Serbien – Demokrati och rättigheter

I Serbien har politiska partier med olika ideologisk grund kunnat delta i relativt fria val alltsedan 1990-talet. Länge tycktes landet genomgå en demokratisering. Men de senaste åren har utvecklingen vänt och Serbien pekas nu ut som ett land där politiska och medborgerliga rättigheter håller på att urholkas. Opposition, fria organisationer och medier är alltmer pressade.

Under nyvalet i december 2023, som regeringspartiet SNS vann, förekom många anklagelser röstköp och valurnor som proppades med valsedlar. "Ovärdigt en kandidat till EU", kommenterade Tysklands UD. EU-kommissionen noterade att valprocessen behöver reformeras och uppvisa "påtagliga förbättringar" (se även Inrikespolitik och författning). I valrörelsen klagade oppositionspolitiker på att de utsattes för hat, hot och andra brott, och att regeringen fick mycket mer utrymme i medierna än andra partier. Den bilden delas av oberoende internationella observatörer från Osse, som fastslog att valet var "orättvist" även om det tekniskt var väl genomfört. Kritiken ledde till att valet i Belgrad, där resultatet var som jämnast, gjordes om i juni 2024 (och SNS vann där).

Den negativa utvecklingen ledde redan 2018 till att Freedom House sänkte sin värdering av Serbien till kategorin ”delvis fria länder”. Det var första gången på ett årtionde som Serbien inte klassificerades bland de fria länderna och Serbien har blivit kvar i den kategorin. I organisationens årliga rapport om utvecklingen i 29 "övergångsländer" i det forna östblocket hamnar Serbien i den tredje av fem kategorier som används här, gruppen hybridregimer.

Nedvärderingen beror på försämrade förhållanden vid politiska val och fortsatta försök av regeringen och allierade medier att undergräva oberoende journalistik genom trakasserier och smutskastningskampanjer. Dessutom anklagas president Aleksandar Vučić för att knyta makt till sin person och överskrida sin författningsenliga roll sedan han tillträdde på posten 2017.

På organisationen Transparency Internationals (TI) lista över upplevd korruption i världen hamnar Serbien på plats 104 av 180 länder på listan som gäller 2023. Det är den lägsta nivån hittills för landet, som befinner sig i Europas bottenskikt. I regionen är det bara Bosnien som ligger ännu sämre till (för hela listan se här). På grund av politiska påtryckningar är rättssystemet i stort sett oförmöget att ställa makthavare som missbrukar sin ställning till svars, skriver TI. Svaga lagar och institutioner bidrar också till det låga betyget.

I juli 2024 påpekade Europarådets antikorruptionsorgan att Serbien bara hade lyckats genomföra en av rådets 24 rekommendationer på området.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Yttrande- och pressfrihet garanteras i författningen men mediernas oberoende och mångfald begränsas av politisk inblandning, ekonomiskt beroende och självcensur hos journalisterna. Förtalsstämningar i domstol mot journalister är vanliga. På Reportrar utan gränsers (RUG) rankning över pressfriheten i världens länder ligger Serbien på plats 98 av 180. Landet har dalat på rankningen i flera år och pressfriheten är bland den sämsta i Europa, och även sämst bland de före detta jugoslaviska republikerna (hela listan finns här). Placeringen innebär också att Serbien hamnar bland i den näst sämsta kategorin av länder i världen, en grupp med 48 stater som anses ha en "svår" pressfrihetssituation.

Medieklimatet har försämrats efter Vučićs tillträde som premiärminister 2014 (han blev president tre år senare). Medier som kritiserar regimen kan angripas offentligt och anklagas för att ”försöka skapa kaos i landet” eller ”störta regeringen” och de utsätts ofta för godtyckliga inspektioner av myndigheterna. Regeringsföreträdare utsätter ostraffat enskilda journalister för hot, trakasserier och fysiskt våld. Smutskastningskampanjer har blivit vanliga. Ett resultat av detta är att antalet undersökande journalister har minskat.

Medan den ryska propaganda-TV-kanalen RT har stoppats i EU har den i Serbien tillåtits öppna filialen RT Balkan.

2021 rapporterade RUG om en allvarlig hot- och smutskastningskampanj i regeringstrogna medier mot tre journalister som rapporterat om frågor som rörde massakern på 8 000 muslimska pojkar och män i Srebrenica i Bosnien 1995. Journalisterna hade rapporterat om att livstidsdomen mot den bosnienserbiske militäre ledaren under kriget Ratko Mladić fastställts av FN-domare, samt att Montenegro i en resolution fördömt folkmordet i staden. Den serbiska regeringen erkänner inte massakern som folkmord, trots att det är fastslaget av internationella domare.

