Dåden som förändrade världen

Jag var Aftonbladets korrespondent i New York när de två fulltankade passagerarplanen dundrade in i World Trade Center-tornen.

Efter att ha tittat ut på den klarblå himlen genom lägenhetsfönstret insåg jag ganska snart att det måste röra sig om ett terrordåd snarare än en olycka.

Rädslan och förvirringen om vad som egentligen hände blev ännu mer påtaglig när de två 400 meter höga skyskraporna rasade inför mina ögon. Den sista obehagligt nära.

25 år senare är minnet av den här dagen fortfarande väldigt levande.

USA stod på toppen av sin militära överlägsenhet som världens enda supermakt. Amerikanerna såg sig som osårbara. För dem var det ofattbart att terroristerna under lång tid kunde leva i USA och som förberedelse ta flyglektioner där. 

Agerade i vredesmod

Ryssland var fortfarande kraftigt försvagat efter Sovjetimperiets upplösning tio år tidigare även om en man vid namn Vladimir Putin nyligen hade tagit över makten.

Kina var fortfarande västvärldens billiga fabrik utan vare sig förmåga eller starkt uttalade ambitioner att tävla om rollen som supermakt.

"Ground Zero" sedan båda tornen rasat och dammet lagt sig. Foto: Brandon Brewer/USA:s kustbevakning/AP/TT

Det var lätt att inse att dåden i New York, Pentagon och Pennsylvania skulle få långtgående konsekvenser för USA och för världen.

Men där och då var det inte självklart att det vi bevittnade var embryot till en ny världsordning.

Ju längre tiden har gått desto mer tydligt har det blivit att nine-eleven är något som omformat världen på ett högst påtagligt sätt, och definitivt satt stopp för den utvecklingen mot en konfliktfriare värld som många hade hoppats på efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning.

Men det hade inte behövt bli fullt så dramatiskt om USA hade haft lite mer is i magen och inte agerat i vredesmod och förödmjukelse. 

Fatalt beslut

Den dåvarande presidenten George W Bushs beslut att invadera Afghanistan i oktober 2001 hade folkrättslig legitimitet. USA hade blivit angripet och närmare 3 000 oskyldiga människor, varav fler än 2 600 amerikaner, hade dödats. Det var rimligt att jaga de skyldiga, och USA hade stöd i FN:s säkerhetsråd. När talibanregimen vägrade lämna ut al-Qaidas ledare Usama bin Ladin beseglades dess öde. USA var smart nog att ta hjälp av en lokal rebellgrupp som agerade marktrupp åt amerikanerna. 

Efter det började det mesta gå fel för USA och landets deklarerade ”krig mot terrorismen”.

USA tunga inledande bombningar av Iraks huvudstad 2003 Bagdad. Invasionen blev förödande för båda länder. Foto: Jerome Delay/AP/TT

Bush fattade det fatala beslutet att 2003 invadera Irak under falska förespeglingar om att regimen innehade kärnvapen och andra massförstörelsevapen som hotade västvärlden. Målet var att förvandla Irak till ett demokratins skyltfönster i arabvärlden.

I stället bidrog USA till att al-Qaida, som inte tidigare hade funnits i landet, etablerade sig i Irak med ett över tio år långt inbördeskrig som resultat.

När Frankrike, Tyskland och ett antal andra tunga västländer protesterade mot den amerikanska invasionen hånades de av USA precis som Donald Trump i dag läxar upp Europa för att inte ha stöttat hans krig mot Iran.

Hemliga tortyrcenter

När George W Bush stod på hangarfartyget Abraham Lincoln sex veckor in i invasionen med banderollen Mission Accomplished (uppdraget slutfört) bakom sig, var det påståendet lika felaktigt som när Trump i dag hävdar att kriget mot Iran är vunnet och över.

Med Irakkriget bidrog president Bush sannolikt till att indirekt rekrytera flera islamistiska terrorister än USA lyckades döda i kriget.

Bilderna på de hemska övergreppen mot irakiska krigsfångar i Abu Ghraib-fängelset, behandlingen av fångarna som rättslösa fördes till terrorfängelset på Guantanamobasen och USA:s hemliga tortyrcenter världen över, kallade black sites, resulterade inte bara i ökad radikalisering av muslimer. Det visade också att USA inte längre upprätthöll de grundläggande reglerna om mänskliga rättigheter och hur fångar ska behandlas i krig.

Presidenterna Bush och Trump har båda felaktigt försökt hävda för omvärlden att deras militära fälttåg varit lyckade. Foto: J Scott Applewhite/AP/TT

I ett försök att vinna kriget mot terrorismen började USA använda metoder som liknande terroristernas. Det var inte ett utslag av enstaka rötägg i USA:s krigsapparat utan en politik som godkändes av president Bush.

De tabun som bröts då har följts av fler under president Trump och sammantaget försvagat den amerikanska demokratin som rasat i en rad demokratiindex.

Det är givetvis svårt att bevisa, men en hel del talar för att det var USA:s invasion av Irak som fick Putin att bestämma sig för att om Washington kunde bryta så öppet mot folkrätten borde även Moskva kunna det.

Gynnade högerpopulister

Irakkriget bidrog också till att den islamistiska terrorn spreds till Europa. Först under al-Qaidas flagg och senare under Islamiska statens. De många terrordåden hjälpte högerextrema och högerpopulistiska partier till stora valframgångar. En utveckling som ser ut att fortsätta och som i grunden stöpt om Europa.

