Palestina – Inrikespolitik och författning

Nutidens Palestina är ett embryo till stat, en statsbildning som påbörjades på 1990-talet och har erkänts politiskt av många länder. Men dess gränser är inte fastställda och stora delar av landet är antingen ockuperade av Israel eller under blockad. Intern osämja mellan palestinska fraktioner förlamar beslutsfattandet. Sedan 2007 har det palestinska självstyret (Västbanken och Gazaremsan) regerats av två olika palestinska rörelser – den sekulära organisationen Fatah på Västbanken och islamiströrelsen Hamas i Gaza.

Hamas terrorattack, då drygt 1 200 israeler dödades och mer 250 personer togs som gisslan, fick Israel att genomföra flyganfall mot Gaza och även gå in med trupper i syfte ”att utplåna Hamas”. Under kriget som fortfarande pågår har flera av Hamas högsta ledare dödats såsom ledaren för Hamas politiska gren, Ismail Haniya, och den militäre befälhavaren Yahya Sinwar. Totalt har kriget lagt stora delar av Gaza i ruiner och krävt över 45 000 palestiniers liv. Israel har också begränsat införandet av mat och andra förnödenheter till Gaza. Sjukdomar som polio kommit tillbaka (läs mer om levnadsvillkoren i Gaza i Sociala förhållanden).

Israels krigföring har väckt stark internationell kritik liksom Hamas taktik att gömma sig bland som civila som därmed förvandlas till ”mänskliga sköldar”.

Kriget mellan Hamas och Israel har också lett till ökat våld på Västbanken där unga palestinier dödas regelbundet i konfrontation med israelisk militär. Under Gazakriget har antalet dödsskjutningar på Västbanken ökat och det har blivit vanligare att bosättare angriper palestinska samhällen med våld (se nedan).

Historisk bakgrund

Genom de så kallade Osloavtalen 1993 och 1995 fick palestinierna självstyre i Gazaremsan och delar av Västbanken som delades in i tre områden (A, B och C) beroende på graden av självstyre (se Geografi och klimat). En tvåstatslösning, en palestinsk stat vid sidan av Israel, var slutmålet men förhandlingar om Västbankens och Gazas permanenta status har inte kunnat lösas och processen har gått i stå.  Under tiden har Israel byggt ut och anlagt nya bosättningar på Västbanken samt flyttat in fler medborgare i Östra Jerusalem som palestinierna vill se som sin huvudstad. Samtidigt har Hamas och andra militanta grupper fortsatt att anfalla Israel från Gaza vilket lett till flera korta krig mellan parterna (se Modern historia).

Administrationen på Västbanken, Palestinska myndigheten, är internationellt erkänd till skillnad från Hamas som stämplats som terrorrörelse av bland andra EU. Synen på Israel är den viktigaste skiljelinjen mellan de två. Fatah och paraplyorganisationen PLO (se vidare nedan) erkänner och samarbetar mestadels med Israel, som Hamas fortsätter att bekämpa. Med åren har ledningen på Västbanken kommit att framstå som alltmer tandlös, vid sidan av utvecklingen eftersom avtalen med Israel varken gett fred eller välstånd. Palestinska myndigheten är dessutom ansatt av korruptionsanklagelser som tär på dess folkliga förtroende.

Innan 1990-talets fredsprocess gick i stå hann palestinierna välja både president och parlament inom självstyret. Inga val har hållits sedan Mahmud Abbas från Fatah valdes till palestinsk president 2005 och Hamas året därpå vann valet till det palestinska parlamentet, som resulterade i en dramatisk brytning med Fatah 2007 (se Modern historia). 

President Abbas mandat gick ut 2009, men han har suttit kvar på sin post. Abbas administration anklagas för svågervälde och korruption. I en opinionsmätning utförd av institutet Palestinian Center for Policy and Survey Research som publicerades 2021 tyckte 66 procent av de tillfrågade att Abbas borde avgå.

Abbas har ingen ”kronprins”. Om presidenten skulle avlida säger palestinsk grundlag att talmannen ska ta över medan val arrangeras. Men den senaste talmannen tillhör Hamas och parlamentet – det som inrättades inom Palestinska myndigheten – har inte fungerat på åratal. Men i slutet av november 2024 meddelade Abbas i ett dekret att han har utsett en tillfällig efterträdare som kan ta över om han skulle dö eller lämna sin post, nämligen ordföranden i det palestinska nationalrådet som liknas vid PLO:s parlament. Enligt Abbas skulle nationalrådets ordförande fungera som interimspresident i högst 90 dagar, under den tiden ska presidentval ordnas. Nationalrådets drygt 700 ledamöter är inte valda, utan utnämnda, och där finns också företrädare för den palestinska diasporan. Däremot har Hamas inga företrädare.

