrade relationer.

Händelseutvecklingen ledde också till ökad uppmärksamhet på att ryska oligarker, varav en del har nära band till president Vladimir Putin, har tvättat svarta pengar genom att bland annat investera i fastigheter i London. Genom att göra stora investeringar i Storbritannien kunde de också beviljas särskilda visum för fem år och därefter brittiskt medborgarskap.

Kina

Samtidigt som Storbritannien ansträngde sig för att förbättra sina kontakter med Kina och öka handelsutbytet mellan länderna beslöt man 2020, efter påtryckningar från USA, att den kinesiska telekomjätten Huaweis tekniska utrustning från och med 2027 inte får användas i det brittiska 5G-nätet (se Kalendarium).

Sedan Rishi Sunak tillträtt som premiärminister 2022 gjorde han en markering mot regeringen i Peking om att de ekonomiska kontakterna mellan länderna inte skulle vara lika nära som tidigare, då förhoppningen var att ökat ekonomiskt samarbete skulle leda till politiska och sociala reformer i Kina.

Storbritannien reagerade ilsket sommaren 2023 när myndigheterna i Hongkong satte ett pris på åtta landsflyktiga demokratiaktivisters huvuden och Kina anklagade London för att härbärgera flyktingar undan rättvisan. Relationen har också surnat sedan Storbritannien krävt att Kina stänger vad man påstår är rena polisstationer på brittisk mark som spionerar på exilkineser. Peking avfärdar anklagelsen.

Kosovo, Afghanistan och Irak

Åren 1997–2010 förde den dåvarande Labourregeringen en aktiv utrikespolitisk roll, ofta i samarbete med USA. Premiärministern Tony Blair ville att landet skulle fungera som en förbindelselänk mellan USA och EU.

Under Kosovokrisen 1999 höll amerikaner och britter hög profil i försvarsalliansen Natos luftkrig mot Jugoslavien. Efter terrorattentaten mot USA 2001 var det bara Storbritannien som i större omfattning deltog vid USA:s sida i de militära angreppen mot Afghanistan.

I början av 00-talet handlade utrikespolitiken mycket om Irak och huruvida regimen där hade massförstörelsevapen. Tillsammans med USA beslöt Storbritannien under Blair att invadera Irak 2003, trots att många britter motsatte sig kriget (se Modern historia) och fastän det inte hade fått klartecken i FN:s säkerhetsråd. De brittiska trupperna stannade kvar i södra Irak till 2009 för att administrera återuppbyggnaden och garantera säkerheten där. Inga massförstörelsevapen hittades efter regimens fall. I Storbritannien fördes en hård debatt om huruvida hotet från Irak hade överdrivits för att motivera ett anfall.

Storbritannien skickade 2005 trupper till den Natoledda operationen i Afghanistan, där bland annat även Sverige deltog. Från 2006 drogs brittiska soldater in i strider med talibaner och andra väpnade grupper i provinsen Helmand. Som mest fanns det 9 000 brittiska soldater i Afghanistan. Insatsen där var inte lika politiskt känslig som den i Irak, eftersom uppdraget hade mandat från FN. Nato avslutade 2014 formellt sin insats i landet. Omkring 1 000 man blev kvar för att utbilda de afghanska regeringstrupperna.

Samtliga brittiska militärer drogs tillbaka från Afghanistan 2021, sedan USA beslutat att ta hem sina soldater och det ansågs för riskfyllt att ha militära styrkor kvar i landet. Läget spetsades till i augusti 2021, då talibanerna tog över makten medan de utländska trupperna lämnade landet. Storbritannien evakuerade under kaotiska förhållanden såväl britter som afghaner som hade arbetat för dem (se Kalendarium). Den brittiska regeringen fick skarp kritik för att den inte hade varit bättre förberedd och passivt hade följt USA:s linje.

I juli 2023 bekräftades att åklagare i Storbritannien utreder brittiska soldater för krigsförbrytelser i Afghanistan under åren 2010–2013. Bland annat rör utredningarna misstankar om att civila har dödats.

Libyen och Syrien

Irakkriget och dess efterspel har skapat starkt motstånd i Storbritannien mot att ge sig in nya militära operationer i konfliktområden. Men 2011 var Storbritannien pådrivande när FN:s säkerhetsråd beslutade att det skulle upprättas en flygförbudszon i Libyen för att skydda civilbefolkningen. I den Natoledda insatsen spelade USA, Storbritannien och Frankrike ledande roller, men flera andra länder deltog, bland dem Sverige med spanande Gripenplan.

När den dåvarande premiärministern David Cameron 2013 förespråkade att brittisk militär skulle sättas in mot den syriska regimen, som använt kemiska vapen mot rebellfästen, röstade underhuset nej. Efter Islamiska statens (IS) våldsamma framfart i Irak och Syrien godkände kammaren dock brittiska flygräder mot den extrema gruppen under 2014 och 2015. Efter nya anklagelser om att kemiska vapen använts bombade Storbritannien, USA och Frankrike 2018 anläggningar där den syriska regimen uppgavs tillverka sådana vapen.

Spänd kontakt till Iran

Förhållandet mellan Storbritannien och Iran har periodvis varit spänt ända sedan 1800-talet. På senare år har det från brittisk sida främst handlat om oro för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen.

I samband med ett genombrott 2015 i förhandlingarna om det iranska kärnteknikprogrammet, och avtalet JCPOA kunde slutas mellan Iran och omvärlden (se Iran: Utrikespolitik och försvar), förbättrades kontakterna mellan länderna. Storbritannien beklagade, tillsammans med Frankrike och Tyskland, USA:s beslut att 2018 dra sig ur kärnenergiavtalet. Länderna slog samtidigt fast att det fortfarande var viktigt för den gemensamma säkerheten.

