Etiopien – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten Etiopien är en republik med ett parlamentariskt styrelseskick. Landet består av tolv etniskt definierade delstater samt två storstadsområden. På pappret har delstaterna långtgående självbestämmande men i realiteten har centralregeringen stort inflytande. Abiy Ahmeds tillträde som premiärminister 2018 ledde till stora omvälvningar: fred kunde slutas med ärkefienden Eritrea samtidigt som hans reformpolitik väckte inre konflikter till liv.

Premiärminister Abiy Ahmed styr landet tillsammans med en regering som domineras stort av hans Välståndspartiet. Några små allianspartier har också ministerposter.

I tre årtionden regerades Etiopien av fyrpartialliansen EPRDF, som med hård kontroll över medier och opposition höll landet i ett järngrepp. Sedan den repressiva politiken inte hade uppnått önskat resultat omvandlades EPRDF 2019 till Välståndspartiet som ärvde EPRDF:s dominans över landets institutioner.

Vid omvandlingen valde ett av de fyra partierna, Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF), att lämna samarbetet. Traditionellt har Etiopien styrts av de två folkgrupperna tigreaner och amharer, och inom EPRDF var TPLF mäktigast trots att tigreanerna bara utgör sex procent av befolkningen. TPLF befarade att det skulle förlora inflytande i det nya partiet.

Premiärminister Abiy Ahmed förknippas med såväl fredsavtalet med Eritrea 2018 som inbördeskriget i Tigray 2020–2022. Foto: Ben Curtis/AP/TT

När Abiy Ahmed valdes till premiärminister var Etiopien ett land på randen till sammanbrott. Våldsamma oroligheter präglade samhället och rörelser i flera delstater ville bryta sig loss ur federationen. I Oromia dödades hundratals människor i demonstrationer med krav på större inflytande för majoritetsfolket oromo. Oroligheterna ledde till flyktingströmmar, inom landet och över gränserna.

Det EPRDF-dominerade parlamentets tanke med valet av Abiy Ahmed var att gjuta olja på vågorna genom en försiktig reformagenda. Abiy Ahmed är Etiopiens förste premiärminister från oromofolket. Han är pingstvän, men kommer från en blandad kristen och muslimsk bakgrund. Abiy Ahmed är välutbildad, flerspråkig och har varit militär, minister och myndighetschef. Som 42-åring blev han vid tillträdet Afrikas yngste regeringschef.

I sitt installationstal bad Abiy Ahmed om ursäkt för att de senaste årens protester lett till att människor skadats och dödats. Han riktade sig även i försonliga ordalag till Eritrea.

Abiy Ahmed genomförde i överraskande snabb takt en rad politiska och ekonomiska reformer. Han benådade tusentals fångar, hävde terroriststämplar på oppositionspartier och rebellgrupper samt tillät gerilla i exil att återvända. Den 9 juli 2018 undertecknade Etiopien och Eritrea ett fredsavtal (se Utrikespolitik och försvar).

Den övergripande inrikespolitiska idén var att omforma Etiopien till en sammanhållen nation där invånarna identifierar sig som etiopier snarare än oromo, tigreaner eller någon annan folkgrupp. Tigreanernas och amharernas särställning skulle upphöra, delstaternas självbestämmande minskas och de etniska motsättningarna skulle avta.

Snart stod det klart att alla inte var nöjda med reformagendan. I stället blev den startpunkt för en maktkamp mellan Välståndspartiet och TPLF – och mellan centralregeringen och TPLF-styret i delstaten Tigray.

Missnöje rådde även bland vissa oromoer som tyckte att Abiy Ahmed borde stärka sitt eget folks ställning i stället för att betona samarbete mellan folkgrupperna. Upplopp bröt ut i Addis Abeba när ledare för oromogerillan OLF återvände från exilen och många oromoer anslöt för att hälsa dem välkomna. Tiotals människor dödades.

Ett 50-tal människor dödades när ungdomar från olika folkgrupper drabbade samman vid gränsen mellan Oromia och Benishangul-Gumuz. I södra Etiopien tvingade våld mellan oromo och gedeo närmare en miljon människor på flykt.

I oktober 2018 gjorde Abiy Ahmed en regeringsombildning som kom att få stor betydelse då han avskedade många tigreaner.

Sommaren 2019 dödades flera politiker och militärbefäl i Amhara i ett misslyckat kuppförsök mot de regionala makthavarna.

