Kuba – Demokrati och rättigheter

Den kubanska grundlagen stadgar att kubanerna ska åtnjuta en rad fri- och rättigheter men i praktiken respekteras de inte. Kubanerna kan inte själva välja sina ledare i fria val utan måste underordna sig kommunistpartiets enväldiga styre. Mötes- och yttrandefriheten är inskränkt. Kritik av regimen tolereras inte.

Det politiska livet kontrolleras fullt ut av kommunistpartiet som är det enda tillåtna partiet. Val hålls visserligen regelbundet men alla kandidater måste vara godkända av kommunistpartiet. Enda undantaget är lokalvalen där oberoende kandidater får ställa upp på vissa villkor (se Inrikespolitik och författning).

Rätten att organisera sig är kraftigt inskränkt. Oppositionen är splittrad i många små grupper som motarbetas och förföljs. Säkerhetsstyrkor, eller gäng som agerar på uppdrag av kommunistpartiet, bryter regelmässigt upp möten och protester som arrangeras av oppositionella grupper. Aktivister hotas, misshandlas, fängslas, riskerar att bli av med jobbet och hindras från att resa utomlands.

Kuba har genom åren kritiserats upprepade gånger av FN och EU för förföljelserna av oliktänkande, och landet har vägrat att släppa in några inspektörer med uppdrag att granska läget.

Den Spanienbaserade organisationen Prisoners defenders som har en särskild sektion för Kuba beräknade 2023 att det fanns cirka 1 200 politiska fångar i landet.

Economist Intelligence Unit ger Kuba bland de lägsta betygen i Latinamerika i fråga om demokratiska funktioner, bara Nicaragua och Venezuela hamnar lägre. Även på global nivå hör Kuba till de sämre länder på plats 139 av 165 bedömda länder, i kategorin "auktoritära stater".

Sommaren 2021 utbröt de mest omfattande protesterna mot enpartiregimen på 30 år. Bakgrunden var de ekonomiska svårigheterna och försämrade levnadsvillkor på grund av covid-19-pandemin. Protesterna kvästes med kulor och tårgas av regeringens säkerhetsstyrkor. En person dödades och över 1 300 greps. Närmare 800 av dem åtalades för störande av den allmänna ordningen och uppvigling. Sommaren 2022 hade över 400 personer dömts. Upp emot 100 fick långa straff – upp till 30 år. Till dem som dömdes hörde två kända artister, rapparen Osorbo (Maykel Castillo) och Luis Manuel Otero Alcantarac, ledare för konstnärskollektivet och demokratirörelsen San Isidro. De dömdes till nio respektive fem år i fängelse.

Kvinnor är väl representerade inom politiken jämfört med andra länder. Mer än hälften av platserna i parlamentet innehas av kvinnor vilket är den nästa högsta andelen i världen (se lista här) men på högre nivå är kvinnorna en minoritet. I den mäktiga politbyrån är till exempel bara 3 av 14 ledamöter kvinnor. Även minoriteter som svarta och grupper av blandat ursprung är väl representerade i parlamentet.

Diskriminering på grund av ras är olagligt men svarta kubaner uppger att de utsätts för nedsättande behandling av polisen. Det finns lagar som förhindrar diskriminering av sexuella minoriteter inom olika områden men de grupper som kämpar för hbtq-personers rättigheter motarbetas (läs mer om minoriteternas situation i Sociala förhållanden).

Kubanerna kan numera fritt utöva sin religion men staten utövar inflytande över den kyrkliga verksamheten (se Religion).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

De traditionella medierna står under kontroll av partiet och staten. Ur­valet av nyheter anpassas till de budskap som regimen vill förmedla. Oberoende medier tillåts verka inom vissa ramar men bara en liten del av kubanerna kan ta del av dem.

Enligt grundlagen ska yttrandefriheten utnyttjas på ett sätt som står i överensstämmelse med det socialistiska samhällets mål. En rad lagar kan användas för att stoppa oönskade opinionsyttringar. Det finns till exempel lagar som förhindrar spridande av "fientlig propaganda" eller "icke-auktoriserade nyheter". Att skriva något som kan uppfattas som ärekränkande om någon i landets högsta ledning eller i parlamentet är också förbjudet. Den som inte följer reglerna riskerar att utsättas för hot och trakasserier och i värsta fall fängslas.

Efter de landsomfattande protesterna sommaren 2021 antogs en ny strafflag som ytterligare minskade svängrummet för protester. Det blev bland annat straffbart att erhålla utländsk finansiering för aktiviteter som anses hota statens säkerhet. Det innebär att oberoende medier och aktivister kan straffas med fängelse för att de tagit emot stöd från organisationer utomlands. Vidare kan demonstranter som bryter mot uppsatta regler dömas till fängelse. Lagen omfattade även ett antal helt nya paragrafer som var relaterade till informationsteknologi och som antogs vara utformade för att hindra oppositionella från att organisera sig med hjälp av mobiler och internet.