Storbritannien har från 2022 skärpt sina sanktioner mot Iran. Skälen är brutalitet mot demokratiprotester, underminerande av fred i Mellanöstern och på andra håll (iranska drönare har använts av Ryssland mot Ukraina), samt mord- och kidnappningshot mot regimkritiker som befinner sig i Storbritannien.

Under 2024 hjälpte Storbritannien Israel att försvara sig mot den stora iranska attacken med drönare och robotar mot den judiska staten.

Israel-Palestina

Storbritannien har traditionellt goda relationer med Israel, även om de har varierat genom åren och britterna har behövt gå en del balansgång för att även ha bra förbindelser med flera allierade arabländer. Storbritannien ingick 2020 ett avtal om militärt samarbete med Israel.

Sedan den militanta palestinska rörelsen Hamas gått till stort anfall mot Israel i oktober 2023 och dödat 1 200 människor uttalade regeringen i London tydligt stöd för israelerna. Den dåvarande premiärministern Rishi Sunak reste också, liksom USA:s president Joe Biden, snabbt till Israel för att visa solidaritet med den judiska staten. Tillsammans med USA, Frankrike, Tyskland och Italien lovade Storbritannien att hjälpa Israel att försvara sig. De fem länderna sade sig också erkänna legitima anspråk från palestinierna, men inte från Hamas, som London i likhet med regeringar i andra västländer ser som en terroristorganisation.

Som en följd av kriget började de Iranstödda huthirebellerna i Jemen beskjuta fartyg på Röda havet både med och utan koppling till Israel. Huthierna uttryckte stöd för Hamas. USA samlade därför en säkerhetsallians med bland annat Storbritannien för att skydda den viktiga transportleden. Kort därpå genomförde de anfall mot huthirebellerna.

Allteftersom de palestinska dödsoffren i krigets Gaza började räknas i tiotusental växte dock kritiken mot den brittiska regeringens nära band till Israel. Keir Starmers Labourregering tvingades försöka gå balansgång genom att bland annat avbryta viss vapenexport (se Kalendarium).

Argentina och Falklandsöarna

Argentinska krav på de brittiska Falklandsöarna i södra Atlanten har skapat spänningar mellan Storbritannien och Argentina. När argentinska trupper 1982 invaderade öarna ledde det till ett krig mellan länderna som vanns av britterna (se Modern historia).

I en folkomröstning som hölls där 2013 röstade 99,8 procent av invånarna för att Falklandsöarna skulle förbli brittiska. Efter en tids normalisering höjdes tonen då Argentinas dåvarande president Alberto Fernández i ett tal i FN 2020 vidhöll att öarna är ockuperade av Storbritannien. Han fick stöd 2022 av Kina i sin uppfattning och uppmanade britterna att förhandla om ögruppens status.

FN och Samväldet

Storbritannien är en stormakt i Förenta nationerna. Eftersom Storbritannien var en av segrarmakterna i andra världskriget är landet en av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd som därmed har rätt att blockera (lägga in sitt veto mot) rådets beslut.

Många av Storbritanniens tidigare kolonier ingår i Samväldet. Syftet med organisationen, som samlar 56 länder, är att upprätthålla en kulturell och social värdegemenskap. Samväldet har även betydelse för att kanalisera bistånd från rika till fattiga länder inom organisationen. Det utövar dessutom påtryckningar för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i medlemsländerna.

Under Samväldets toppmöte 2024 enades medlemmarna om att det är dags att ta itu med de orättvisor som det historiska slaveriet har orsakat många länder. Ledare driver på för att Storbritannien både ska be om ursäkt och kompensera ekonomiskt för följderna av att miljontals människor under århundradena togs från Afrika över Atlanten för att bli slavar. Kompensation skulle kunna bli mycket dyrt och premiärminister Keir Starmer vill inte dra på sig de kostnaderna.

Bistånd

Storbritanniens bistånd utgjorde fram till coronapandemin 0,7 procent av landets bruttonationalinkomst (BNI) och tangerade därmed FN:s mål om vad världens rika länder väntas bidra med i det avseendet. Under pandemin sänktes dock biståndet till 0,5 procent på grund och har kommit att ligga kvar på en lägre nivå.

Försvar

Det kalla krigets slut 1989/1990 ledde till kraftiga neddragningar av försvaret, som utgörs av en yrkesarmé. På senare år har de dock ökat. När regeringen presenterade en ny försvarsstrategi 2021 aviserades satsningar på den brittiska försvarsindustrin, en särskild styrka mot cyberhot, samt ett nytt centrum för artificiell intelligens.

Premiärminister Rishi Sunak presenterade 2023 en förstärkning av försvaret värd 5 miljarder pund, som ett led i ambitionerna att möta hot från Ryssland och Kina. Pengarna är bland annat avsedda för inköp av ammunition, förstärkt underrättelsearbete och finansiering av Aukus (se ovan), ubåtssamarbetet med USA och Australien.

Storbritannien har ett eget kärnvapenprogram, Trident. Landet har fyra kärnvapenbestyckade ubåtar som ska ersättas med nya fram till 2025. I försvarsstrategin från 2021 höjdes den övre gränsen för hur många kärnvapenstridsspetsar Storbritannien får ha, från 180 till 260. Det väckte frågor om huruvida landet lever upp till sina åtaganden i ickespridningsavtalet (NPT). Beslutet motiverades med den upprustning som Ryssland och andra länder har gjort på senare år.

Om våra källor