Georgien – Demokrati och rättigheter

Den tidigare positiva utvecklingen kring mänskliga rättigheter i Georgien har stannat av något på senare tid. Brister i rättsväsendets oberoende är ett av problemen.

Georgien är en demokrati och det står var och en fritt att bilda och verka i partier. Men ett stort regeringsparti har sedan en tid tillbaka en dominerande ställning i partipolitiken. Parlamentsvalet hösten 2020 har följts av skarp kritik, demonstrationer och krav på att valet görs om. Även lokala val 2021 kantades av anklagelser om fusk. Parlamentsvalet fick i huvudsak godkänt av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), men det ifrågasattes bland annat därför att väljare uppgavs ha utsatts för påtryckningar. Presidentvalet 2018 var enligt OSSE inte att betrakta som helt fritt eftersom det präglades av oegentligheter som försök att köpa röster och användande av statliga pengar till kampanjarbete.

Återkommande kritik från såväl civilsamhället som oppositionen rör den tidigare premiärministern tillika miljardären Bidzina Ivanisjvilis roll. Trots att han långa tider formellt inte har haft något politiskt ämbete är han inflytelserik och kritiseras för att utöva informellt inflytande över hur landet styrs.

Det civila samhällets organisationer kan i stort att arbeta fritt utan extern inblandning eller begränsningar. Mötes- och organisationsfrihet garanteras i konstitutionen, men mötesfriheten begränsas i bland praktiken när polisen upplöser demonstrationer med våld. 2019 utbröt omfattande demonstrationer med krav på demokratiska reformer. I samband med detta greps oppositionspolitikern Nika Melia. Han anklagades för uppvigling och riskerade nio års fängelse. 2020 valde han att bojkotta parlamentsvalets andra omgång.

Georgisk lagstiftning ger kvinnor och män samma rättigheter och lagen förbjuder diskriminering på grund av kön. I praktiken diskrimineras dock kvinnor på en rad områden. Våld mot kvinnor är ett problem och lagstiftning saknas mot sexuellt ofredande.

Den georgiska grundlagen föreskriver religionsfrihet men slår också fast den ortodoxa kyrkans särställning (se Religion). Lagen förbjuder diskriminering på nationell, etnisk eller religiös grund. Ändå upplever många etniska och religiösa grupper sig som marginaliserade. Våld och ofredande mot religiösa minoriteter är återkommande problem. Lagen förbjuder diskriminering utifrån sexuell läggning, men det förekommer ändå i praktiken. Utredningar av våldsbrott mot hbtq-personer och religiösa minoriteter leder sällan till åtal.

FN-organet ILO uppmanade 2010 regeringen att förbjuda möjligheten att avskeda anställda för att de gått med i facket. Från EU kom också kritik mot inskränkningar i rätten till kollektiva löneförhandlingar och rätten att bilda fria fackföreningar. 2012 strejkade anställda på en rad arbetsplatser för högre lön och bättre villkor. Strejkerna tolkades delvis som ett sätt att testa den nya regeringens inställning i arbetsmarknadsfrågor. ILO bedömde 2019 att utvecklingen varit positiv i flera år; Georgien hade på flera sätt förbättrat tillämpningen av arbetsmarknadslagar och efterlevnaden av internationella överenskommelser på området. Men 2020 framhöll Världsbanken att coronakrisen skulle kunna få svåra följder. I ett land som Georgien kan ökad arbetslöshet leda till att människor halkar tillbaka ned under fattigdomsstrecket. 

Georgien kontrollerar inte utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien (se Modern historia). Begränsad information gör det svårt att bedöma läget för de mänskliga rättigheterna i dessa regioner. Men enligt svenska utrikesdepartementet är diskriminering av etniska georgier i de två utbrytarregionerna kända problem. I Sydossetien märks också en tydlig trend mot minskat utrymme för civilsamhället.

Genom flera reformer lyckades Georgien minska korruptionen under 2000-talet. Enligt organisationer för mänskliga rättigheter finns korruptionen ändå kvar bland politiker och beslutsfattare på hög nivå. Transparency International rankar Georgien på plats 49 i sitt index över korruptionen i 180 länder (se rankningslistan här). Där hamnar Georgien strax efter Polen och Slovakien och på samma nivå som Cypern och Rwanda. Av länderna i Sydkaukasien presterar Georgien bäst. Landet ligger tio placeringar högre än Armenien och mer hundra placeringar över Azerbajdzjan.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Yttrande- och pressfrihet säkerställs i konstitutionen och respekteras i allmänhet. Det finns en mångfald av medier som representerar olika åsikter, även om det journalistiska oberoendet inskränks också genom att ägarna tenderar att vilja ha stort inflytande över innehållet.

Att öppet kritisera statsmakterna var tidigare som regel inte förenat med risk för repressalier, men nya lagar har dock gjort det lättare för staten att övervaka medborgarna på nätet, bland annat kan staten bötfälla företag som inte vill lämna ut uppgifter till säkerhetstjänsten. I flera fall har journalister rapporterat att de blivit föremål för rättsutredningar som i själva verket var politiskt grundade.

I Reportrar utan gränser senaste index över pressfrihet i 180 länder fick Georgien betydligt sänkt betyg och rasade från plats 77 till 103 (se lista här). I sin analys av situationen i Georgien skriver organisationen att regeringspartiet uppvisar en allt mer fientlig inställning till pressfrihet. Regionalt placerar sig Georgien emellan Armenien som ligger på plats 43 samt Turkiet och Azerbajdzjan på plats 158 respektive 164. 

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Flera reformer av rättsväsendet har genomförts men bristande oberoende och opartiskhet samt politisk påverkan på rättssystemet för blir ett problem. Det tycks finnas en bristande förståelse hos ledande beslutsfattare inom politiken inför rättsväsendets opartiska roll.

Omfattande kritik har också riktats mot statens oförmåga att undersöka och åtala brott begångna av anställda inom polisväsendet och kriminalvården. Det finns uppgifter om övervåld och tortyr. Situationen i fängelserna har förbättrats på senare år men problem kvarstår. Dödsstraffet avskaffades 1997.

Om våra källor