Kina – Religion

Enligt författningen råder religionsfrihet i Kina, men det överensstämmer inte med verkligheten. Medlemmar i kommunistpartiet måste vara ateister, och religiösa samfund står under strikt övervakning. Under det senaste årtiondet har kontrollen skärpts och rapporterna blivit fler om samfund som hindrats i sin religionsutövning och om troende som fängslats eller trakasserats.

Religionsfriheten gäller enligt författningen bara ”normala religiösa aktiviteter” (se även Demokrati och rättigheter). Religiösa grupper ses av Kommunistpartiet som ett potentiellt hot mot stabiliteten i samhället och myndigheterna har rätt att övervaka samfunden för att förhindra att ”den allmänna ordningen störs, att medborgares hälsa utsätts för risker eller att det statliga utbildningssystemet åsidosätts.” Religiösa samfund måste registreras och inordna sig under någon av de fem intresseorganisationer som finns för buddism, daoism, katolicism, protestantism och islam. Dessa sorterar i sin tur under en särskild statlig myndighet för religiös kontroll.

Uppgifterna om antalet troende kineser varierar kraftigt. Eftersom många troende praktiserar sin religion i det fördolda är det svårt att få några exakta uppgifter. Officiellt beräknas antalet troende till över 200 miljoner, andra uppgifter talar om långt fler.

Den största religionen är buddismen, och Kina är också det land i världen som har flest buddister, 185–250 miljoner anhängare enligt Freedom House. Olika buddistiska riktningar är företrädda, lamaismen är tibetanernas variant. Kinesernas traditionella trossystem, konfucianismen och daoismen, är snarare etiska vishetsläror än religioner (se Kultur). Sedan buddismen kom till Kina för 2000 år sedan har den levt sida vid sida med de två inhemska filosofierna.
Islam har sin främsta bas bland uigurerna i regionen Xinjiang i nordväst och bland hui-folket som främst bor i den autonoma regionen Ningxia i centrala Kina. Antalet muslimer i landet beräknas till drygt 20 miljoner.

Det finns ett stort antal kristna kyrkor, både katolska och protestantiska, och många av dem är inte officiellt erkända. Endast katolska samfund som är fristående från Vatikanen är tillåtna: katolska grupper som ser påven som högste ledare verkar i hemlighet. 2018 ingick Vatikanen och Kinas regering en överenskommelse som skulle leda till att katolikerna i Kina inte längre behöver vara lika splittrade. Enligt överenskommelsen ska kommunistregimen och Vatikanen ha en dialog kring vilka som ska få bli biskopar, men påven ska vara den som utnämner dem. Efter överenskommelsen godkände påven sju biskopar som tidigare tillsatts av Peking.

Överenskommelsen förnyades 2020 och 2022. Trots överenskommelsen har samarbetet gnisslat betänkligt som när myndigheterna i Hongkong grep den framstående katolske kardinalen Joseph Zen i maj 2022 (han dömdes senare till böter för inte ha registrerat en stödfond för gripna demokratiaktivister) eller när Vatikanen i slutet av samma år klagade över att en biskop utsetts utan dess godkännande. Våren 2023 tillsattes ännu en biskop, den här gången i landets största katolska stift Shanghai, utan att Vatikanen tillfrågades. Ett år senare kunde dock tre nya biskopar utnämnas i en process där båda parter uppgavs ha deltagit. 

Uppgifterna om hur många bland invånarna som är kristna varierar: bland annat Freedom House beräknar att protestanterna uppgår till omkring 130 miljoner, varav 30–50 saknar koppling till ett officiellt erkänt samfund, medan det uppges finnas 18 miljoner katoliker, där en tredjedel inte är officiellt registrerade. Flera källor, däribland kristna organisationer, ser en trend att allt fler kineser ansluter sig till kristendomen.

Det finns också en stor grupp kineser – en del källor talar om närmare en femtedel av invånarna, inte minst bland minoritetsfolken – som praktiserar en blandning av olika naturreligioner och buddism och daoism.

Under den så kallade kulturrevolutionen 1966–1976, då delar av landets ledning med Mao i spetsen ville rensa ut alla ”borgerliga element”, utsattes även de troende för övergrepp (se Modern historia). Därefter blev regimens hållning mer tolerant, så länge utövandet inte hotade statens intressen. Under president Xi Jinpings styre har övervakningen skärpts, bland annat med hjälp av ny teknologi samtidigt som nya bestämmelser har införts, som drivs igenom med hjälp av brutala metoder. Det talas om vikten av att religionerna inordnas i ett kinesiskt sammanhang, vilket är liktydigt med under kommunistpartiets kontroll. Det finns en oro för att religiösa samfund styrda av ”utländska makter” med tron som verktyg ska försöka underminera Kinas styre.

Behandlingen av de religiösa grupperna kan dock variera kraftigt mellan olika delar av landet. Det har under det senaste decenniet blivit allt svårare för muslimer i Xinjiang och buddister i Tibet att utöva sin religion.

1999 blev en kinesisk meditationsrörelse, falungong, känd världen över sedan den förklarats olaglig av regimen. Falungong, som började spridas 1992, blandar traditionella andningsövningar av qigong-typ med inslag av buddism, daoism och andra läror. Falungong har av regimen klassats som en sekt och enligt lagen är sekter förbjudna eftersom de kan hota den sociala stabiliteten. Medlemsantalet har decimerats under de senaste åren till följd av myndigheternas förföljelse.

Om våra källor