Kongo-Kinshasa – Jordbruk och industri
Endast en liten del av Kongo-Kinshasa yta är uppodlad trots att landet har stor jordbrukspotential. Odling av kommersiella grödor har minskat sedan 1970-talet och de senaste årens konflikter i kombination med stora interna flyktingströmmar har gjort att många miljoner kongoleser går hungriga. Den tidigare relativt välutvecklade industrisektorn lider fortfarande av följderna av många av ekonomiskt vanstyre.
Omkring två tredjedelar av befolkningen är beroende av inkomster från jordbruket för sin överlevnad. Men minskad produktivitet och konflikter som tvingat många att lämna hem och mark gör att flera miljoner människor inte längre kan försörja sig eller odla sina marker. FN beräknade i oktober 2020 att omkring 21 miljoner kongoleser led av akut matbrist och 3,5 miljoner barn var svårt undernärda.
Kaffe är jordbrukets största exportprodukt. Det odlas i den östra delen av landet, men oroligheterna där har lett till stadigt minskande skördar sedan början av 1990-talet. Palmolja, gummi, frukt, nötter, te och kakao odlas också för exportmarknaden. Jordbruket står för omkring 20 procent av landets BNP.
De viktigaste grödorna för inhemsk konsumtion är kassava, majs, ris, matbananer och jordnötter. Den mesta odlingen sker på traditionellt sätt med handredskap i självhushållande familjejordbruk. De väpnade konflikterna har drabbat jordbruket hårt. Periodvis har inte utsäde och gödningsmedel nått fram till odlarna vilket gjort att dessa inte har kunnat leverera varor till sina kunder. Usla vägar och dåliga möjligheter för transporter har också påverkat jordbruket i en negativ riktning.
Boskapsskötseln är ganska begränsad och förekommer mest i landets östra provinser.
Fisket skulle kunna utvecklas kraftigt men bedrivs ännu främst för husbehov vid floder och sjöar. Kongo-Kinshasa har endast en mycket liten kust mot Atlanten och havsfisket är obetydligt.
Över hälften av landet täcks av skog. År 2002 beslöt regeringen att tills vidare inte utfärda några nya tillstånd för skogsavverkning för att försöka bromsa den skövling som pågick i skydd av krigskaoset. Men regeringen har ingen verklig insyn i vad som händer i skogarna, och den illegala avverkningen fortsätter. Regnskogen i centrala Afrika är viktig för den biologiska mångfalden och för klimatet i världen (se Geografi och klimat samt Jordbruk och industri).
2018 publicerade organisationen Global Witness en rapport om massiv skogsavverkning i Kongo-Kinshasa, till stor del illegal, till bland annat Asien. Året efter släppte Global Witness en ny rapport där organisationen pekar ut tio europeiska bolag som misstänks för att importera illegalt timmer från Kongo. 2023 konstaterades i genomgången Global Forest Review att landet året före stod för den näst största förlusten av skog i världen, över en halv miljon hektar (motsvarar halva Skåne), bland annat för att ge plats åt jordbruk.
Industri
Efter afrikanska förhållanden hade Kongo-Kinshasa tidigare en relativt välutvecklad förädlings- och tillverkningsindustri. Många års ekonomiskt vanstyre knäckte nästan hela sektorn och först under de senaste åren har det gjorts försök att få i gång produktionen igen.
Industrin domineras av gruvnäringen men kongolesiska företag tillverkar också bland annat textilier, byggmaterial, cigaretter, jordbruksprodukter, öl och industrikemikalier, främst för gruvindustrin.
Under 1980-talet gick tillverkningsindustrin på ungefär en tredjedel av sin kapacitet på grund av bristen på utländsk valuta för reservdelar och råvaror, minskad efterfrågan och skadegörelse. Ett par år in på 1990-talet upphörde många fabriker att fungera. Ett uppsving skedde efter krigsslutet 2003, men tillverkningsindustrin besväras av brist på hårdvaluta som gör det svårt att köpa reservdelar till maskinerna, ständiga elavbrott och befolkningens fattigdom – det finns ingen köpstark kundkrets.
Byggbranschen är den industrigren som utvecklas snabbast tack vare stora biståndsfinansierade återuppbyggnadsprojekt.
Fortsatt politisk oro skapade dock problem för industrin. Bryggerijätten Heineken stängde 2016 två fabriker men har fortfarande kvar tillverkning i fem städer. I slutet av 2017 stängde den schweiziska matjätten Nestlé sin fabrik i Kinshasa.