Etiopien – Demokrati och rättigheter

Etiopien dras med stora demokratiska brister och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är många, i synnerhet i områden där väpnade konflikter och andra oroligheter pågår. Medie- och yttrandefriheten har försämrats under det senaste året.

När premiärminister Abiy Ahmed Ali tillträdde 2018 inleddes en period av politiskt töväder och ett stort antal politiska fångar frigavs. Men förhoppningarna om en fungerande demokrati i Etiopien grusades ett par år senare när etniska konflikter kom upp till ytan och gjorde att reformpolitiken avstannade. Mellan 2020 och 2022 utkämpades ett inbördeskrig i delstaten Tigray, där de grova övergreppen mot civilbefolkningen har blivit många (se nedan).

Freedom House betecknar situationen i landet som "icke fri". Såväl lagar som polisens och säkerhetstjänstens agerande hindrar oliktänkande och oberoende medier att verka fritt. Säkerhetstjänsten och militären har politiskt inflytande. Det styrande Välståndspartiet dominerar rättsapparaten (se nedan).

Utrymmet för politisk opposition har ökat sedan våren 2018 då Abiy tillträdde. Flera politiska organisationer som tidigare varit terrorstämplade tillåts verka. Det tidigare maktpartiet Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF), som i början av 2020-talet var i krig mot centralregeringen, avregistrerades och terrorstämplades av myndigheterna, men fick genom ett fredsavtal i november 2022 terroriststämpeln upphävd och kunde åter registrera sig som politiskt parti.

I januari 2020 antog parlamentet en ny lag som ändrade landets kritiserade terrorlagstiftning i rätt riktning men lagen kan fortfarande användas mot regeringskritiker. Parlamentet har fortfarande rätt att identifiera terroristorganisationer, en möjlighet som tidigare använts för att eliminera oppositionspartier.

I Abiy-regeringen är hälften av ministrarna kvinnor, däribland försvarsministern och ministern för fredsdepartementet under vilket såväl polisen som underrättelsetjänsterna sorterar. Abiy har också utnämnt kvinnor till posterna som president, chef för Högsta domstolen och chef för valmyndigheten. Innan Abiy blev regeringschef var kvinnorna underrepresenterade på alla nivåer inom politiken och förvaltningen.

Etiopien är drabbat av utbredd korruption inom statsförvaltningen, rättsväsendet och andra delar av samhället. Regeringen har sagt sig prioritera korruptionsbekämpning, och enligt Transparency International (TI) minskade korruptionen mellan 2018 och 2021 för att åter öka därefter. I TI:s korruptionsindex rankas Etiopien i mittfältet bland världens länder, 2023 hamnade det på plats 98 av 180 länder (se hela listan här).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

I Reportrar utan gränsers (RUG) pressfrihetsindex för 2019 klättrade Etiopien hela 40 placeringar, från 150 av 180 länder 2018 till plats 110. Det var den största förbättringen som något land presterade det året. Den främsta orsaken var att alla fängslade journalister släpptes genom 2018 års amnestilag (se nedan). Under senare år har dock Etiopien sjunkit tillbaka igen i RUG-indexet och rankas som 141:a av 180 länder (se hela listan här). Orsaken till att kurvan vänt nedåt är framför allt inskränkningar för medier i konfliktområden som Tigray och Amhara.

Författningen garanterar press- och yttrandefrihet, men verkligheten ser fortfarande annorlunda ut. Antiterrorlagar används för att fängsla misshagliga journalister. Mediearbetare har fällts för kränkning eller förtal av myndighetspersoner. Ibland har så höga böter utdömts att journalister blivit kvar i häkte för att de inte kunnat betala. Andra har dömts till fängelse.

De båda svenska frilansjournalisterna Johan Persson och Martin Schibbye greps 2011 och dömdes till elva års fängelse för bland annat samröre med ONLF, som då var stämplad som terrororganisation (se Aktuell politik). De hade tagit sig in i det slutna Ogaden med hjälp av ONLF, för att rapportera om de svåra villkoren för flyktingar där. Svenskarna benådades ett drygt år efter det att de hade gripits men domar fortsatte länge att utdelas mot inhemska journalister, för liknande brott.

Numera kan tidningar och tidskrifter uttrycka olika slags åsikter, och digitala medier används som debattforum. Journalister är mindre utsatta för påverkan från myndigheter och makthavare än tidigare. Men i konflikthärdar som Tigray har Abiy-regeringen använt sig av möjligheten att filtrera eller stänga ned internet och mobiltrafik. Staten äger den enda nationella TV-stationen och nästan alla radiokanaler.

Etiopiska myndigheter blockerade sociala medier som Facebook, TikTok och Instagram i hela landet mellan februari och juli 2023. Enligt Amnesty International följde blockeringen på uppmaningar i sociala medier till protester från ledare för den etiopisk-ortodoxa kyrkan sedan en grupp biskopar brutit sig ur moderkyrkan. Uppmaningarna till protester slutade redan i februari sedan premiärminister Ahmed Abiy hade medlat mellan biskoparna, men blockeringen av sociala medier fortgick i fem månader till.

