Etiopien – Ekonomisk översikt

Jordbruket är Etiopiens ekonomiska bas och står för drygt en tredjedel av BNP. Förutom förädling av jordbruksprodukter saknas andra näringar av större betydelse. Trots stark ekonomisk tillväxt 2004–2020 är Etiopien fortfarande ett av världens fattigaste och mest biståndsberoende länder.

BNP-tillväxten låg runt 10 procent i ett och ett halvt årtionde fram till 2020. Ekonomin var en av de snabbast växande i Afrika. Det har möjliggjort satsningar på utbildning, fattigdomsbekämpning och infrastrukturprojekt. Flera byggprojekt pågår för att förbättra vägarna till hamnar i det kustlösa landets grannländer.

Under 2020-talet har dock höga transportkostnader, coronapandemin samt politisk oro i landet, inte minst inbördeskriget i Tigray, och i regionen gjort att den ekonomiska utvecklingen bromsat in.

Etiopien är ett låginkomstland enligt Världsbankens klassificering av världens länder i fyra olika inkomstkategorier. Det är den lägsta av fyra inkomstnivåer (se alla länder här).

Tre av fyra invånare är beroende av jordbruket för sin försörjning. Flertalet återfinns inom den informella ekonomin och odlar i huvudsak för självhushåll. Marknaden för konsumtionsvaror är liten; hushållens inkomster går mest till mat.

Arbetslösheten är hög och undersysselsättningen är stor. Den verkliga arbetslösheten beräknas vara betydligt högre än vad officiella siffror visar. Samtidigt råder stor brist på personal till kvalificerade yrken. En orsak är att många högutbildade har flytt utomlands, av politiska eller ekonomiska skäl.

Jordbruket står för merparten av exporten. Kaffet dominerar, även om oljeväxter numera inbringar nästan lika stora inkomster. Det beror inte minst på försäljning av sesamfrön till Kina, som har blivit Etiopiens största handelspartner. Den milt narkotiska växten khat säljs främst till Somalia och Djibouti. Läder och skinnvaror är också viktiga exportvaror, liksom guld, socker och snittblommor. Importen är betydligt större än exporten.

Torka och missväxt hotar

Jordbruket är ålderdomligt och med jämna mellanrum drabbas landet av torka och hungersnöd. Även under år med normala väderförhållanden har många etiopier, särskilt barn, för lite att äta. Den senaste verkligt stora svältkatastrofen, 1984–1985, krävde en miljon liv. Sedan dess har man byggt upp internationella förvarningssystem för väderkatastrofer. Därmed kan förebyggande hjälpinsatser sättas in innan torkan leder till hungersnöd i full skala.

Ändå behövde miljontals människor akut bistånd vid flera tillfällen när svår torka inträffade under 2010-talet. Långvarig torka i kombination med matbrist och hög inflation orsakad av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina från februari 2022 gör att Etiopien åter riskerar att drabbas av omfattande hungersnöd.

Även under år med normala skördar behöver Etiopien bistånd och lån utifrån för att få ekonomin att gå ihop. EU och USA är stora biståndsgivare, även om båda tillfälligt fryste utvecklingsbiståndet i samband med kriget i Tigray.

Etiopien har en stor utlandsskuld trots att landet från början av 2000-talet kom att omfattas av Världsbankens skuldavskrivningsprogram för svårt skuldtyngda fattiga länder (heavily indebted poor countries, HIPC). Det ledde till att lån till enskilda kreditgivare ströks. Etiopien blev även ett av 18 länder som 2005 beviljades fullständig avskrivning av skulder till Världsbanken, IMF och Afrikanska utvecklingsbanken. Beslutet fattades av G8, världens sju rikaste industriländer samt Ryssland. Sedan dess har utlandsskulden åter skjutit i höjden.

EPRDF-regeringen som tog makten 1991 (se Modern historia) satsade från början på att marknadsanpassa ekonomin och genomförde en del avregleringar och privatiseringar. I början av 2010-talet stärkte regeringen på nytt sitt inflytande över näringslivet vilket riskerade att avskräcka utländska investerare. Privatiseringarna gick trögt: av elva statliga företag som bjöds ut 2014 var det fem som lockade intressenter och bara tre som i slutändan godkändes för försäljning.

Ny reformagenda

När Abiy-regeringen kom till makten våren 2018 lanserades en rad ekonomiska reformer och privatiseringsplaner, åter med syftet att locka utländska företag att investera. Bolag inom civilflyg, sjöfart, energisektorn, sockerindustrin samt telekommunikationer var tänkta att säljas ut. De våldsamma inrikespolitiska konflikterna (se Aktuell politik) har dock bidragit till att intresset förblivit begränsat och att ekonomin därför måste drivas på av offentliga satsningar.

I slutet av 2019 beviljade IMF ett treårigt stödpaket på 2,9 miljarder dollar för att hjälpa Abiy-regeringen att genomföra de planerade ekonomiska reformerna. Världsbanken utlovade tre miljarder dollar i finansiellt stöd, och ytterligare sammanlagt nio miljarder dollar skulle komma från andra långivare, bland annat Europeiska utvecklingsbanken och FN-organ. Tidigare hade pengar även kommit från länder i Mellanöstern, till exempel Abu Dhabi.

Etiopien har stor brist på utländsk valuta. Landet behöver omstrukturera en rad statsägda företag och göra finanssektorn mer stabil. Hög inflation är också ett problem, liksom en snabbt stigande statsskuld.

Den 1 januari 2022 uteslöts Etiopien av USA från handelssamarbetet Agoa (African Growth Opportunity Act), som ger ett 40-tal länder i Afrika förmånliga villkor på den amerikanska marknaden. Motprestationen är att länderna ska leva upp till vissa demokratiska krav, vilket Etiopien inte längre bedömdes göra. Beslutet slog hårt mot ekonomin i Etiopien, som ökat sin export till USA från 28 miljoner dollar 2000 till närmare 300 miljoner dollar 2020. Hälften av exporten berördes av Agoa-samarbetet.

Den etiopiska valutan birr föll i värde med 30 procent gentemot dollarn när regeringen i juli 2024 släppte den fasta växelkursen och lät birren flyta. Beslutet fattades i samband med att regeringen säkrade ett lån från IMF på 3,4 miljarder dollar under en fyraårsperiod. Kursfallet ledde till högre konsumentpriser i ett land som redan var drabbat av hög inflation. Regeringen utlovade kontantbidrag och subventioner för att dämpa den effekten.

Den etiopiska ekonomin har försämrats i takt med att utländska investeringar uteblivit på grund av Tigraykriget 2020–2022 och andra våldsamma konflikter. Avtalet med IMF innebär bland annat att Etiopien ska få sin utlandsskuld nedskriven.

Om våra källor