Trots oroligheterna tilldelades Abiy Ahmed 2019 Nobels fredspris för fredsavtalet med Eritrea och reformarbetet i Etiopien.

En bit in på 2020 hade spänningarna mellan centralregeringen och TPLF vuxit sig ytterst starka. Samtidigt tilltog gamla motsättningar mellan Eritrea och TPLF-styret i Tigray. Eritreas president Isaias Afwerki anklagade TPLF för att sabotera fredsprocessen mellan Etiopien och Eritrea i syfte att försöka behålla sitt politiska inflytande.

Allmänna val planerades till augusti 2020 och var tänkta att bli en milstolpe i reformprocessen, men de sköts upp av valmyndigheten på grund av covid-19-pandemin som nått landet under våren. Mandatperioderna för regeringsministrar och parlamentsledamöter förlängdes och ett nytt valdatum sattes till juni 2021.

TPLF-styret i Tigray reagerade starkt på att centralregeringen förlängde sitt eget maktinnehav. I protest höll Tigray i september ett delstatsval, som TPLF vann. Abiy-regeringen förklarade delstatsvalet ogiltigt varpå Tigray meddelade att delstaten inte längre erkände centralmakten.

En kvinna är på flykt undan striderna i Tigray. Foto: Nariman El-Mofty/AP/TT

I november 2020 beordrade centralregeringen en militäroffensiv i Tigray sedan två militärbaser i delstaten hade attackerats av TPLF:s milisstyrkor. Regeringsstyrkor, understödda av stridsflyg, slogs mot TPLF-trogna soldater och milismän. Eritreanska soldater samt milis från Amhara deltog i striderna på regeringens sida. Armén inledde en klappjakt på Tigrays politiska och militära ledning. TPLF omformade sig till Tigrays försvarsstyrkor (TDF) och övergick till gerillakrigföring.

Striderna rasade ända till mars 2022 då parterna enades om en humanitär vapenvila för att hjälp skulle kunna nå fram till de cirka nio miljoner nödställda i norra Etiopien. Den 2 november samma år ingicks överraskande ett fredsavtal. Då hade mellan 300 000 och 600 000 civila förlorat sina liv av orsaker relaterade till inbördeskriget, enligt forskare vid Ghent-universitetet i Nederländerna.

Läs en fördjupning om Konflikten i Tigray.

Välståndspartiet segrade klart i valet till det federala parlamentet i juni och september 2021, men i vissa delar av landet kunde valet inte genomföras på grund av oroligheter eller logistiska problem. En rad våldsamheter inträffade, men det fanns inga tecken på "omfattande och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna", enligt den oberoende Etiopiska människorättskommissionen (EHRC). Enligt valmyndigheten gick valet relativt lugnt till men på några platser förekom "en hög nivå av trakasserier" mot oppositionen.

Premiärminister Abiy Ahmed bildade en ny regering, dominerad av Välståndspartiet.

I april 2023 bröt en ny konflikt ut, nu mellan Abiy-regeringen och milis i Amhara. Våldet trappades snabbt upp sedan centralregeringen hade beslutat att upplösa alla regionala specialstyrkor och paramilitära grupper i samtliga delstater. Flera av Etiopiens delstater hade byggt upp egna styrkor för att skydda delstatsgränserna och bekämpa rebeller. Författningen tillåter poliskårer på delstatsnivå men inte militära styrkor.

Tanken var att de regionala styrkorna skulle integreras i regeringsarmén eller poliskåren. Tiotusentals soldater ingick i grupper som inte kontrollerades av centralregeringen.

Upprördheten över beslutet blev stor i Amhara, vars regionala styrkor och miliser bidrog till regeringssidans seger i kriget i Tigray. Våldsamma protester bröt ut i amhariska städer.

Amharerna fruktar hämndattacker från Tigray, där TPLF-trogen milis inte är fullt avväpnad. Amhara gör anspråk på västra Tigray, som ockuperas av den amhariska Fanomilisen. Fano anklagas för etnisk rensning av tigreaner under sin framfart i västra Tigray 2020. Ockupationen av västra Tigray har blivit alltmer besvärande för Abiy Ahmed i takt med att fredsprocessen i Tigray löpt på. TPLF kräver att återfå kontrollen över västra Tigray (i fredsavtalet står det att alla främmande styrkor ska lämna Tigray).

