Serbien – Naturtillgångar, energi och miljö

Serbien är förhållandevis rikt på mineral som koppar, bauxit, litium och järnmalm. Landet är självförsörjande på kol men behovet av importerad energi är stort. Fossila energikällor dominerar kraftigt och luftföroreningar är ett stort miljöproblem.

En viss utvinning av olja förekommer men räcker inte för de inhemska behoven.

Drygt hälften av det skuldtyngda statsägda olje- och gasbolaget NIS (Naftna Industrija Srbije) såldes 2008 till det ryska företaget Gazprom, vilket gav 400 miljoner euro till statskassan. Genom affären skulle Serbien få del av det stora ryska gasprojektet South Stream, men i slutet av 2014 beslutade Ryssland att lägga ner det sedan Bulgarien hoppat av, vilket innebar ett stort avbräck för Serbien.

Rysslands storinvasion av Ukraina 2022 har slagit mot oljeimporten på grund av Gazproms majoritetsägande i NIS. Europeiska unionens sanktioner mot Moskva gör att NIS inte längre kan importera olja från EU-landet Kroatien.

Serbien har stora fyndigheter av litium nära staden Loznica i väster. Litium används i batterier till elfordon och brytning av mineralet anses vara av stor betydelse för Europas gröna omställning. Planerna på att bryta litium har dock mötts av stora folkliga protester på grund av oro för miljöförstöring och effekter på folkhälsan om vattentäkter förorenas.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Av energiförbrukningen står kol för knappt hälften och olja samt fossilgas (naturgas) tillsammans för ytterligare omkring en tredjedel, enligt energiorganet IEA. Endast omkring en sjundedel kommer från förnybara energikällor, främst vattenkraft och biobränsle. Vind och sol står för en försumbar del.

I december 2023 invigdes en ledning för import av fossilgas från Azerbajdzjan, vilken väntas minska beroendet av Ryssland som leverantör.

Av den energi som går till elektricitet kommer drygt 60 procent från kol, medan vattenkraft står för cirka 30 procent och andra förnybara energikällor (främst vindkraft) för resten.

KLIMAT OCH MILJÖ

Serbiens sammanlagda utsläpp av växthusgaser ligger på en förhållandevis normal europeisk nivå men itopp på Balkan. Per person räknat hör serberna till dem som släpper ut allra mest i såväl Europa i stort liksom i jämförelse med andra länder på Balkan.

Serbien har uppfyllt kravet i Parisavtalet på nationell klimatplan (NDC), men har till skillnad från de flesta andra europeiska länder ingen långsiktig strategi (LTS) eller något angivet årtal för när man ska nå klimatneutralitet (nettonollutsläpp).

Klimatutmaningar

Klimatförändringarna bidrar till alltmer extremt väder. Översvämningar blir både vanligare och våldsammare, samtidigt som torrperioderna blir fler och svårare. Båda fenomenen innebär svårigheter för det viktiga jordbruket.

Sett till sårbarhet för och anpassning till klimatförändringarna är Serbien dock jämförelsevis välpositionerat internationellt och på genomsnittlig exjugoslavisk nivå, enligt det globala klimatanpassningsindexet ND-Gain (se hela listan här).

Övriga miljöproblem

Luftföroreningar är ett stort problem som enligt WHO orsakar flera tusen dödsfall om året. Många städer hör till de mest nedsmutsade i Europa, och Belgrad hamnade i en studie 2024, tillsammans med bland annat Prishtina i Kosovo och Sarajevo i Bosnien, bland de tio storstäder i världen med smutsigast luft. Även dricksvattnet är ofta förorenat vilket också är ett hot mot invånarnas hälsa.

Koleldningen är en starkt bidragande orsak till den dåliga luften. Öppna soptippar förgiftar både vatten (genom läckage) och luften (vid bränder). En stor andel av avfallet i Serbien hamnar på soptippar, både formella och illegala sådana.

Natoflygets bombningar 1999 (se Modern historia) förstörde de två största oljeraffinaderierna, oljelager och en stor del av rörledningarna. Först ett par år efter kriget kunde produktionen återupptas vid oljeanläggningar samt vid vatten- och kolkraftverk. Flyganfallen orsakade miljöskador då giftiga kemikalier läckte ut från fabriker som bombades.

Om våra källor