Kongo-Kinshasa – Befolkning och språk

Kongo-Kinshasas befolkning brukar delas in i minst 200 folkgrupper. Invånarna är ojämnt fördelade över den enorma landytan och stora områden i landets inre är obebodda. Befolkningen ökar snabbt och nästan hälften av invånarna är under 14 år.

Över hälften av invånarna beräknas bo i byar på landsbygden, men folkomflyttningar under de många krigsåren och bristfällig offentlig förvaltning gör alla befolkningsuppgifter osäkra.

De flesta av de etniska grupperna är bantufolk, det vill säga de talar språk som tillhör den stora familjen bantuspråk. I norr och öster bor folk som talar nilo-sahariska språk. Pygméerna i öster utgör en särskild grupp, kallad batwa eller twa, och betraktas som ursprungsfolk. Deras ursprungsspråk har i princip dött ut och de talar i dag samma språk som grannfolken. Kongos fyra största folkgrupper är bantufolken mongo, luba och kongo (eller bakongo) samt mangbetu-azande som talar nilo-sahariska språk. Dessa grupper utgör tillsammans omkring halva befolkningen.

Etniskt våld

Etniska motsättningar har ofta blossat upp på olika håll i landet, ibland iscensatta av politiker. Den statsunderstödda hetsen mot folkgruppen banyamulenge under 1990-talet bidrog till att utlösa både den revolt som ledde till att diktatorn Mobutu Sese Seko störtades 1997 och det efterföljande inbördeskriget 1998–2003 (se Modern historia). Banyamulenge är ett tutsifolk som i huvudsak lever i de östliga Kivuprovinserna. Sydkivu och delar av Nordkivu, gränsar mot Rwanda och Burundi, länder där motsättningar mellan folkgrupperna tutsi och hutu lett till inbördeskrig, etnisk rensning och folkmord.

Många flyktingar

Strider i framför allt östra Kongo har drivit miljoner människor på flykt, både inom landet och utomlands. IOM, FN:s internationella migrationsorganisation, beräknade i oktober 2024 att det fanns omkring 6,4 miljoner internflyktingar, flest hittills, varav merparten i öster. Drygt en miljon kongoleser har flytt utomlands, varav ungefär hälften till Uganda. Samtidigt finns det över en halv miljon flyktingar från grannländerna i Kongo-Kinshasa. De flesta av dem har sina rötter i Rwanda men från 2013 har allt fler anlänt från Centralafrikanska republiken, Sydsudan och Burundi.

Krigets offer

De två stora inbördeskrigen (1996–1997 och 1998–2003) och de fortsatta oroligheterna har orsakat ett enormt mänskligt lidande. Uppskattningarna av hur många dödsoffer som krävts varierar men ligger vanligen mellan 3 miljoner och 5,5 miljoner. Fler människor har dött av sjukdomar och umbäranden orsakade av kriget än i direkta strider. I början av 2023 beräknades drygt 26 miljoner människor vara i behov av nödhjälp.

Våldet i framför allt östra Kongo har fortsatt. Enbart under det första halvåret 2023 dödades uppemot 3 000 civila i krigshandlingar i den östra delen av landet enligt människorättsorganisationer.

Språk

Franska är officiellt språk och sedan (den belgiska) kolonialtiden det som främst används inom förvaltning, näringsliv och utbildningsväsen. Av de över 200 språk som talas i landet har fyra officiell status som nationella språk: swahili, tshiluba, lingala och kikongo (kituba). Efter självständigheten från Belgien fick lingala dominerande ställning genom att vara militärens, administrationens och utbildningsväsendets gemensamma språk. Det talas allmänt i Kinshasa.

Om våra källor