Flera journalister, opinionsbildare och aktivister med kopplingar till Amhara har gripits i Addis Abeba. Inför och under kriget i Tigray gjordes liknande gripanden av tigreaner. I april 2023 sköts ledaren för Välståndspartiet i Amhara ihjäl av okända gärningsmän. Han var starkt förknippad med beslutet att upplösa specialstyrkorna. I augusti 2023 intog Fano tillfälligt flera städer i Amhara samt den för turismen viktiga flygplatsen i Lalibela. Städerna återtogs inom några dagar av regeringsstyrkorna.

Även grupperingar i Oromia upplever fredsavtalet med TPLF som ”ett svek”. Oromorebellerna OLA attackerar offentliga byggnader och infrastruktur. I Gambella blossar dödligt våld stundtals upp mellan olika folkgrupper.

Läs om händelseutvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING 

Den federala författningen från 1995 omvandlade Etiopien till "en mångkulturell federation byggd på etnisk-nationell representation". Enligt författningen har delstaterna rätt att bryta sig loss ur federationen, men centralregeringen har rätt att ingripa i delstaternas affärer i frågor som rör säkerheten. 

Utbrytarrörelser förekommer eller har förekommit i den sydliga delstaten SNNPR (Southern Nations Nationalities and Peoples Region), Oromia, Somali (där Ogaden vill bryta sig ur) samt i Tigray i norr. Efter folkomröstningar bildades mellan 2020 och 2023 fyra nya delstater av det som var SNNPR: Sidama, SWEPR (South West Ethiopian Peoples Region), Södra Etiopien och Centrala Etiopien.

Republiken har en president med i huvudsak representativa uppgifter. Presidenten väljs av parlamentet för en mandatperiod på sex år. Omval tillåts en gång. 

Premiärministern har den huvudsakliga makten och leder arbetet i regeringen. Viktiga beslut om till exempel säkerhetspolitik tas i praktiken av det styrande Välståndspartiet (se nedan). Säkerhetstjänsten och de väpnade styrkorna kontrolleras av höga funktionärer inom partiet. 

Parlamentet består av två kamrar. Folkrepresentanternas råd har upp till 550 ledamöter som utses i allmänna majoritetsval vart femte år. De väljer premiärministern och stiftar lagar. Federationsrådets 153 medlemmar utses av delstaterna, också för fem år, enligt särskilda etnicitetsprinciper. Federationsrådets uppgift är att fördela federala medel till delstaterna och medla i tvister mellan dem. Rösträttsåldern är 18 år. 

I varje delstat finns ett delstatsråd som leds av en ordförande och ett verkställande organ. Delstaterna är indelade i zoner, som i sin tur är indelade i distrikt och grannskap. 

Läs om Etiopiens rättsväsen i Demokrati och rättigheter. 

POLITISKA PARTIER 

Etiopiens partiväsen har ombildats i samband med de politiska förändringarna från 2019. Viktiga partiallianser har upplösts medan andra partier har slagits samman. Tidigare oppositionspartier har allierat sig med Välståndspartiet och förbjudna politiska organisationer tillåts åter verka.

Etiopiens dominerande regeringsparti heter Välståndspartiet (Prosperity Party, PP) och leds av premiärminister Abiy Ahmed Ali. Det bildades i november 2019 när Tigreanska folkets befrielsefront (Tigrean People's Liberation Front, TPLF) lämnade den styrande fyrpartialliansen Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front (Ethiopian People's Revolutionary Democratic Front, EPRDF) som upplöstes. 

Välståndspartiet består av de tre resterande EPRDF-partierna: Oromoernas demokratiska parti (Oromo Democratic Party, ODP), Amharernas demokratiska parti (Amhara Democratic Party, ADP) och Sydetiopiska folkets demokratiska front (Southern Ethiopian People's Democratic Front, SEPDM) som företräder det "sydetiopiska folket". (Angående Etiopiens folkgrupper, se Befolkning och språk). Därutöver har ytterligare en handfull partier anslutit sig till Välståndspartiet. 

Den upplösta EPRDF var landets dominerande politiska kraft från militärregimens fall 1991 fram till hösten 2019. Den bildades av en rad motståndsgrupper på 1980-talet. De fyra allianspartierna representerade varsin folkgrupp. Den minsta men mest inflytelserika var tigreanerna, som var ledande när den etniskt baserade politiken och Etiopiens federalisering drevs igenom i författningen 1995. 