Under tiden utvecklades även det inledningsvis lyckosamma störtandet av talibanregimen till en militär katastrof för både USA och ett antal Natoländer som bidrog med soldater.

Det blev till en katastrof som kulminerade i den kaotiska evakueringen 2021 av utlänningar och afghaner som hade arbetat för den väststödda regimen.

Joe Biden fick som sittande president ta på sig ansvaret, men det var Trump som under sin första presidentperiod hade förhandlat fram ”fredsplanen” med talibanerna.

USA:s krig ökade rekryteringen av jihadister enligt skribenten. På bilden terrornätverket al-Qaidas ledare Usama bin Ladin (t h) och andremannen Ayman al-Zawahiri 1998. Båda är numera döda. Foto: Mazhar Ali Khan/AP/TT

USA flydde i praktiken både Irak och Afghanistan med svansen mellan benen även om man på olika sätt försökte maskera förnedringen. Nu styr talibanerna åter.

Tillsammans dränerade de två militära äventyren USA:s militära makt till enorma ekonomiska kostnader och ledde till omfattande krigströtthet hos befolkningen. 

Den utvecklingen fortsätter i dag med USA:s krig mot Iran som har gjort att supermaktens lager av avancerade vapen sinat till en farligt låg nivå.

Den patriotiska enigheten i USA efter terrordåden har förbytts i öppen splittring och polarisering.

Omvärlden skräms eller imponeras inte längre av USA:s på pappret militära överlägsenhet. I stället ser man en supermakt på dekis.

Maktvakuum och "kalifat"

När Joe Biden före Rysslands storinvasion av Ukraina 2022 varnade Kreml för att genomföra den lyssnade inte Putin. Den ryske presidenten var övertygad om att USA varken hade viljan eller förmågan att stoppa honom. Risken är att Kina resonerar på liknande sätt framöver när det gäller Taiwan.

När Barack Obama tillträdde som president 2009 gjorde han klart att USA inte längre självklart tänkte spela rollen som världspolis. Han fick tillfälle att visa det i praktiken när Nato ingrep mot Muammar Gaddafis övergrepp mot den egna befolkningen i Libyen 2011. Frankrike och Storbritannien stod för de initiala bombangreppen. USA höll sig mer i bakgrunden.

USA:s ändrade inställning blev ännu tydligare när Obama först drog upp röda linjer mot Syriens diktator Bashar al-Assad. Om denne använde kemvapen mot sin egen befolkning skulle USA slå till stenhårt. Men när Assad bevisligen gjorde det 2013 backade Obama.

Den islamistiska terrorn spreds till Europa, bland annat på Drottninggatan i Stockholm både den 11 december 2010 och den 7 april 2017 (bilden). Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

I det maktvakuum som uppstod passade Vladimir Putin på att flytta fram Rysslands positioner genom att agera bombflyg för Assadregimen. Det öppnade också för diverse islamistiska grupper att etablera sig, bland dem Islamiska staten, IS. Rörelsen slog världen med häpnad när den utropade ett eget ”kalifat” i delar av östra Syrien och norra Irak som de ockuperade med blixtens hastighet.

Med gemensamma krafter lyckades USA och delar av Nato ihop med kurdiska rebellstyrkor till slut driva ut IS från sitt område.

Det blev dock en högst tillfällig seger. IS och al-Qaida är visserligen rejält försvagade men lever vidare och sprider instabilitet i framför allt Sahelområdet i Afrika. Där sker en explosionsartad befolkningsutveckling. Många unga män är redan arbetslösa och anses utgöra en missnöjd pool att rekrytera ur.

Banade väg för Trump

I dag försöker president Trump öppet att förändra de geopolitiska spelreglerna och driver på för en världsordning där USA fortfarande ska vara herre på täppan, men där andra ska stå för en större del av notan, däribland inte minst de allierade i Europa.

Men den resan inleddes redan den 11 september 2001, långt före Trump. Både genom ett antal strategiska felbeslut, övertro på USA:s militära överlägsenhet och ett uppmuntrat Kina där diktatorn Xi Jinping väldigt målmedvetet vill putta bort USA från tronen. Han får god hjälp av Ryssland och Nordkorea som också vill se en världsordning där USA inte längre tillåts dominera.

Muhammed Atta och de 18 andra terroristerna lyckades med 11 september-attacken inte bara döda flera tusen amerikaner. De satte också en boll i rullning som har försvagat USA både militärt och som rättsstat. Även om det återstår att se hur bestående skadan blir.

Förödelse efter attack mot ett bostadshus i Kyjiv (Kiev) i Ukraina i september 2026. Om USA kan bryta mot folkrätten kan väl Ryssland det också, kan Putin ha tänkt. Foto: Dan Bashakov/AP/TT

En världsordning är sällan något som ändras över en natt. Det är något som utvecklas under lång tid och inte nödvändigtvis i en spikrak linje.

Terrordåden 2001 banade väg för Donald Trumps valframgång 2016 där han utnyttjade det hat mot muslimer som dåden successivt hade gett upphov till.

Trumps uttalade mål är som bekant att Make America Great Again, att reparera det skadade anseendet och respekten som krigen efter 11 september förde med sig. Men än så länge har han snarats lyckats åstadkomma det motsatta.

Trump har drygt två år kvar vid makten. Det återstår att se hur mycket mer av den rådande världsordningen som han lyckas riva ned. 

På en punkt har USA lyckats. Även om landet har drabbats av ett antal nya islamistiska terrordåd har inget av dem kommit i närheten av magnituden hos nine-eleven.