RUG har också mer allmänt konstaterat att sensationsorienterade regeringstrogna medier sprider falska nyheter och nästan dagligen utsätter oberoende journalister för attacker. Också EU-parlamentet har varnat för allt sämre mediefrihet i Serbien.

Under Slobodan Miloševićs tid vid makten (1987–2000) utnyttjades framför allt radio och TV medvetet av regimen för att främja serbisk nationalism. Press­en var däremot länge rätt fri; den var ofarligare för regimen än etermedier­­na då få människor hade råd att köpa tidningar. I samband med kriget i Kosovo infördes 1998 en repressiv medielag. Många medier stängdes eller bötfälldes och journalister fängslades eller till och med mördades. Oberoende medier spelade en aktiv roll i samband med Miloševićs fall och regimskiftet hösten 2000 innebar ett öppnare medieklimat. Många medier bytte fot över en natt men en del journalister behöll en okritisk hållning till makthavarna.

1999 mördades den Milošević-kritiske journalisten Slavko Ćuruvija i Belgrad. 2019 dömdes fyra underrättelseofficerare ftill mellan 20 och 30 års fängelse för mordet. De friades dock i högre instans 2024, vilket utlöst ramaskri bland opposition och pressfrihetsorganisationer.

Yttrandefrihet råder på internet men viss kontroll kan ändå förekomma.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättsväsendet är formellt självständigt men rättssäkerheten dras fortfarande med stora brister. Det har varit svårt att komma tillrätta med den utbredda korruptionen inom rättsväsendet liksom med dess band till regeringen. Många domare har rapporterat om yttre påtryckningar. Politiker uttalar sig ofta i rättsliga frågor, även i pågående mål eller i frågor som undersöks i medierna.

2023 belade USA den serbiske underrättelsechefen Aleksandar Vulin med ekonomiska sanktioner på grund av misstänkt korruption, maktmissbruk och narkotikahandel. Han beskylls även för att hjälpa Ryssland med att öka sitt inflytande på Balkan.

Förhållandena i fängelser, häkten och polisarrester är dåliga. Många anläggningar är överfulla och det är vanligt att åtalade får vänta länge på rättegång, eftersom arbetet inom domstolarna är ineffektivt. Europarådets kommitté mot tortyr kritiserade i januari 2024 Serbien för att fångar utsätts för våld i form av slag och elchocker. Enligt kommittén kan det utgöra tortyr. Den noterar också att det inte görs framsteg på området.

I World Justice Projects jämförelse av rättsstatens funktioner i 140 länder 2022 hamnade Serbien efter övriga före detta jugoslaviska republiker (Montenegro ingick dock inte i undersökningen).

EFTERSPEL EFTER 1990-TALETS KRIG

Under krigen i början av 1990-talet inrättade FN en särskild krigsförbrytartribunal för det forna Jugoslavien (ICTY), med säte i Haag. Inställningen till domstolen, som var aktiv 1993–2017, var länge fientlig i Belgrad. Men efter Slobodan Miloševićs fall valde Serbien att samarbeta fullt ut med ICTY, som en följd av krav från bland annat EU och USA (se även Modern historia). Milošević utlämnades till Haag redan 2001, men avled 2006 innan rättegången mot honom hann avslutas.

Flertalet av ICTY:s mål gällde kriget i Bosnien, och av de 161 personer som åtalades var flertalet etniska serber. Bosnienserbernas ledare Radovan Karadžić och Ratko Mladić greps båda i Serbien, 2008 respektive 2011. Båda fördes till Haag och dömdes så småningom till livstids fängelse.

Ytterligare ett antal personer utlämnades från Serbien till Haag, och flera dömdes till fängelse medan några frikändes. Milan Milutinović, som var Serbiens president 1997–2002, överlämnade sig själv till tribunalen som åtalat honom för övergrepp begångna i Kosovo, men han frikändes. Den tidigare vice premiärministern och grundaren för det extremnationalistiska partiet SRS Vojislav Šešelj (se Inrikespolitik och författning) satt häktad i Haag i 13 år innan han frikändes. En överinstans till ICTY ändrade 2018 domen och dömde honom till tio års fängelse, men fann att han redan hade avtjänat straffet genom sin häktningstid.

Det är meningen att rättegångar mot krigsbrottsanklagade på lägre nivå ska genomföras i Serbien, men få domar har utdömts på senare år.

Om våra källor