Polen hoppas att kriget tvättar bort skamfläcken

När Rysslands krig mot Ukraina inleddes den 24 februari blev Polen snabbt det land dit flest antal flyktingar sökte sig. De blev varmt och hjälpsamt mottagna av enskilda personer och frivilligorganisationer. Regeringen var däremot i stort sett oförberedd. Det var landets invånare som med sina frivilliga insatser samt lokala initiativ från självförvaltningen i stora städer som räddade regeringen.

Sammanlagt anlände tre miljoner flyktingar till Polen de två första månaderna efter inledningen av den ryska storoffensiven i grannlandet. Närmare 700 000 av dessa beräknas ha fortsatt till andra länder i Europa. Samtidigt har 800 000 ukrainare återvänt eller åkt från Polen till Ukraina, trots att kriget pågår.

Minst en och en halv miljon ukrainare finns i dag som flyktingar i Polen. Parlamentet sejmen har antagit en särskild flyktinglag som ger dessa personer rätt till sjukvård och visst ekonomiskt stöd, däribland barnbidrag på motsvarande 1 000 kronor per barn och månad. Trots detta står regeringen fortfarande inför ett i grunden olöst flyktingproblem. Kritikerna i landet påpekar att de frivilliga insatserna inte kan ersätta ett samordnat omhändertagande av flyktingarna. Om några veckor kan situationen bli svår för de många flyktingar som omhändertogs av ägare till landets hotell och pensionat, framför allt i turistorterna. Där är hotellen och pensionaten i det närmaste fullbokade av inhemska turister framöver. Utan statliga insatser hotar situationen för många flyktingar att bli prekär.

Mässhall i Warszawa. Polen har tagit emot tre miljoner flyktingar från Ukraina. Foto: Czarek Sokolowski/AP/TT

Bygga nationalistkoalition

Samtidigt har Polens regering vägrat att ta emot organiserad hjälp utifrån och stolt sagt att den klarar det själv. Den har också sagt nej till en organiserad men frivillig omfördelning av flyktingarna inom Europa. Polens regering vill inte att en europeisk omfördelningspolitik i dag skapar ett ”prejudikat” för hur eventuellt framtida flyktingströmmar från andra delar av världen ska tas emot. Vid den stora flyktingvågen 2015 vägrade Polen att ta emot några av dem som flydde över huvud taget. Medan flyktingar från Ukraina i dag släpps in motas det fåtal familjer från andra länder som de senaste månaderna tagit sig över gränsen från Belarus fortfarande bort i strid med internationella konventioner.

Sedan kriget inleddes i stor skala har Polens regering krävt snabbare och mer effektiv militär hjälp till Ukraina samt starkare sanktioner mot Ryssland. Därvid har man inte avstått från att kritisera andra länder inom Europeiska unionen, framför allt Tyskland men också Frankrike, för dessa länders ”valhänta” och till Putins Ryssland vänligt inställda politik. Från att tillsammans med Ungern ha varit ett svart får i den europeiska familjen har Polens regering sedan slutet av februari velat framstå som den som mer än andra strävar efter enighet och ett starkt gemensamt agerande, från såväl Nato som EU. Med tanke på landets historia och erfarenhet av såväl det ryska tsarimperiet som det kommunistiska Sovjetunionen, är detta förklarligt och fullt förståeligt och det är en politik som har stöd hos en bred majoritet av Polens befolkning.

Medaljen har samtidigt en helt annan sida som Polens regering vill att omvärlden helst ska glömma. I stället för att månaderna före kriget förbereda landet för den väntade flyktingsstormen, ägnade sig den polska regeringen åt att montera samman en europeisk nationalistisk högerkoalition med syfte att i grunden försöka förändra dagens EU till något helt annat än vad det är i dag, och där den politiska enigheten i frågor som rättsstatens principer ska plockas bort.

Gränsstationen Medyka mellan Ukraina och Polen. Frivilliga, inte regeringen, står för flyktingmottagandet. Foto: Rodrigo Abd/AP/TT

Så sent som i december tog det nationalistiska regeringspartiet Lag och rättvisas ordförande Jarosław Kaczyński tillsammans med premiärminister Mateusz Morawiecki med pompa och ståt, och detta inför Frankrikes presidentval, emot den högerpopulistiska presidentkandidaten Marine Le Pen i Warszawa. Mottagandet liknade mer ett statsbesök än ett möte partiledare emellan. Närvarande var också bland andra den ungerske premiärministern Viktor Orbán, Santiago Abascal från Spanien, flamländaren Tom van Grieken och flera andra populister och extrema europeiska nationalistiska högerpolitiker.

Vill omvandla EU

Syftet med mötet var att skapa en ny europeisk högerkoalition för att driva en gemensam politik för att förändra Europeiska unionen till en lösare sammanslutning. Marine Le Pen, känd för sina sympatier för Vladimir Putin och Ryssland, förklarade också i Warszawa att hon ansåg att Krim tillhör Ryssland. Det var ett politiskt möte helt i samklang med den antieuropeiska politik som Lag och rättvisa bedrivit sedan 2015.

