Sydafrika – Befolkning och språk

Som ett arv från rasåtskillnadspolitiken före 1994 delas Sydafrikas befolkning in i fyra huvudgrupper: svarta, vita, färgade och indier. Svarta utgör den absolut största kategorin, och zulu är den största enskilda gruppen. De vitas andel minskar.  En stor invandring från grannländerna har lett till spänningar i samhället.

Sydafrikas befolkningsökning hör till de lägsta i Afrika. I dag föds drygt två barn per kvinna, en nedgång från sex barn per kvinna på 1960-talet. Under perioden 2011 till 2022 nådde befolkningsökningen dock sin högsta nivå i snitt sedan 1996, då den första folkräkningen gjordes efter övergången till demokrati 1994. En orsak kan vara att antalet personer som dött till följd av hiv har sjunkit (se Sociala förhållanden). Inflyttningen från andra afrikanska länder är stor, men eftersom dessa invandrare ofta är papperslösa saknas tillförlitlig statistik. 

Under rasåskillnadspolitiken, apartheid (1948–1994), delades befolkningen in i fyra huvudgrupper – afrikaner, européer, färgade och asiater. Grupperna hölls åtskilda genom särskilda lagar (se Modern historia). Rasåtskillnadslagarna har upphävts men indelningen i fyra huvudgrupper har behållits i vissa officiella sammanhang av statistiska skäl. Däremot har de gamla benämningarna afrikaner och européer blivit ovanligare. Vita sydafrikaner gör anspråk på att också vara afrikaner, i bemärkelsen hemmahörande i Afrika, snarare än européer. Numera används oftast benämningarna svarta, vita, färgade och asiater (framförallt indier).

De svarta utgör drygt 80 procent av Sydafrikas befolkning. Svarta sydafrikaner invandrade till de nordöstra och östra delarna av dagens Sydafrika från Öst- och Centralafrika med början för knappt 2 000 år sedan (se Äldre historia). De tillhör något av bantufolken där zulufolket vars kärnområde är KwaZulu-Natalprovinsen i öst, är den största. Xhosa är näst största folkgrupp, huvudsakligen koncentrerad till Östra Kapprovinsen i sydöst. Pondo, thembu och några mindre grupper har assimilerats i xhosa-samhället. (Den kände frihetskämpen Nelson Mandela var thembu.) Andra svarta folkgrupper i Sydafrika är bland andra swazi, sotho, tswana, venda och shangaan-tsonga. Bantufolken invandrade till Sydafrika

Vita uppgår till 4,5 miljoner vilket motsvarar drygt 7 procent av befolkningen vilket är en minskning jämfört med 1996 (strax efter att apartheid avskaffades) då vita utgjorde 11 procent av invånarna.

Drygt hälften av de vita är afrikander, tidigare kallade boer (”boer” betyder egentligen “bonde” på språket afrikaans). De härstammar från nederländska, franska, tyska och skandinaviska nybyggare som invandrade från mitten av 1600-talet.

Näst största vita befolkningsgrupp är de engelsktalande. De flesta är ättlingar till britter som anlände under 1800-talet efter att Storbritannien tagit över som kolonialmakt. Bland andra vita invandrargrupper finns östeuropeiska judar som kom under första halvan av 1900-talet samt bland annat italienare och greker som kom senare under samma århundrade. Även en del portugiser invandrade till Sydafrika sedan Portugals kolonier i södra Afrika kollapsat i mitten av 1970-talet.

De flesta asiater i Sydafrika är av indiskt ursprung. Engelsmännen rekryterade länge indiska arbetare till sina sockerplantager i öst och sydöst, medan kineser rekryterades för att arbeta i gruvorna. Flertalet kineser skickades tillbaka till Kina under 1910-talet medan indierna tilläts stanna. Fortfarande är indierna koncentrerade till KwaZulu-Natal, där Durban brukar kallas världens största indiska stad utanför Indien.

De färgade är av blandat ursprung och utgör drygt 8 procent av befolkningen. De härstammar från blandade relationer mellan vita invandrare, khoisan, svarta och asiater. Många har också sina rötter bland de slavar från Sydostasien som den nederländska kolonialmakten hämtade till Sydafrika under 1600- och 1700-talen. I dag definierar sig de färgade som en distinkt egen etnisk grupp. Flertalet bor i Västra och Norra Kapprovinserna, där de nederländska bosättarna ursprungligen slog sig ned. Västra Kapprovinsen är den enda provins där färgade utgör den största folkgruppen (42 procent), följt av svarta (39 procent) och vita (16 procent).

Södra Afrikas ursprungsbefolkning är khoikhoi och san/bushmen (båda kortväxta med gulbrun hy). De har levt i Afrika söder om Sahara under tusentals år. De räknas inte till bantufolken. Från 1600-talet och framåt trängdes de undan av jordbrukande och boskapsskötande bantufolk från öster samt av vita nybyggare från sydväst. Av khoisan, som båda grupperna benämns numera, återstår endast en liten folkspillra i Kalahariöknen i nordväst.

Mellan 2016 och 2021 flyttade enligt officiell statistik närmare 900 000 afrikaner från resten av Afrika till Sydafrika liksom nästan 50 000 asiater. Under samma period utvandrade drygt 90 000 vita. Den största invandrargruppen är zimbabwier. När det gäller hur många afrikanska migranter som verkligen lever och arbetar i Sydafrika är mörkertalet stort eftersom många av dem är papperslösa och tar sig in i landet på illegal väg.

Den stora invandringen från grannländerna har orsakat konflikter med fattiga sydafrikaner som anklagar utlänningarna för att ta deras jobb, gå före i bostadsköer och för att ägna sig åt kriminalitet. Vid upprepade tillfällen har invandrare utsatts för våldsutbrott, inte sällan med dödlig utgång.

Språk

Förr erkände Sydafrika bara afrikaans och engelska som nationella språk. Men sedan 1994 har även nio bantuspråk status som officiella språk på nationell nivå: ndebele, nordsotho, sydsotho, siswati (swazi), tsonga, tswana, venda, xhosa och zulu. I juli 2023 antogs även teckenspråk som officiellt språk. Det innebär att landet nu har tolv officiella språk. De flesta sydafrikaner är minst tvåspråkiga.

De svarta talar vanligtvis ett bantuspråk, vilka indelas i fyra besläktade grupper: nguni, sotho, tsonga och venda. Språk som talas av khoisan tillhör inte bantuspråken, men de har påverkat några av dem. Khoisans klickljud återfinns till exempel i xhosa- och zuluspråken.

Största språk är zulu, därefter följer xhosa, afrikaans och engelska.

Engelska är första språk för knappt en tiondel av befolkningen. Av dessa är en tredjedel vita. Trots att engelska kommer först på fjärde plats bland landets språk är det största undervisningsspråket, även på grundskolenivå. Trenden är att engelskan breder ut sig på de andra språkens bekostnad. Eftersom engelskan blivit ett så vanligt andraspråk är det i dag gångbart praktiskt taget överallt.

Afrikandernas språk är afrikaans, som har rötter i 1600-talets nederländska. Även de flesta färgade har afrikaans som modersmål, men engelskan blir allt vanligare.

Om våra källor