Inställda val

2021, efter 15 år utan val, skulle det ha hållits både parlamentsval och presidentval men de ställdes in. Lokala val hölls på Västbanken 2022 (med början 2021). Oberoende kandidater tog hem två tredjedelar av mandaten. I praktiken har många formellt oberoende politiker ändå en partitillhörighet. Sålunda hävdade president Abbas att valen var en framgång för Fatah. Även Hamas, som på papperet bojkottade valen, antogs ha många namn bland dem som valdes in.

Den 13 oktober 2022 slöt företrädare för Fatah och Hamas ett försoningsavtal i Alger, efter algerisk medling. Det hette att val skulle hållas inom ett år. President Abbas var inte på plats, men avtalet skrevs på av Hamas dåvarande ledare Ismail Haniya och en ledande medlem av Fatah, Azzam al-Ahmad. Även andra palestinska grupperingar var på plats och slöt upp bakom överenskommelsen.

I ”Algerdeklarationen” 2022 nämndes inget om att bilda en samlingsregering. Men val på flera nivåer förutskickades: till presidentposten, till den lagstiftande församlingen (där ledamöterna hämtas från de ockuperade områdena) och till nationalrådet (där även den palestinska diasporan är företrädd: flera miljoner palestinska flyktingar).

I början av 2024 avgick den regering som styrt Palestinska myndigheten på Västbanken under tilltagande press utifrån. Jämte internationella försök att få både Hamas och Israel att acceptera en vapenvila förekom påtryckningar om att reformera det palestinska självstyret, detta för att lösa problemet med hur de palestinska områdena ska förvaltas efter kriget.

Avlägset mål

Palestinska politiker har varit plågsamt medvetna om att interna motsättningar förde dem längre bort från målet: en självständig stat. Även Washingtons Mellanösternpolitik under åren med Donald Trump som president ökade avståndet till en tvåstatslösning, det yttersta målet för fredsprocessen. 2017 beslöt Trump att påbörja en flytt av USA:s Israelambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Genom flytten godkände USA i praktiken Israels ockupation av Östra Jerusalem (se även Utrikespolitik och försvar).

Men 2024 såg läget ut att ha förändrats. En tvåstatslösning framfördes åter internationellt mot bakgrund av Hamasattentaten och Israels krig i Gaza. 

Många försök att få i gång nya fredsförhandlingar har misslyckats. De svåraste frågorna rör Jerusalems status (se Jerusalem), de palestinska flyktingarnas öde (se Flyktingarna), de judiska bosättningar som Israel låtit bygga på ockuperat område (se Bosättningarna) samt hur områdets knappa vattentillgångar ska fördelas (se Naturtillgångar, energi och miljö). Både Israels beslut att införa israelisk lag i Jerusalem och att bygga bostäder på ockuperad mark för inflyttande israeler utgör brott mot folkrätten (internationella överenskommelser, Genèvekonventionerna). 

För palestinska ledare är flyktingars rätt till återflyttning och/eller kompensation för förlorad egendom ett absolut krav. Det faktum att Israel sedan 1950 har en lag som tillåter judar i hela världen att invandra (göra aliyah) spär på palestinsk bitterhet. 

De judiska bosättningarna utgör ett lapptäcke över hela Västbanken. 2023 räknade fredsorganisationen Fred nu till 132 bosättningar som godkänts av staten Israel. Därtill kom 146 illegala "utposter". Palestinierna kräver att bosättningarna ska utrymmas medan Israel endast sagt sig vara redo att lämna ett mindre antal. Utbyggnaden fortsätter och tempot har höjts.

Konflikten med Israel skärptes när högerradikala ministrar, med förankring i bosättarorganisationer, tog plats i Israels regering vid nyår 2023. Inslaget av bosättare som angriper palestinska samhällen med våld växte. FN-organisationen Ocha uppger att man under det första halvåret 2023 räknade till 591 bosättarrelaterade incidenter på Västbanken som resulterade i att palestinier drabbats av person- eller sakskador. På hösten, efter Hamas överraskningsattacker mot Israel, rapporteras bosättarvåldet ha ökat. Under Gazakriget trappades bosättarnas attacker upp. I början av 2024 uppgav FN att det skett 1 225 bosättarattacker mot palestinier under 2023.

Källor till denna text

LÄSTIPS! Läs mer om Palestina i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Världens rättssystem ryter till (2024-05-28)
”Israels 11 september” öppnar nytt historiskt kapitel (2023-10-09)
Arabländer väljer Trump och Israel före Palestina (2020-10-08)

Fördjupning om Palestina finns i Världspolitikens Dagsfrågor:
Palestina – Landet som icke är (nr 5 2018)