I januari 2021 avregistrerades TPLF av valmyndigheten och i maj samma år terroriststämplades det av det federala parlamentet. Genom fredsavtalet mellan Etiopien och TPLF-styret i Tigray 2022 kunde TPLF åter registrera sig som politiskt parti och terroriststämpeln togs bort. 

Välfärdspartiet får stöd i det federala parlamentet av en rad regionala partier som företräder olika delstaters särintressen. I Abiys regering ingår förutom Välståndspartiet även Etiopiska medborgare för social rättvisa (Ezema), Amharas nationella rörelse (Nama) och Oromos befrielsefront (OLF). 

Etiopiska medborgare för social rättvisa (Ethiopian Citizens for Social Justice, Ezema) bildades 2019 genom en sammanslagning av sju oppositionspartier till EPRDF, däribland Enighet för demokrati och rättvisa (Unity for Democracy and Justice, UDJ). UDJ var en viktig arvtagare till Koalitionen för enhet och demokrati (CUD) som gjorde bra ifrån sig i valet 2005 men därefter föll sönder. 

I Ezema ingår också det före detta oppositionspartiet Blå partiet (Semayawi Party), grundat 2012, samt Ginbot 7 (betyder "15 maj"; datumet i den etiopiska kalendern då det kritiserade valet 2005 hölls). Ginbot 7 bildades 2008 med målsättningen att arbeta för "ett politiskt system där regeringsmakten uppnås genom en fredlig och demokratisk process baserad på medborgarnas fria vilja". 2011 stämplades Ginbot 7 som en terroristorganisation och verkade därefter från utlandet. 2015 döptes gruppen om till Patriotiska Ginbot 7 för enighet och demokrati (Patriotic Ginbot 7 Movement for Unity and Democracy) i samband med att den slogs sig samman med exilgruppen Etiopiska folkets patriotiska front (EPPF), vars mål var att störta EPRDF-regeringen. I mitten av 2018 upphävdes terroriststämpeln och fängslade Ginbot 7-ledare benådades av Abiy Ahmed. 

Oromos befrielsefront (Oromo Liberation Front, OLF) slogs tidigare för frigörelse för oromofolket, från vad som kallas "abessinskt kolonialt styre" (det vill säga dominans av amharer och tigreaner). I augusti 2018 ingick OLF ett fredsavtal med Abiy-regeringen och lovade att föra en "fredlig kamp" för oromofolket. OLF var fram till juli 2018 terroriststämplad. 

Amharas nationella rörelse (National Movement of Amhara, Nama) företräder amharernas intressen och har platser i det federala parlamentet samt ingår i Abiys federala regering. 

Oromos federala kongress (Oromo Federal Congress, OFC) företräder också oromoernas intressen. 2013 gick Oromos federalistiska demokratiska rörelse (Oromo Federalist Democratic Movement, OFDM) upp i OFC. 

Den militanta Oromos befrielsearmé (Oromo Liberation Army, OLA) är en utbrytargrupp ur OLF. OLA stämplades i maj 2021 som en terroristorganisation av det federala parlamentet. 

Ogadens nationella befrielsefront (Ogaden National Liberation Front, ONLF) bildades 1984 för att strida för självständighet för somalifolket i Ogaden som är en del av Somalidelstaten i sydöst. ONFL betraktades som en terrorgrupp fram till juli 2018 då gruppen plockades bort från Etiopiens lista över terroristgrupper. I oktober samma år slöts ett formellt fredsavtal mellan regeringen och ONLF, som lovade övergå till fredliga metoder. 

Bland afarerna i nordöstra Etiopien finns också grupper som kräver självständighet. 

Gedeofolkets demokratiska parti (Gedeo People's Democratic Party) säger sig representera den sydliga folkgruppen gedeo. Partiet har ett par platser i det federala parlamentet sedan valet 2021.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Etiopien i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Eritrea har Tigrays öde i sin hand (2022-11-30)
Folkmord vanlig anklagelse, men få döms (2022-06-21)
Varning för hungerkatastrof i Ukrainakrigets spår (2022-03-28)
Etiopienkrisen – varning för etnisk rensning och storkrig (2020-11-11)
Trots nytänt hopp – bleka utsikter på Afrikas horn (2020-06-04)
Osäker framtid för etiopisk reformprocess (2019-10-13)
Etiopiens Abiy Ahmed bör få fredspriset 2019 (2019-10-04)