Med Rysslands brutala krig mot Ukraina har den polska regeringens ledande politiker sett sig nödgade att utåt mildra sina varma förbindelser med politiker som Marine Le Pen och Viktor Orbán. Man avstod för att officiellt gratulera Orbán till hans stora valseger i april. En av Lag och rättvisas ledande politiker, den förre utrikesministern Witold Waszczykowski, förklarade emellertid i en intervju för dagstidningen Rzeczpospolita att Orbáns seger garanterar ”fortsatt stabilitet i Ungern” och att den innebär fortsatt stöd för Polens agerande inom EU.

En man skiljs från sin familj, som tar tåget från Lviv i Ukraina i riktning mot Polen. Foto: Emilio Morenatti/AP/TT

Inför den första valomgången i presidentvalet i Frankrike valde Mateusz Morawiecki att indirekt stödja sin politiska vän Marine Le Pen; detta genom att sarkastiskt anklaga president Emmanuel Macron för att utan framgång prata med Putin. Marine Le Pen förlorade valet. Men liksom Viktor Orbán och Matteo Salvini är hon fortfarande en av Mateusz Morawieckis och Jarosław Kaczyńskis nära politiska allierade inom dagens EU.

Inget tyder på att Rysslands krig mot Ukraina har ändrat Polens EU-politiska kurs. Tvärtom. Det har givit Polen en ny möjlighet att i stället lyfta fram alliansen med USA och därmed Nato som den viktigaste för att garantera landets säkerhet. Dess regering var en av få i Europa som hade satsat sina kort på Donald Trump inför presidentvalet i USA 2020 och Polens president Andrzej Duda väntade en dryg månad med att gratulera Joe Biden till segern. Relationerna till Bidens USA var därför under lång tid kyliga. Rysslands invasion av Ukraina har i ett slag ändrat detta. Joe Bidens besök i Polen i mars var därvid en viktig symbolisk handling och landet har nu fått det man under lång tid eftersträvat: en betydande satsning från USA:s sida för att stärka Polens militära beredskap.

Trotsar EU-domstolen

Det finns heller inget som tyder på att Lag och rättvisa plötsligt lagt om sin auktoritära inrikespolitiska kurs. Partiet vägrar fortfarande att rätta sig efter den dom som EU-domstolen fattat om att Polen måste avveckla den nyinrättade så kallade disciplinkammaren i Högsta domstolen, återge samtliga avsatta domare rätten att döma, samt att återge domstolsväsendets landsråd (Krajowa Rada Sądownitcwa) det utseende som finns inskrivet i Polens författning. Europeiska unionens kritik av rättsväsendet i Polen står i dag inte högst upp på dagordningen när EU:s ledare träffas eller när kommissionen sammanträder i Bryssel. I det brutala krigets skugga är det självfallet en nedprioriterad fråga. Den är åtminstone tillfälligt lagd ad acta. Vad Polens regering hoppas på är att den ska försvinna fullständigt med krutröken och morden på den ukrainska stäppen.

Ett flagrant exempel på hur den polska regeringen har försökt att utnyttja kriget och därtill miljontals flyktingar till att försvara sina egna politiker är den nyligen genomdrivna flyktinglagen. Den antogs av en näst intill enhetlig sejm den 12 mars och reglerar de ukrainska flyktingarnas rättigheter och ekonomiska skydd. När regeringen tre dagar tidigare presenterade sitt lagförslag för sejmen hade den smugit in en skrivning som var tänkt att ge amnesti åt de egna politiker som under pandemin ”överskridit sina befogenheter och brutit mot den finansiella disciplinen”.

Regeringspartiets ledare Jarosław Kaczyński hoppas att säkerhetsläget i Europa ska ge en ny valseger nästa år. Foto: Czarek Sokolowski/AP/TT

Konkret handlade det bland annat om skandalomsusade inköp av respiratorer (som aldrig kom fram) och ett kostsamt men misslyckat försök att anordna val till parlamentet via postlådorna, ett försök som landets riksrevision hävdat bröt mot Polens vallagar. Självfallet hade detta inte något som helst med de ukrainska flyktingarnas mottagande att skaffa. Också politiker i de egna leden blev upprörda och vid den slutgiltiga omröstningen vägrade tre ledamöter från regeringskoalitionen att stödja den insmugglade skrivningen varför den ströks.

I krigets skugga har Jarosław Kaczyński återigen plockat fram det fullständigt obevisade påståendet att hans bror, Polens dåvarande president Lech Kaczynski, blev mördad på order av Vladimir Putin den 10 april 2010 då hans plan störtade i Smolensk. Att Putin är en kallblodig mördare står efter invasionen av Ukraina klart för var och en. Rysslands dödande i Ukraina tas därför av Jarosław Kaczyński till intäkt för att den ryske ledaren lika kallblodigt tog livet av hans bror för tolv år sedan. Putin hade därvid, enligt den sedan år tillbaka formulerade anklagelsen, indirekt god hjälp av Polens dåvarande regering under ledning av Donald Tusk.

Det finns bara en förklaring till att Jarosław Kaczyński nu valt att återigen ta upp denna fråga, en sak som han själv tidigare helt lagt åt sidan: nästa år är det val till det polska parlamentet. Lag och rättvisa hoppas att den säkerhetspolitiskt hotfulla situation som präglar dagens Europa och dagens Polen ska ge partiet hjälp på traven att, liksom Viktor Orbán i Ungern, sitta kvar vid makten ytterligare fyra år.