Under kriget i Tigray 2020–2022 låg telekommunikationerna i delstaten nere nästan hela tiden.

I februari 2020 antog Etiopien en lag mot hets mot folkgrupp. En fällande dom kan ge höga böter och upp till två års fängelse. Om hetsen leder till en fysisk attack kan fem års fängelse utdömas. Människorättsgrupper, som Human Rights Watch (HRW), varnade för att lagen kan utnyttjas för att undergräva yttrandefriheten. Lagen kriminaliserar retorik som ger bränsle åt diskriminering av "individer eller grupper på grundval av nationalitet, etnicitet, religion, kön eller funktionsnedsättning".

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättsväsendet ska enligt författningen vara oberoende men regeringen utövar i praktiken stort inflytande över domstolarna. De mänskliga rättigheterna garanteras i författningen men respekteras inte alltid. Det finns uppgifter om tortyr och utomrättsliga avrättningar. Dödsstraff utdöms men verkställs sällan. Fram till våren 2018 var det vanligt att regeringskritiker och oliktänkande greps och hölls i häkte under långa perioder, för att sedan släppas utan åtal.

Militärens brutalitet har också drabbat regimmotståndare och demonstranter, och ibland hela folkgrupper. Enligt Human Rights Watch har de väpnade styrkorna begått övergrepp som i vissa fall kan klassificeras som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten.

Alla parter i inbördeskriget i Tigray 2020–2022 har begått människorättsbrott och övergrepp mot civila, även misstänkta krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Det slås fast av den kommission av rättsexperter som verkade mellan november 2021 och oktober 2023 och tillsattes av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Regeringsstyrkorna, de tigreanska rebellerna samt båda sidors allierade miliser har till exempel torterat och dödat civila, genomfört gruppvåldtäkter samt gripit människor på basis av etnisk tillhörighet.

Enligt expertgruppen har regeringssoldaterna bland annat ägnat sig åt etniskt motiverad förföljelse av tigreaner samt utomrättsligt dödande, avsiktligt undanhållande av mat för civilbefolkningen och våldtäkter och sexuellt våld i en "förbluffande omfattning". Experterna betonar att nio av tio tigreaner under kriget var i behov av nödhjälp till följd av regeringens årslånga blockad av Tigray. Enligt rapporten har samtidigt de tigreanska styrkorna dödat civila amharier i stor omfattning.

FN-experterna varnar för att grova övergrepp, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten fortsatt har begåtts i norra Etiopien även efter fredsavtalet. De varnar för att konflikten nu är spridd över hela landet och nämner särskilt övergrepp som godtyckliga gripanden och fängslanden samt tortyr av civila i Amhara och Oromia.

FN-experterna får stöd av människorättsorganisationer som Human Rights Watch (HRW) och Amnesty International. Dessa anklagar regeringsstyrkorna och deras allierade miliser för att systematiskt ha drivit ut hundratusentals civila tigreaner ur delstaten genom etniskt motiverade övergrepp som våldtäkt och mord samt genom att beröva tigreanerna mat och nödvändig medicin. HRW anklagade så sent som i maj 2023 amhariska myndigheter och väpnade styrkor för att fortsätta sin ”etniska rensning” av tigreaner i västra Tigray, som kontrolleras av Amhara.

FN:s speciella rapportör om sexuellt våld i konflikter meddelade i januari 2021 att hon fått "oroväckande" rapporter om sexuellt våld och övergrepp i spåren av konflikten i Tigray. Bland annat hade uppgifter kommit in till FN-rapportören om individer som under hot tvingats våldta egna familjemedlemmar.

Det är oklart hur många politiska fångar det finns i landet. I juli 2018 antogs en ny lag som ger individer och grupper som utreds eller har dömts för landsförräderi, väpnat uppror eller brott mot grundlagen rätt att ansöka om amnesti. Ett halvår efter det att lagen införts hade enligt riksåklagaren fler än 13 000 människor fått amnesti med stöd av lagen.

Förhållandena i fängelser och häkten beskrivs som mycket dåliga. I september 2018 stängde Abiy-regeringen det ökända fängelset Central Prison ("Jail Ogaden") i delstaten Somali. Fängelset drevs av delstatsregeringen och var kringgärdat av anklagelser om grova övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna gentemot fångarna.

Efter en tolv år lång krigsförbrytarrättegång fälldes i december 2006 den förre diktatorn Mengistu Haile Mariam och 57 andra som åtalats för folkmord och brott mot mänskligheten under militärregimen 1974–1991 (se Modern historia). Mengistu dömdes 2008 i sin frånvaro, efter ett överklagande, till döden. Ytterligare drygt 20 av de dömda befann sig utomlands. Mellan 100 000 och 200 000 etiopier beräknas ha dödats under Mengisturegimens välde.

Om våra källor