Vad som är accepterat och vad som utlöser repression är långt ifrån glasklart, och självcensuren bland journalister är utbredd. Det händer att både statliga och oberoende medier kritiserar regeringen indirekt, genom att påpeka specifika missförhållanden, till exempel korruption och misshushållning med resurser. Även officiella organ som Granma och Juventud Rebelde tillåter läsarkritik av sakförhållanden i anslutning till publicerade artiklar. Negativa synpunkter på regeringen eller systemet i stort tolereras dock inte.

I Reportrar utan gränsers senaste granskning av pressfriheten bland 180 av världens länder hamnar Kuba i absoluta bottenskiktet på plats 168 (se lista här). Det är den sämsta placeringen på de amerikanska dubbelkontinenterna.

Kommunistpartiets femdagarstidning Granma är den enda som säljs över hela landet. Andra tidningar med stor spridning är ungdomsförbundets veckotidning Juventud Rebelde och fackföreningsrörelsens Trabajadores.

Alla TV- och radioprogram produceras av statliga aktörer. Kubanerna får inte ha egna satellit-TV-mottagare, och myndigheterna försöker störa de radio- och TV-program som exilkubanska organisationer sänder till Kuba.

Även om kubanerna numera har rätt att köpa datorer är tillgången till internet inskränkt. Bara vissa yrkeskategorier, till exempel akademiker, får ha internetuppkopplingar hemma. I de större städerna finns det internetcaféer och regeringen har inrättat så kallade wi-fi hotspots på hundratals offentliga platser över hela landet. I båda fallen måste man betala för att koppla upp sig på nätet. Avgifterna för att surfa är höga och uppkopplingen är trög.

Myndigheterna övervakar diskussionerna på sociala medier och missnöjesyttringar kan leda till åtal. En lag förbjuder kubanska medborgare att publicera poster på tjänster som finns på utländska servrar, till exempel Facebook. Det är också olagligt att föra vidare information som anses stå i strid med sociala intressen, god moral och den personliga integriteten. Nyantagna lagar förbjuder spridande av falska nyheter eller nyheter som motverkar ”den allmänna ordningen”.

För att undkomma övervakningen använder många kubaner de krypterade mobiltjänster som Signal och Telegram för att kommunicera.

Trots alla restriktioner finns det oberoende medier, i form av bloggar och webbsajter. Några exempel är Generación Y och 14yMedio, de senare drivs av den kända bloggaren Yoani Sánchez. Men bara en liten del av kubanerna kan ta del av materialet på internet (se ovan) och det händer att myndigheterna blockerar de oberoende sajterna så att de inte alls kan nås från Kuba. Skribenterna tvingas då hitta andra vägar för att få ut sina texter, till exempel genom att skicka dem med e-post till kontakter i utlandet som lägger ut dem på internet.

Korruption

Kuba tillhör de länder i Latinamerika med lägst korruption enligt de undersökningar som organisationen Transparency International gör varje år och ligger på plats 76 av 180 länder (se lista här). Ändå utgör korruption ett problem och mutor är den del av vardagslivet för kubanerna. Eftersom staten har monopol på de stora affärsverksamheterna förekommer ingen insyn i verksamheten, och det finns inget oberoende organ som arbetar mot korruption.

Slöseri med allmänna medel är ett annat problem. Under Raúl Castro, som var statschef 2006 till 2018, skärptes kampen mot korruption. Raúl Castro väckte bland annat liv i en insomnad nationell revisionsbyrå med uppgift att granska de offentliga inrättningarnas räkenskaper. Byråns första undersökningar visade på stora svårigheter när statligt anställda som arbetat i toppstyrda institutioner skulle anpassa sig till de nya redovisningsreglerna. Stort svinn och omfattande underskott uppdagades inom olika departement.

Under kampanjen mot korruption har en del högre tjänstemän åtalats, dömts och fängslats. Korruption på lägre nivå i systemet har varit svårare att komma åt.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Domstolarna står under inflytande av kommunistpartiet och bidrar till att upprätthålla systemet genom att döma och straffa oppositionella. Lagarna gör det möjligt att döma personer för vagt definierade brott såsom ”skapande av allmän oordning” och ”brist på respekt för auktoriteter”.

Högsta domstolen är underställd nationalförsamlingen som tillsätter och avsätter domare. Det finns ingen författningsdomstol som kan upphäva lagar som står i strid med grundlagen.

På Kuba präglas fängelserna av överbeläggning, bristande sanitära förhållanden och otillräcklig tillgång till sjukvård. 2010 avled en av landets mest kända regimkritiker, 42-årige Orlando Zapata, efter 85 dagars hungerstrejk. Zapata, som hade suttit fängslad sedan 2003, vägrade äta i protest mot de usla förhållandena i fängelset.  I början av 2012 avled ytterligare en hungerstrejkande dissident och fånge, Wilman Villar.

Kuba har formellt kvar dödsstraff men inga avrättningar har genomförts sedan 2003 då tre personer arkebuserades för att de hade kapat en passagerarfärja för att fly till USA.

Om våra källor